Jag undrar vad som kommer hända med influencerbranschen nu när influencers tjänar så mycket mer pengar än sina följare? För femton år sedan när det inte fanns några pengar i att blogga skrev man bara för att man älskade det och läsarna kunde relaterade till det man skrev. Skillnaden mot en vanlig kändis som Britney Spears var ju att den man följde kom nära. Levde ett liknande liv med liknande förutsättningar som en själv. Idag är riktiga kändisar också influencers – och influencern har blivit mer och mer lik vanliga kändisar.
Influencern har på kort tid gått från hyfsat relaterbar och ”vanlig” till någonting helt annat. Med en levnadsstandard som de flesta som följer den bara kan drömma om. Man har råd med dyra märkeskläder, resor och sommarhus. Och får också mycket gratis i egenskap av att vara en influencer. Lägg där till att många av dagens största influensers faktiskt också kommer från överklass eller övre medelklass. Har rika föräldrar och starkt kulturellt kapital i ryggen. Det kanske inte märktes när de var omkring tjugo och pluggade och bodde i pyttiga lägenheter. Men ett decennium senare har skillnaden mellan influencern och följarnas liv bara ökat. Och för att kunna gestalta det härliga livet som vi förknippar med ”typiska” influencers – alltså frekventa restaurangbesök, vackra lantställen, exotiska resor och rätt umgänge – är det ett plus att ha en bra bakgrund. Att kunna visa upp ett härligt liv är så mycket lättare när man faktiskt har tillgång till det. Och inte bara influencern själv utan också dess familj och vänner vars härliga lantställen, coola jobb, fina fester alltihop blir rekvisita i influencerns kanaler.
Redan efter några år i arbetslivet tjänade jag mer än min mamma gjort efter alla år i landstinget.
Jag tänker jättemycket på det här själv. Vad har jag för privilegier? På vilka sätt bidrar det jag skriver om till att öka eller minska glappet mellan mig och dig som läser? Min levnadsstandard har också förbättrats genom åren. Redan efter några år i arbetslivet insåg jag skamset att jag tjänade mer än min mamma gjorde efter alla år som sjuksköterska i landstinget. Och jag har tack vare mina intäkter råd att ta in hjälp både i mitt företag och när jag ska renovera något hemma. Det var ju en overklig tanke för mindre än tio år sedan!
Sociala medier har tyvärr inte visat sig vara den där stora utjämningsfaktorn som vi hoppades på. Som skulle ge alla en röst och en plattform. För hur mycket du har möjlighet att influera och inspirera andra är beroende av sånt som klass, kön, etnicitet. Samt ekonomiskt och kulturellt kapital. Och den som har fötts med rätt förutsättningar har ett enormt försprång. På sociala medier precis som överallt annars i samhället.
Men jag tror faktiskt att de profiler som konsumerar dyra saker och mest umgås med andra influencers tappar relevans bland följarna – och därmed också annonsörerna. Jag tror att det är vad som håller på att hända lite varstans på nätet där kommentarsfältet kokar över hos en gång omtyckta profiler. Influencers som lever sitt liv som stjärnor i ett eget universum dit ingen annan har tillträde men ändå förväntas vara en välvillig publik. En publik faktiskt är hela förutsättningen till influencerns stora framgångar.
181 svar
Tack för en skarpsynt och välformulerad analys! Det finns några undantag dock, men upplever att dessa började precis som du. Det är synd att många influensers, framförallt Stockholmsbaserade sådana, inte verkar inse att deras livsstil bidrar till ett stigande förakt mot yrkeskategorin i stort. Autencitet är det enda hållbara om man vill ha en långvarig karriär som influenser. Förr eller senare tröttnar följarna enbart på yta.
Mitt i prick!
Så bra att du tar upp detta, jag har tappat intresset för en del av mina tidigare favoriter bland inspirerande konton. Numera är det mest kontoinnehavsrens ansikte och samarbeten som syns och väldigt lite av det som lockade från början. Förstår att inkomster lockar men tyvärr tappar man nog en hel del följare också.
Relevant inlägg. Sen, att konsumera mängder av lyxvaror och flyga kors och tvärs över världen för att göra reklam för resmål eller resebolag känns inte så 2021, iaf inte för mig. Men visst, säkerligen finns det fortfarande många som inspireras av detta.
Håller med dig så! Jag följer ingen jag inte kan relatera till eller sympatisera med. Inga ”drömliv” i mitt flöde, tack. Du är med all säkerhet den största ”influencern” jag följer (med glädje), men din grej är ju att vara på jorden, i en verklig vardag. Jag struntar väl i hur mycket du tjänar, du äter gröt, badar barn, skakar mattor och vattnar blommor precis som jag och alla mammor i alla tider. Relaterbart i högsta grad. Ja, du åker till Spanien eller nåt på skrivresa också, men lite lagom kan man ju få drömma. 😉
Hej
Ja Clara gör allt sånt som vi ” vanliga mammor” gör dagligen å lite till. Så hur kan det vara så lockande att se det på sociala medier, lika sysslor bara utförd av ngn annan, att vi är villiga bidra till dessa enorma inkomster de kan uppnå?🤔
Skitbra, tack!!
Jag håller helt med i det du skriver och följer själv inga ”glammiga influencers”, men tror att de fyller ett behov hos vissa att ge insyn i en värld man själv aldrig haft eller har möjlighet att få tillträde till.
Ja, så kan det säkert vara. Verklighetsflykt är inte att underskatta 😉
Det ligger nog något i det. Precis som folk varit (och är) fascinerade av kungafamiljen.
Konstigt att en influenser kan tjäna mer än tex en sjuksköterska! Det gäller många arbeten tyvärr. Viktiga jobb skulle generera mer lön såklart.
Ja, visst är det så, Annika! Och så är det ju med många yrken. Men det är svårt att veta hur det ska gå att förändra rent praktiskt? Jag betalar gärna högre skatt för att mer pengar ska gå till vård och omsorg. Men det känns knappt som att något politisk parti faktiskt driver den här frågan? Och trots det kritiska läget med corona och hur viktig vårdpersonalen är just nu så betraktas ju vårdyrket ändå som ett lågstatusyrke.
Jag tänker på de yrken min man har. Som sjukgymnast har han till och med LÄGRE lön än sjuksköterskorna. För att inte tala om lönenivåerna när man är småskalig ekobonde. Dessa två yrkesgrupper betraktas samtidigt som just samhällsviktiga yrken under den krisen. Men på inget sätt märks det i plånboken 🙁
Vänsterpartiet driver just den frågan… det är det hela deras politik bygger på.
Inte längre. Nu är det bara identitetspolitik för hela slanten. Inte ens VPK bryr sig om kollektivet längre 😔
handlar inte identitetspolitik om just kollektivet?
Bra poäng och en bra påminnelse till alla influensers som ena dagen glatt tjänar stora pengar på att sälja sin vardag och liv till hängivna följare, för att andra dagen tappa tråden och peppen för att samma följarskara ifrågasätter valen som görs i sagda vardag och liv. Att exempelvis resor under pandemin kan sticka i ögonen tycks vara något oerhört, som inte kunde försväva dem. Eller det faktum att VI ALLA är hopplöst trötta på detta tråkiga liv utan Skansen, middagar eller besök hos äldre släktingar, men att vi av solidaritet avstår. Avstår trots längtan och tristess.
Önskar dessa influensers en livslång prenumeration på Råd&Rön och kanske några sessioner hos valfri psykolog, för att komma till bukt med såväl hur marknaden och konsumenter som livet självt fungerar. Eller kanske en liten prao på IVA. Är rejält jävla trött på denna arrogans och brist på självinsikt.
Du satte ord på mina tankar. 🤗
Tack!
Tycker mig också se ett avtagande intresse hos följarna av de stora influensers med vikande följarskara i och med pandemin. De kan inte leva detta ”rika” liv med restaurangbesök och resor fullt ut och vad finns då kvar? Tydligen är de inte lika intressanta utan detta. De har levt på yta.
Så kan det nog vara. Och ökad irritation från läsarnas håll? Tycker jag mig i alla fall märka i många kommentarsfält.
Så bra skrivet!
En av de orsaker jag verkligen gillar det du publicerar är att även om ditt liv är väldigt olikt mitt känns det relaterbart och äkta, en glimps av något härligt annorlunda.
Du påverkar, men på ett bra och välkommet sätt. Du har fått mig att fundera på konsumption, värdet i ett mysigt hem, vad jag vill ha mer av i mitt liv (gemenskap) och mindre av (ohållbar konsumption) m.m.
Glad att du lyfter detta! Har själv funderat mycket på det här det senaste året. Tycker väldigt många influensers lever i sin lilla bubbla och allt handlar bara om konsumtion och yta. Jag orkar bara inte se längre. Fastän jag aktivt avföljt denna typen av influensers är det svårt att undgå dom. Kompisar som hela tiden pratar om dessa influensers, har koll på hela deras liv och kärleksrelationer och ”hon är ju så snygg”. Det är så mycket fokus på utseende och nu tycker inte jag att jag har så ytliga kompisar egentligen. Vill tro att pandemin gjort något med oss människor när det kommer till just detta med på något vis..
Tack för att du tar upp detta Clara! Jag älskar egentligen bloggformatet men just nu följer jag bara dig regelbundet. Just för att jag mår illa av allt resandet, festandet och konsumerandet. Har svårt att hitta bloggare som känns relevanta för mig som längtar efter att leva miljövänligt och med tid för själen. Kanske finns några förslag på goda bloggare?
Emma Sundh kan jag tipsa om!
Och en till kom jag på som jag tycker mycket om, Sara Edström!
Tack för tipsen! Sara hade jag ingen koll på men håller med om att Emma Sundh är toppen. Så kul att läsa om hennes flytt till landet också 🙂 som en spännande serie!
Tack för tipsen, ska jag absolut kolla!
Kan även tipsa om Gabriella Skog. Hon skriver mysigt och jordnära med kloka reflektioner!
Jag vill tipsa om Elisabeth http://www.elisabethterese.se/
Maria soxbo https://www.husligheter.se/
Jag tycker Sophia Schymans Recovering shopaholics är en jättebra blogg – mysig och smart.
Jag följer väldigt få bloggare numera. Tycker de flesta jag tidigare gillade har tappat sin äkthet. Gillar Emma Sundhs blogg men det har aldrig funkat bra att kommentera där för mig så jag har liksom tappat sugen.
Annars följer jag https://ann-olsson.squarespace.com/blogg/2021/01/15/i-backspegeln-2020-del-3 som jag började följa när jag bodde i USA. Mest följer jag hennes instagram numera men bloggen är full med fina bilder från hennes vildmarksresor. Hon jobbar på labb och jag tycker hennes arbete är intressant så förutom att sukta över hennes resor gillar jag när hon delar med sig av sin forskning. Jag följer henne för hon låtsas inte vara någon annan än den hon är.
Följer eljest.se av ungefär samma anledning. Eller mer pga av texterna och tankarna än bilderna.
Jag gillar Live slow run far! https://liveslowrunfar.com/ Ett par som bloggar tillsammans om bla hållbarhet, veganska recept, ultralöpning och downshifting i Stockholms skärgård. Tycker de har så fina texter 🙂
Precis så, följer inga av dessa ”glammiga” influencers. Jag kan inte relatera och vill inte ens ha den typen av liv.
Så bra skrivet, Clara. Nyanserat, tankeväckande och ger möjlighet till reflektion.Go on!
En skarpsynt analys, särskilt berömvärt då den rör ett fält som också är ditt, även om du, som du själv skriver på många vis står utanför, Jag som älskar och har ett behov av eskapism, dagdrömmen och som dessutom är estetiskt lagd kan finna mycket i alla de bilder som strömmar ut från diverse bloggar och konton. Särskilt då jag dessutom bär och när riktiga drömmar om att komma närmare ett lite annat slags liv än det jag lever idag…
Men jag som också är dotter till en mamma som jobbade som köksbiträde tills reumatismen sa stopp, som själv är lågavlönad men ändå tjänar mer än min mamma någonsin gjorde skulle önska att vi bättre förstod att det vackra enkla livet inte bara handlar om vilja och sinne för det vackra. Och visst har många förstått det, och visst krockar eskapismen, verklighetsflykten, som ändå göder många influerare men den stora orättvisa som gnager. Som gnager mer och värre för den som inte har och ser andra ha, än för de som har. Jag läste själv en rad om hur ett vackert sommarhus, en stor familj och alla blombuketter i världen inta kan läka det man upplever efter ett stort trauma, i det fallet cancer… Tänker på min egen cancer-resa och vilken skillnad det gjort med en stor familj, en vecka i ett sommarhus, en bukett osv… Tänker ofta på en scen ur en av böckerna om Kulla-Gulla skriven Martha Bergström- Sandwall, när en flicka sliter sönder Gunillas blå sidenklänning just för att den sticker i ögonen så på den som inte har, som inte har ens det nödvändigaste. Inte samma allvar men samma klangbotten av en liknande slags känsla tror jag.
Vilken otroligt klok och fin kommentar. Jag fastnade särskilt för det där du skrev om cancern och hur det är just en priviligerad position att ta – om än ämnad att vara ödmjuk. När min mamma dog fick vi ut en slant på en försäkring – den slanten delade vi upp mellan mig och min syster och jag använde den för att kunna lägga handpenning på vårt hus som kostade 200 000 kronor. Det är klart att det inte på något sätt kompenserade förlusten – men det bidrog ändå till att jag kunde flytta ut på landet vilket var otroligt välgörande för min mentala hälsa. Jag har ofta tänkt hur otroligt lugnande pengar och materiell trygghet är för den som upplevt svåra trauman. Tyvärr går detta sällan hand i hand
Tack. Du skriver att du ”ofta tänkt hur otroligt lugnande pengar och materiell trygghet är för den som upplevt svåra trauman. Tyvärr går detta sällan hand i hand” Du skriver också om hur pengarna, även om de självklart inte kan kompensera eller trösta (det är ju omöjligt i ordets rätta bemärkelse), gjorde skillnad. Jag har ofta tänkt på hur det svåraste jag varit med om i mitt liv skulle varit så oändligt mycket lättare att uthärda under andra omständigheter, för det kan ju pengar ge: bättre omständigheter. och precis det har jag tänkt så väldigt mycket på. Alla drabbas vi av sorg, sjukdom och olycka, om inte själva så drabbas de vi älskar, hur vi hanterar det och tar oss an livet är så beroende av vad vi har i det omgivande, av omständigheterna. För mig hade det gjort all världens skillnad att bara för en stund uppleva det lugn och den tystnad som fanns runt min gammelmormors i Västerbottens kustland, eller något liknande. Så tack för att du delar de tankarna om vad som sälla går hand i hand. Det är trösterikt att veta att någon annan tänkt samma.
Jag tjänar mer än medel, likaså min man. Vi har tex haft förmånen att välja hur länge vi vill vara föräldralediga utifrån vad vi tycker funkar bäst för barn och familj och inte utifrån antal föräldradagar.
Jag fick mig en tankeställare när jag satt vid samma fikabord som en kollega med bröstcancer. Hon var under behandling, och berättade hur dåligt hon mådde. Hon berättade också att hon egentligen var helt sjukskriven, men att det blev för stort inkomsttapp så hon försökte jobba så mycket som möjligt. Om det hade varit jag så hade jag kunnat välja om jag skulle jobba eller inte enbart utifrån hur jag mådde, inte utifrån pengar. Så även om vi har bra skydd när vi blir sjuka så blir det väldigt tufft ekonomiskt för många.
Vi är inte rika, men har det väldigt bra som inte har ont om pengar.
”Vi är inte rika men…” är en vanlig kommentar från aningslös(?) medelklass. Hur kan man inte se sig som rik när man har en inkomst över snittet dessutom gånger två?
Därför att vi har en så stor och välmående medelklass.
Jag kan själv känna att även om jag och min man tjänar ”medel”, jag strax under och han strax över (fast jag har ett för samhället nyttigt jobb och han jobbar med IT) så ”känner” vi oss inte rika, för att det finns så många fler än oss som har mycket mer pengar, tjänar mer varje månad. Och dessa människor SYNS dessutom i offentliga rummet i större utsträckning. I form av bloggare, reality TV, you name it.
Jag tror inte att kommentaren från Malin var menad som syrlig, men när vi har en stor medelklass och när vi sällan exponeras för fattigdom i det offentliga rummet och vi matas med att ”alla” åker till Thailand (när det inte är pandemi) så identifierar sig gissningsvis få människor som rika.
Jag tänker på min uppväxt, med en förälder som arbetskraftsinvandrare och en outbildad förälder efter gymnasienivå. Skulle inte säga att vi var fattiga eller rika, men det sparades för att åka utomlands till den ena förälderns hemland en gång/år, körkort skulle bekostas för mig och mina syskon, ofta blandades ärvda kläder med fåtal nya märkeskläder. Nu i efterhand kan jag se att många inslag av min barndom kan ses som ekonomiskt rikt. Samtidigt har jag så mycket mer av allt jämfört med mina föräldrar. Och ändå identifierar jag inte mig som rik. Just för att jag jämför mig med den stora massan, som just är medelklass, många har det bra. Tack och lov för det.
Att säga att pengar och materiella ting inte spelar någon roll vid ett trauma tycker jag är en stor livslögn och snarare ignorant än ödmjukt.
Min dotter insjuknade i cancer för två år sedan och jag har varje dag sedan dess varit tacksam att vi haft pengar att köpa oss ”genvägar” i livet. Städhjälp hemma, take away-mat, leasa en andra bil för att underlätta då en bil ständigt måste vara redo att köra henne till sjukhuset. Listan kan göras lång! Lägg dessutom till att vi inte behövt oroa oss för ekonomin som blir lidande när vabbandet blir mer vardag än jobbet. Har största respekt för de som inte har de så bra som jag och ändå tar sig igenom trauman och landar på fötterna.
Så sant. De av oss som tar oss igenom svåra trauman allt det som pengar kan ge som ju faktiskt underlättar och gör återhämtning, vila och ro möjligt gör det ofta just på bekostnad av just möjligheten till att läka ordentligt.
Åh så spot on, funderade i dessa banor senast igår! Hur många av de jag inspirerades av förr nu ger mig mest ångest och en känsla av att själv inte vara lyckad, ha tillräckligt, etc. När influensers som tidigare handlade det mesta second hand köper mattor för 20k och stolar för 7k. Såklart inte konstigt att det blir så när de tjänar pengar, men blir helt klart mindre relevant för mig som läsare. Tack för att du lyfter ämnet!
Håller med så mycket i detta. Jag kan tappa bort mig själv lite och titta runt i min lägenhet, som jag egentligen tycker är väldigt mysig, och tycka att allt är så fult och omodernt och vill byta ut allting. Jag får en stark känsla av att inte duga och vill knappt bjuda över någon för jag skäms så. Satt och tittade på TV häromdagen när reklam gick på och jag fick sån insikt i att det är så sjukt att vi konstant matas av köphets. Och att det är kärnan i kapitalismen, att vi ska vilja konsumera och att en drivande faktor är att vi ska känna oss otillräckliga.
Alltså jag kunde ha skrivit den där kommentaren själv❤️. Alla som kommer hem till mig säger alltid att det är så fint men senaste tiden skäms jag mer och mer för hur ”enkelt” det är. Det är en fin linje mellan att bli inspirerad och helt tappa självförtroendet för sin egen smak.
Tycker att allting ska bytas ut så snabbt idag, hinner ens folk trivas i sina hem när det är sån ruljangs på inredningen. jag har en relation till många saker i mitt hem, de är förknippade med känslor minnen och människor. Tavlor som vänner har målat, möbler som släktingar har gjort och en del annat arvegods, förstår om inte alla har det så. För mig är det finaste hemmen det som har växt fram under en längre period och inte de som är sprillans nya vart och vartannat år.
Lever under existensminimum i en stor hyresetta med linoleumgolv från sextiotalet, slänger på mina trasmattor som är helt ute men det skiter jag i, de är vävda med kärlek och återvunna. Älskar mitt hem och bjuder gärna in. Inser att jag inte har någon högre status bland vissa, men bortser från det.
Så viktigt inlägg! TACK! Du lyfter elefanten i rummet!
senast häromdagen läste jag på en stor influensers blogg, ”Mitt varumärke är hållbart och ska växa fram långsamt”, i nästa mening
”Nu ska jag måla om i lokalen och sälja ut alla möbler om ni vill köpa.
Ska tilläggas att butiken varit öppet i 6 månader..
Hur hållbart är det?
Så motsägelsefullt falskt och ytligt. Blir helt matt.
Hon som inte nämns vid namn här har verkligen gjort en helvändning och helt bytt stil och personlighet. Tycker att det är synd att hon är så ängslig att hon känner att hon måste ta efter andra, för hon har ju i princip blivit en klon av sin nya bästis kokboksförfattaren sedan de började umgås för 2-3 år sedan. Det är ett ganska pinsamt beteende.
Uppfattade henne som relativt enkel tidigare, och jag kunde ändå relatera till henne men efter all lyxkonsumtion hon ägnat sig åt de senaste åren känns det inte alls så längre.
Blir så trött på hetsen och jakten efter nästa sak, det går inte att vara i nuet ch vara nöjd med det man har utan allting ska hela tiden uppgraderas och bli bättre oavsett om det kommer till ett nytt köksbord eller sommarhus på Gotland.
Och inte kan man ifrågasätta heller för alla kommentarer som innehåller minsta gnutta kritik sållas bort av hennes man, då hon är för skör för att läsa kritiska kommentarer!
Glaminfluencers som köper Tom Dixon-lampor och flyger till Dubai brukar åtminstone inte försöka ge sken av att vara något de inte är. Tycker det är värre med influencers som säger sig ha fokus på loppis och hållbarhet men i själva verket konsumerar nyproducerade prylar på daglig basis och gör ”auktionsfynd” på Bukowskis.
Håller med så mycket! Och köper nya mattor för 20000 kronor och bara ”måste ha” ännu en Cecile Bahnsen-klänning för 1300 euro. Blir så satans provocerad av det, och försöker förstå varför. Har själv en bra utbildning, ett meningsfullt jobb och tjänar mycket pengar men skulle aldrig komma på tanken att köpa något av ovanstående? Det finns liksom inte i min värld och därför provoceras jag på nåt sätt.
Vet ju precis vem du pratar om, och håller verkligen med!
Inte undra på att jag inte gillar hennes blogg längre. Allting handlar bara om att köpa köpa köpa, och inte second hand som det var förut, utan nytt och svindyrt. Som hon själv säger i ett av hennes poddavsnitt, ”när jag ser något fint som jag bara måste ha, då skaffar jag inte det för min skull, utan för att visa upp det fina för andra”. Hemskt att känna så :/
Det hela handlar om performans där man bygger upp en kuliss att visa upp sig själv i.
Jaaa, jag håller med! För mig är det skaviga att det känns som dessa personer inte riktigt vill låtsas om hur dyr livsstil de har.
Om någon influencer som också råkar vara fotbollsfru och bor i England har nya designväskor varje dag så stör det mig inte (förutom för att det är helt ohållbart för planeten). Jag fattar liksom att den personen är mer som en kändis, lika overklig som en kardashian.
Men när man liksom hymlar med sitt lyxande och låtsas att en matta för 20k är helt normalt för en ”vanlig människa som bara råkar dela med sig av sitt liv på en blogg” blir något helt fel hos mig.
När man inte låtsas om att man utgör en så priviligerad grupp tillsammans med sina vänner så känns det ganska oskönt. Ekonomin är så tabu hos dessa personer och man bara råkar ha en restaurangbudget på 10.000kr/månad och vill inte prata en sekund om detta. Jag tror att de här personerna inte förstår att deras livsstil är avvikande.
Dessa influensers verkar i en miljö där det inte är acceptabelt att ha en vräkig stil (jämför med de nyrika fotbollsfruarna). Det är därför dom lägger en förmögenhet på sin vardagskonsumtion som till exempel Gridellis olivolja eller hönsägg från en dyr butik på söder.
Och allt som sker under förevändningen att hemmet ska få växa fram långsamt medan gardiner, bord, skrivbord, stolar, soffor, soffbord och mattor bytts ut inom ett år och under en, två veckor efter att de först setts hos andra influencers som besitter Den Goda SmakenTM, möbler och inredning som var ”en klassiker” och ”den/det rätta”, ”perfekta” och ”självklara” när de införskaffades.
Jaja, alla får väl göra som de väljer med sina pengar, men denna ängslighet och detta hymlande!
Ja, Håller helt med dig Siri!
Tänker inte nämna namn på dessa bloggare, men de flesta av oss vet på ett ungefär vilka vi syftar på.
Jag har iallafall förstått hur destruktiva dessa bloggare är, hur katastrofala de är för mitt välmående.
Dyra mattor, dyra kläder, skryt som aldrig tar slut, blandat med ”djupa” texter i syfte att tjäna mer pengar. Läser endast Claras blogg och Emma Dundhs blogg. De ger mig mer i behåll helt enkelt, och har ett helhetstänk som jag uppskattar!
Jaa precis! Sånt hycklande. Och ska få det att låta som att de ägnar sig åt välgörenhet när de väl går på myrorna 🙄. Sen åker de på härliga loppisrundor och köper ”drömfynd” som de några månader sedan säljer via kanaler…Var nöjd nån gång människa vill jag ropa.
Jag tillhör en av dem som tappat intresset för många influensers på grund av otillgängligheten. De lever helt enkelt i en annan värld. Har länge funderat över varför de har så stora följarskaror. Funderar på om det är en ny slags eskapism? Vissa läser Sagan om Ringen för att fly vardagen. Andra kollar instagram. För livet som många influensers lever är precis lika exotiskt som det i en bra bok.
Jag tror som du att det är en ny sorts eskapism. Och där känner jag mig faktiskt själv också skyldig. Jag vet att vissa uttrycker att de lever ut drömmen om ett annat liv genom min blogg. Och jag funderar på vad det i förlängningen innebär? För nej jag fattar ju att alla kan inte leva som influencers på landsbygden med allt vad det ger av frihet och självbestämmande.
Men å andra sidan – är man villig att arbeta tex inom vård/omsorg eller med barn – ja då kan man absolut flytta till ett likvärdigt hus som mitt i någon liknande grannby. Och ha en trevlig tillvaro. Den typen av arbetskraft efterfrågas alltid och äldre, billiga hus med charm men enklare standard finns det gott om. Just sådana liv lever ju majoriteten av mina grannar 🙂
Mig ger det mycket att läsa om ditt liv som verkar väldigt harmoniskt, givande och inspirerande. Det ger mig lugn och inspiration att läsa men jag vill ändå ha kvar mitt eget liv som är ganska annorlunda:-).
Jag har inte läst så mycket andra bloggar än denna så ska egentligen inte uttala mig men gör det ändå ;-). Jag tror det inte nödvändigtvis är hur rik man är eller hur dyra saker man köper utan vad man skriver om eller gör om dagarna som är intressant/inte intressant.
Jag har hyfsat bra ekonomi och som du säger är det skönt (kan t ex arbeta deltid och vara mycket med barnen och vi kan köpa det vi behöver/om det är något särskilt vi vill ha) men jag är inte intresserad av överkonsumtion eller massa exotiska resor. Varken att ägna mig åt själv eller läsa om andra som gör. Och jag förstår inte alls det här med att skönhetsoperationer och botox och vad det är. Jag kanske är för gammal men tycker bara det ser konstlat ut.
Kanske många i och med corona och klimatkris omvärdera vad de värdesätter i livet. Kanske relationer och meningsfull sysselsättning istället för produkter eller vad en del skriver om. Och detta visar sig i vad man uppskattar att läsa i en blogg.
Generellt tror jag inte många uppskattar att läsa om ”perfekta” människor med ”perfekta” liv. Skönare att läsa om någon annans kaosmorgnar med barn eller stökiga kylskåp! Gärna i blandning ,(som du gör) med allt möjligt, harmoniska bilder med fina utsikter mm
Jag lever ut min dröm om hus och trädgård genom din blogg, men mycket medveten om att det är just en drömvärld jag skapar. För jag vill bo centralt i en av Sveriges största städer och där är hus galet dyra. Så det blir inget hus för mig, och det är okej. Jag tycker att du Clara ändå är realistisk och ärlig – man kan bo som du, men inte var som helst i Sverige, och det har du heller aldrig påstått. Jag läser dessa Stockholmsinfluencers bloggar men det är något som skaver i mig och jag har inte förstått vad det är förrän nu: ju fler av dessa bloggar jag läser desto mer lurar min hjärna mig att deras liv är normen. Att ”alla” har sommarhus, äter på restaurang varje dag, får saker levererat med bud. Och att min egen vardag är ganska tom och grå, utan något av det där. Jag ska nog ta en paus från att läsa dem ett tag, glömma bort att Bukowskis över huvud taget finns.
Ja, den typ en av arbetskraft efterfrågas ALLTID och typ ÖVERALLT, problemet är det att det är så galet underbetalt i relation till den personliga insatsen. Och även om det då går att bo i hus i Norrland vilket säkert är härligt handlar det om att det autonoma valet blir underordnat någon annans värdering av arbetsinsatsen. För mig skulle det ändå bli second best att flytta till hus i Norrland mot att få betalt efter insats och då kunna få välja fritt VAR jag vill bo i hus.
Sen vill man kanske bo i närheten av släkt/familj också? Jag bor i södra Norrlands inland och här finns inga hus i 200000 kronorsklassen alls förutom rena ruckel och enstaka sommarhus modell mindre. Kring miljonen är givet och då med renoveringsbehov.
Clara har haft ett flyt i det att hon tex träffade sin man tidigt och dessutom kunde köpa hus när det fortfarande var snorbilligt samt lägre krav på kontantinsats. De kunde dessutom köpa något i samma region som många ur släkten och vänner bor. Dessutom nära en större stad! 🙂
För mig är det ingen skillnad på den tillvaron som du skildrar och tillvaron som ex Amanda Schulman visar upp på Instagram. Asså helt olika liv, men ni har båda två saker som av olika anledningar är ouppnåeliga för mig. Men jag förstår inte riktigt problemet? Jag läser, konstaterar att vad mysigt eller härligt dom har det med just den grejen. Sen går jag tillbaks till min egna tillvaro. Som varken är bättre eller sämre, eller ja, det beror väl på vem man frågar, men för mig är den mest annorlunda. Om du köper någon svindyr soffa från Norrgavel betyder det väl inte att jag behöver göra det? Jag tror ordet influencers tas lite väl bokstavligt ibland.
Kloka du ❤️
Så bra du skriver Clara. Har själv tänkt på hur bloggvärlden kommer att förändras nu efter Covid-19. Är inte så säker på att människor kommer att återgå till det liv de hade innan och hur påverkas då vissa influensers inkomster. Där mycket kretsar kring yta.
Jag håller helt med dig. Tidigare har jag till exempel följt Isabella Löwengrip och Ebba von Sydow, men det blev trist och för långt bort i deras överklassliv.
Jag reflekterade då över att du inte är överklass på samma sätt, visst att ni fått fler byggnader och vackrare i huset.
Det som fångar mig är hur bra du kan skriva. Du hittar alla möjliga ämnen och infallsvinklar, samtidigt som språket är välformulerat och vackra foton.
Instämmer! De välformulerade inläggen, gärna de långa som får en att fundera vidare själv, är det jag uppskattar mest med den här bloggen. Att de kombineras med fantastiska foton ger känslan av att läsa en bok, eller ett lite exklusivare magasin. Gillar också att reklaminslagen vänder sig till mig som tänkande människa, det skriker inte konsumtion om dem där jag förväntas vilja köpa något för att ”duga”.
Hei! Takk for et godt og velformulert innlegg! Den aller største gåten for meg er at så mange mennesker vil lese om, og ikke minst se bilder av, mennesker med gulbrun unaturlig hud, lange kunstige vipper og negler, botoxfylte lepper, kinn og romper med mye mer. Bloggtekstene vitner ikke akkurat om stor kulturell kapital, spør du meg. Ja, jeg vet jeg er sarkastisk, men dette er totalt uforstående for meg. Og hva sitter leseren (les unge jenter) igjen med? Lavt selvbilde, komplekser, sterkt ønske om å se likedan ut, ønske om mer penger. Nei, jenter og kvinner! AVFØLG! Og bygg opp selvbildet og egenverdien din med noe som bygger deg opp! Takk for at du er en slik blogger som bygger opp, Clara! Og som formidler sunne og tydelige verdier!!!
Håller med dig Sissel!
Precis så!
Mittiprick igen Clara👌
Mycket intressant ämne! Många bloggar i dag svämmar över av reklam och då menar jag dom bloggare som flera gånger i veckan visar bilder direkt tagna från någon´s webshop med oftast väldigt fula och ogenomtänkta inlägg. Oftast bloggar dom om kläder endast för att länka och tjäna pengar. Det verkar till och med finnas bloggare som beställer hem kläder som dom bara fotar sig med och sedan säljer.
Jag tror det kommer en tid när följarna tröttnar på detta om dom inte redan gjort det.
Själv bloggar jag för att jag tycker det är roligt. Jag är extremt restrektiv med annonserade inlägg och det är oftast förknippat med något jag gör själv eller köpt. Jag gör det inte ens på veckobasis.
Själv kommer jag fortsätta blogga om det som jag tycker är roligt och det som jag vill blogga om. Om någon vill läsa så blir jag glad. Jag äger min egen blogg och gör precis som jag vill och har inget annonsmaterial alls i min blogg, något jag tycker är förfärligt tråkigt när man går in på en blogg och till och med texten är uppdelad med reklam i mellan.
Du har en väldigt fin och trevlig blogg och här är roligt att titta in.
//Berith
Exakt så! Iallafall för de profiler som bygger hela sitt influencerskap på att visa sin vardag. Det är därför det är så mycket mer långsiktigt att fokusera sitt influencersskap kring ett eller flera ämnen/teman.
Jag har tänkt mycket på detta angående varför många unga YouTubers ofta blir utbrända eller lägger av när de når en viss nivå av framgång. Det som händer är ju att i början av deras karriär, och det som gör dem framgångsrika, är att de lever ett ganska normalt och relaterbart liv. Då har de också mycket mer innehåll till sina vloggar och videos. Men när de blir framgångsrika och flyttar till Sthlm, mest går på event och deras vardag består i att ”vara youtuber” har se mindre tid att skapa och mindre innehåll till sina videos. De blir stressade av att engagemanget och kärleken från följarna minskar samtidigt som pressen ökar.
Så bra att du lyfter detta och också hur mycket bakgrund och förutsättningar såklart spelar in. Du är grym!
Vilken intressant analys Elin! Jag har inte tänkt på det ur den synvinkeln men visst är det precis så det är med många som plötsligt blir stora på sociala medier och med den nya livsstilen det möjliggör samtidigt tappar bort allt som gjorde dem intressanta
Jag håller med, särskilt profiler som påstår att de har ett hållbarhetstänk kan jag bli galen på, när de inte verkar se och ta in sina egna flöden och hur mycket nytt som faktiskt kommer in vid sidan av alla loppis–och auktionsfynd. Det är ju bara att räkna! Dessutom… intressant.. för mig som vanlig löntagare att räkna vidare på vad alla inköp kostat.
Det känns lite cyniskt att sluta läsa för att man faktiskt sympatiserar med bloggaren i fråga och istället läser för nöjet att få irritera sig på eländet 🙃
Sen måste jag säga att medan jag blev upprörd av ”podd-gate” i höstas som jag uppfattade som ett rent personangrepp på en annan influencer, så landar den här sortens mer saklig kritik grundat i argumentation bättre oavsett om man håller med eller ej.
Precis Maria, dock så tycker jag inte att podd avsnittet var ett personangrepp, inte alls faktiskt… Tänk så olika man hör och tolkar saker … Men resten håller jag med om, intressant inlägg!
Herregud vad jag längtat efter att någon faktiskt ska skriva om det här!
Jag kan se en så tydlig skillnad på min Instagram före och efter pandemin. Mindre tjusiga konton där man lyxar till det med ostron 2 ggr veckan och blir sponsrad av Prada, det kändes som en verklighetsflykt då. När de personerna misslyckades med att anpassa sig till pandemin och visa solidaritet kom deras sanna färger fram och blev helt ointressanta. Nu följer jag mer små konton med fina texter och lugnare komposition på bilderna. Vilket också har haft en positiv inverkan på min mentala hälsa.
Well said!
I have a good job with a good salary but would never spend so much on a designer bag… ever! I prefer to follow bloggers who value quality of life and not just quantity of things. Thank you, Clara, for your blog! I appreciate that you keep things ”real” and meaningful 🙂
Tänker direkt på Sveriges äldsta tonåring aka Sandra Beijer. Hon har egentligen alltid haft glassigt liv som jag ser det, läst hennes blogg sen 2008. Nu har jag sen en tid tillbaka verkligen tröttnat. Inte intresserad längre av innehållet, inte relaterbart. Svårt att inte bli trött på det när man mitt i brinnande pandemi ändå inte kan tänka sig avstå familjens hus i Frankrike.
Förstår vissa influencers hur de framstår för vanligt folk? Ibland undrar jag om de har en enda bekant som har ett vanligt jobb inom tex offentlig sektor.
Jag har också följt Sandra sedan 2008 – men till skillnad från dig har jag inte tröttnat. Men det är nog för att vi alltid levt extremt olika liv. Vissa influencers slutar man läsa för att distansen blir FÖR stor – medan det i andra fall kanske är det som utgör själva lockelsen? Eller hur tänker du?
Jag vet inte riktigt, jag har helt enkelt bara tröttnat. Trött på att hon skriver killar om män som varit vuxna sedan länge. Trött på den eviga tonårsromatiken/nostalgin. För några år sedan såg jag henne som den coola storasystern som är singel, bor i storastaden och gör massa roligt jämt. Det intresserar inte mig längre. Jag vill hellre läsa om hus, familjeliv, lantliv 🤓 vill hellre läsa om det verkliga livet. Haha, så svårt att förklara. Hennes liv är ju också verkligt. Det bästa att göra är att helt enkelt sluta läsa om det inte passar en längre. Men tex era poddavsnitt med farbrorn och hantverkare, SÅNT❤️
Det tror jag generellt är en vanlig känsla, man växer helt enkelt isär, driver iväg från den profil/artist/förebild man har haft sen unga år. Jag sörjer att jag inte längre längtar att lyssna på mina gamla favoritband. Tänker också att det kanske är mycket begärt att några artister/profiler ska kunna underhålla mig i flera decennier. Tack för det som varit liksom
Jag tror dock att det faktum att någon lever ett helt annat liv än en själv egentligen är själva USPen? Så har det väl alltid varit – vi mer ”vanliga” människor fascineras av de med helt andra liv. Man får ju inte glömma att det ÄR en otroligt kurerad bild av sina liv de visar upp dessutom. Sandra Beijer har bloggat i hundra år och är ett proffs, hon är förvisso priviligerad men det har hon väl aldrig stuckit under stol med? Dessutom är hon duktig på vad hon gör. Att kalla henne evig tonåring för att hon inte lever ”relaterbart” tycker jag är ganska förminskande. Jag är själv 36 år, bor i en storstad och har inga barn – livet blir annorlunda då, även utan en massa pengar. Man har helt enkelt mer tid och pengar att lägga på restaurangbesök och resor, eller en dyr matta om det nu är det man vill ha.
Då är det ju snarare du som har ändrats, och inte Sandra. Även fast hon ändå också har gjort det. En får ju ofta ett helt annat tänk och liv direkt en skaffar barn, skaffar hus osv. Är man singel eller väljer att inte ha barn, så lever man ofta som Sandra. Hon jobbar ju som vanligt folk, och hänger med sina kompisar, som folk också gör. Den enda skillnaden är väl att hon kanske är mer studsig och extrovertigt busig än va andra vuxna kanske väljer att vara? Men det är ju mer en personlighetsgrej. T.ex som Phoebe i Vänner. Alla behöver inte vara en Monica.
Spännande! Jag känner nästan tvärtom med Sandra Beijer, tycker hon blir mer och mer ”vanlis” med åren.. även om hon lever ett helt annat liv än mig själv också. Upplever att hennes inlägg (under 2020 framför allt) blivit väldigt vardagsnära med mycket gå till jobbet-komma hem-laga middag-känsla.
Hur menar du Sverige äldsta tonåring? Är så trött på den kommentaren. Bara för att hon inte har barn och gillar att dricka vin, gå på en fest då och då? Det gillt många. 🙂 Hon lever väl ett ganska vanligt liv ändå. Skrivit böcker, skriver en tv serie, umgås med sin pojkvän och några enstaka vänner i pandemin? Många reste i somras dessutom, både inom Sverige och i Europa.
Sveriges äldsta tonåring grundar jag i det eviga fetischerandet av tonårstiden, hur hon bemöter kritik (rimlig kritik, inte troll), allt tjat om minikjolar, ””””””GULLIGAAAA KILLAAAARRR”, sätt att resonera kring större frågor. Hon får göra/klä sig/vara hur som vill, självklart, men det tilltalar inte mig längre att följa henne.
Många reste i somras ja. Och det var inte så bra. Hon bland annat.
”Sveriges äldsta tonåring” är väl en ganska träffande beskrivning med tanke på att hon har en slags stiliserad tonårsestetik i mycket av innehållet på bloggen (klädstil med kjolar som ger lite skoluniformskänsla, gillar färgglatt godis och gör inlägg om sina 10 favoriter, har en allmänt ungdomlig look). Alltså jag gillar Sandra och hennes blogg mycket, men att inte förstå vad som är tonårigt med henne är lite som att inte förstå vad som är ”lantligt” med underbaraclara
Haha visst, håller med om att Sandra Beijer (dvs hennes bloggpersona) på ett sätt ÄR den eviga tonåringen, fast på ett bra sätt då! Men tycker att hon känns väldigt vuxen och liksom grundad som person också, som att hon vet vem hon är och lever det liv hon vill leva. Däremot vissa andra ”Stockholmsbloggar” blir jag ibland stressad av att läsa, när det känns som att de försöker springa ifrån någon sorts livsångest genom att haka på varenda ny trend och konsumerar i så högt tempo…
Jag håller med om att hon känns grundad jämfört med många andra. Som att hon vet vem hon är och vad hon gillar. Det uppskattar jag verkligen hos henne!
Du är så bra när du ryter ifrån! Och du står med båda fötterna på jorden och verkar leva som du lär, vilket jag uppskattar mycket dessa dagar. Det kan lätt annars kännas så cyniskt när en influencer pratar om vikten av hållbarhet och mindre konsumtion och samtidigt ska kränga meningslösa saker med rabattkoder. Jag kan inte heller relatera till influencers som reser kors och tvärs över landet under en pandemi och tror att vi ska tycka det är inspirerande när det snarare är precis allt annat än det. Vi andra som stretar på och försöker hitta en vardag med en gnutta magi trots alla begränsningar är snarare de som skulle inspirera influencers…
Mitt i prick, tack för detta inlägg! Det behövs verkligen!
Mitt i prick. Och utöver allt annat klokt som sagts här i kommentarsfältet så tror jag också att en annan typ av innehåll kanske kommer att premieras högre framöver. Eller åtminstone hoppas jag det. Ett innehåll som bekräftar läsaren lite mer i ens egna livsval, än att ständigt förstärka ouppnåeliga ideal. Den där igenkänningen som till stor del gått förlorad, jag hoppas att den gör comeback och att en större andel av influencerbranschen får följarna att må bra istället för att bygga sin framgång på att få dem att känna att de inte räcker till.
Vilket klockrent inlägg! Har tänkt på detta så ofta senaste året! Något som provocerar mig extra mycket är att många av dessa otroligt priviligierade influencers inte ens verkar förstå hur priviligierade de är. Att de inte förstår att de lever inte ”vanliga” liv.
Precis detta tänkte jag att jag ville formulera, skönt nån hann före 🙂 Jag blir så enormt provocerad av detta! Och omvänt blir jag djupt imponerad av personer som ser sina privilegier och uttrycker sig ödmjukt. En bloggare jag följer skrev ett inlägg med rubriken ”alla borde rida” och la sen till att hon verkligen förstod att alla inte hade den möjligheten pga ridsport kräver både tid och pengar – men hon mådde så väldigt bra av att ha återupptagit ridningen och kanske fanns det annat som hade samma effekt på andra. Det är ju en skitsak, men: respekt. Sen siade en annan storbloggare i våras om ”alla nya insikter vi kommer att få tack vare pandemin” och att vi till exempel kommer att välja att lägga våra pengar på riktigt bra, äkta mat som fina, lokalproducerade lantägg (apropå att bloggaren nu köpte sådana i en liten butik på söder för en summa som kräver en rätt god inkomst). Ja, tro fan att all vårdpersonal som sliter stannar upp och tänker ”aha – dyra ägg ska jag se till att lägga lönen på när det här är över ”. Jaja, nu är ju ägg en liten kostnad i sammanhanget, det konsumeras betydligt dyrare saker på den och andra bloggar, men det kändes väldigt symtomatiskt. Alla lever inte i samma privilegierade bubbla och det är klädsamt att vara medveten om det.
Håller med! Jag följde många av de större influerarna för några år sedan men tröttnade helt på den, i mina ögon, overkliga verkligheten i deras kanaler. Galen konsumtion och en massa event där samma personer träffades och ah:ar och oh:ar över diverse produkter. Har istället börjat följa andra, mindre konton som jag hittat via t ex LWLs insta. Fortfarande inspiration, men mycket närmre mig på något sätt!
Mycket intressant. Hela samhällsdebatten har i mångt och mycket styrts om från politiker och ett fåtal dagstidningar till influencers de senaste tio åren. Ni kommer från vitt skilda bakgrunder. Mobboffer, träningsprofiler, resglada, artister, narcissister, surdegsfantaster, loppisfyndare – är man bra på sin grej och kan lägga upp material som folk läser och tittar på får man en trogen följarskara. Med följarskaran följer sponsorer/uppdragsgivare och en röst som folk lyssnar på, stor och trogen följarskara=stor lönecheck. Huruvida influencerrösten vet vad den talar om eller inte spelar inte någon roll. Är man tillräckligt högröstad eller säker på sin sak lyssnar folk.
Under pandemin har något hänt. Vissa influencers har inte längre något ”content”, andra väljer att gå en väg som inte riktigt uppskattas av stora delar av läsarskaran. Deras content är samma som förut, men är inte längre det som efterfrågas av läsarskaran. Det blir precis som med alla andra yrkeskategorier. När det inte finns någon efterfrågan för ens tjänster får man skola om sig, leva på a-kassa, söka hjälp hos socialtjänsten eller hoppas att släkten delar med sig av de ärvda pengarna.
Utdrag ur Maria Romare Strandhs masteruppsats: ”Gymnasie- och kunskapslyftsminister (s) Anna Ekström… påpekar att gymnasieskolan är en samhällsinstitution som ska se till att ungdomar får ”kunskaper och färdigheter som gör att de kan försörja sig, läsa vidare och vara aktiva i samhället”. Hon menar att ”En ’influencer’ är ett smeknamn på en halvkändis som, genom att använda sig själv som varumärke, gör smygreklam för produkter och tjänster på sociala medier” och att ”Blotta tanken på att det skulle vara ett framtidsjobb för ett stort antal ungdomar är lika verklighetsfrämmande som löjeväckande” (Ekström, 2018, 9 februari).”
Det är lätt att fnysa åt Anna Ekströms ord med tanke på hur många influencers som levde gott på att vara just det 2020. Vad som händer efter skiftet som sker rätt framför våra ögon är nog svårt att sia om. Vad tror du själv händer med er som INTE dras med i detta fall? Kommer influencers som fenomen att försvinna, eller var Anna Ekström ute och cyklade då hon uttalade sig 2018? Kommer ni att byta namn till ”folkbildare”, ”inspiratörer” eller liknande då nu ordet ”influencer” börjat klinga falskt? Och vad händer då alla influencerbarn vuxit upp? Kommer vi att se många nya Bianca Ingrosso?
Oj vad jag håller med! Vissa jag följt länge, tex Elsa Billgren, har jag helt fått nog av. Läser fortfarande bloggen men retar på så mkt oftare. Allt är ”härligt”, ”krispigt” och ja….djuriskt dyrt. Hon hårdcensurerar kommentarsfältet (eller ja, det är väl hennes man som gör det), och då pratar vi Inge enbart elaka eller direkt onödiga kommentarer utan även sånt som bara skaver lite. Som kanske har en liiite ifrågasättande ton. En prinsessa på glasberget helt enkelt, som enbart tycks klara leva i sin illusion om den inte blir ifrågasatt. Som ofta uppmanar sina läsare till att ”berätta om sin dag” tex, men integrerar dåligt med läsarna, klarar inte ha den dialog hon utger sig för att vilja ha.
Många andra influencers kör samma. Det är enbart yta, enbart spel för gallerierna.
Ingen vill bli ifrågasatt och ingen vågar heller ifrågasätta, vara lite obekväm. Utom du Clara. Jag tex kan bli helt galen på dig ibland, reta mig på ”präktighet” (som jag applicerar på dig under mina mörka stunder) och den kristna tron när den kommer fram i bloggen. Samtidigt har jag stor respekt. Den slags respekt man har för en medmänniska, Inge en ouppnåelig ”kändis” utan en riktigt person. Regäl, rolig, vass i käften och ja, liksom vettig. Som vågar ifrågasätta , vågar ha en dialog och vågar ge svar på tal utan skygglappar.
Haha ja men jag är ju väldigt präktig så jag förstår att du stör dig på det. Det är okej och rimligt – inte bara i mörka stunder 😉
Och utan att ha stenkoll på hur andra sköter sina kommentarsfält vill jag faktiskt dra en lans för alla influencers som modererar sina kommentarer. Vare sig de har någon som hjälper dem eller om de gör det själv. Länge lät jag kommentarsfältet bölja fritt – men det blev inte bra. Också kommentarerna är en del av bloggen. Men det ÄR sjukt svåra ställningstaganden att göra och lätt att balansera fel när man modererar. Medan vissa läsare kanske tycker att bloggare inte tål någonting kanske bloggaren ifråga känner sig otroligt utsatt av sina läsare. Vem har rätt egentligen? Det är omöjligt att säga. Tycker jag.
Jo absolut! Jag tycker det är bra att rensa bland kommentarerna, men ok, här kommer ett faktiskt exempel som visar nivån på orimligt känslig: E skrev om dagdrömmeri och romantiserande av att bo i förort. Någon undrade var och kommenterade att det förmodligen rör sig om NÄRförort (dvs praktiskt taget innerstan och definitivt mångmiljonbeloppslägenheter/hus, för övre medelklass/överklass) och inte riktig förort för där vill ingen bo… denna kommentar raderades. Ingen aning om varför men gissar eftersom den visar E’s världsfrånvända syn? Märkligt att radera istället för att antingen ignorera eller helt enkelt svara ärligt tycker jag.
Kanske svårare än jag tror, men en kritisk kommentar som tas bort tycker jag är fel. Om jag ser 50 positiva kommentarer och inte får veta att 70 st negativa/kritiska/ifrågasättande tagits bort så känner jag mig faktiskt lurad.
Om det däremot tas bort rent hat, hot och personangrepp (som torde vara ganska få kommentarer) kan jag förstå det.
Jag förstår hur du menar. Får man 70 negativa kommentarer och istället bara godkänner 50 positiva – då blir det ju fruktansvärt skevt och missvisande. Men jag har så svårt att se framför mig att någon gör det? Kolla i mina ryt-ifrån inlägg till exempel. Hälften som skriver tycker ju att jag är ute och cyklar. Men det är helt i sin ordning! Så måste det få vara.
Jag tar bort oerhört få kommentarer. Kanske inte ens en i veckan? När jag gör det kan det vara för att någon hänger ut mig eller annan på ett osakligt sätt som bara är till för att såra men inte driver samtalet framåt/för fram en poäng/kommer med konkreta exempel. Eller så kapar någon ett kommentarsfält med kritik som rör något helt annat. Och som får kommentarsfältet att fyllas av folk som hejar på kritikern – eller håller mot. Med resultatet att det jag egentligen ville lyfta inte får en chans att diskuteras. Jag gör så gott jag kan i mina avvägningar men ibland blir det såklart fel ändå.
I mitt fall kan det vara bra att komma ihåg att det ju är JAG som godkänner och modererar alla kommentarer. Så den som är kritisk mot mig och vill framföra det direkt till mig får ju det. Vare sig den kommentaren kommer med på bloggen eller ej. Jag läser ALLT 🙂
Snälla Clara skriv ett inlägg om din ”präktighet”! Det är ju ett i grunden positivt ord som betyder rejäl och hederlig men som av någon anledning också har en negativ betydelse som jag inte riktigt kan definiera. Vore kul att höra hur du tolkar det i både positiv och negativ mening. Har efter visst funderande kommit fram till att när jag använder ordet negativt är det för att någon annans beteende satt fingret på en öm punkt eller brist hos mig själv och jag står där med skammens rodnad på kinderna.
Haha, exakt så! Jag är själv präktig så in i Norden. Moraliserar och är bra på sten i glashus tills jag liksom ser mig själv i spegeln. Men det är sunt, att kunna både se och stå för sina brister.
Min mamma brukar säga att jag är ”regäl”, vet inte om det är så mkt bättre än präktig egentligen 😅
Håller inte med dig alls. Läser Elsas blogg och där finns mörkret och sorgen ofta plats mellan allt det vackra i tillvaron. Hennes blogg har många nyanser och ytlighet är inte hennes kännetecken. Jag tycker den bloggen har en mycket större öppenhet av de gömda sorgerummen som finns hos oss människor än många andra bloggar jag läser. Att våga uttrycka det offentligt tycker jag är väldigt modigt av Elsa. ❤️
Bra inlägg!
Precis som reportage om folk som ”hoppar av ekorrhjulet” och ”skapar sig drömlivet” och när man tittar närmare på dessa är de ofta
1. ett par
2. höginkomsttagare (civilekonom-läkare, civilingenjör etc)
3. friska och arbetsföra
Då är det inte konstigt att man typ kan spara 60000 per månad under sex år och sedan leva som man vill…
Kapital kommer i många former och vi pratar alldeles för lite om det. Det finns exempelvis i uppväxt och genetik, i personlighet, umgängeskrets och slumpmässiga omständigheter. För att kunna driva en framgångsrik blogg eller annat företag måste man ha ett driv över snittet, en god intelligens och en vilja att vinna/vara bättre än andra. Det är helt ok men något vi som sagt borde ha en större samhällsdebatt om. Alla kan inte leva alla slags liv men många kan leva så bra de kan utifrån sina förutsättningar.
Bra kommentar. Har själv lagt märke till det där och funderar en del på det. Det är lite grann som att det ju är lätt att ha det bra då allt är bra [redan]. Svårare att göra det bra och ha det bra när något är kämpigt och svårt.
Jag är snarare imponerad av de höginkomsttagare jag känner som gjort den resan och hoppat av ekorrhjulet. Inga av dem lever några sus och dus liv med konstanta resor, märkeskläder osv utan lever idag enklare liv med småskaliga jordbruk, vikariat inom vård, skola och omsorg eller småföretagande. Snacka om att ha gett upp ett synnerligen bekvämt liv och för en ny livsstil som ger betydligt mindre klimatavtryck än deras fd kollegor som fortfarande ägnar lunchen åt att nätshoppa nya prylar och planera nästa resa ….
Bara för att de en gång varit höginkomsttagare ska de väl inte vara livegna den livsstilen?
Du får väl ändå hålla med om att det är enklare att byta liv om man kunnat spara/sälja hus och BR innan DenNyaLivsstilen? Det är dessutom en stor trygghet att ha bra jobb och utbildningar att falla tillbaka på om man ändrar sig/behöver pengar.
Tror du en undersköterska haft samma trygghet och möjlighet till sparande?
Jag kan helt se din poäng! Både rika influencerlivet i Stockholm och drömlivet EFTER ekorrhjulet är lika ouppnåeligt för de flesta av oss.
Själv blir jag mer dock mer inspirerad av 3 barnsfamiljen som flyttar från stan och lever drömlivet på 20 000 kr i månaden tack vare val de gjorde för 10 år sen ( att spara istället för att konsumera) än influencern som köper märkesmöbler och åker på lyxresor mitt under brinnande pandem.
Hade jag gjort andra val för 10 år sen kanske jag varit halvvägs mot drömlivet i alla fall? Och gör jag bra val nu kanske jag är en liten bit på vägen om några år? Det är det jag tänker reportagen om avhopparna från ekorrhjulet vill förmedla. Rika influencers vill bara få mig att konsumera mer.
Tack, jag kan se din också!
Håller med om att de flesta kan ta steg i rätt riktning och göra det bästa av sina förutsättningar och det är bra att det skrivs om det. Där tycker jag att Clara är en inspiration som börjat från scratch och byggt upp något alldeles enastående! Alltid fascinerande med människor som vågar följa sina drömmar och ta steg ut i det okända.
Tänker att Zara menar att det kanske inte är lika rätt att göra den resan om man inte har det kapitalet med sig, eller möjlighet att bygga upp en buffert att luta sig mot. Det är ju väldigt populärt att påskina att allt är möjligt för alla, och visst det finns ju alltid övermänniskor med ett overkligt driv, men man kan också vara ödmjuk i att för vissa är en sån resa i princip omöjlig utifrån de förutsättningar man har. Läste just en artikel om att den här ”allt är möjligt bara man vill”-optimismen är ohälsosam eftersom den bara skapar orimliga förväntningar och en känsla av misslyckande när optimistiskt tänk och ”the secret-mentaliteten” inte räcker för att få sina drömmar uppfyllda. Bättre att sätta mål utifrån de förutsättningar man har så att man har möjlighet att nå dem.
En eloge och stor applåd till alla oss följare och konsumenter som gör det möjligt för Clara att leva det liv hon gör!
Tack Clara för att du tar bladet från munnen! Dej kommer jag att fortsätta att följa därför att du fortfarande står med båda fötterna på jorden, tack o lov!
Det är ju egentligen helt sjukt att man överhuvudtaget kan försörja sig på att vara influenser.! Men jag antar att man på något sätt får jämföra det med att vara författare eller någon slags journalist som skriver artiklar i magasin. Jag har ofta tänkt på vad som skulle hända om det blev en riktig kris i landet (coronan råckte tydligen inte) vad som skulle hända med alla dessa, som har ”onödiga” yrken? Om det blev krig, vad skulle alla bloggare, influencers, konsulter, reklamare, osv, osv göra?
Jag tror inte att skiftet sker när influencern blir rik. Jag tror att skiftet sker när en influencer är uppenbart inkonsekvent, eller verkar egoistisk och girig. När en influencer visar alltför tydligt att följarkontraktet inte handlar om att inspirera och diskutera, utan intäkter. Det verkar som de mest hätska kommentarsfälten finns hos influencers som underskattar sina följare.
Så bra formulerat. Just det du skriver om följarkontraktet tycker jag ringar in allt. Bloggare / följare har en relation som (precis som alla relationer) bygger på tillit.
Jag tror att det snart blir ett uppsving för vanliga medier och tidningar. Där är uppdelningen mellan reklam och innehåll tydlig och man kan lita på informationen som ges 🙂 för där följs journalistreglerna och yttrandefrihetslagen. Där handlar det inte om att en enskild person vinklar innehållet för att tjäna pengar. För i slutändan handlar influenseryrket om just det – pengar.
Jag HOPPAS verkligen på ett uppsving för tex dagstidningar! Men jag håller inte alls med om att influeceryrket bara handlar om pengar. Det är ett förenklat och orättvist sätt att se på det.
Just epitetet influencer är ju intressant i sig. Om man kallar sig det tänker jag att man vill göra just det, alltså påverka andra.
”Influera” dem till att köpa saker, gilla vissa saker eller kanske påverka läsarna till olika åsikter och ge inspiration inom olika områden.
Bloggare är ju inte ett lika innehållsfyllt ord, det säger ju mer om vad man konkret gör, alltså bloggar.
Hur tänker du kring just ordet influencer?
Mycket bra skrivet. Tyvärr tror många (lättpåverkade – flest unga) att det livet som influenserna lever är det liv man ska sträva efter… men vem har råd med det som inte får mutor av leverantörer. Så tråkigt. Verkliga livet för de flesta av oss är inte så glamoröst. Vi kämpar på med jobb, sjuka föräldrar, långa resor, bilen som strejkar mm men det är så livet är för där är också så många ljuspunkter att ta tillvara på. Första ljuset efter en lång vinter, fåglarna som börjar sjunga på våren, våra odlingar, umgås med vänner mm
Vilken fin kommentar Siv, blev inspirerad <3 Tack för att du påminde om alla vardagshjältar, och om lyckan i det lilla. Som ibland (ofta?) är det största, och så mycket mer värt än all världens lyxiga resor och shopping.
Wow vilken bra analys! Du har ju verkligen helt rätt. Så intressant, och modigt att du skriver om det. Du sätter verkligen fingret på något som jag känt men inte riktigt kunnat komma fram till. Det är ju DET som skaver.
Alltså såååå spot on! Har själv slutat följa många influensers som jag sedan innan följt i åratal- just eftersom jag tycker det är så sjukt ointressant att läsa ”stressiga” veckorapporter innehållandes 4 frukostar, 5 events samt skrivtid hemma eller ännu värre; någon annans semester på exotisk ö. Blah!
Som vanligt är du fantastiskt duktig på att sätta ord på samtiden. Tack för en bra blogg!
Ellerhur! Samtidigt så åker dom till den där ön för att göra ” content” som dom sen kan portionera ut till trånande vanlisar under ett antal veckor. Zzzz zzzz så tråkigt.
Woooooord!!!
Måste få ventilera en sak jag tänkt på så länge, angående influencers. Många har ju inte ens en genre eller ett tema, det bara handlar om deras liv, vilka ofta också är väldigt lika andra influencers liv.
Det jag undrar är vem som läser det? Vad är det intressanta? Varför vill man läsa om någon person som inte åstadkommit nåt, har något innehåll eller liknande? Vad får man ut av det? Menar inte detta elakt såklart, utan det är mer en genuin undran. Så himla spännande är det ju inte att läsa om stockholmsbaserade unga vuxna som reser, festar, gör reklam för kläder mm. Jag förstår inte tjusningen med alla dessa up and coming-bloggar.
Jag följer bloggar som har ett tema, som denna blogg med inredning, mat, barn, pyssel mm. Och pt-fia om träning.
Men de än de förstår jag inte hur de kan locka läsare.
Jag har helt missat att man ska bli inspirerad av bloggar. Jag läser Malin Wollin, Malin Karim, och Underbaraclara för de välskrivna och underhållande texterna skull. Jag är helt ointresserad av lantliv och inredning, men läser gärna till och med Claras samarbeten. Vänta nu, jag blir kanske inspirerad av skrivarkonsten. Så samma blogg kan inspirera på olika sätt.
Ja det är ju sant såklart, språket i sig kan ju locka läsare och det är ju väldigt bra eftersom många bloggar också lyser med sin okunnighet just när det gäller hur man skriver bra.
Svarar dock inte på min undran om varför man läser de bloggar jag menade, de mer stockholmsbaserade som ofta också har just ett torftigt språk och inte ens kan grundläggande skrivregler.
Kanske lite sen på bollen här då detta inlägg och kommentarer skrevs för några dagar sedan..
men! Håller med dig Lotta, jag har också funderat över att jag ibland läser något helt trist och innehållslöst och dåligt formulerat. Där bloggaren/influencern faktiskt egentligen inte har något ”speciellt”, varken konsten att skriva, kunskap om något speciellt etc. Det blir bara platt! Slöseri med min egen tid! Jag har tröttnat på alla de som bara ses på dessa ”inspirerande frukostar”, tror att det är normalt med alla dessa dyra varor (mat tex) eller bara måååste byta ut min soffa (har ju ändå haft den ett helt år) till en prickig meli meli.. Och all foodora/”ropade in deras toast Skagen”! Eller de som ”brinner för inredning” och helt plötsligt ska ha ett instagram-konto i beige där dagens fundering är över vilken kulör de ska måla om i härnäst, med en kaffe i handen. Jag påverkas absolut av dem (och tycker ibland att en hel del är snyggt såklart) och det är sjukt att denna info når fram till mig utan att jag ens följer dem.. men för tillfället är jag helt mätt på denna typ av konton, som tror att de själva har en unik stil, känsla mm. Men i själva verket bara kopierar varandra. Hur svårt är det liksom??
Jag har det senaste hittat till lite mer innehållsfulla bloggar och själv reflekterat över att jag hellre läser dessa. Mina nya upptäckter som jag vill slå ett slag för är just Clara, Malin Karim, Julia Wiberg och Hejhej vardag (så spot on illustrationer). Det handlar om en mix av barn, lite ärliga/råa och duktiga på att skriva.
De jag valt att fortsätta läsa är Trendenser, Johanna Bradford, Sofia Wood och Petra Tungården. De är entreprenörer och har något mer utöver bloggen som driver dem!
Så bra skrivet!
Lika lätt som det är för unga att må halvkasst av redigerade bilder, skönhetsopererade osv, lika lätt tror jag det är för tex mammor att må rätt kasst av att se perfekta hem och välkammade barn. Har tex ett konto som jag bara orkar gå in på någon gång ibland. Hade jag inte vetat att det är en person i en ordentligt rik familj som driver kontot hade jag lätt kunnat deppa ihop över allt det snoffsiga. Så ser det knappast ut hos så många vanliga barnfamiljer. Exklusivt hus, exklusiv stuga, exklusiv båt osv. Samtidigt som man får bilden av att inte båda jobbar heltid. Det knäcker ju fort vem som helst.
Så otroligt viktigt för sin egen hälsas skull att sortera i sitt flöde.
Klokt inlägg! Följt J Bradford som har en del härliga inlägg men kände att jag inte kunde relatera till eller ville bidra som följare till livsstilen eller den många gånger mer än påkostade inredningen. Därtill flyttar och snabba renoveringar av hem efter hem och följare som kopierar utan en djupare tanke på vad de faktiskt själva vill i grunden. Kostsamt och onödigt. Trender är alltid ohållbara och konsumtion av hem är långt från mina egna tankar om ett liv där man känner tacksamhet för det man har här och nu. Att känna att det stora och vackra finns just där, i det ”lilla” och att man går varsamt och ödmjukt fram i sina renoveringar (och i sina blogginlägg) gör att i alla fall jag kan relatera till ett liv som är rikt på riktigt.
Så intressant och tänkvärt inlägg! Jag har upptäckt hur jag själv ”sållat bort” bland de jag följer på senaste tiden. Jag prioriterar jordnära och intressant, extra plus med direktkontakt med sin publik.
Följer gärna de konton lite likt det liv jag själv lever, och saker som intresserar mig såklart. Gärna små nyupptäckta guldkorn och gamla godingar såklart som jag följt sen många år tillbaka (Underbara Clara är en av de, såklart! ;))
De större influenserna med sina egna universum ses överallt och mer och mer. Det känns väldigt mättat. Och trist.
Denna värld har utvecklats så himla snabbt och det är så intressant, på så många sätt.
Ja, det känns som om de flesta ”stora” influensers och instagrammare har blivit till reklampelare, vilket är så ointressant, speciellt när det ser ut till att de bara har en visuell vy i deras hem som de plåtar om och om igen ( jag tänker blått vardagsrum etc etc). Sååå tråkigt att bara ligga och flyta på en bild.
Så sant det du skriver. Jag har på senaste tiden slutat följa många influencers, helt enkelt för att jag inte blir inspirerad av att läsa om ett liv som är så långt ifrån mitt. Din blogg är den bästa för att du fortfarande står med fötterna på jorden och kör ditt race och inte harvar omkring i samma spår som alla andra. Tack för det Clara, hoppas att du fortsätter blogga i tid och evighet för du inspirerar mig på riktigt!
Om bara annonsörer och samarbetspartners hade lite bättre koll på vilka de väljer att jobba med! Tycker det är pinsamt, oproffsigt, oengagerat och icke trovärdigt när man ser tex: reklam för glasögon från någon med perfekt syn, reklam för träningskläder från någon som aldrig tränar och inte heller tänker börja, reklam för en sorts schampo, hudkräm, hörlurar, rakhyvel eller whatever, som följare vet eller snart blir varse att influencern inte alls använder! Eller sjutton olika reklam och samarbeten på en vecka. Målgruppen verkar ofta vara väldigt ung och med inbördes beundran kommer Sthlmsklicken långt, med hjärtan, pepp och styrkekramar till varandra i kommentarsfälten.
Mig spelar det ingen roll vilken livsstil som reflekteras i en blogg, det viktiga är att bloggen är välskriven och att det finns variation mellan högt och lågt i inläggen – allt från vardag till tankar och reflektioner om samtiden. Och så vackra bilder. Har man detta spelar det mindre roll vilket liv personen lever. Lyxigt liv i storstan, mysigt på landet eller mittemellan. Väldigt få bloggar lyckas med detta, utan man rabblar mest upp vad personen gör o handlar. Det är ointressant oavsett hur mycket eller lite prylarna o maten kostar.
Wow, detta ämne är något som byggt bo i mitt huvud under en längre tid… . Så tack för ett väldigt tänkvärt och intressant inlägg! =)
Jag följer inga andra än dig men förstår nu mer att mitt läsande på din blogg gör att du tjänar massa pengar på det. Hur gör jag då? Tycker jag att ”influensers ” egentligen har ett ”riktigt” jobb. Vad är det för samhälle vi har där vi lever våra liv genom andra. Ja du fick mig att tänka till och jag kommer inte att läsa din blogg lika ofta.
Andra bloggar läser jag inte , lika lite som jag inte följer människor på sociala medier (inte dig heller) som jag inte känner. Jag vill inte, innerst inne vill jag bara leva mitt eget liv. 😊 Hejdå, lev väl.
Vårdyrke. Det kan vara undersköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast, logoped, sjuksköterska, specialistsjuksköterska, läkare, specialistläkare, barnmorska, och kanske några mer. Lågstatus NEJ. Säger vem? Bland dessa tjänar några mycket, andra betydligt mindre. En del arbetar privat , andra i regionerna. Lönerna varierar kraftigt. ALLA är viktiga för att sjukvården ska fungera. Det är status i att vara behövd. Det är status i att göra skillnad. Status har EN del att göra med vad vi tjänar, men utgör endast EN del av helheten.
Så sant!
Jag har tappat intresset för många influenser; lessnat på all reklam, bilder som visar ett liv i överflöd och avsaknad av integritet.
Jag tror man vill drömma sig bort. Bianca sa i en intervjuv att man blir inte lycklig bara för att hon är ekonomisk oberoende nu. Men din blogg känns äkta.
Ofta känner jag. Åh kan inte bara Clara starta ett parti, göra en fantastisk underbar valkampanj. Göra att man längtar till val för att det finns något/någon som är så matig och genomtänkt och ryter ifrån utan att vara elak. Som man faktiskt vill rösta på. Åh, så underbart det vore!!
Min tanke är att vi läsare är ju en del av allt detta. Utan läsare- ingen influenser. Jag älskar att läsa bloggar och tänker vilket jobb de gör oavsett om det handlar om att kränga varor eller förändra världen. Jag är bibliotekarie på ett universitet och möter i vanliga fall många människor varje dag. Jag tycker att det kan vara både jobbigt att få kritik från besökare hur jag lyckats hjälpa dem/sköter mitt jobb och även om det inte handlar om mig som person så kan det svida som fan. Vilken tur att jag inte är influenser som behöver tänka blogg, content och hur jag ska värna om mitt privatliv samtidigt som det är min produkt. Jag skulle inte klara en dag av att i text få höra hur okända människor tycker jag borde leva mitt liv. Vi läsare är ju experter på att hitta ledtrådar i text och bilder och tillsammans har vi en oerhörd makt som läsare/konsumenter.
Jag tycker absolut att analysen om klass är intressant. Det är kan vara problematiskt med dessa avstånd som skapas mellan läsare och influenser. Men någonstans så är vi ju en del av produkten som läsare där vi är en del av statistiken som genererar samarbeten eller lön för att ligga på en plattform(vet inte hur detta funkar). Vi är en del av produkten som skriver i kommentarsfältet. Vissa bloggar är ju inte lika intressanta som deras kommentarsfält. Vi tänker ofta att bloggtexten är det som influerar oss men jag blir också väldigt influerad av läsarkommentarer. Det rosa skimret hos en del bloggare har försvunnit hos mig av att läsa mycket negativa kommentarer. Jag blir ju inte eld och lågor precis av att se att någon köper en dyr väska men kommentarerna fokuserar ofta bara på detta istället för andra intressanta saker som bloggen handlar om.
Jag tror verkligen att pengar och lyxkonsumtion gör att läsare tappar intresse om det är det enda det handlar om. Men just nu känner jag nog en allmän kärlek till bloggen som format. Fy fan vad tråkigt om alla som fick skit la av att skriva. Mitt liv skulle bli tråkigare.
Tänk även om ilska och engagemang i bloggkommentarerna kunde användas till att göra något gott politiskt. Jävlar vilken kraft.
Håller med om allt det här! Jag saknar bloggarna som de var där kring 2009-2011, när inläggen faktiskt kändes som utdrag ur livet som inte var så filtrerade och kurerade. Folk skrev om recept, om pengar, om mående, om drömmar, om kärlek, om flyttar på ett sätt som på något vis var ärligare än i dag? Mer dagboksblogg och mindre content, helt enkelt.
Kanske var det för att det inte fanns någon press på att tjäna pengar på det utan folk skrev för att få dela med sig av sin kreativitet och för att få dela med sig av sina tankar, och gemenskapen mellan både bloggare och läsare var det centrala. Du Clara är en av få som fortfarande får mig att känna den här känslan när jag läser bloggen!
Mycket träffande reflektion! Tack för att du vågar ta upp sådan problematik. Kram
Det här är ett av de klokaste blogginlägg jag har läst på år och dag 🙂 Så knivskarp analys, och hälsosamt ifrågasättande av din egen bransch.
Så spännande och klokt! Skönt att se att fler ser problematiken i allt det här. Du är grym!
Jag håller med om din analys. De få bloggar jag fortfarande följer är de som inspirerar mig på ett sätt som jag faktiskt vill bli inspirerad. Din blogg kan absolut framkalla avundsjuka, men på ett positivt sätt. När jag blir avundsjuk på långa lov med barnen och fint häng med grannarna så är det för att jag också vill ha det så, och tack vare den avundsjukan har jag tagit många steg i rätt riktning. Avundsjukan på resor till tropiska stränder vill jag helt enkelt inte utsätta mig för, det är ju ett liv jag valt bort, och då vill jag heller inte läsa om det.
Så bra skrivet! Jag skriver själv på min blogg om psykisk ohälsa för att jag mår bra av att dela med mig och får förhoppningsvis någon att må lite bättre. Jag skriver om det som är nere i botten alltså. Jag har fått erbjudanden om samarbeten men tackat nej. För det är inte därför jag skriver.
Jag har svårt att relatera till de ”influencers” som finns idag. Och det ”läskiga” med det jobbet är ju att man helt plötstligt står där utan följare och blir arbetslös och åker ned till ”den vanliga miljön med ett vanligt arbete”. Varje litet snedsteg kan göra att det går åt andra hållet.
Sedan det blivit mer och mer så har jag blivit mindre inspirerad av personer som lägger ut massor av saker de köpt eller endast arbetar med samarbeten.
Din blogg däremot, den känns verkligen äkta. Det är därför jag läser den!
Hoppas du får en fortsatt fin dag!
Otroligt bra inlägg! Jag tycker det viktigaste är att inte försöka vara något annat än det man är, för att fortsätta vara trovärdig. Tex din blogg känns likadan som den alltid har gjort, trots att du växt, inkomsterna växt och ämnena skiftat så känns den ändå genuin och ”som du”.
Men när andra stora bloggar försöker beskriva sig själva som någon med arbetarklassbakgrund trots att de har superkända föräldrar med sviiiinmycket pengar, då blir jag provocerad på riktigt. Stå för vem du är, då kvittar det om du har miljoner eller inte, men låtsas inte att du ”kämpat” bara för att dina föräldrar inte var advokater. Man kan vara överklass även om man inte ”ser ut” som överklass.
Uppskattar verkligen det här inlägget! Jag är inte en trogen läsare av din blogg, jag läser den lite då och då. Inspireras av ”den lantliga drömmen” och tycker det är en mysig plats att komma till. En plats som inspirerar eftersom den gärna lyfter fram sånt som är vackert, men aldrig hamnar i att peka ut vilket doftljus som är rätt just i år. Upplever som många andra att din blogg har behållit sin ton och sin form genom åren, vilket jag uppskattar.
Uppskattar också att du står för åsikter även om de kan vara obekväma, och respekterar dig som person för detta.
Vet att vi har väldigt olika syn på tex abortfrågan (baserat på ett gammalt blogginlägg), men skulle ändå gärna sitta i ditt kök och diskutera frågan över en kopp kaffe och kunna bli vassa i argumenten men ändå vara sams när samtalet är över.
Det är nog lite av ett felantagande att tro att de som följer bloggar/instagramkonto gör det för att de eftersträvar influencerns typ av liv. Det handlar nog minst lika ofta om att hitta inspiration, titta på fina bilder, få tips eller att läsa intressanta och tankeväckande texter.
Din blogg, Clara, följer jag trots att jag lever ett liv diametralt motsatt från ditt – förutom att jag också är flerbarnsförälder och har delar av mina rötter i Västerbotten. Jag följer dig för lugnet, de vackra bilderna och miljön, snön, Norrlandsnostalgin och för att jag i storstadshetsen ibland drömmer mig bort om down scaling, fast jag innerst inne vet att livet på landet inte alls skulle passa mig eller vår familj. Och för att jag är nyfiken och vill vidga mitt perspektiv för hur andra familjer lever, ni verkar ha en så fin miljö för barn att växa upp i. På samma sätt följer jag andra influencers för inspiration, det kan röra allt från tips om utlandssemestrar och uteliv, stil- och inredningsinspiration som ligger närmare min egen smak och verklighet (även om jag tycker att du har ett jättefint hem) eller matlagnings, bak- och pysseltips, life hacks etc.
När jag slutar att följa bloggar hänger det på att bloggen i sig inte är relevant för mig längre, och det har inte med att influencerns ekonomi drar iväg och att jag inte kan relatera till livsstilen. Då är det nog snarare att vi stilmässigt inte drar åt samma håll längre, någongång att det är för många betalda inlägg och att bloggaren känns för köpt, att jag inte kan relatera till influencerns världsbild eller åsikter eller för att influencerns blogg är för intetsägande för min smak.
Det är alltså ofta ett glapp både livsstilsmässigt och ekonomiskt mellan mig och de influcencers jag följer – åt bägge hållen. Ibland har jag gissningsvis större ekonomiska resurser än de jag följer, ibland har jag en bråkdel. Men jag följer bloggar för att jag vill utvidga min bubbla och för att få inspiration från alla sorters världar, inte bara den som liknar min egen. Så för min del har jag inga som helst problem att influencers blir rika eller lever helt annorlunda liv än jag vill eller kan göra, så länge deras poster fortfarande är relevanta för mig. Däremot undrar jag ibland hur de influencers som endast bygger sitt varumärke på konsumtion, betalda samarbeten och coola livsstilsmiljöer och som inte har någon annan talang eller yrke att falla tillbaka på kommer att klara sig som influencer i det långa loppet. Men det är en helt annat ämne.
Spännande analys. Jag har ju följt dig i många år nu. Du hade inte ens flyttat till radhuset ni hyrde (minns jag rätt? Visst var det ett radhus…)
Bloggarna har blivit influencers och allt är så proffsigt. Bilderna håller hög nivå, man använder professionella fotografer, designsamarbeten, samarbeten med med gud och alla….
Måste säga att jag saknar det oredigerade med dom gamla bloggarna. Mobilbilder, stavfel och bakgrunder som inte är felfria….
Jag saknar det naturliga, personliga tilltalet. Känner mig ofta som en bakåtsträvare i det moderna mediabruset som så ofta känns som en serietidning. Numera följer jag bara tre-fyra stycken. Olika i inriktning men gemensamt är att dom känns ärliga och genuina i sitt val av och återspegling av sina liv…så olikt mitt eget liv och därför inspirerande. Tack till er Underbara Clara, Andrea Brodin och Frida Kummerfeldt❤❤❤
Lika och totalt olika.
Håller med till viss del men hos A Brodin är det ju så mycket reklam!! Köp, köp, köp och dessutom från någon som har extremt mycket pengar själv. Känns fel att hon då behöver ha så mycket reklam i bloggen, innehållet blir ju så mycket sämre av det.
Jag skriver under på dina avslutande ord. Jag följer dig, och hett fåtal andra bloggare, just för att ni är relaterbara men inte bara det. Vi läsare har nog växt och utvecklats vid sidan av de bloggare vi följer, och då växer man snabbt ifrån intresset för bilder på tjusiga kläder och soliga stränder.
Jag är vuxen nu, precis som du, och vill ha mer än så. Ska jag vara ärlig med mig själv så kräver jag ganska mycket av en blogg; den ska vara personlig och relaterbar, den ska vara ett lättsamt nöje, en god vän, bjuda på spänning och skvaller, hålla hög kvalitet på alla håll (foto, text, layout) samt ge mig ny kunskap och nya tankar.
Jag tänker att med de kraven jag har så HOPPAS jag att du har bra betalt! Du är ensam det magasin jag köpte när jag var 14, som en hel tidningsredaktion stod bakom. Det magasinet betalade jag själv för.
TACK för Clara, over and out! 😀
Här hade jag klickat gilla om det fanns en sån funktion! Hear, hear. 🙂
Superbra inlägg! Tack för att du lyfter sådana här frågor.
Så spot on vad jag och som det verkar flera har känt! 🙂
På senare tid har jag lagt om och läser bara bloggar som fortfarande inspirerar till livsnjut, glädje och miljötänk utan att behöva lägga x antal tusen per månad på shopping. En blogg jag verkligen gillar är
https://blogg.land.se/johannaikulla//
Spot on! Det har ju även förändrats över tid, på gott och ont. Förr gjorde många obetalda samarbeten men många har ju lärt sig ta betalt för sitt arbete, samtidigt som de puschar ut så mycket samarbeten och rabattkoder så man nästan kräks. Jag tycker att man tappat personligheten hos många, de är likadana, det lockar mig inte alls. sen det fokus det blivit på konsumtion är vidrig. Köp och släng…
Så himla, klok, fin och fantastisk du är som lyfter tanken kring detta. Jag har ibland blivit påmind om detta tex om man unnar sig att höstpynta utanför dörren och kommer glatt hem med 2st Ljung och inser att effekten inte riktigt blev som det jg var inspirerad ifrån..😅 och hör i Norrland är det svårt att finns de vackra buketterna som verkar säljas på gatan hör och var söderut. Sådant tror jag också påverkar🤗. Men ack vad inspirationen och ögongodiset uppskattas!
Så intressant inlägg och härligt att få ta del av din analys.
Kram Sanna
Haj! Jag vill bara skicka ett litet tack till dig Clara, för ett välformulerat och skarpt inlägg, men kanske framför allt till alla som läser och kommenterar! Jag gick in i kommentarsfältet med vissa bestämda uppfattningar, men har fått vrida och vända på dem under läsandets gång och faktiskt omvärderat en del! Tack för att ni tagit er tid att dela med er av tankar och erfarenheter! Det är precis såhär internet borde vara!
Håller med, ett fantastiskt kommentarsfält och en grym bloggare! Tack! <3
Tack för ett mycket intressant inlägg! Jag har inget emot rika influensers så länge de kan skapa intressant innehåll. Dessvärre har flera av dem slutat göra det. Antingen genom att bli för opersonliga, världsfrånvända eller säljsugna. De verkar också använda sig av samma fotograf/filter/redigering då bilderna som publiceras ser nästan likadana ut.
Jäkla bra skrivet. Jag har också tänkt på detta – är bara en vanlig läsare men har de senaste åren tappat intresset för andra människors nya handväskor eller vart de åker på semester (numera är det ju faktiskt så att bloggare/influencers lägger ut bilder på gamla resor och ”önskar, längtar och minns” med flashiga bilder)
Jag tror intresset för den sortens influencers kommer att minska, intresset för deras, för de flesta, ouppnåeliga liv dalar så sakteliga.
Vi som läser vill bli influerade av vardag och fest, tips och fina bilder, och inte minst texter som innehåller ngt vettigt att ta till sig (får gärna vara resmålstips och bilder, outfitsoch inredning – men med innehåll istället för mest yta.
Jag bor också i hyreslägenhet och det finns inget bättre botemedel mot inredningshetsen. Plastmattan i köket ser helt förfärlig ut men det finns inte på kartan att min snåla hyresvärd skulle byta ut den. Eller något annat i det slitna sunkiga köket.
Vilket bra inlägg, du satte ord på nåt som bubblat i min hjärna ett tag. Kollar numera mest din och Charlotta Flinkenbergs blogg, Charlotta för att hon är i min ålder, har ganska vass tunga, en krass (realistisk) syn på saker och ting och har alltid försörjt sig själv, medan många influencers verkar ha fötts med silversked i mun.
Kanske man följer dessa mest för att dagdrömma sig bort från eget liv i vanligt radhus, vanligt jobb, vanligt liv?
Jag har följt samma bloggar i många år, vissa mer frekvent än andra och det som skiljer mest är inte att ni som jag läser fått mer pengar och numera gör sponsrade inlägg och ibland visar upp lite dyrare inköp än bara loppisfynd. Utan att bloggarna inte är på väg någonstans lika mycket. Kämpar för att ha inreda med små medel, starta sitt drömprojekt eller träffa någon. Det finns en nöjdhet nu som också gör läsupplevelsen annorlunda. Inte sämre men annorlunda. Sen läser jag ingen vars liv jag riktigt kan relatera till, utan älskar blandningen av intryck när jag läser om personer som inte lever som mig. Tex när du beskriver en semester i de där fantastiska husen ni åker till ibland som er släkt verkar äga (har fortfarande inte förstått om det är fler än ett?), sen läser jag om Elsa Billgren som åker och hälsar på sin svärmor och gosar med valpar och har jag riktigt tur har Jonna Jinton gjort en av sina fantastiska videos där hon visar norrsken eller mygg och fantastiska vyer. Det som utmärker de jag följer är att ni alla kan berätta om små och enkla saker på ett fängslande eller bara intressant sätt. Sandra Beijer skrev för ett tag sedan om hur corona nog gjort hennes blogg bättre i och med att det händer mindre i hennes liv nu. Det var intressant tycker jag.
Jag kan faktiskt tänka lite så här som du beskriver om dig ibland Clara. Har följt dig sen början och bor på ett liknande sätt som du, men har den där vanliga inkomsten som en sjuksköterska har. Jag har känt att du har börjat ”dra ifrån” mig ekonomiskt, vilket gör att jag ibland har svårt att relatera. Som exempel att ni har ekonomi att bygga ett garage, åka på/ta ut långa ledigheter, köpa mängder av växter, ha tre barn, pt etc. Missförstå mig rätt, jag skulle göra precis så också om jag hade mer pengar in. Jag förstår absolut dina val och önskar jag kunde göra dom! Vi har varit tvungna att välja bland allt detta och då har vi valt tid med våra två barn. Och det i sig har genererat lägre inkomst under 12 år och valet att stanna vid två barn då det ekonomiskt helt enkelt inte skulle gå ihop att få ett tredje. Föräldraledighet 1,5 år och sen ledighet med dom på alla lov gör att garage, trädgård (växter är verkligen snordyrt), större bil etc helt enkelt inte skulle funka. Fint att du lyfter det här och funderar på det på dina plattformar också. Det gör att respekten finns från min sida och dina tankar är ju så intressanta. Jag gillar dom! PS. Min kommentar kanske egentligen bara är avundsjuka, men jag tyckte det behövdes lite mer perspektiv än alla ovanstående. Gillar alla vinklar dock👍
Tack för din kommentar. Och jag förstår den verkligen – för det här är som sagt saker jag själv tänker mycket på. Tycker också att det här med pengar och ekonomisk utveckling är intressant i förhållande till vänner i bekantskapskretsen. En gång var vi alla nyblivna studenter som letade hyreskontrakt för att kunna flytta hemifrån. Men idag har den ekonomiska resan på många sätt skilt oss åt även om vi till synes började på samma plats. Det kan i sin tur göra det svårare att umgås på samma sätt som förut. Ja, det finns så många aspekter av det här. Glad att läsa din reflektion
Väldigt tänkvärt och klokt inlägg. Jag tror fler och fler har börjat vakna upp och inse att det är de som försöker dessa numera superrika influensers som lever i en helt annan verklighet än de flesta av oss. Jag tror framförallt att folk har fått sig en tankeställare under pandemin och allt fler efterfrågar äkthet. Något du förmedlar oavsett hur mycket du än tjänar på att blogga.
Själv har jag en ganska nystartat litet lifestyle konto på instagram ifall någon är intresserad av det:
Misswoodscorner
Så bra skrivet! Jag tänker också att de bloggare/influencer som kan bygga ett rikt innehåll på sina kanaler i en tid där resande, ungänge med vänner, restaurangbesök etc är begränsat till ett minimum troligen lever ett ganska rikt liv (tänker inte monetärt utan innehållsligt rikt). Medan de som nu inte har så mycket att skriva om annat än shopping eller reklamsamarbeten snabbt blir mer ointressanta för läsaren (samt med viss rätta provocerande pga sin livsstil) samt att det kanske blottlägger ett liv som inte är så himla spännande när man tar bort konsumtion.
Med det sagt är din blogg en av de allt färre som verkligen berikar min vardag trots alla begränsningar i vad vi bör och inte bör göra. Herregud vad impad jag är att du kan skapa så mycket innehåll även i dessa tider.
Jag hjärtar dig, du är så bra!
Så bra skrivet, du sätter ord på det jag har tänkt
Men ja! För ett par veckor sen slutade jag faktiskt följa många av de stora influensers jag följt sedan länge. Kände att det bara påverkade mig negativt och jag blev inte längre inspirerad utan istället, bitter? När en själv har det ganska kämpigt i livet just nu kändes allt så ytligt och liksom tomt. Sen dessutom denna köphets och slit och släng av inredning etc. Hur kan det ens vara okej att tapetsera om ett barnrum 3 gånger på ett år med dyra designtapeter.
Nä jag vill få en relation till de jag följer och inte känna att jag blir mindre medans dem blir som ouppnåeliga hudar typ.
Förstår att det nog är felskrivning, men att en influenser är som en ouppnåelig hud gjorde min morgon. Frustade ut kaffet!
Tusen tack. Jag slutade följa en. Blev bara trött på alla ostron och champagne på vardagarna och annat slöseri