I 128 avsnitt har vi skrattat, gråtit, svurit, rantat, bråkat, reflekterat, myst och pysslat tillsammans jag och Erica – och alla ni som lyssnat på En Underbar Pod! När vi startade 2016 var det med många höga ambitioner. En av dem var att med Ericas producentkompetens ta det bästa med “gammelradio” och kombinera med det bästa av poddvärlden. Ett annat mål var att podden skulle höja taket här på bloggen. Att jag i podden skulle kunna vara ärligare, närmare och uppriktigare. Så att bloggkostymen inte skulle kännas så trång och kvävande. Och så har det blivit. Ni lyssnare fick en annan bild av mig och jag av er. Och idag känns bloggen (mycket som ett resultat av podden) som en riktigt härlig plats med högt i tak!

Men nu känner både Erica och jag att det är dags att gå vidare. Vi vill fortsätta skratta, gråta, tjafsa och prata livsviktigheter ihop. Men utan att spela in – bara för att vi är så himla bra vänner. Så här kommer det absolut sista avsnittet av En Underbar Pod! Den här gången kommer vi inte tillbaka.

Jag tar med mig Erica till mitt smultronställe – den turkosa tjärnen. Vi gör en enkel tårta, listar våra favoritavsnitt , badar i den ljusa sommarnatten och skickar världens största tack till er som lyssnat.

Vi kommer sakna er så himla mycket! Puss ni är bäst!

(Tack till Olov Antonsson för att vi fått låna din musk i 128 avsnitt – och till Frida Hammar som gjort vår fina poddlogga!)

En snarstucken picknick

Gå dit näsan pekar