Det Àr sÄ mysigt med kvÀllsfikat. DÄ sover ju Ulf sedan lÀnge och vi kan sitta ner lite civiliserat och prata. .

Under uppvĂ€xten tyckte jag att kvĂ€llsfikat var det bĂ€sta. Inte alls sĂ„ trött och stressigt som det kan bli till middagen nĂ€r alla precis kommit hem och har hela dagens osorterade mentala bagage med sig. Vid kvĂ€llsfikat dĂ€remot – dĂ„ finns ro att prata om saker som inte hinns med annars.

IkvÀll tÀnde vi ljuskronan för första gÄngen sedan i april. Vintertid brinner den till frukost, eftermiddagsfika, middag och kvÀllsfika.

Jag kokade varm choklad och gjorde knÀckesmörgÄsar att doppa i. Barnen var hungriga och jag var nedkyld och trött efter en sen skogspromenad.

De konstaterade att det var hÀrligt att tÀnda ljus igen och ta pÄ sig sockar. I synnerhet eftersom det ena barnet gÄtt barfota sedan ValborgsmÀssoafton.

Och jag hÄller med. Rotade igenom höstolen i jakt pÄ de sista strumporna mormor stickade Ät mig och det kÀndes sÄ skönt att dra pÄ dem igen!

NÀr jag bodde hemma var det jag, Anna och mamma som kvÀllsfikade. Pappa tofflade pÄ nÄgonstans dÀr i bakgrunden. Inflikade kanske nÄgot i vÄrt samtal eller muttrade om att det vÀl var dags att lÀgga oss snart? Jakob har en liknande funktion. IstÀllet för varm choklad och mackor sitter han pÄ kanten av sin stol och Àter kvarg direkt ur en burk och Àr med pÄ ett hörn. Som att han vill vara med men inte riktigt unnar sig att sitta ner i lugn och ro och fika nÄgot gott.

Och det kÀnns sÄ hemvant och tryggt och mysigt pÄ en och samma gÄng.