Idag ska ni få kika in i ett rum jag aldrig tidigare visat. Ett rum där jag gått loss totalt och verkligen låtit kreativitet flöda. Jag har inte visat det här rummet tidigare eftersom jag känt att det varit för privat. Det kanske låter fånigt – men jag har inte velat att alla skulle apa efter mig.

Jag är stolt över mitt särpräglade uttryck. Att jag aldrig kompromissar med materialval, kvalitet eller funktion. Har jag en vision så nöjer jag mig inte förrän jag uppnått den. Samtidigt älskar jag byggnadsvård och vill på inget sätt renovera bort husets själ. Därför har jag behållit grunden i det här rummet och snarare fokuserat på att förhöja med stylingen.

Skulle jag beskriva inspirationen till det här rummt med några ord skulle jag säga Ilse Crawford, Artilleriet, en gnutta Svenskt Tenn och en skvätt norditaliensk piazza. En blandning av designklassiker och loppisfynd. Sköna taktila material, spännande ljuskällor och en annorlunda planlösning.

Som alltid när det gäller god inredning så har det fått ta tid. Tid att känna in. Tid att stämma av. Tid att reflektera. Men nu har jag landat.

(Ps Frågor om färgkoder, materialval och inköpsställen undanbedes vänligt men bestämt. Jag kan känna att det blir lite tokigt om alla nu plötsligt försöker göra exakt som mig. Jag är inget facit till att skapa ett personligt hem. Även om mitt hem verkligen är personligare än de flestas).