Jag har tÀnkt att jag i grunden har en ganska liknande stil som för tio Är sedan. Jag gillar fÀrg, jag gillar klÀnningar, jag gillar roliga mönster. Men sÄ insÄg jag att det har jag ju inte alls det? Inte nÀr det kommer till sjÀlva snittet. För tio Är sedan Àlskade jag att gÄ runt i femtiotalsklÀnniingar. Det gör jag inte lÀngre Àven om jag Àlskar silhuetten, hantverket och alla pÀrlor till klÀnningar som jag har kvar i garderoben. Jag NJUTER och blir lycklig nÀr jag ser Karoline och Miriam i sina vintageklÀder. De Àr som tvÄ underbara karameller. Men det funkar inte pÄ mig lÀngre. Saker förÀndras. Kroppen förÀndras. Att flirta med tantigt mode var superhÀrligt nÀr jag var tjugonÄnting, smal som en speta och fortfarande vÀldigt mycket tjej. Men jag har i takt med att jag fÄtt tre barn, dÄlig fysisk hÀlsa och sett kroppen förÀndras helt tappat lusten att flirta med tanten. Jag har ofrivilligt kÀnt mig trettio Är Àldre Àn vad jag Àr sÄ jag har inte direkt kÀnt ett behov av att förstÀrka det.

Jag vet inte riktigt vad jag gillar idag? Eller jo det vet jag. Jag vill att klÀderna ska framhÀva kroppen istÀllet för att sabba för den. Jag vill ha saker som Àr smickrande. JAG VLL SE SNYGG UT! Jag hör att det nÀstan lÄter ofeministiskt. Och lÄt mig understyrka att jag hatar sÄnt dÀr tjejtidning-dravel som att man inte fÄr ha korta kjolar om man har tjocka lÄr och att man ska undvika ljusa strumpbyxor om man vill att benen ska se smala ut. Ni vet, modepoliseri. Jag tycker att folk ska ha EXAKT vad de har lust med och tycker Àr snyggt. Men sjÀlv kÀnner jag att om ett plagg inte gör min kropp snyggare kan det lika gÀrna dra Ät fanders. Jag vill klÀ mig maximalt smickrande för min kroppstyp. Jag tycker det Àr nog utmanande ÀndÄ att ha en kropp i den hÀr vÀrlden. Jag behöver liksom inte att klÀderna gör saken vÀrre. Men allt mode nu Àr helt obegripligt?

Herrkostymer med herrbyxor som gör att jag ser ut som en vandrande Sandwish-glass i silhuetten. Blusar med puffÀrm som ser jÀttefint ut pÄ den platta modellen i reklamen men som ger mina aningen större bröst formen av en brevlÄda i profil. Ja hela looken andas lungsjuk och sinnesssvag som rymt frÄn ett sanatorium! Sedan sÀljs det jÀttekonstiga mjukisklÀder a la Kylie Jenner i nÄgon beige fÀrg som fÄr min hy att anta samma nyans som nÀr jag Àr magsjuk. Och efter en anvÀndning Àr rumpan och knÀna uttöjda som pÄ barnens kalasbyxor efter förskolan. Jag vill inte ha vida byxor med veck fram som bara bygger volym pÄ magen. Jag vill inte ha blusar som ger mig proportionerna av Karl-Alfred, jag vill inte ha sÄ djupt urringade klÀnningarna att jag ser ut som att jag ska amma första bÀsta person som passerar.

Jag vet ingenting om klÀder lÀngre. Jag fattar inte grejen med det som syns i butikerna? Till pÄ köpet Àr det enda man hör om klÀder skam, skam, skam. Miljöboveri och dÄligt klimatsamvete. Man tappar ju lusten innan man ens klÀtt pÄ sig.

Jag vill bara vara lite snygg. Är det för mycket begĂ€rt?!