Det här är den första sommaren som mormor och morfar hus är mitt och min systers ”på riktigt”. Vi har ju hållit efter det tillsammans med släkten de senaste tio åren men nu ligger det bara på oss. Det härliga är att vi har precis samma vision jag och Anna, nämligen att göra så lite som möjligt. Såklart hålla efter sånt som behöver renoveras men i övrigt inte förändra någonting som inte behöver förändras. Inte för att huset är perfekt i min stil eller så. Inte alls. Men jag har redan ett hem där jag får uppfylla drömmar, visioner och kreativa idéer. Vila för mig är att åka någonstans där jag mentalt kan slappna av från att tänka på det estetiska och att försöka förbättra det på olika sätt. I mormor och morfars hus är det en blandning av årtalen. Det åttiofemåriga huset med dess äldre detaljer – ihop med renoveringar och inredningsdetaljer rån 70-tal, 80-tal och 90-tal. Jag skulle kunna rensa ut och ersätta det med precis sånt som jag gillar, som vackra loppisfynd och blommiga tapeter, strindberglampor och gamla antika möbler. Sådär som det ser ut hemma hos mig. Men det som är så magiskt med vårt fritidshus är att man kommer dit och att det är sig likt. Gardinerna mamma sytt, tavlorna mormor placerat ut, samma kaffekoppar inköpta i tolvpack på Konsum, samma pantentlösningar av morfar i vedboden och samma gulnade furupanel i köket. Jag vill inte att mitt sommarhus ska vara en perfekt inredningsdröm. Jag kommer ju dit för att umgås med mamma, mormor och morfar och renoverar jag bort spåren av dem så kommer huset tappa en stor del av betydelsen det har för mig.
Bara när någonting går sönder har vi bestämt att vi ska ersätta det med något som är finare och som vi gillar bättre än det som redan finns. Men fram tills dess låta saker vara som de är. Det känns fantastiskt befriande och egentligen som en helt självklar inställning till ett hem. Även om jag inte kan påstå att jag levt efter den devisen i mitt riktiga hem som jag ju transformerat helt och hållet. Men desto större anledning att göra det nu!
43 svar
Rätt tänkt.
Det är något av det finaste aom finns att få komma någonstans där allt ser ut som det alltid gjort. De ställena är inte många nuförtiden, upplever jag som nu är 30 år och nästan alla har renoverat, gjort om utomhus eller flyttat. Så när jag någon gång kommer till en sådan plats blir jag så glad 😊
Så fint <3! Jag köpte min morbrors hus och vi har låtit nästan allt vara som det var, som jag minns att det var under min barndom. Huset är från 1907 men alla rum utom kammaren gjordes om på 70-talet och det är nästan alltigenom grönt. Och vilken kvalitet på tapeter, etc! När vi fick en vattenskada i köket fick vi tag i en hantverkare som gjorde jobbet och lyckades återställa nästan allt som det var – han tyckte inte vi var kloka som ville återställa 70-talsinredningen, men han gjorde det, varsamt och snyggt <3. Jag har tagit bort de flesta av husets alla Jesus-tavlor (min släkt var djupt troende och jag är ateist) men några är kvar. Och allt annat! Jag älskar det!
Så fin och viktig text!
Åh, min känsla när moster den här sommaren målar vitt i mormor och morfars stuga… Orimligt för mig att ha åsikt, den är inte riktigt min, de är där mer än mig. Men varför ändra något som inte är trasigt? Måla bort en del av mina barndomsminnen….
Det går bra, jag accepterar men skulle önska de hade mer samma inställning som dig och din syster. Eller ja, jobbar med mig själv för att acceptera! Det blir ju fint…
Jag har börjat irritera mig på att allt ska se ut som loppisexperternas sommarstugor med helyllekeramik i bleka jordiga toner. Blir nästan provocerad! Känns övre medelklasstråkigt.
De som har ett fasligt sjå att konstant hålla på vill gärna framstå som lyckade och lyckliga på ”internettet” men den verkliga rikedomen är väl att ha en egen historia som man inte vill sudda ut eller editera (så som Clara).
Haha, sådär ser min mormor och morfars stuga ut, och de VAR övre medelklass! Vi har nästan inte ändrat nåt alls, bara tillfört lite mer förvaringsutrymmen för större familj. För vi gillar ju också den stilen.
Låter rimligt och klokt; både ur trivsamhetssynvinkel och för hälsan. Och ekonomiskt.
Håller med. Jag blir glad när jag läser det. Det som säkert var det vanliga förr känns nästan nytänkande nu. För mig är det självklart att inte köpa nytt om jag inte behöver och inte renovera något som inte är trasigt, men risken är att min inställning ändras den dag jag skaffar hus.
Anna, kan säga att jag och min man har lite olika prioriteringar så det känns rätt jobbigt. Just nu känner jag mig väldigt stressad över allt som ”behöver” göras i huset. Somligt håller jag med om, annat inte. Hatar att känna att det aldrig blir klart. Är ändå inget renoverings objekt, hade aldrig köpt ett sådant. Ibland när han pratar om att måla ditt, fixa datt (mest han som gör) vill jag bara hyra en lägenhet istället. 😩 Vill att hemmet ska vara en lugn plats. Skulle gärna höra andras tankar och motsättningar med respektive.
Vore SÅ roligt att se inredningen som du beskriver så kärleksfullt. Och så välgörande det är att läsa om att INTE förändra på direkten. Känns helt rätt. Och väldigt inspirerande.
Min mamma dog förra året och jag håller på att ta över hennes och pappas sommarstuga som min morfar har byggt och som vi varit i många somrar.
Vi har fått börja med att renovera badrum och kök då det skulle dras in kommunalt vatten.
Jag kan tänka lite som Clara att jag inte vill ändra något, men samtidigt vill jag ändra massor och göra fint på mitt sätt. Jag vill använda mycket av den inredning och prydnadssaker som redan finns. Men kanske måla om skåpet, flytta på ljusstakarna och sätta kopparsakerna på en hylla i köket istället? Ha en del kvar men samtidigt försöka se framåt?
Känner mig mycket nära min mamma här, men det blir nästan olidligt att inte ändra något. Då känns det som att hon precis ska komma in från en sväng i trädgården eller sitter där i soffan. Men det kommer hon ju inte att göra även om jag sparar precis allt.
Eller när vi ska börja sova i det som var deras sovrum, det kan liksom inte få vara precis likadant. Då kan jag inte vara här.
Åh Emelie, beklagar din förlust av din mamma, 😔 Förstår precis hur du menar, skulle inte heller stå ut med att det var för likt så att det skulle kännas som att den bara var ute en sväng. Är ju olika hur folk gör när någon dött, vissa vill ändra typ allt (kanske för att allt som vanligt skulle smärta för mycket) och andra vill inte ändra något, för det skulle vara att på riktigt inse förlusten. Och det skulle vara för smärtsamt.
Tycker att det låter som att ni hittat en perfekt lösning med att ändra ”lagom”. 💕 Skickar en styrkekram.
Bravo! Klokt resonerat. Huset blir som en varm famn för er.
Så tänkte jag och min syster också, även om vi har varsin mindre sovstuga där vi gjort om en del. Min sovstuga fick problem med vatten som rann in och måste då renoveras, och faktum är att den nu är min absoluta favorit inredningsmässigt. Och efter ett antal år börjar jag bli lite sugen på att förändra i även det stora lilla huset… Är trött på fulgula väggar och för stora möbler, porslin som är gammalt men inte så gammalt att det känns original. Men vi får se om det ändras eller ej.
Väldigt uppfriskande läsning! Jag blir så stressad över bloggares perfekta sommarhus (hur hinner de ha TVÅ perfekta hem?!) à la Elsa Billgren eller Sofia Wood som nyligen köpt sommarställe. Jag älskar att åka till min farmors stuga och känna hur allt byggts upp där under en livstid, lite hopplockat av ditten och datten.
Jag är less överlag på att det bara är medelklassen som syns och hörs överallt. Lever likadana liv och gör samma saker. Jag är så less på detta att jag vill starta en ny arbetarrörelse med genuina arbetarröster (dvs inte vänstern och arbetarlajvande medelklass). Återta samhällsutrymmet kära kamrater!
Håller helt med!
Håller med till oss del men det är ändå en väldig skillnad att ta över en älskad släktings hem där man varit hur mkt som helst och köpa ett eget sommarhus som består av sånt som okända människor valt att lämna kvar…
Nu är det ju så att ingen av de du nämner bor i ärvda fullt bo bara hus !
Utan får skapa sig ett eget ( second hand ) Dom har inget val . Så den hänvisningen tycker jag är inte relevant .
Det handlar om val ett val om att vårda utan att det blir ett mausoleum . Behålla känslan i sina minnen att leva i minnen o njuta av dem .
Tänk om jag och min syster kunde resonera och ha samma inställning. Ett sommarhus/stuga är väl precis ett hopkok av minnen från olika tider, och paus från livet hemma.
Men exakt så. Hoppas få chansen att ta över släktens gamla stuga utan el och vatten och har samma inställning som ni. Varsamt ta om hand, underhålla, restaurera det som behövs men i största mån bevara det som nötts och använts av släkten i generationer
Håller helt med, förstår inte det här med alla som ska måla om sommarhus och stugor på samma sätt som hemma? Då kan man väl stanna hemma då? 🙂
Såg någon annan bloggare som målat bort en rosa färg i sommarstugan till förmån för ”creme” och sedan lagt stora lakan över skinnsofforna för att få samma stil som hemma. Blir tokig på det här beige/grå/vita. Tråkigt! Inredning som är trendig är ju ofta just tråkig upplever jag..
Mer färg åt folket 😀
Hej Lotta, så olika vi tolkade samma inlägg. Jag tyckte det var resurs-smart att måla med färgburken som vart över från målningen på hemmaplan.
Varför behålla tidigare ägarens rosa vägg om hon inte gillar den? Finns ju inga barndomsminnen kopplade till den eftersom huset bytt ägare.
Också resurssmart att fortsätta använda skinnsofforna genom att drapera dem med textilier de redan äger.
Varför så kritiskt inställd? Läste du texten eller skummade du enbart bilderna?
Ledsen om du tog illa upp, tänker att influencers som arbetar med att påverka oss också måste tåla att någon inte håller med. Att inläggen ska diskuteras, det är väl hela poängen?
Jag kommenterar ofta positivt och lyfter bloggare jag läser, men tycker inte det är något fel i att inte hålla med. Blir en väldigt snäv och tråkig värld då.
Hela detta inlägg handlar också om att behålla och inte förnya, det tycker jag är fint. Och ännu mer resurssnålt 😉
Det är vi som bestämmer hur mycket makt vi ger influencers, genom att besöka och gilla deras sidor. Att peka på någon och säga det där gillar inte jag är ett jättebra sätt att skicka dit fler folk och ge dem fler klick och besökare vilket är det som ger dem makt. Nu har jag inget emot varken Elsas eller Sofias blogg men vill man se andra inspiratörer, lyft dem istället vettja! Finns massvis med fina konton därute som förtjänar uppmärksamhet. Det man göder växer. Mina favoriter är Husprataren, Claras Underbara boning och Orten odlar.
Det var ingen som hade nämnt vilken bloggare det handlade om.
Tror som sagt verkligen på att lyfta andra, men även på att diskutera och tycka annorlunda än andra. Så man får vara sin egen och inte måste följa alla andras väg.
Allting är så ängsligt nu för tiden, man får inte ens tycka om annan inredning än en bloggare innan man ska rättas och rätta in sig i det positiva ledet. Då dör ju diskussionerna.
Lotta, det skrivs ganska ofta om Elsa och Sofia härinne, och även idag, i kommentarer ovan och under din, även om just du nu bara beskrev vad Sofia gjort i sin sommarstuga istället. Och vill man mest få snacka lite skit är det väl inte förbjudet, och än så länge lagligt i Sverige att tycka lite vad man vill. Jag fattade det som att du var trött på att alla gör samma och ville se lite andra influenser? Och då är ett hett tips att blanda in lite sådana i sitt flöde, vi måste inte lyfta fram folk som målar allt vitt, influencers är inte allsmäktiga och hjälps man åt att tipsa om sånt man tycker är kul och inspirerande istället för att fastna i bloggar man inte gillar blir det ju ett skifte så småningom.
Lotta, jag fattade det som om du gärna ville se lite andra influenser än Sofias blogg som du skrev om? Och det är ju vi som bestämmer vilka bloggar som växer. Man får ju fortfarande tycka vad man vill i detta landet men det är ju också så att all publicitet är bra publicitet i klicksamhället. Tycker man något ger noll inspiration fattar jag kanske inte riktigt varför man går in där och stör sig på att det är tråkigt och ger influencern klick?
Tror du läser in lite för mycket i min kommentar 🙂 Jag har länge följt bara tre bloggar, men ville vidga vyerna lite och hittade bl.a. Sofia så. Hon skriver fantastiskt bra, tycker du inte? Jag gillade bara inte det cremefärgade. Så enkelt var det. 🙂
Hej Clara!
Visst vill du att vi lösare säger till när reklam för tobak och alkohol dyker upp i din annonsruta?
Just nu rullar en nikotinreklam.
Tog en skärmdump om du vill ha.
Vill inte lägga ut produktnamn här.
Tusen tack för bloggen i övrigt.
Allt gott,
Sara
Vi har också ett torp efter min far-far o far-mor som ser nästan lika ut som när min far växte upp.Och han är 95år nu.Vi lagar ju o underhåller men stora rummet är intakt.Våra barn vill inte heller att något förändras,då försvinner magin.Det är mitt andningshål.
Jag tycker det låter väldigt klokt faktiskt!
När det i reportage om renoveringsprojekt talas om att ta fram ”husets själ” har jag ofta reagerat eftersom det alltid handlar om en slags ursprunglig stil, som f ö sällan funnits så renodlad som renoverarna tror. För mig är ett hus´ själ, om den finns, summan av de spår personer som bott där lämnat, med sina olika stilar och smaker. Husets långa levda liv…
”Jag kommer ju dit för att umgås med mamma, mormor och morfar” Så fint uttryckt och beskrivet! Jag tänker att det är just så att minnena av dem vi älskar sitter kvar mycket i väggarna och saker och det vill man ju inte rensa ut.
Förnöjsamhet är en gåva!
Ser med förväntan fram emot eventuella bilder från det huset😊
Du har säkert redan visat, men jag har nog missat dem.
Precis! Mina föräldrar har varsin stuga ”i släkten”, och jag vill ha det just som du beskriver. Grejen är bara att alla släktingar inte riktigt håller med mig… Min farmor dog till exempel för ett par år sedan och min faster städade genast bort i princip alla hennes saker… Nu när hon är borta är det ju just till stugan jag vill åka för att umgås med henne.
En fin inställning. Hoppas ni kan följas åt med samma visioner framöver, att era barn blir en del av denna historia!
Ni verkar så jordnära fast ni är ”lite kända.”De e de genuina man känner av som läsare.kram på er fr. gammal tant som älskar vävning,hantverk:))
Jag har tänkt så himla mycket på en grej! Det gäller inte alls bara dig utan alla *influencers* som på något sätt pysslar med inredning, men du är den jag läser mest så jag frågar dig. Hur funkar det med att du, enligt bloggen, verkar bestämma mycket över inredningen av ert gemensamma hem? Är Jakob mindre intresserad av sådant och överlåter det åt dig utan problem, eller har ni gjort någon överenskommelse att du bestämmer över inredningen för att det är en viktig del av ditt jobb? Jag undrar helt enkelt för att min man nog skulle kunna begära skilsmässa om han kom hem och fann att jag till exempel hade möblerat om 😅 starka känslor och vi har löst det så att båda måste vara överens och båda har vetorätt. Men hur gör ni?
Haha alltså min man bryr sig inte. Han tycker att jag gör fint och är nöjd med det. Skulle han bo själv skulle han leva som en munk med ett fåtal ägodelar och sova på en futon på golvet typ 😅 det är hans dröm och den är ju varken förenlig med mig eller tre barn så kan tror han är rätt okej med att inte leva ut den. Han har ju andra domäner han bestämmer över. Vid något tillfälle frågade någon släkting om vad han tycker om att jag har så många karaffer? (🙈 suck det låter alltid som att han är något slags OFFER för mina prylar) och då ryckte bara Jakob på axlarna och sa att ”det är ju Claras karaffer som vi lever på”. Det tyckte jag var härligt. Jag är VÄLDIGT glad för att Jakob är så här då jag vet så många kvinnor som blir bromsade av män som knappt ens är intresserade av att göra något själv hemma men däremot att stoppa sina fruar från att göra någonting öht. Obs alltså detta var inte riktat till dig och din man på något sätt – ni verkar ju ha löst det på ett bra sätt 😊
Haha, underbar inställning att ni lever på dina fina karaffer 😀 vad skönt att ni har en uppdelning som nu gillar! Och vad skönt för mig som nu har en fundering mindre 😅 tack för svaret!