I oktober när sommarblommorna frusit bort – ja då fixade jag höstfint vid entrén. Pumpor, ljung, stora kvistar tall, granris och så maaassor av mossa.

Det finns ingen hejd på hur kul det är att göra fint här! Och sedan får det stå kvar – snön täcker över det.

Först litegrann

Sedan mycketgrann.

Tills allting plötsligt tinar fram till våren

Och farstubron ser ut som en majbrasa i vardande.

Pumpa som dekoration har så att säga tappat sin charm

Och ljungen ser ut som håret på ett mögligt penntroll.

Ändå tycker jag att det finns något njutbart med förfallet. Att låta det tina fram och se riktigt bedrövligt ut och gå och störa sig. Och sedan plötsligt göra en total makeover. Så här:

Hejhej gamla farstubro. Renborstad, skurad och redo att dricka kaffe i vårsolen på!

Här trängs penséer och påskliljor och på dagarna flyger det runt fullt av hungriga nässelfjärilar och bin

Älskade penséer!

Det fina med penséerna är att de frösår sig och sedan dyker upp på grusgången som små glada utropstecken. Då plockar jag blommorna och fryser in till vackra isbitar, dekorerar fruktsallader, tårtor och efterrätter med. Penséer är billiga att köpa och med lite näring håller de nästan hela blomstersäsongen. Påskliljorna gräver jag bara ner i rabatten sedan.

Så härligt (och viktigt) att erbjuda något blommande till alla pollinatörer som är i farten den här tiden! Och så härligt (och viktigt) att erbjuda sig själv och alla andra som hälsar på en blommande, välkomnande entre.
Vårens vackraste blomster