På min instagram visade jag häromdagen en ganska saftig före/efterbild på vår punschveranda innan den städades ur efter vintern. Här kommer den igen.
Men är så jäkla LYCKLIG nu för att den är nyskurad, med rentvättade trasmattor och nystruken duk. Fönsterputsningen kvarstår dock tills det blir varmare. Tar väl sisådär en vecka att putsa den här verandan!
Igår satt jag här ute och arbetade hela dagen, tog zoommöten och ringde viktiga samtal och planerade upp våren. Min bästa plats i huset från mars-juni (sedan när det är sommarvarmt är jag ju ännu hellre utomhus).
Har påskpyntat på verandan och bär in och ut mina käraste pelargoner varje dag. Så att de ska få rikligt med sol på sig. Tycker det känns lika tillfredsställande som att ge hungriga barn mat.
Eftersom det var våffeldagen hade jag gräddat våfflor i långa banor. Samt stekt prinskorvar. Utifallatt Folke plötsligt inte gillar våfflor. Han är lite egen på det sättet. Det är inte mycket som slinker ner – inte ens Barns Favoritmat™ eller ens godis nödvändigtvis. Vad som är gott skiftar också från dag till dag. Frysta bär och prinskorv är det enda man vet säkert kommer passa. Synd jag inte är mer lik på honom kan jag känna!
Hela fina familjen. Jakob i arbetsbyxorna direkt från gården där Essa rullat sig i en gödselstack. Men hellre det än det älgkadaver hon upptäckt nere på åkern.
Våfflorna fick tack och lov godkänt av herr Guide de michelin
Eftersom jag är på upploppet av sockerfastan blev det istället våfflor med gräddfil, rödlök och rom för mig. Fy FASIKEN så gott!
Barnen åt våfflor med nykokt svartvinbärssylt och grädde. Har förresten insett att svartvinbärssylt till och med klår blåbärssylt till pannkakor och våfflor. Tur jag har massor i frysen.
Vi skålade i mjölk och firade vårfrudagen och det faktum att verandan nu är invigd för säsongen. Här ska vi sitta många sköna dagar under månaderna som kommer.
29 svar
Åh, är så avundsjuk på din fina veranda 🙂 Men du är väl värd den! Men vilken underbar klänning du har på dig! Var kommer den ifrån?
Från indiska 😊
Svartvinbärssylt klår verkligen ALLT.
Word. Bästa sylten. Lyfter allt.
Men så underbart! Jag längtar efter en inglasad veranda när jag ser dina bilder. Och våfflor. Jag måste grädda ett gäng våfflor till barnen ikväll.
SANT CLARA HAR SVERIGES FINASTE VERANDA. VILL OCK SA HA PA MIN BALKONG I FRANKRIKE. ❤️
Mysigt det ser ut! Men du, klänningen! Varifrån är den?
Underbar känsla!
Så gott med våfflor! Kan tipsa om en bok som heter “När ditt barn inte äter” av Kajsa Lamm (framstående logoped som jobbat med ätsvårigheter hos barn i många år). Den har i alla hjälpt oss en del. 💗
Åh! Lägg gärna ut hur du gjorde sylten 😋
Mysigt att äntligen sitta på verandan igen. När du sen ska putsa fönster så gör det med Ekotipsets metod med ättikspray och två microfibertrasor så kommer det gå som en dans sen.
Vilka härliga bilder!
Är verandan isolerad? Isf hur? Har en inglasad farstu men den är inte varm och go än på länge och längtar efter att ha det som du!
it looks so cozy 🙂
Har en likadan unge. Han är liksom inte intresserad av mat. Gröt är väl det säkraste kortet. Och smoothie ganska ofta men inte jämt. Jag ÄLSKAR våfflor och såg fram emot att få äta våfflor med kidsen när jag tänkte på att skaffa barn, och så får jag en unge som INTE äter våfflor!! Han äter pannkakor, vilket jag också älskar, men helt utan nåt på. Jag ställer mig ju inte och vispar grädde åt mig själv direkt. Jo, det gör jag, men det hade varit roligare om vi kunde sitta där båda två och bygga goda pannkakor och våfflor tillsammans.
Hade också barn som vägrade många saker jag trodde att alla barn gillade. Han åt dock bönor, linser och broccoli, så det lagade vi ofta som tillbehör om vi var osäkra på att han ville smaka på annat. Trodde inte att 3 åringar åt broccoli???
Nu är han 8 och har slutat med det 😀
Hej Clara, I read on the Internet that the “Våffeldagen” was due to a phonetic confusion with “Vårfrudagen”. Is that correct? … Sometimes I would like to be transparent. Like GLASS. Because my heart also has eyes. And hands that don’t really long just for their reflection. … By the way, I’m listening to “I will remember” from Gavin Luke right now. Not just right now. … It seems a bit chaotic and confused what I am writing, right? I know. … But i don’t want to get the Nobel Prize for Literature either. I actually just wanted to say: I wish you (and Erika) all the best for tomorrow!
Lovely! By the way😁: din jättedaggkåpa: sprider den sig ohanterbart eller är du nöjd? Sååå fin verkligen🌱 tack för allt du ger!
Underbara bilder på en fantastiskt fin veranda!
Ha en skön helg!
Superfint! Men jag förstår inte riktigt, är detta er entré? När ni kommer hem fem trötta personer och väskor och kassar, måste ni då trycka er förbi bord och stolar på sommaren och prylar på vinterförvaring på vintern?
Vadå trycka sig förbi? Dörren in till huset är väl direkt till höger när man kommit in på verandan.
Alltså jag vet inte. Men jag har fått bilden av att man går igenom hela verandan för att komma in i huset när man kommer utomhus? Är det inte så?
Hej! Får jag ställa en till inlägget helt orelaterad fråga? Du behöver inte känna att du ska svara mig men detta är kanske något du kan lyfta i bloggen eller podden. Lyssnade precis på ert senaste poddavsnitt om utmattning. Det var ett jättebra avsnitt. För några år sedan var jag så nära en utmattning som det går. Under många år jobbade jag nästan heltid och läste in både en magister och en master efter varandra. Därefter började jag ett omfattande renoveringsprojekt samtidigt som jag försökte ha ett rikt socialt liv. Tillslut glömde jag bland annat bort mitt eget personnummer och kände ingen glädje, bara prestationsångest över när vänner hörde av sig och ville ses. Jag gick dock aldrig till någon läkare och fick ingen diagnos eller sjukskrivning(var så fokuserad på att få en fast tjänst inom det jag hade studerat till). Fick såklart en tjänst 5 dagar efter avslutad utbildning. Men när jag började på nya drömtjänsten kände jag bara håglöshet och extrem trötthet. Somnade i kontorsstolen varje dag. Kände inte igen den person jag blivit. Jag som brukade ha så mycket energi och framåtanda. Hur som helst, nu ett par år senare känner jag fortfarande nästan samma matthet och rädsla för att ta på mig för mycket. Orkar max med en social aktivitet per vecka. Förr hade jag nästan varje kväll uppbokad. Problemet för både mig själv och min omgivning är att jag aldrig fick någon diagnos när det begav sig. Har således svårt att förklara för mig själv och andra varför jag inte orkar med på samma sätt som innan. Min fråga är alltså, hur ska vi som aldrig fick någon diagnos eller bara nästan gick in i väggen förhålla sig till ens nya jag/kapacitet. Märker att jag kan känna en viss avundsjuka mot de som kan luta sig mot att de varit utbrända(haha) för de har på något sätt en form av legitimitet gällande sitt mående både mot sig själva och omgivningen. Hoppas du förstår vad jag menar.
Åh! Känner igen mig. Jobbar halvtid, mer klarar jag inte. Och det är jättesvårt att få förståelse eftersom jag aldrig fick en diagnos pga att jag var föräldraledig och arbetslös under återhämtningstiden….
Det känns bra för mig att höra att det finns fler där ute som har det som jag. Det är svårt att återhämta sig från ett tillstånd som inte är/blev bekräftat. Blir besviken på mig själv om och om igen för att jag inte orkar som innan. Jag kan inte tänka ”men du har varit utmattad, det måste få ta tid” då jag inte har svart på vitt att det var det jag var. Ångrar så mycket att jag inte sökte hjälp då. Nu kan jag väl inte gå till läkaren och säga ”för två år sedan mådde jag såhär, kan du ge mig en diagnos i efterhand?”
Pandemin har för mig varit en räddning. Att få arbeta hemifrån i en lugn miljö utan stressiga mornar har nästan känts som en sjukskrivning. Det är hemskt att tänka så när många haft det så jobbigt. Det värsta är att jag nu är livrädd för att pandemin ska ta slut och att jag behöver vara på plats på jobbet som tidigare. Är rädd för att uppfattas som lat om jag skulle be min chef om att få fortsätta jobba hemma en del även efter pandemin.
Hoppas du Christina kan få den stöd och hjälp du behöver så att du får möjlighet att återhämta dig.
Vad är Barns Favoritmat™??
Alltså min tvååring är likadan, enda säkra korten är frysta bär och falukorv/köttbullar. Sen plötsligt äter hon tre portioner av familjens mat men det är helt slumpmässigt!
Åh så tråkigt att höra Lina! Utmattning måste vara fruktansvärt. Har tack och lov klarat mig undan själv hittills men ändå sett det på nära håll.
Min första tanke om bilden med dig Clara på verandan var förresten hur frisk och välmående du ser ut. Hoppas det stämmer. Resultatet av ditt hälsoår syns verkligen!
Vad snygg du är i håret och jättefin klänning. Ha en mysig påsk. 🐣🐥🐣