Snart knyter jag ihop mitt första arbetsÄr. Första arbetsÄr? Ja, mitt första riktiga arbetsÄr sedan jag var utmattad och Ären efter dÄ jag fortfarande led av sviterna och liksom famlade mig fram. För att sedan blev gravid med Ulf och dÀrefter mammaledig pÄ deltid. Jag har alltsÄ haft mitt första arbetsÄr som frisk. Och hur Àr det dÄ att arbeta nÀr man Àr frisk och samtidigt rÀdd för att nÄgonsin hamna i den dÀr skiten igen? Det Àr det jag har utforskat.

Jag kĂ€nde ju stor förvĂ€ntan i höstas och skrev om mitt hopp och mina farhĂ„gor hĂ€r. “Jag Ă€r ibland rĂ€dd för att folk gĂ„r och vĂ€ntar pĂ„ att jag ska bli som innan min utmattning och tror att det Ă€r nĂ„got jag sjĂ€lv efterstrĂ€var. Men sĂ„ Ă€r det ju inte. Mitt mĂ„l Ă€r att jag ALDRIG ska bli som jag var innan min utmattning. Det var ju hon som blev sjuk”. Med den tanken i huvudet har jag funderat vad av det jag gjorde de tio första arbetsĂ„ren jag nu ska göra tvĂ€rtom? HĂ€r Ă€r nĂ„gra av sakerna jag gjort.

  • En av de viktigaste sakerna har varit att skapa utrymme för fysisk hĂ€lsa. I september började jag trĂ€na med min PT Ida regelbundet. Ett av mĂ„len var att aldrig stĂ€lla in trĂ€ningen för att jag inte hade lust eller tyckte mig ha tidsbrist. Och det har jag hĂ„llit. Inte en enda gĂ„ng har jag avbokat vĂ„ra pass av nĂ„gon sĂ„dan anledning. Endast pĂ„ grund av sjukdom och nĂ„gra fĂ„ gĂ„nger nĂ€r krockande jobb bara inte gĂ„tt att flytta pĂ„.
  • Jag har blivit mycket mer fyrkantig och mycket mindre flexibel. Mycket trĂ„kigare och lĂ„ngsammare – sĂ€ger ofta “det behöver jag fĂ„ fundera pĂ„” istĂ€llet för att sĂ€ga ja direkt. Jag Ă€r trögare att svara pĂ„ mail, hoppa pĂ„ idĂ©er, tacka ja till saker. Det Ă€r en mycket medveten och mycket trĂ„kig strategi som dock ger effekt. Mitt problem Ă€r ju annars alldeles för mycket otyglad energi som sprutar Ă„t alla hĂ„ll och förmĂ„gan att lova mycket till mĂ„nga men sedan inte hĂ„lla. NĂ„gra sĂ€tt varpĂ„ jag varit fyrkantig Ă€r till exempel att jag vĂ€rnat mina onsdagar och fredagar. De Ă€r reserverade för mina egna jobb och projekt och dĂ„ har jag gjort mig oantrĂ€ffbar och meddelat alla runt mig att jag inte arbetar. Jag har ocksĂ„ avstĂ„tt att kolla mailkorgen fredag, lördag, söndag. Samt att jobba kvĂ€llar. Förut var det en del i min strategi för att alls hinna. Nu Ă€r det en nödlösning. Stor skillnad.
  • Jag har slutat resa. Det gjorde jag egentligen redan 2018 nĂ€r jag blev gravid men det har blivit Ă€nnu mindre av den varan under pandemin. Jag har lĂ€rt mig hur bra jag mĂ„r och hur mycket mer jag hinner av att inte resa runt sĂ„ mycket. Har inte varit i Stockholm pĂ„ ett och ett halvt Ă„r och det har gĂ„tt utmĂ€rkt. Resa mindre och ta fĂ€rre fysiska möten Ă€r ett framgĂ„ngsrecept.
  • Jag har haft en hyfsat jĂ€mn arbetsbelastning. Mycket för att jag kontinuerligt checkat av och bromsat i tid. Och det har jag lyckats med tack vare att jag blivit just lite lĂ„ngsammare och mer eftertĂ€nksam. Jakob konstaterade förvĂ„nat att jag snart gĂ„r pĂ„ ledighet “men Ă€nnu inte haft nĂ„got bryt”. Det sedvanliga brytet brukar annars alltid infinna sig i juni nĂ€r jag ska arbeta undan inför sommaren och under en period nĂ€stan knĂ€cker mig sjĂ€lv. I Ă„r har jag legat bra till hela vĂ€gen och hade inte Ulf behövt vabba den hĂ€r veckan hade jag haft ett riktigt skönt arbetstempo. Samtidig som det Ă€r till PRECIS till sĂ„dana hĂ€r situationer man behöver hushĂ„lla med energin. För man kan ju planera hur bra som helst men sĂ„ hĂ€nder det nĂ„got i ens privatliv och dĂ„ saknar man marginaler.
  • Jag har arbetat vĂ€ldigt medvetet med att hitta former för vila och Ă„terhĂ€mtning. Utöver helger, lov och sĂ„nt. Försöka ta ordentliga raster, verkligen hitta vila under dessa raster och inte bara scrolla i telefonen. Öva mig pĂ„ att stilla mig sjĂ€lv och lugna mina tankar. Har börjat arbeta med mindfullnesövningar och sĂ„nt jag alltid varit extremt ointresserad av. Men har hittat ett sĂ€tt att göra det pĂ„, som passar mig precis och inte Ă€r det minsta flummigt (har ett boktips pĂ„ det hĂ€r Ă€mnet – kommer i senare inlĂ€gg)
  • Jag har ocksĂ„ varit mer krass. Till exempel fick Ulf gĂ„ pĂ„ förskola pĂ„ sportlovet medan de andra barnen var hemma. Han kommer ocksĂ„ fĂ„ gĂ„ pĂ„ förskolan lite lĂ€ngre i sommar medan storbarnen Ă€r lediga. Eftersom jag har en del jobb och inte kan göra det med en sjövild tvĂ„Ă„ring hemma. Storbarnen klarar ju sig sjĂ€lva! Bara att erkĂ€nna det för mig sjĂ€lv Ă€r stort. Att det Ă€r okej att mitt minsta barn fĂ„r gĂ„ mer pĂ„ förskolan i sommar. Han lider inte – han har det jĂ€ttebra.

Vad har dĂ„ blivit fel? MĂ„nga saker. I höstas hade jag bokat pĂ„ mig alldeles för mycket jobb och först nĂ€r reserestriktionerna skĂ€rptes sĂ„ att jobben föll bort insĂ„g jag att jag Ă€ven utan dessa jobb hade mer Ă€n tillrĂ€ckligt pĂ„ mitt bord. Den insikten var rĂ€tt jobbig. Att jag tĂ€nkt sĂ„ fel. Jag har ocksĂ„ haft vissa kommunikationsmissar som lett till onödig irritation. Jag behöver öva mer pĂ„ att vara tydlig, sĂ€ga som jag verkligen tĂ€nker och kĂ€nna ett lugn inför resultatet. Även nĂ€r det skapar olustig stĂ€mning. För annars Ă€r det ju alltid jag som ska gĂ„ och kĂ€nna mig olustig. Jag har ju varit en snĂ€ll, tillmötesgĂ„ende tjej under hela mitt arbetsliv och det tar ett tag att landa i att jag faktiskt Ă€r en vuxen kvinna som inte behöver be folk om lov.

Ja, sĂ„ Ă€r det och trots diverse toppar och dalar under arbetsĂ„ret kĂ€nns det som att allting varit inom rimlighetens grĂ€ns. Och jag kommer att gĂ„ pĂ„ semester i sommar – lugnt och vĂ€rdigt utan att kraschlanda pĂ„ mĂ„llinjen. Jag kommer inte behöva börja Ă„terhĂ€mta mig frĂ„n noll för att jag faktiskt inte Ă€r pĂ„ noll efter mitt arbetsĂ„r. Vilken seger! SĂ„ hĂ€r vill jag fortsĂ€tta arbeta i höst.