Jag är så trögstartad på morgonen. Är svag i kroppen. Kan knappt öppna en burk eller låsa upp ytterdörren. Mitt värsta är när jag ställs inför beslut. Jakob som vill diskutera något, barnen som drar i mig eller har någon konflikt där jag måste medla. Då känner jag mig så fruktansvärt trängd. Får flyktinstinkter. Mitt bästa sätt att tackla mornarna är att äta frukost ifred, läsa tidningen ifred, samla tankarna ifred. Och jag har ofta önskat att jag var morgonmänniska och född på ett sätt så att mornarna alltid kändes bra. Det är ju så mycket mer kompatibelt med samhällets krav.
Men en sak som gjorde mig helt chockad var när min kompis Elina som är morgonmänniska förklarade för mig att morgonmänniskor inte alls studsar upp ur sängen helt glada. Det är ju annars det man tror när man är kvällsmänniska. Man känner alltid att man missat dygnets bästa timmar när man lever med en morgonmänniska som hunnit med att bygga en vedbod, laga en trerättersfrukost, gett sig ut på en uppfriskande springtur och sedan duschat medan man själv låg och trynade. Hur kan de ha sådan energi? Livsglädje? Ork? Men så är det alltså inte nödvändigtvis. I själva verket kan det som kännetecknar en morgonmänniska vara att inte känna behov av att snooza. Att lätt kvickna till på morgonen och snabbt känna sig vaken. Det behöver inte vara mer än så. De kan fortfarande känna sig slitna, håglösa och griniga. Jag känner mig dum som inte fattat det tidigare. Men hur skulle jag vetat det? Då låg ju jag och sov!
Men jag kan ju gå till mig själv som kvällsmänniska. Inte uträttar jag särskilt många storverk i den sena natten. Oftast är jag bara uppe för sent, lyssnar på någon podd, pillar ut ett invuxet hårstrå på smalbenet med en pincett eller övar på att göra en perfekt eyeliner. Särskilt glad är jag väl inte heller. Även om oro och grubblerier är längre bort än på morgonen.
Fast ibland när Jakob stiger upp så händer det ju att jag möblerat om, påbörjat en tapetsering eller gjort något annat drastiskt som han får upptäcka i gryningen. Och då kanske han känner att det är jag som är den där orimligt pigga och hurtiga övermänniskan som trots att klockan passerat midnatt kan dra igång med att klä om en fåtölj? Den tanken har aldrig slagit mig tidigare. Jag har bara känt mig dålig i förhållande till alla morgonmänniskor. Trots att vi kvällsmänniskor – om jag nu ska vara riktigt petnoga – faktiskt kommer igång med de verksamma timmarna ÄNNU tidigare än morgonmänniskorna. Nämligen direkt efter midnatt.
Den här våren har jag motvilligt tvingats att bli en morgonmänniska. Jag vaknar ofta vid sex, även på helgerna. Och det är ju härligt att känna att man har ett försprång på dagen. Men ärligt talat? Det tappar man ju sedan. När man måste gå och lägga sig på kvällen strax efter barnen och inte får någon härlig ensamtid i huset. Det är självbedrägeri att tro att man kan vinna tid. Det GÅR inte. Antingen tar du igen sömnen på kvällen eller morgonen och det ena är inte bättre än det andra. Det beror bara på hur man är född. Det enda sättet att vinna tid är om man blir som framgångsrika entreprenörer och politiker som hävdar att de klarar sig på fyra timmars sömn. Men det skulle ju jag ALDRIG vilja då sömn är det skönaste man kan ägna sig åt. En njutning man får återuppleva varje natt.
Nä, jag är nu i själ och hjärta en kvällsmänniska som mycket motvilligt provat att ha en morgonmänniska-klocka installerad i mig den här våren. Och jag tycker inte att det är hälften så bra som alla menat att det skulle vara.
69 svar
Jag har pendlat i livet mellan att vara morgon och kvällsmänniska, men det var inte förrän jag läste 24-timmarskoden som jag kände WOW. Nu har jag liksom lyckats ta över styrspakarna själv och inte bara rida med kroppens…. nycker.
Om du vill så ta en titt på den, den var jäkligt spännande!
Ja hu jag är också en kvällsmänniska av födsel och ohejdad vana. Mina kreativa timmar kommer på kvällen.
Men, som du skriver Clara det är inte helt kompatibelt med resten av tillvaron. Iallafall inte om man som jag har vanliga kontorstider att följa. Jag måste upp och hinna kvickna till innan kl 9 då arbetsdagen oftast startar.
Att det sedan utmålas som en smula ”finare” att vara morgonmänniska är grymt irriterande. Att de skulle hinna så mycket mer. Det är som du nu märkt inte en sanning.
Jag tror man är som mest produktiv, kreativ och harmonisk om man följer sin inre klocka. Om man har möjlighet förstås. Verkligheten i form barn som skall till skolan, arbetsscheman osv ställer ju ofta till det.
Då jag är ledig längre tider i sträck, sommar och jul till exempel hamna jag i min egen rytm. Väldigt vilsamt.
Morgonpigghet är inget att sträva efter. Är man det så är man, annars inte 😁
Jag hittade ett meme som gick ut på att vid 2 på natten så är det antingen så att man äger världen, eller blir ägd av världen. Om jag inte somnat innan dess är det oftast mycket roligare att äga världen genom att få syssla med mitt eget, helt i fred från alla andra.
Har en sambo som tycker det rakt motsatta (om man inte är uppe ur sängen vid 6 blir man ägd av världen) och ibland innebär detta frukost på sängen för mig. Fint ändå.
Oj, TACK, så trösterikt. Samhället har en benägenhet att klassa kvällsmänniskor som B-medborgare. Jobbade på en arbetsplats med flextid och det passade mig utmärkt att börja klockan nio. Men nog fick man ju gliringar alltid, trots att det var helt tillåtet. Man fick alltid känna sig “sämre” trots att man har sin primetime när morgonmänniskorna snusar sedan länge. Ingen var ju vaken för att se det haha.
Och jag som morgonmänniska ses som världens tråkmåns när klockan är 9 och jag vill hem och sova….
Just det!
Ja det känner jag igen mig i! 😀
Och roligt inlägg av @Clara! Dessa insikter som kommer till en ibland, alltså. Det är befriande att du skriver om dem på ett så avväpnande sätt.
Det gäller att omfamna biologin i den här frågan, jag är morgonmänniska och helt hopplös på kvällarna. Så utifrån perspektivet jobb och skola så passar det mig, men när kvällsmänniskorna tycker att en normal utekväll börjar med en middagsreservation kl 20:30 så är det helt klart en nackdel…
haha, så hög igenkänningsfaktor! Förfesten är bästa delen av en utekväll av samma anledning, därefter blir jag bara trött.
Jag kände en sån befrielse av att läsa detta, jag har alltid dåligt samvete när jag “sover bort” morgonen, för jag har en väldigt mycket morgonmänniska till mor som hela min barndom ryckt upp mig ur sängen med att man inte ska sova bort dagen. Så även om jag sover till nio så känner jag det som att jag sovit till tolv, sen stressar jag hela dagen för att ta igen allt jag nu slösat bort. Men som du säger, antingen gör man det man ska på morgonen eller kvällen, och vad ÄR det egentligen vi ska hinna med hela tiden? Tack för detta inlägg som faktiskt för mig var riktigt viktigt!
+1 på den! Min mamma är orimligt pigg o glad på morgonen och har alltid sagt att jag sover bort den bästa delen på dagen. Innan jag fick barn kunde jag lätt sova till 12 på helgerna (jag är alltså över 30…). Men jag är å andra sidan pigg när andra blir trötta. Kommer igång som bäst på jobbet efter kl 14. Då jobbar jag hur bra som helst och kan utan problem jobba till 18.
Så du satte verkligen huvet på spiken Clara, det ena är inte bättre eller sämre, utan bara olika!
Haha, känner så igen mig, är 37 och kan fortfarande sova till 11.30 utan problem. Så tacksam att min 1:åring också är morgontrött och sällan vaknar före 8.30. Sedan, när hände det något roligt på en morgon? Visst man känner sig nyttig men roliga saker händer på kvällen, bra TV, fester social samvaro osv och ibland kan jag få nåt ryck och börja baka kl 20 på kvällen, något som jag sällan är inspirerad till kl 08.
Skönt att höra att det finns fler där ute! 😄
Jag har alltid känt att det är fel att vara morgonmänniska – som att hela samhället är byggt på kvällsmänniskor. Det är på kvällen man förväntas vara pigg på att hitta på saker med vänner till exempel. Hela tonåren kände jag mig fel som helst ville gå och sova kl 20. För att inte tala om när jag sedan var ute och reste med dessa kvällsmänniskor som gärna gick UT kl 20-21?? Hur kan man vilja/orka det? Då är jag trött och osällskaplig. Det är först som vuxen jag känt att det är ok att vara morgonmänniska utan att stämplas som ”tråkig”.
Jag är morgonmänniska och är som mest kreativ och får mest gjort 6.00-12.00. Träning, städ, jobb, roliga projekt, gud vilka effektiva timmar! Saken är den att jag varje dag skulle behöva en stödvila på 30-60 minuter efter lunch för att orka vara uppe längre än till 20.00 på kvällen. På mina jul- och sommarlov så lever jag så och tar stödvila varje dag och jag mår så bra av den rytmen. Det bästa av två världar. Det är synd att på min skola(eller någon annan arbetsplats?) att det inte finns ett litet sovrum för trötta lärare/arbetare, att kunna ta en tupplur på dagen.
Det är lämpligt när man lever ihop med en kvällsmänniska när man själv är morgonmänniska om man har små bebisar/barn. Jag får sova ostört i många timmar på kvällen när min man gärna tar kvällspasset och min man är så tacksam när han får sova på morhonen när jag tar morgonpasset.
Precis så va det när våra barn var små också, jag hade inga problem att nattamma eller nattstöka med allt det kunde innebära medan min man gärna tog morgonpasset.
Tur man kan komplettera varandra.
Du får göra som en gammal kollega till mig, varje dag efter lunchen ätits tog han fram ett liggunderlag, rullade ut det under skrivbordet och lade sig och sov. Ju äldre jag blir, desto rimligare verkar det. 🙂
Jag själv är varken morgonmänniska eller kvällsmänniska. Om jag måste välja så går jag nog upp tidigare på morgonen men det är inte alltid jag gör något aktivt. Jag kan ligga i sängen eller sitta och skriva. Jag har inte lust att fixa massor av saker även fast jag har tiden till det.
Jag gillar det här inlägget, tack för att du delar med dig!
Jag är en sådan nattuggla så det finns inte. När jag gick på universitetet skrev jag 95 % av mina hemtentor och uppgifter klockan 00-04. Herregud vilket kreativt flyt jag var inne i då. Bara smattrade på tangenterna och orden flög ur mig.
Idag jobbar jag som lärare och har min planeringstid på förmiddagen. Sitter ofta och stirrar på min dator och kommer på 0. Tänker ibland att jag borde söka jobb på typ någon distansskola utomlands så att jag kunde jobba när det är natt för mig och dag för dem.
Brukar samla så mycket förtroendetid som jag kan och sedan sätta mig en natt på helgen och få så mycket planering och rättning gjort. Det är en sådan skillnad mot förmiddagstiden!
Har alltid funderat på om det inte torde finnas en evolutionär poäng med att vi är olika. Vad hade vi gjort med elden och rovdjuren om ingen stackare hade orkat vara vaken och vakta? Då hade vi varit lätta byten för både djur och natur mellan solnedgång och soluppgång. Jag brukar skojsamt säga varsågod för det om någon skambelägger mig för att jag är en nattuggla. Det brukar bli intressanta samtal. Även om jag har fel, så är det ett sätt att komma ihåg att det tur att vi är olika. Dessutom förde vi ett ganska annorlunda dygn innan industrialiseringen. Att sova en hel natt för att sedan vara aktiv en hel dag är ett ganska nytt påhitt ur ett historiskt perspektiv och jag betvivlar att det egentligen passar någon av oss, morgon- som kvällsmänniska. Jag tror på fler tupplurar åt folket :). Då kanske fler skulle få tillfälle att leva enligt kroppens rytm och åtnjuta de hälsofördelar det för med sig.
Jag har läst nåt om det någonstans. Jag minns inte var,men det var nån forskningsteori som gick ut på just det du beskriver. Att när vi “bodde i grottorna” så behövdes båda sorterna för att vi skulle överleva.
Jag är själv nattuggla men tvingas pga jobb att vara morgonlärka. Det tar jag gladeligen igen på mina lediga dagar och struntar fullständigt i alla råd om hur bra det är att gå upp och gå och lägga sig samma tid oavsett helg eller vardag. Vadå, jag måste ju vara uppe och vakta elden…. 😉
Du har förmodligen helt rätt. Programmet din hjärna tog upp just detta i avsnittet om sömn.
Tänkte också tipsa om serien Din Hjärna på SVT play, där tog de upp det. Att vi under vårt liv också kan variera mellan att sova på morgonen eller på kvällen. Intressant
Det finns forskning som stöder din tes. (Och min.) Något naturfolk har burit aktivitetsmätare och på 20 dagar var det 18 min tydligen då ingen alls var vaken.
(Chronotype variation drives night-time sensibel-like behaviour in hunter-gatheters.)
Så himla intressant att läsa! Själv fick jag en aha-upplevelse när jag förstod att morgonmänniskor inte tycker att det är skönt att ligga kvar i sängen efter att de vaknat! Blir rastlösa och måste upp och starta dagen.
Själv tycker jag att timmarna (oh yes) i sängen efter första uppvaket är de allra bästa. Slumra om, drömma, vakna till, fortsätta på drömmen, slösurfa, tänka på nåt, skriva ner en bra idé, somna om igen… Aldrig är jag så lugn och harmonisk och ser livet så klart som i sängvärmen, helt utvilad.
Ett liv där den delen saknas ser jag helt klart som ett mindre rikt liv. Nu med småbarn saknas den alltjämt, men jag ser fram emot när den möjligt att återuppta. Det och att vara uppe på natten, när alla sover, tiden står stilla och det bara är mig och mitt kreativa flow 🙂
Jag är en utpräglad kvällsmänniska och har varit morgontrött så länge jag kan minnas! Jag älskar kväll, då är jag pigg, alert, fri, kreativ. Minns i barndomen hur mamma klädde på mig i sängen där jag halvt slumrade inför skoldagen, för att jag var så svårväckt. Är idag 28 år och studerar heltid (sedan 4,5 år tillbaka). Mitt naturliga dygn är att somna 02 och vakna ungefär 10. Men det kan lätt förskjutas ännu mer – somna 04 och vakna 12. Har en mental spärr klockan 12. Skulle kunna sova till 16 men hejdar mig – självklart har också jag mycket att uträtta.
Jag känner ofta att jag inte kan relatera till morgonmänniskor. Lite på samma sätt som jag inte kan relatera till personer som inte har någon form av ångest. Eller snarare – att jag inte känner att de kan relatera till mig alls?
Folk som vill boka morgonmöte kl 08 och är dödströtta kl 20-21 som många skriver här. 20-21 är min piggaste tid på hela dygnet. Går gärna ut på en drink efter att ha jobbat intensivt fram till 22…
Jag är en morgonmänniska, blivit det mer och mer😄 gillar inte alls att ligga kvar i sängen när jag väl vaknat, blir rastlös och vill upp osv. Men sen på kvällen, då är det sååååå skönt att få lägga sig i sängen😊
Ibland får jag mycket gjort på morgonen, ibland är det skönt att liksom bara vara ifred och få vakna och piggna till i lugn och ro och äta frukost, slösurfa, läsa en bok… men nä, inte är man superpigg och glad direkt man vaknar bara för att man trivs med att stiga upp tidigt.
Som 37 åring insåg jag en grej helt nyligen. Istället för att nattsudda med mobilen i timmar på fredag och lördag så kan jag som vanligt gå och lägga mig kl 22-23 tiden. Sen vakna utvilad vid 07-08 tiden och kan som vanligt ligga å dra mig länge i sängen på morgonen utan att hela dagen går åt i att slösurfa på mobilen. Vid 09 är jag redo att stiga upp. Det tog mig 37 år att lära mig detta. Å småbarnsåren är förbi sen länge. Jag ligger ju å vakar på nattugglande tonåringar istället. Fast jag har kommit överens med 15 åringen att hon måste vara hemma vid 02, då ringer min väckarklocka och då kan jag tryggt somna om när jag vet att hon är trygg hemma. Speciellt de kvällar hon ska köra 20 km på moppe på oupplysta vägar…
Tror jag läst att ungdomarna brukade vara de som vaktade på nätterna på savannen eftersom de ofta är nattugglor i den åldern. För de allra flesta dock tror jag att den cirkadiska rytmen är mer eller mindre lika för alla och att rubbningar av den inte är hälsosamt i längden.
Den cirkadiska rytmen styrs bl.a. av kortisol. Nivåerna av kortisol ska vara som högst under morgonen och som lägst under natten. På så vis hjälper kortisol dig att vakna till på morgonen och i takt med att det sjunker under dagen ska du bli mer avslappnad och redo för sömn. Kortisol är bland annat inblandat i följande processer:
reglera blodsockernivån
hålla igång kroppens metabolism
motverka inflammation
gör dig pigg och alert
förstärka kroppens sinnen under stressade situationer
reglera immunförsvaret
hjälper till att utveckla fostret under graviditeten
https://www.halsasomlivsstil.com/kortisol/
Ojojoj, så klokt skrivet! Det pirrar i hela kroppen när jag smyger ut på helgmorgonspromenaden med hunden, och det enda jag möter är solens ljumma strålar och fågelkvitter. Å andra sidan kan jag inte få en bokstav rätt efter klockan åtta på kvällen. Det är tur att vi är olika. <3
Jag är både morgon och kvällsmänniska. Är den som studsar upp när klockan ringer strax innan 05:45 för jag vill få ut mesta möjliga av dagen. Älskar tidiga morgnar, men även sena kvällar! Vet inte om det är en fördel att vara det ena eller det andra. Det handlar väl om att gilla sig själv och den man är.
//Berith
Vet du Clara- jag brukar säga att det var min mans o min olikheter i dygnsrytm som gjorde att vi enkelt (ok, allt är relativt) klarade småbarnsåren. Jag ammade 22 o somnade sen, min man gav på flaska vid första uppvakningen typ vid 02. När lilleman sedan vaknade igen vid 5-6 var jag ju helt utsövd. Hög igenkänning på ”när hanns detta med” från båda håll. Båda älskar våra egna timmar, min man från 22 till läggdags o från mitt håll från 06 till resten av familjen vaknat.
Hög igenkänning!
Ja då är jag väl en morgonmänniska? Jag sover gärna länge, men jag har till exempel aldrig haft behov av att snooza/ha flera alarm. Jag har en helt analog väckarklocka som man bara stänger av men jag vaknar till så pass mycket av den att jag inte somnar om. Sedan kan jag nog vara relativt kvällspigg också, men det går någon gräns vid midnatt tror jag. Efter det somnar jag i princip stående.
Jag är varken morgon- eller kvällsmänniska. Jag är en liten stund mitt på dagen-människa.
+1
Har läst en studie om att vissa människor är “gjorda” så att vissa är morgonmänniskor och vissa kvällsmänniskor, och att det inte är något man kan ändra på genom att kliva upp tidigare eller vara uppe senare.
Det går ju såklart att försöka, men ens kropp trivs mest att göra som den gillar mest. Och varför försöka tvinga till nånting då?
Alla jag känner verkar ha sin rytm livet igenom… Här hemma är jag morgonmänniskan, och eftersom jag ska vara på jobbet ca kl 06 så har jag blivit van att vakna extra tidigt. Oftast vaknar jag en halvtimme innan väckarklockan och jag kan inte somna om även om jag är trött, hjärnan startar direkt. Men jag piggar på mig fort och går upp. På helgerna hinner jag ofta vara vaken i ca 4-5 timmar innan första ungen kommer upp och den andra samt maken kan sova 7 timmar längre än mig…😳 Sen när jag går och lägger mig brukar hans kväll börja… Så ingen brist på egentid iaf.
Vaknar alltid vid 5 på morgonen, så skönt! Promenad med hunden, dricka te i min ensamhet, fixa med tvätten, tömma diskmaskin, plugga och lite annat hinner man innan de andra vaknar. Blir lite småseg vid 12 tiden, tar en tuppis på max 30 min sen orkar man till 23 på kvällen.
Din blogg är den bästa. Du skriver så bra!
Jag tänker också att morgonmänniska är finare. Mamma var väldig nattuggla, men tvingades av samhälle och pappa att gå upp tidigt och jag med. Tror typ aldrig jag sovit längre än till nio när jag bodde hemma, alltså på helger. Min man är väldig nattuggla och jag har innan barn ofta sovit till tolv på “morgonen”. Jag vet inte om jag känner att man ska gå upp tidigt för att inte missa dagsljus osv eller om jag funkar bra då. Pga barndom har jag fortfarande svårt 30+ att tro att något vettigt kan hända efter 21, hemmavid småprojekt osv. Väldigt intressant,skönt att höra flera som var tveksam till vad de är. 🙂
Jag är en kvällsmänniska som önskar jag vore en morgondito. Det är få saker som är så sköna som att vakna pigg och utvilad, redo för dagen typ kl 06 när det är alldeles tyst och stilla ute och ljuset och fåglarna börjar ta sig ton. Tycker också det är skönt att vara dags-för-sängen-trött typ kl 20:00.
Exakt samma här! Älskar att vakna tidigt på morgonen och ha hela dagen framför mig men är en kvällsmänniska så det händer väldigt sällan. Är ofta trött på dagen men piggnar sen till vid 20-21 och kan inte sova förrän tidigast 23, vilket gör att jag inte får tillräckligt många timmar sömn (kontorsjobb men ofta möten kl 08) och är trött nästa dag igen… Hade verkligen velat vara trött och kunnat somna vid 20-21 så att jag fått sova ut.
Älskade det här inlägget! Tack! Känner mig så styrkt:)
Jag är en kvällsmänniska men har nog slutat vara nattperson. Jag KAN rätt fort ändra om och vara vaken till 4, men i stort nu så blir jag trött runt 22-tiden.
Dock är jag ju inte pigg förns efter 10 på morgonen, oavsett när jag går upp.
Sen fick jag barn där en är morgonmäniska och en nattmänniska. Våra helger är helt galna där en vaknar 07 en vaknar typ 10 och så jag som mest segar runt, haha. Och sen vill ena sova senast 21, jag runt 23 och sista barnet typ aldrig.
Ja hjälp, haha.
Hög igenkänningsfaktor på det du skrev i början av inlägget; att känna sig trängd av alla som behöver en i morgonrushen. Får också känslan av att vilja fly. Och nuförtiden är det precis det jag gör! Vi har nämligen skaffat hund och gissa vem som gladeligen tar morgonrundan? Mellan 7 och 7.30, dvs den tid som som det ska fixas med frukost och kläder och packa gympapåsar, då är jag ute och går med hunden, i lugn och ro. Underbart! Och sen kommer jag hem pigg och vaken och kan hjälpa till och vara trevlig på samma gång.
Man blir morgonpiggare med åren, så fick jag det berättat. Som kvällsmänniska kändes det som livets största lögn men med facit i hand så instämmer jag. Det går mycket lättare att komma ur sängen på morgonen och kvällsmänniskan i mig orkar dessutom vara uppe till 3. Om det skulle behövas förstås 😂 Sammanfattningsvis : Det krävs färre sömntimmar ju äldre man blir men behovet av tupplur “på maten” ökar..
Det är så skönt att sova på förmiddagen tycker jag! Jag går och lägger mig efter frukost på arbetsfria dagar och njuter!
Som utpräglad kvällsmänniska uppfattar jag det som att samhället tyvärr ser ner på det. Visst har man fått lite gliringar av andra . För det är fint att vara uppe med tuppen och man är lat om man är morgontrött. Det är väl det gamla bondesamhället som spökar antar jag… Jag tror det är genetiskt, mina föräldrar har varit likadana. Att vi som familj tog det lugnt på förmiddagen tyckte andra var väldigt underligt. Men vi gjorde ju saker på eftermiddag och kväll fram till midnatt istället. ☺
Gud så bra skrivet! Jag har också konstant dåligt samvete för att jag inte är en morgonmänniska och kan snooza igenom fyra larm utan att märka nåt. Jag brukar också få jättedåligt samvete om min sambo går och lägger sig och frågar om jag ska nattsudda (vilket inte är en pik eller illa menat), för man är liksom uppfostrad med att det är dåligt att vara uppe sent. Men jag älskar att sitta upp sent, alldeles ensam, lyssna på podd, lägga pussel, titta på nån serie, läsa bok. Det är min alldeles egna tid som jag knappt kan få på morgonen.
Jag har dealat till mig denna påsk att få sova på morgonen. Inte orimligt länge, men att slippa gå upp med barnen och istället få gå upp vid 8.30-9.00 (kanske till och med till frukost på bordet) – halelujah! Kan inte påstå att jag är piggare för detta, men jag vaknar iallafall inte grinig och sur. Att jag sen gärna lägger mig med barnen om kvällen är en helt annan femma, förstår inte hur man kan ha energi över efter en hel dag med arbete, barn, mat och annat?!
/mvh sjuksköterskan som alltid börjar jobbet ombytt och klar 7.20.
Är också en utpräglad nattmänniska. Allt blir så kristallklart och enkelt när övriga världen vilar. På senare år har jag däremot kommit på att jag egentligen inte är trött de gånger jag får mig upp tidigare än normalt, däremot avskyr jag att gå från de olika tillstånden vaken och sovandes. Har noll intresse av att gå och lägga mig och sen noll intresse att stiga upp, är jag vaken vill jag vara vaken och sover jag så vill jag fortsätta med det, kanske det som mest eg präglar oss kvällsmänniskor.
Ja!!! Avskyr att gå och lägga mig, och tycker det är precis lika vidrigt att gå upp ur sängen!
Intressant. Precis så känner jag också. Har alltid haft lika svårt att gå upp när jag än vaknat, klockan sex eller nio kvittar. Har aldrig nånsin skuttat ur sängen, det är en kamp (liksom att väl gå och lägga mig i den). Däremot gillar jag morgnar när jag väl kommer upp, känslan av att ha fått bonustid. Det senaste året har jag upptäckt att de där riktigt tidiga morgontimmarna när världen fortfarande vilar fungerar ungefär som nattimmarna. Stilla, lugn och kravlös tid som bara är min. Man ska bara komma upp… men det är ju som sagt lika jobbigt halv åtta som halv fem…
Men tack!! Det där förklarade precis hur jag är. Är ju definitivt en kvällsmänniska men mest är det nog att jag inte gillar att ändra på tillståndet vaken/sovande. Kan lätt vara vaken sent på kvällen fast jag är trött bara för att jag inte vill gå och lägga mig (japp jag är snart 30 och inte 5 som det låter hehe)
Helt rätt
Så bra inlägg – jag är en typisk morgonmänniska och älskar det verkligen. Men det gör ju dock att jag somnar och missar fredagsmyset i soffan eller får ångest om vi har gäster som stannar sent. Måste ju lägga mig eftersom kroppen vaknar senast 06… hahaha…
Hade gärna velat somna om då jag vaknar tidigt – kroppen är trött men huvudet bara snurrar och vill ha aktivitet.
Så kul att läsa om hur olika vi är.
Jag avundas emellanåt de som är lika pigga och klarögda hela dagen. Och kvällen. Hur går det till?
De morgonmänniskor som jag umgåtts nära med under en tid i livet, mellan åldern 27-32, har jag väl inte känt någon större avundsjuka på senare i livet (jag är nu 43). Vi letade då alla efter en partner för livet, och festade och reste tillsammans. Det var tre av dem som var superhurtiga morgonmänniskor som sprang en mil på morgonen, åt enligt Atkins och allt vad det var. De var lite överlägsna oss andra, det kände man starkt. Idag är en av dem sambo och har två barn med en man som bedragit henne, en är singel och lever med ett husdjur, den tredje gifte sig efter 40 och har inga barn. De är alla missnöjda med sina liv och nu har jag tappat kontakten med dem, men umgås med de andra i gänget. Just sayin..
Jo och då är det egentligen alltid svårt med livet :-). När du ska bara fungera på jobbet, med barnen och andra förpliktelser, då blir det alltid svårt och sällan kan en leva som det egentligen passar… väntar på pensionärsåldern 🙂
Min mormor och morfar, som blev nästan 100 år båda två, var en av varje sort. Morfar vaknade tidigt tidigt, men mormor låg ofta kvar i sängen till klockan var 12. Morfar gick och la sig tidigt medan mormor inte gärna gick och la sig alls. Jag kunde få mail skickade från henne klockan tre på natten. De hävdade bestämt att det varit bra för äktenskapet, att de inte gått på varandra som pensionärer. Det var allid trevligt när de väl sågs. 😊
Det finns något som kallas A/B-society som tar upp just detta – att det finns kvälls- och morgonmänniskor och att bägge behövs ur ett biologiskt perspektiv, för vår överlevnad (som någon kommenterade ovan: någon måste ju vakta elden även på natten). Tyvärr följer dagens samhälle ganska långt A-människorna (morgonmänniskorna) med skola och jobb som börjar tidigt. Vi lever kvar i ett sorts bondesamhälle där man var tvungen att kliva upp tidigt för hinna göra det man ska medans det var ljust. Jag har varit sjukligt trött och bokstavligt talat mått illa på morgnarna ända sedan förskolan och allra värst var det på högstadiet. I nuläget försöker jag synka mina tider med sambon som kliver upp jättejättetidigt för att hans jobb börjar jättejättetidigt (tack A-society). Jag kliver upp vid 7-tiden på morgonen men eftersom jag pluggar hemifrån och föreläsningar sällan börjar innan 10 kan jag ta det låååångsamt och i min egen takt. Fasar inför dagen då jag ska börja jobba då morgonstressen, tröttheten och illamåendet kommer tillbaka.
Jag har dragit nitlotten här känner jag. Är varken morgon- eller kvällspigg. Kan somna med barnen vid 20-21 för att sedan hasa mig upp tröttare än någonsin när barnen vaknar vid 06-07. Så är livet, mitt liv alltså.
Igenkänning!!! Fy vad tråkigt.
En morgonmänniska här, men som jag har längtat hela livet efter att kunna somna om på morgonen, ligga och njuta av sängens värme och min morgontrötta mans sällskap…. men icke! Kroppen vaknar tidigt och vill dra igång både tankar och aktivitet trots att jag egentligen är trött. Så många gånger jag svurit åt att kroppen inte vill sova fast att jag uppenbart är trött. Jag masar mig upp och sitter, som tur är ensam och äter frukost, för jag är bra sur innan jag fått i mig kaffe och frukost.
Skulle jag någon gång sova till 7.30 är jag överlycklig av ”sovmorgon” 😀 Tänk så olika vi alla är!
Morgonmänniska in i märgen. Vaknar och är vaken. Ibland 05.30 trots dålig nattsömn eller i säng först 23. Svintrött less och nedstämd över att inte bara få sova. Alla andra verkar ju kunna.. kollegor o vänner uttrycker avundsjuka över att jag vaknar men jag å min sida är ju avundsjuk på förmågan att ge sin kropp och knopp det den behöver istället för att prompt vakna (för) tidigt med grusiga ögon (mm). Eftersom jag är barnfri har jag löst det hela med att kapitulera genom att gå upp och läsa tidningen äta frukost ut med hund och sedan sova 1 eller 2 h till. Dock är detta av naturliga skäl endast möjligt vissa helger så helst läggdags senast 22 för att slippa vara trasig..
Jag tittade på Anders Hansens program om sömn. Han menade att när vi människor levde tätare inpå varandra (i hyddor?) och var mer utsatta var det bra att vissa trivdes med att vakna tidigt och andra gick och lade sig sent. På så sätt fanns nästan ingen av dygnets timmar utan någon vaken person som kunde skydda de andra som låg och sov. Spännande tanke ändå. Jag är en kvällströttis som gärna är på jobbet tidigt.
Är också kvällsmänniska med en 1-årig morgonmänniska som bestämt att det är morgon kl 6 varje dag. Är bajs, för jag saknar också egentiden jag brukat få på kvällen💔 hoppas på att min lilla väckarklocka ska komma på hur skönt det är att sova på morgonen snart!✊✊
Det här inlägget och kommentarer till det har verkligen berört mig. Du har en otrolig förmåga att sätta ord på saker Clara! Har aldrig reflekterat speciellt mycket över det här med morgonmänniskor vs. kvällsmänniskor, och måste erkänna att jag sorgligt nog trott att det enda fina, rätta och riktiga är att vara morgonmänniska. Men nu, nu ser jag det här i ett helt annat ljus. Och framförallt människor runt omkring mig i andra ljus. Tack för denna insikt Clara (och alla andra som bidragit med kommentarer)!
Jeg har alltid vært både morgen-og kveldsmenneske. Må ha den timen eller halvannen innen andre har lagt seg, legge huset til ro, lese litt, rydde…og jeg må ABSOLUTT ha litt tid for meg selv på morgenen, med kaffe, nyheter, underbaraclara sin blogg, litt insta-surfing. Så det blir ikke mye søvn, ha ha. Men noen RIKTIG nattugle er jeg ikke, det holder å være oppe til 1..