Det hÀr Àr min trÀningsbag. Jag köpte den precis och den ser vÀl ut som trÀningsvÀskor gör mest. Fast den betyder nÄgot mer för mig.

Min mamma trĂ€nade under hela min uppvĂ€xt. Trots sitt slitiga arbete som sjuksköterska – ofta med svĂ„rt sjuka mĂ€nniskor – tog hon sig tiden att Ă„ka och trĂ€na efter jobbet. Flera dagar i veckan. Hon hade en liknande svart bag som stod pĂ„ bĂ€nken i tvĂ€ttstugan nĂ€r den inte anvĂ€ndes. Och jag blev nĂ€r jag sĂ„g att den stod dĂ€r. För det betydde att hon inte tĂ€nkt trĂ€na utan komma hem direkt efter jobbet. Som barn ville jag ju bara att mamma skulle vara hemma jĂ€mt. TĂ€nkte inte pĂ„ hur mycket bĂ€ttre förĂ€lder hon förmodligen orkade vara just för att hon tog sig tiden att trĂ€na och ta hand om sig sjĂ€lv.

Nu har jag köpt en trĂ€ningsbag. Mitt livs första. Efter att ha kĂ„nkat ombyte, gympaskor och urdiskad sirapsflaska i tusen olika tygpĂ„sar och stĂ€ndigt sakna rĂ€tt saker i rĂ€tt pĂ„se. Ja dĂ„ slog jag till. PĂ„ en riktig vattenflaska utan kork men med droppstopp. Och en riktig trĂ€ningsbag med lĂ„ng axelrem, meshtyg och mĂ„nga bra fack. Det till synes obetydliga betyder nĂ„got för mig eftersom sjĂ€lva vĂ€skan Ă€r en överenskommelse. Ja, jag Ă€r ocksĂ„ en sĂ„n dĂ€r mĂ€nniska som trĂ€nar nu. Som tar av tiden jag skulle varit med min familj och lĂ€gger den pĂ„ min hĂ€lsa. Tid som jag i slutĂ€ndan tror kommer familjen till godo. Även om det inte Ă€r sĂ„ populĂ€rt just nĂ€r jag Ă€r borta.

Jag Ă€r sĂ„ glad att jag haft mamma som förebild pĂ„ det hĂ€r omrĂ„det. Som utan minsta hets eller Ă„ngest visat vad det Ă€r att ta hand om sig sjĂ€lv. Att praktisera hĂ€lsa i allt ifrĂ„n matvanor till trĂ€ning. Hon stod aldrig och suckade missbelĂ„tet Ă„t sin spegelbild. Bantade aldrig. Nej, ingenting sĂ„nt. Det var bara ett vĂ€ldigt sunt, rimligt och vuxet förhĂ„llningssĂ€tt till kroppen. Det har tyvĂ€rr inte betytt att jag sjĂ€lv levt ett perfekt hĂ€lsosamt liv som vuxen. Herregud det vet ni ju som följt mig! DĂ€remot har det jag vĂ€xt upp med Ă€ndĂ„ blivit nĂ„gon slags norm för mig. SĂ„ att det kĂ€nns rĂ€tt i magen nĂ€r jag gör samma sak. SĂ„ att nĂ€r jag kliver in pĂ„ gymmet med min bag över axeln – dĂ„ kĂ€nns det sjĂ€lvklart. Som att jag gör precis som jag ska. Tack för det mamma.