Går kvällsloven i trädgården. Skvätter lite vatten i en bortglömd kruka, nyper några kvistar persilja att tugga på. Ställer ihop utdragna trädgårdsstolar och plockar upp vattenpistoler från gräsmattan. Avslutar med att nypa en en bukett luktärter till nattygsbordet, så att jag får somna och vakna till den ljuvliga doften.

Jag får allt svårare att lägga mig om kvällarna. Hittar den ena anledningen efter den andra som ursäktar att jag fortfarande är vaken. Det här är min egen tid – inte bara ifred från familjen utan ifred från världen. Bara jag och fåglarna som är uppe. Och räven som ibland hörs skrika från skogen. Inte kan jag ödsla bort de här fridfulla timmarna på att ligga och sova?