Jakob åkte till Abisko i helgen för att vandra med sina syskon och samtidigt fira sin mamma som fyllde 60 år. En efterlängtad överraskningsresa. Och eftersom jag också kände längtan till norr och mormors hus uppe i Lappland så bestämde jag mig för att dra iväg jag med! Efter lunch på fredagen packade jag in alla barn och stack.
Jag börjar vara rutinerad på att köra långt med barn och det är så mysigt! Vägen upp är landsväg med noll trafik, massa vacker natur och en hel del renar för barnen att spana på. Solen sken från hög klar himmel och jag satte på en ljudbok som jag gått och tjuvhållit på i väntan på att Bertil skulle vara stor nog för att uppskatta – Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Märkte till min glädje att både Bertil och Folke satt som hypnotiserade från första meningen.
Det är något visst med att kunna åka upp över helgen såhär spontant. Att jag är självständig och gör det på egen hand. Inte för att det är någon direkt bedrift. Men det är frihet. Att inte behöva invänta någon annans godkännande, sällskap eller klartecken utan bara dra när jag har lust. Det är en övningssak för mig. Den här platsen är förknippad med så många minnen att det ibland känts jobbigt att komma hit själv. Trots att jag verkligen vill. Jag tror att jag kanske är rädd för att bli ledsen?

Vi kom fram vid middagstid och jag ställde in vår minimala packning, satte igång en brasa och slog på vattnet. Sedan fixade jag lite köttbullar och makaroner och axlarna sjönk väl en decimeter på kuppen.
Tycker att det är befriande att packa med så få saker som möjligt och försöka klara sig på det som finns här. Det är liksom en del av tjusningen att ha morfars gamla arbetshandskar och mormors gummistövlar på mig.

Fina lilla hus med fina utsikten. Här brukar man se mängder av svanar på hösten. Och vid det här skrivbordet tänkte jag spendera en vecka i höst och sitta och skriva på min nya bok.

Älskar gamla hus med ljusinsläpp i varje väderstreck och golv som knäpper och knarrar.

Sedan utbröt det brottningsmatch mellan gossarna. Mycket uppdämd energi efter fyra timmar i bil.

Så jag körde ut dem i kvällen för att rastas. Det sattes av i världens fart till sandtaget där de har sin egen lilla forntidsby

Essa var med för första gången och jag tror hon skulle sätta femstjärnigt betyg på den här destinationen

På vägen dit måste man alltid stanna och offra några pinnar till skogstrollen. Så att de inte kastar en förbannelse över en. Som ni ser har de blivit en del pinnar genom åren

Framme vid sandtaget där det genast började klättras och klängas. Kul med ett sandtag – mindre kul att få in en hel sandlåda i kläderna varje gång.

Hyddan barnen byggt

Ulf som domderade och bestämde

Bertil stoltserade med totempålen. Den här ska sitta högst upp i hyddan.
Några rentänder fick följa med hem i fickan för att bytas med en klasskompis som i sin tur sitter på ett helt gäng älg-gaddar. Praktisk valuta!

September är ju svårslaget fint.

Nästan så man vill be september chilla lite och sluta göra sig märkvärdig.
När vi kom in igen hade det börjat bli mörkt och jag bäddade ner alla barn i dubbelsängen. Tog på mig mormors mjuka ICA Maxinattlinne och kröp ner bredvid dem. Extrafiltar, extratäcken och tjocksockar på barnen. Och Essa hoprullad i fotändan som en vetevärmare. Sedan låg vi i det fortfarande lite utkylda huset och blåste varmluft under täcket. Sov som en stock gjorde jag också. Finns ingenstans jag sover bättre!

Jag må sova som en stock men jag vaknar som en torr, tunn pinne. Om det nu står i motsats till varandra? Ulf väckte mig vid sextiden och då låg frosten tjock på gräsmattan. Jag drog på mig den gamla morgonrocken, tände eld i spisen, kippade på tofflorna och gick ut.

Morgonpink för Essa och morgonmeditation för Clara.

Otroliga färger. Alldeles spegelblankt och stilla.

Det är ju för fint. Blir nästan trött av det.

Men den älskade byavägen förtjänar en egen bild tycker jag

Efter frukosten beväpnade sig storbarnen med spjut och försvann till en vän som bor i byn. Och jag tog med mig Ulf och Essa upp i skogen bakom huset. Högst upp på berget kan man se ända till Sarek. Här brukade jag stå och kula med min syster när vi var yngre. Det ekar så bra över nejden.

Jag plockade blåbär i hink och Ulf åt i samma takt blåbär i hink.

När jag är i skogen brukar jag krama gamla träd och ligga med ryggen mot stora stenar. Väldigt grundande och läkande och förstås urfånigt om någon skulle få syn på en. För att inte tala om njutningen i att kasta sig raklång bak i mossan och strunta i renlav i håret, spindlar och blåbärsfläckar på tröjan. Skogsbada kallas det visst i Damernas värld. Gå ut säger vi andra.

Min snoriga medstjälpare

Efter att vi gått in och vilat middag en stund tog jag med mig Ulf och Essa ut med båten. Det var Essas premiärtur men hon rörde inte en min. Stiff upper lip är hennes paradgren.

Generell attityd till roddturer.

Flaskhunden följde med. Den här gjorde mormor till mig när jag var liten och ville ha hund. Hon målade ögon och band fast snöre och sedan drog jag den efter mig en hel sommar. Mina barns intresse för flaskhundar är inte riktigt lika stort. De har ju en riktig hund att dra efter sig i snöre en hel sommar.

Jag gillar att ro ut på sjön och sedan luta mig tillbaka och låta båten driva runt en stund. Ibland låter jag barnen ro och då kan jag bara ligga i fören och dåsa och det gör ingenting att det blir snett och man går i cirklar.

Förut hade jag en app som kunde spåra vart flygplan jag såg på himlen var på väg någonstans. Att använda den här är alltid särskilt lockande. Påfallande ofta är det något plan på väg mellan Ryssland och USA – en tanke som får det att hisna i magen på mig. Att någon sitter högt uppe i ett plan och tittar ner över Lappland med fjällkedjorna och de glittrande sjöarna som fläckar i allt det skogsgröna. För dem måste det kännas som att titta ner på världens absoluta utkant. Och så känner jag också. Både att jag är vid världens ände och dess centrum på samma gång.

Det blev så varmt efter roddturen att jag och Ulf gick och badade

En vy jag älskar. Här nere badade min egen morfar som barn, för snart hundra år sedan.

Här badade vi massor i somras. Då var det ljummet i vattnet och 28 grader i luften

Nu var det riktigt bitigt eftersom det är minusgrader på nätterna. Ulf doppade i alla fall tårna

Men jag doppade mig helt och hållet

Sedan gick vi hem och lagade middag. Stekte småplättar i mormors plättjärn och vispade grädde. Ringde in barnen.

Och jag slängde på de blåbär jag trots allt lyckats rädda från Ulfs käftar.
Och sedan beslöt jag mig för att lägga bort kameran resten av helgen. Jag njuter så mycket när jag fotar – och på ett annat sätt njuter jag när jag inte dokumenterar alls! Så då fick jag njuta båda varianterna.

Avslutar med en solig höstselfie som jag tog bara för att minnas hur det känns när allting är sådär jäkla pangbra och man nästan vill gråta för att man är så glad.
66 svar
Vilken jäkla utsikt <3
Jag känner igen det där med att njuta på ett sätt när man fotar och ett annat när man inte gör det. Man byter mode liksom. Och båda är bra. 🙂
Älskar inläggen från ditt mormors hus.
Vilka fantastiska bilder du tar! En extra stor bedrift att lyckas göra det när du dessutom är själv med tre barn och en hund. Hur gör du?
Jag är också mäkta avundsjuk på alla som lyckas packa lätt. Vi var i väg hela familjen nu i två dagar och packade med 2 st SUP-brädor, badväskan, pizzastål och pizzaspade, 3 kylbagar mat, en påse sällskapsspel, sängkläder inkl kuddar och täcken, drönaren, kamerautrustning, regnkläder, datorer och gud vet vad. Plus våra egna kläder då… vi kan liksom inte begränsa oss. För det _kanske_ kommer till användning 🙄
Åh, Tordyveln! Den ljudboken har vi lyssnat på flera somrar under långa bilresor, den kom även med när vi bilade ner i Europa, och då var barnen tonåringar- men den boken skulle vi lyssna på! Har senare lyckats hitta den på Stadsmissionen- bara för egen skull:-)
Tack för dina fina bilder- så ljuvligt du haft det
Underbart! Och så lyckligt lottad du är som har ett sånt otroligt ställe att åka till! Jag är så glad att min syster köpte min pappas barndomshem. Byggt på någon gång på 1700 tals tiden, ingen el eller rinnande vatten. Dom fick renovera från grunden upp och det blev så himla mysigt. Minnena har man många, leka gömme med alla släktingarna på midsommar natten, plocka 7 sorters blommor, bygga kojor i skogen. När jag kommer hem till Sverige igen för att hälsa på är det där jag bor och man riktigt njuter av varje sekund. Jag tror nog att farmor och farfar hade varit så nöjda att deras hem är så älskat och omhändertaget.
Ser nu att med din nya frisyr så har du ju samma hår som Ulf 😀
Clara, finns ingen, ingen som kan beskriva naturen och dess betydelse så fantastiskt vackert som du gör. Blir så varm ända in i själen över allt det fina du skriver om, din familj ,Essa, naturen ,barnens lekar din matlagning allt känns så äkta och naturligt du skriver med värme.
Det ger mig sådann glädje få läsa din blogg varje dag.
Tack!
Marie
Jag älskar att följa med årstiderna och högtider och deras olika tempon och mysighet via din blogg. Du förmedlar det så bra, i bilder och i ord. Det känns både vilsamt och vackert.
Men vilka inlägg du gör! De blir fasen bara bättre och bättre! *tumme upp* Jag lever mig in så i dem att jag är riktigt besviken när de tar slut. Vad är det för bok du håller på och skriver nu? Hoppas på något där du även illustrerar!
Alltså Ulf! ✨Dina texter skulle inte va hälften eller en tredjedel så bra om inte han funnes. Han har en starkt bidragande roll. 😂
Älskar på nåt sätt de där tjuriga, envisa 2-3-åringarna som verkligen kan nöta hål på en men som samtidigt är nedrans gulliga. Man får liksom hålla på och trilskas och lirka för att få till det och ändå är det helt omöjliga saker som gör att de ändå inte blir nöjda! Helt omöjligt att förutspå. Gulliga och knasiga.
Men vilka helt fantastiska bilder, de där från morgonen. Sagovärld!
Norrland, vad vackert det är.
Haha och ja. Gå ut. Tycker att alla former av bad bör innehålla någon form av vatten, annars är det falsk marknadsföring!
Måste absolut vara ett pr-trick av någon smart en, som säkert tjänat pengar på skogsbadandet. I vår by erbjöd dom gongbad för nåt år sen, för 550 kr. Då fick man ligga i skogen och lyssna på en gonggong. För 550 kr! Helt sinnes.
https://skogshistoria.nu/shinrin-yoku-att-skogsbada/. Där har du vem som kom på det hela. Typ hela Japan i förebyggande syfte för att folk inte skulle dö av stress eftersom fler och fler kom längre och längre bort från naturen och mer och mer tid spenderades på jobb och prestation som gjorde folk sjuka.
Alltså förlåt om jag blir provocerad av det här med PR-trick och fina formuleringar. Fattar att det kan sticka i ögonen på folk men det kan ju vara fint att faktiskt gå tillbaka till ursprunget med. Ja, folk har använt naturen till att återhämta sig i alla tider. Ja, det kallas på olika sätt i olika sammanhang. Fint att det är att ”gå ut” här, om det ger avslappning och det är ungefär samma sak (krama träd, ligga i mossa, ha det fint). Men att ”gå ut” (=nedvärdera begreppet?) är ju liksom lite som att jämföra yoga med att stretcha? ”På fina dyra studios så kallas det yoga, vi häromkring har gjort det i alla tider och kallar det morgonjympa”.
Det Clara gör verkar ju vara att gå in mer meditativt och med närvaro, men hur många går faktiskt aktivt ut i skogen, lägger sig i mossen och andas och kramar träd sådär på regelbunden basis? I synnerhet utstressade personer som lätt bortprioriterar det, apropå tidigare inlägg? Det är väl skitbra att skogsbada blivit populärt om det gör att personer som inte ”går ut” i skogen faktiskt kommer sig ut och använder skogen för läkning? För meditation och närvaro, på samma sätt som Clara i inlägget ovan? Finns ju massor med forskning på det hela, på samma sätt som att man använder trädgårdsarbete som terapi för personer som är utbrända.
Sen att göra massa pengar på det och att det blir en industri är väl en sak, men det är ju samma grej med yoga där med? Finns flera som har börjat med skogsbad för typ nästan inga pengar alls. Typ friluftsfrämjandet. För att locka ut fler i naturen och med ett aktivt riktat fokus mot just närvaro.
Tack Hanna, du skrev precis det jag själv tänkte!
Tycker bara att begreppet är så oerhört löjligt.
Skogen är en fantastisk resurs särskilt för att må bra och finna ro. Men det kan man göra utan att skogsbada. Industrialiseringen med hjälp av dessa begrepp gör mig galen.
Exakt helt uppenbart så kramar de flesta inte träd och slänger sig i mossan, då hade väl Clara inte skämts.
Visst kan man bli trött på hypen men jag vet folk som håller på med skogsbad och det är ju människor som varit ute och jobbar och gått i skogen varje dag hela sitt liv. Som sen genomför det som en typ av ritual.
Jag är heller inte jättesvag för andlighet, ritualer och dylikt. Men många är ju det och det kan man faktiskt kosta på sig att respektera isf att förlöjliga. Det är inte som konceptet att förhöja en upplevelse och skapa stämning genom att paketera den som en ritual är någon nypåhittad idé, snarare uråldrig?
Visst att man kan skratta eller skämta om sånt, men kanske hellre ändå med ett mått nyfiken inför människorna som sysslar med det och inte bara förakt.
Jag har följt dig i jag vet inte hur många år, och jäklar vilka inlägg du levererar! Har precis idag blivit sjukskriven för utmattning, men det är som en varm, mjuk våg att läsa dina inlägg, det är så bra beskriver och äkta så det går rakt igenom skärmen. Tack för du finns och delar med dig!
Kom att tänka på denna 😄
https://fb.watch/7-aBBVmtz9/
Vilken modig badbild! Anders Zorn-värdig. Och att du lyckats ta den själv trots hund och busunge. Inspirerande och imponerande! Och modigt. Heja dig!
Håller med ovanstående! Bloggen blir bara bättre och bättre. Njutning att läsa, tack.
Det låter heeelt ljuvligt! Jag blir lugn och harmonisk bara av att läsa dina texter och titta på de fantastiska bilderna. Påminner mig om min uppväxt, i och för sig i en helt annan del av landet, men känslorna och stämningarna som inlägget väcker. ❤️
Otrolig natur, så fint att få se 😊
Så utrolig vakkert! Hver gang du legger ut bilder derfra blir jeg helt full av lengsel etter å flytte nordover. Tror det påminner litt om innlandsmiljøet hvor jeg vokste opp, selv om det ligger mye lenger sør. Det er noe med furuskog <3
Hej Clara,
Jag vet att det fortfarande heter Lappland, men med lite eftertanke skulle man kunna formulera sig på ett sätt så att man slipper använda detta obehagliga ord.
Önskar Eva
Haha, det där var nog det mest kränkta jag hört, förlåt men åker man till Lappland kan man väl inte skriva att det heter nåt annat??
Bäst att tillägga, menar därmed inte att man ska kränka någon, men det kändes så himla långsökt…
Jag är av samisk släkt och för oss heter landskapet Lappland. Länet heter Norrbotten och har aldrig hört någon som överhuvudtaget funderar som dig.
Men hur menar du nu – vaddå obehagligt ord?1
Lappland betyder landet vid världens ände, vad är kränkande i det? Mot vem? Lahpan, loppu betyder slut. Liksom Lopphavet längst i norr, namn som kommer från de finskugriska ursprungsspråken.
Eva, blandar du inte ihop Lappland med ordet lappar nu, dvs det man förut kallade samerna? Lappar ska man inte säga längre, däremot heter ju landskapet Lappland. Vad har du för förslag på att man skall säga annars?
Jag ser att Eva har en poäng, detta är en fråga som diskuteras just nu, hur och om ordet ”lapp” och även ”Lappland” används, då det förra är en nedsättande ord för samer. Ett förslag, om en inte vill säga ortsnamn, är att säga Sápmi, så slipper en använda ett kolonialt språk och erkänner urfolkets rätt till platsen i samma veva!
(Även om lahpan, loppu betyder slut, och negro betyder svart, så är det kontexten som skapar förtrycket, hur det historiskt och fortfarande används i nedsättande form)
Men Sápmi omfattar ju ett stort gränsöverskridande område och är inte alls samma sak som landskapet Lappland.
Jo, fast menar man landskapet Lappland funkar det inte att säga Sápmi eftersom det är en beteckning för ett mycket större område. Att begränsa Sápmi till Lappland blir ”problematiskt” på ett annat sätt. Ja såklart kan vi diskutera att byta namn på platser och företeelser, men så länge landskapet heter så är det väl rimligt att använda namnet när man pratar om just den geografiska platsen.
Och – l-ordet är utan tvekan omtvistat och det finns många anledningar att inte använda det, men det råder inte konsensus inom den samiska gruppen om ordet. Kan ändå vara bra att hålla i huvudet, i alla fall för mig som icke-samisk, att det inte går att tillskriva en stor grupp människor en enda åsikt. Det betyder INTE att jag anser att man bör använda ett ord som uppfattas som kränkande (skulle själv inte använda det här ordet), bara att det finns fler sätt att se på frågan. T ex finns ytterligare tankar än en svartvit distinktion mellan kolonialt/frigörelse att läsa om/lyssna på här: https://sverigesradio.se/artikel/6828898
Som sagt, det är en diskussion som pågår just nu, inte alla samer tycker lika. Det enda Eva bad om var lite eftertanke, det tycker jag inte är orimligt, eller ett uttryck för ”kränkthet”.
Om en vill prata om ”Lappland” som landskap, alltså politiskt område, så javisst, men jag är inte säker det är det Clara gör här. Det får hon själv svara på.
Clara – tack för bilderna, de gav längt!
Hon bad inte om ”lite eftertanke”. Hon bad alla sluta använda ordet helt.
Lappland är ett landskap, de har ingen politisk betydelse längre. Jag åker till Jämtland, min kollega till Hälsingland och Clara till Lappland. Det är inte konstigare än så, än.
Eller så kanske vi bara ska vara tysta? Frid och fröjd och ingen blir kränkt.
Vi har uppenbarligen för få problem i det här landet.
Tove, du verkar inte läst Evas kommentar så den kommer här:
”Hej Clara,
Jag vet att det fortfarande heter Lappland, men med lite eftertanke skulle man kunna formulera sig på ett sätt så att man slipper använda detta obehagliga ord.
Önskar Eva”
Another lovely post to read and great photos again! can’t get enough of it!
Jo jag håller med alla om att detta var ännu ett Fantastiskt inlägg! Har kollat igenom två ggr nu o njutit! Men vill ändå tillägga, att wow vilken fin hydda barnen byggt! Ja vill gärna va med i den leken! 😍
Jag dööööör av längt!!!
Tänk om flickorna och jag hade kunnat följa med över helgen. Bara sådär!
finaste tiden i byn.
Heja dig Clara som klarar att åka själv så långt med 3 ungar och 1 hund. Hade nog inte jag gjort. Så värdefullt för er att ha detta andningshål.
Vilken grym fotograf du är!!! Bilderna är helt fantastiska.
Så spännande att du skriver på en bok!
Det ger mig en sådan ro att läsa dina inlägg, du har en makalös förmåga att formulera dig och jag hoppas verkligen du har åt dig av all den positiva uppmuntran du får!
Vad imponerad jag blir! Ska också öva på att åka iväg själv med barnen
Härligt med denna fina sensommar …Så fridfullt allt ser ut och med dina minnen blir det så fullt av liv …..Tack för en fin tur i ditt sommarland
Jag tänker att vi som läser o kommenterar, till viss del, hjälper till att styra innehållet i bloggen. Att det märks vad som går hem hos läsarna. Blandningen av ämnen gör att bloggen känns extremt lyxig. Håller med så många andra om att den aldrig varit så bra som just nu.
Som så många andra skriver så ger dina inlägg en sådan ro! Jag vet ingen annan blogg som håller så hög kvalitet, välskrivna texter och fantastiska bilder. Tack!
Så vackert!!! ❤️
Min mamma och ibland även pappa gjorde som du, drog iväg med alla oss ungar utan den andra föräldern. Vi var fyra, jag är äldst, så jag minns de resorna rätt väl. Minns att det blev en liksom annan ordning, man förstod på något sätt att ”nu måste vi göra som de säger för att allt ska fungera”. Vi ungar var nog aldrig så sams som under de där resorna.
Vilken härlig helg, du och barnen haft. Man behöver inte krångla till livet, njut i stunden. Tillbringa tiden med de du älskar, på en plats du älskar – bättre kan det inte bli!
Å vilken härlig helg! Får mig att känna att jag kanske kan våga åka till mina föräldrar ett par dagar själv med barnen 😅
Vi tycker också om att packa så lite som möjligt. Blir så mycket lättare då. Förberedelse, packa, få in allt i bilen eller ta med på buss, tåg eller flyg, packa upp och sen packa ner allt igen när man ska hem 😆
Vilken fantastisk rikedom att ha kvar ditt barndomsparadis och ge det vidare till dina barn! Förstår att det är något alldeles extra. Och att man kan se Sarek?! Var ligger ert ställe? Underbara bilder också 😊
Alltså bilden på dig i skogen…hur snygg kan man bli. Jag har aldrig kommenterat någons utseende i någons kommentarsfält någonstans men nu gör jag det ändå. Du är så snygg så jag baxnar : )
Jag blir på något vis så rörd av det här inlägget. Bilderna och stämningen är så fantastiskt varma. I nästa liv vill jag vara Claras barn, haha!
Då blir vi syskon 😁😄😁
Älskar inlägg som dessa, så fint. Njuter av att få läsa <3
Vilken underbar resa! Hur härligt har ni det inte!? 😍 Känner igen det där med att få träna sig själv i att man inte behöver vänta på godkännande från någon annan. Jag är fortfarande kvar djupt i det träsket. Snart ska jag bättra mig!
Tordyveln flyger i skymningen var min favoritbok när jag var barn. Har sparat den till mina barn, min äldsta är 10 nu. Så är nog dax att plocka fram den!
Åh vilka bilder Clara! Så vackert.
Apropå Abisko. Polarbröds mjuka tunnbröd ”Abisko” är det godaste industribröd som finns tycker jag. Bre med ett lager Bregott, vik ihop och ät. Eller bre på tomatpure, skiva tomat och lägg på spenatblad, oregano och ost. In i ugn på 200 grader i typ en kvart. Ta da pizza. MUMS!
NATTFROST! I september! Wow! SÅ exotiskt. Det är knappt vi har mitt i vintern här i Malmö. Just nu går temperaturen ner till 9-10 plusgrader mitt i natten och jag har fortfarande såväl fönster som balkongdörr öppen dygnet runt. Är fruktansvärt avundsjuk på era vita vintrar, men kan inte riktigt bestämma mig för om nattfrost och gula och röda löv redan i september är ett pris jag är villig att betala. Får fundera på det…
Det är du inte, kan jag med säkerhet säga! 😂 Född och uppvuxen i Kiruna med mamma från Stockholm. Och idag föll de första snöflingorna. Min mamma mår fysiskt dåligt i september och maj. Två månader som är absolut ljuvliga i södra Sverige (brittsommar och försommar), men som här bara är typ nästan vinter. Vi har nästan alltid snö nio av årets tolv månader och ibland även juni och augusti även om det är sällsynt. Det ger oss EN garanterat snöfri månad och det är juli. Älskar jag Kiruna för detta? Nej. Absolut inte. Men att inte ha snö alls på vintern är ett pris som JAG inte är villig att betala. 😊
Här är svaret på varför du är Sveriges (världens?!) bästa bloggare! Det är så magiskt, matigt och härligt att läsa, samtidigt som jag uppskattar din integritet. Sån gyllene balans.
Hanna, jag håller med dig. Tillvaron behöver inte vara svart eller vit, dvs, antingen älskar man shinrin-joku, eller så tycker man det är trams. Jättebra om fler tar sig ut i skogen, oavsett filosofi.
Själv skulle jag nog, om jag bott kvar i Norrbotten, tyckt skogsbad var löjligt. Men bor sedan många många år i en storstad och har även fått uppleva Japan. Samtidigt som hjärtat skriker efter skogen och tystnaden i Norrbotten. Jag tror att det finns sätt att få detta men på olika sätt, beroende på sin livssituation. Sedan går det väl att diskutera vad som är värt att betala för ett organiserat skogsbad, tror att man i många fall kan ordna ett själv till en liten utgift.
Mina sidor tankar….
Alltså Clara! Jag kommer på mig själv med att skratta till högt för att det är så sjukt att jag bara hips vips får detta av dig, så mycket fint! Texterna, bilderna, känslorna, ron i sinnet. Det är ren lyx och jag hoppas verkligen att du känner min och alla andra läsares uppskattning❤️
Dessa bilder! Hela detta inlägg. Feelgood. Mmm tack.
Så fint det verkar vara, skulle vara mysigt att åka upp och vandra nu i höstvädret 🙂 Hoppas att ni får en fin liten resa!