Idag finns en artikel i DN Kultur som gjorts utifrån ett uppmärksammat blogginlägg jag skrev i vintras – om vad som händer när distansen mellan influencern och följarens liv blir för stor. Jag tycker att det här är superintressant att fundera kring och jag är glad att DN lyfter vinkeln.
Sociala medier har ju tyvärr inte visat sig vara den där stora utjämningsfaktorn som vi hoppades på. Som skulle ge alla en röst och en plattform. Tvärtom. För den som har fötts med rätt förutsättningar har ett enormt försprång på sociala medier precis som överallt annars i samhället. Många av dagens största influencer kommer från samhällets överklass eller övre medelklass. Det här lyfter jag både i mitt blogginlägg men också i artikeln.
– I slutändan leder det nästan alltid till att samma personer kommer fram och får utrymme. Det ska alltid finnas något extra för att du ska vara intressant online. Många gånger innebär detta det ”härliga livet” – lite bättre mat, lite finare hus, lite snyggare kompisar än gemene man. De som har dessa saker redan från start, de har också bättre chans att lyckas. Därmed är det också ett system som förstärker sig självt, kommenterar Clara Lidström inlägget för DN.
I artikeln intervjuas också Camilla Gervide från Bloggbevakning samt Yasmine Winberg och Julia Lundin, författarna till boken Badfluence.
Har du läst artikeln? Vad tänker du om saken?
59 svar
Tips på annat men inte svenskt. Både unga och äldre.
What Vivi did next
Minimal russian girl
frugal Jo
Mean queen, Life after Money
Prepper Princess
kanske lite OT men berör ändå en del av det som sägs i kommentarerna: några som har bra tips på bloggar ni tycker visar ”ett annat liv” än det klassiska innerstads-Stockholmslivet? kanske vanligare, kanske lika ovanligt men på något helt annat sätt. bra språk är ett plus! några tips?
Sarabackmo.se
Dessa kanske inte passar dig, men kan tipsa om bloggar jag själv gillar (utöver min egen då, hehe…)
mystiskt.blogspot.se
fridlystarum.se
sandrajunhammar.se
biglittleadventures.se
swedishpassport.com
ohdarling.org
dixiwonderland.com
tusen tack för tips! fridlysta rum följer jag gärna, ser fram emot att läsa de andra!
Jag följer några stora influerare från Stockholm (hon på E, hon på S, hon på A) men inte ”influerar” de mig. Lika lite som att jag skulle bli ”bondmora” (grovt förenklat, förlåt Clara men är fredagstrött o kommer inte på bättre kort motsatsbeskrivning) av att läsa här skulle jag gå på snofsiga luncher o middagar, köpa (fula) fläckiga ullmattor eller avundas ”de dagledigas lyxförening” nåt desto mer. Allt jag vill ha är en stunds underhållning. Glansbild eller inte är struntsamma för mig. Jag har ju mitt liv! Det är typ som en daglig veckotidningsprenumeration, som att följa en tv-serie eller läsa magasin eller böcker.
Exakt!
Nu när vi haft influensers och sociala medier några år, känns det väl ändå ganska uttjatat med deras uppvisande av prylar??? Den kategorin som lägger upp läckra selfies och visar lyxdyra smycken, accessoarer och annat blaj intresserar mig inte ett dugg och finns inte ens i mitt flöde. Dessvärre har jag en del i bekantsskapskretsen som ständigt bildbombar med champangeflaskor och mattallrikar från restaurangbesöken…. örk! Tråååååkigt. Löjligt. Jag orkar inte. Jag tycker att folk kan få ha Chanelväskor och dyra solglasögon om de vill, men kan bara tycka att det är skitlarvigt att skylta med dem. Och det imponerar inte det minsta på mig.
Men fasiken vad jag avundas alla som orkar odla egen mat eller de som gör superfynd på loppisar och fyndar skitsnyggaste väskan eller charmigaste skåpet för ett par tior. Och jäklar vad imponerad jag blir av de som sliter, målar, renoverar och lyckas förvandla fallfärdiga ruckel till fantastiska hem.
Jag hoppas verkligen att nykonsumtion kan bli ”ute” och att det istället blev mer ”inne” med kreativt återbruk.
Jättebra artikel Clara, och inget att inte hålla med om egentligen. Det är de födda med privilegier – vare sig dessa visar sig som materiellt eller kulturellt kapital – som har förmåga, ork och självförtroende nog att dela med sig av det på ett sätt som gör det till något eftersträvansvärt och intressant att läsa om. För de utan det sociala / kulturella / materiella återstår det att klä av sig, chockera, äckla, provocera etc. – och det är tyvärr där arbetarklassen hamnar som vill nå berömmelse men inte har eller TROR SIG HA något annat än sin egen kropp att jobba med egentligen. Och däri ligger nog den största ojämlikheten och den största utmaningen.
Läste artikeln och den fick mig att fundera på att det här fenomenet speglar vår samtid generellt. Vi människor är väl alltid på jakt efter att förbättra vår livskvalitet och varje generation strävar efter att få det bättre än generationen innan. Varje samhällsklass ser upp till den ovanför då det steget känns lättare att uppnå än att klättra upp till den yttersta direkt. Sociala medier har möjliggjort att man på ett enkelt sätt får se hur samhällsklassen, som man själv strävar efter lever, oavsett om det bara är en falsk fasad. Förut kunde vanliga människor främst ta del av de rikas och kändisars liv och boende genom tidningar. År 2000 kom MTV Cribs där rika kändisar visade upp sina hem i tv och det kändes fortfarande ganska ouppnåeligt för en vanlig människa, men B-kändisar hade en närmare resa till den livsstilen. C-kändisar i sin tur strävade efter B-kändisars nivå. Människor i fattigare länder trånar över lyxen och överflödet i västvärlden.
På det här viset drivs konsumtionen framåt, när alla jagar efter nästa nivå. Det är dessvärre mycket på grund av det drivet som gör att vi utarmar jordens resurser och klimatet går åt helvete för att ingen kan sluta jaga ett bättre liv. Nu har vi dessutom tack vare sociala medier fått en ny samhällsklass, influensers, som lagt sig som den sista nivån mellan att vara ”kändis” och den vanliga människan. Från att vara en vanlig människa har en influenser strävat efter att tillhöra en annan klass och då kanske i brist på nån särskild talang som ju krävs för att bli en hyllad artist eller skådis, eller i brist på motivation och tillräckliga betyg att plugga sig till ett välbetalt jobb, så har de upptäckt hur pass enkelt det går att kunna tjäna lite pengar eller få gratis saker genom att sälja sin integritet. Och ju bättre ställt de fått så vill de ju inte längre tillhöra kreti och pleti-influensers utan de vill ju visa att som verkligen är ”lyckade”. Låt då vara att allt är fejk, att de lånar skor och accessoarer för att låtsas som att de har råd med sånt. Vanliga människor låtsas ju också genom att bara visa upp en fasad av lyckligt familjeliv eller ett perfekt hem i sina sociala medier. Så det är inget som är specifikt för just influensers, tänker jag.
Men aspekten att det är de som redan är rika som blir ännu mer lyckade som influensers, det är tragiskt men sant och det genomsyrar väl hela samhället att de rika får fördelar som fattiga bara kan drömma om bara genom att de är rika eller vackra (ofta både och).
Det blev nog mest svammel, men det var lite tankar så här på morgonen. Och bara för att klargöra så ser jag verkligen inte dig, Clara, som en av dessa influensers. Jag syftar på såna som togs upp i artikeln…
Jättebra att det kommer upp i rampljuset, det är ett större problem än man tror.
Sedan måste jag fråga vad du har på dig på bilden och vart det kommer från? Färgerna och mönstret är bland det snyggaste jag sett på ett plagg!
Ja, såå snygg topp/klänning! Och du lyser verkligen i de färgerna Clara, dina ögon kommer fram på ett härligt sätt!
Jag tycker att det är jättebra, uppskattar verkligen klassperspektivet!
Har inte läst artikeln, men kan tipsa om att gå till biblioteket och läsa den i pappersform där! Många (de flesta?!) bibliotek prenumererar på dagstidningar, och särskilt vanliga tidningar som DN och SvD. Så gör jag när jag inte vill betala för att läsa online.
En väldigt bra artikel och du beskriver det så bra. Det är dig och ditt liv ur olika vinklar som är intressant att följa. Inga lyxlirare kan intressera mig som är över 70 år.
Mmm, förstår tankegången! Men bygger inte problemet som beskrivs på antagandet att influencers liv påverkar läsarens självbild? Är läsaren i regel så… investerad? De flesta lever ju ffa i sin egen värld och gör liksom mer tillfälliga besök hos influencers. Tror många av oss inte läser alla inlägg utan lite här, lite där och väljer själva vad vi inspireras av.
Håller med.
Om man på allvar blir ledsen eller uppgiven för att man inte har råd att gå på dyra restauranger varje helg så handlar det nog i grunden om att man är missnöjd på något annat plan. Men istället för att rannsaka sig själv är det ju lättare att hitta en syndabock i andra.
Det gäller ju dock inte bara influencers utan folk i allmänhet.
Det där tror jag är en förenkling. Flera stora livsstilsbloggar bygger ju på att visa upp en slags adpirstional lifestyle. Innehållet är kurerat i minsta detalj för att visa hur härligt det livet är och få oss att själva vilja ha lite mer av det livet. Det är ju därför influencer marketing funkar så bra!
Sen är det säkert olika hur man påverkas och vilka saker som triggar köplust, jämförelse osv. Men att tycka att det bara ligger hos läsaren anser jag är att inte se hela bilden. Lite som att säga att det bara är att välja att inte påverkas av reklam, vad grannen gör, vad kollegorna gör. Vi vet att sådant påverkar val och beteenden.
Visst är det så.
Men frågan återstår: Varför blir man så provocerad/ledsen när man VET att bilderna på vardagsrummet är prydligt tillrättalagda..? När man VET att de har betalt för att göra vissa typer av inlägg som ska se ut på ett visst sätt..?
Det är ju enbart något som en själv kan avgöra – vet man med sig att man lätt blir påverkad av andras liv, då kanske man också ska avfölja dem som gör en ledsen.
Man kan ju trots allt bara styra över sitt eget liv, inte andras.
Varför bry sig om att reagera på Vladimir Putins tillrättalagda framtoning när man VET att han skapat en diktatur?
Varför fortsätta konsumera skit från Kina (hejdå Dollarstore, Rusta, Jula, Clas Ohlson…) när man VET att det är dåligt?
Varför äta godis när man VET att det är mindre bra för hälsan?
Eget ansvar motsäger inte att kunna se saker i en större kontext.
Jag håller med dig faktiskt. Jag läser dessa lyxbloggar också men jag vill inte ha deras liv för det. Blir lite som att läsa en liten novell om en prinsessa och så kanske man kan påverkas av något recept eller ett inredningstips. Men jag är helt nöjd med mitt liv och trygg i det.
Lever man som jag på 8500 i månaden så finns det inte plats för några lyxiga influencers. köper i princip nästan aldrig några prylar, men jag är ju gammal så en del av mina grejer är vintage vid det här laget och en del arvegods är så gammalt att det är antikt. Tar till mig eklektisk inredning, bohemisk eller wabi sabi, allt behöver inte vara helt, egentligen behöver det inte heta något heller men alltid kul att svänga sig lite. För många tycks vara experter idag speciellt när de kommer hem till andra. Jag älskar mitt hem som det är. Inte är jag olycklig heller trots knappa omständigheter.
Tänker på miljön en hel del men är förvånad över att det är så påfallande många som har barn, som inte verkar bry sig.
Man kan låta sig ispireras av andra, men följa sig själv.
wabi sabi <3
Bra artikel. Stämmer säkert, du borde ju veta… Jag har ingen aning.
Snart är det helt ”ute” med lyx tror och hoppas jag. Egentligen skulle det varit det för länge sedan. Men vi i Sverige är visst mycket bra på att stoppa huvudet i sanden och inte se verkligheten när den är jobbig och tråkig. Om detta står det också i dagens DN. ”Sverige sticker ut – oron för klimatet låg visar ny rapport”. Mycket intressant men deprimerande läsning!
Jag skäms ofta över hur påverkad jag är av olika influensers. Jag hamnar som i små skov av självhat för att mitt hem är fel (inte tillräckligt unik stil, inga dyra ullmattor, konstverk, handplockade antika föremål), min stil är fel (inga noga uttänka outfits, plagg som är av rätt design och märken) eller inte umgås på rätt sätt (löjrom efter barnet somnat, dejtnight på café Nizza, härliga vänner som älskar naturvin). Så först skäms jag för att jag inte är som de där härliga kvinnorna och sen skäms jag för att jag känner så, önskar att jag vore mer obrydd och en sån som bara skaka på huvudet åt det.
En gång köpte jag sån där löjrom och höll på att svimma när jag skulle betala för det. 400 för en liten klick bara?! Då blev det lite mer tydligt för mig att personerna som har de där bloggarna rör sig med betydligt mer pengar är mig. När de ställer fram stora skålar som att det vore ingenting.
Så bra skrivet!
Känner ej självhat, men däremot ofta frustration pga vill ha städat och mysigt och ullmattor och fint…men verkligheten är att när man jobbar heltid som lärare, med två barn under tre, i ett hus med stora renoveringsbehov…ja, då går både tid och pengar till annat.
Sedan vi flyttade ut på landet och jag började jobba hemifrån (och inte på kontor i softa härliga Umeå) har jag blivit om möjligt ännu mindre intresserad av vad jag har på mig för kläder… Jag har knappt handlat något nytt till mig själv under de tre åren vi bott här. Eller jo: en ny lättdunjacka på vårrea, ett par gummistövlar eftersom jag började cykla överallt året om, ett regnställ, totalt fyra-fem sommarklänningar, tre par skor, plus ett gäng nya underkläder. Men nej. Oftast är det leggings och tshirt. Merinoyllelinne under varje kall dag.
Hemmet då? Ja, vi har levt i en hyrd villa som jag knappt orkat inreda. Nu är vi mellan två hem då villan plötsligt såldes i maj. Vi väntar på att det nya huset vi ska hyra (byggt 1913) ska renoveras klart så just nu lever vi lite i limbo i mina pärons sommarstuga.
Varför köper vi inte nåt? Vi har inte råd. Villorna kostar nu 4 miljoner här och våra löner är för låga. Bussförare och lärare är vi. Bu.
Tack för att du skriver detta! En modig reflektion tycker jag. Det finns ju något lite skamligt i att erkänna att man påverkas av influencers. Vi vill ju gärna leva i tron att vi hela tiden bara rör oss till takten av vår egen trumma. Reklam påverkar andra, men inte mig osv.
När jag bestämde mig för att kliva ur konsumtionshjulet började jag känna mig mer påverkad av tex bloggar. Det blev tydligare att det var en livsstil jag inte kunde hänga med i, eftersom det krockade med mina värderingar. Tidigare tyckte jag mer att det kändes som ”härlig inspiration” när jag köpte tex ett doftljus som jag sett hos en favoritbloggare. Skulle nog inte alls velat kännas vid vilken påverkan det var utan bara tänkt att det var ett schysst tips som råkade falla just mig i smaken.
Känner igen mig i den skammen. Båda varianterna!
+1 🙏🏻
Kan tyvärr inte läsa artikeln.
Jag har avföljt massor av influensers pga detta du tar upp. Deras liv skiljer sig så fruktansvärt från mitt så det blir inte ens inspirerande längre. Eller om flera åtminstonde inte hade låtsas de är ”vanliga” så hade de nog varit mer intressanta. Är jag avundsjuk? Vet faktiskt inte. Kanske. Men ointressant blir det iallafall. Tänker spontant på en bild på en bukett Elsa Billgren la upp. Buketen var ny men hade någon vissen solros i sig för att det var vackert. Denna bild blev så symboliskt talande. Jag kan absolut förstå estetiken, men att jag med mitt liv och lön skulle införskaffa mig en bukett med vissna blommor i är så långt från mitt liv det bara kan bli. De få gånger jag kan köpa blommor då får blommorna fasen vara fräscha och vill jag ha vissenestetiken så får jag helt enkelt vänta ut blommorna. Allt annat vore förkastligt i mitt liv.
Tyvärr kan jag inte läsa den, vore väldigt intressant. Du har inte möjlighet att lägga upp intervjun/texten på bloggen? Läser bland alla kommentarer och håller med och förstår ändå att det är lyx, champagne och ostron, mattor för 30-50 tusenkr!? Inget för oss inom hemtjänsten eller andra vanliga..
Har inte DN och kan inte läsa online men hade sett rubriken – kul att de tog upp din text till detta!
Jag kan ju förstå att det stämmer som det står men inte för mig; jag lockas inte av opererade, sminkade, svankande, putande brudar i dyra kläder, väskor och skor. För ursäkta om jag låter nedlåtande, men det är väl dessa vi menar? Är man intresserad av hundar, fåglar, fotboll, odling eller handarbete så är det ju inte största kontona man följer, utan där verkar yngre kvinnor (än mig som är en bra bit över 40) hänga och peppa och strössla med emojis. Att så många företag väljer att samarbeta med dem är däremot konstigt (eller inte pga pengar) och sorgligt. För många av de största är inte så trogna och trovärdiga i sina samarbeten. Rent av ljuger ibland.
Det behöver väl inte vara opererade tjejer som svankar som åsyftas….ex: Johanna Bradford, Elsa Billgren – vem tusan har råd att leva som de gör? Jag har roats av att läsa, men när det bara blir dyrare och mer fantastiskt i varje inlägg så känner jag att de representerar en verklighet som är way out från många läsares liv.
Fast överklass är en person inte för att de har pengar. Nyrika är ytterst sällan överklass. Överklassen i Sverige vill inte synas och skulle aldrig bli influensers. De går på rätt skolor, kan bete sig enligt överklassens koder, är oftast välutbildade, har ärvda pengar (oftast fastsatta i fastigheter) och rätt umgänge där de sällan släpper in utomstående. Din analys må vara både intressant och korrekt i sin analys men influensers är ytterst sällan från överklassen oavsett hur mycket pengar de tjänar.
Håller med!
Kan också tycka hela klassperspektivet i denna frågan i och med ovan spaning blir lite skevt. Absolut priviligerade personer som har det gått ställt som blir influencers, men inte överklass. Ofta äre det också vara personer som fått mycket gratis på grund av sitt namn eller kontakter, hur kan Bianca Ingrosso blivit Sveriges största influencer ? Hon har absolut talang, med hade en tjej i en mindre tätort i Sverige utan namn eller kapital kunnat slå igenom på samma sätt?
Fast tex Linn Eklund är överklass. Gått på Lundsberg etc. Finns säkert fler också, som inte vill visa upp den sidan.
Jag har lite dålig koll på vad som exakt definieras som överklass men känner igen din spaning lite. Det är en viss skillnad på gamla pengar och nyrika. Inte för att det spelar så stor roll, pengar som pengar och de ger ju privilegier. Men lyxen visas sällan upp på samma sätt hos släkter som alltid haft pengar. Och ju mindre konsumtion och onödiga lyxprylar man ser desto skönare kan jag tycka.
Åh, jag har inte läst än, men det ska defintivt göras!
Låter superintressant och det är så bra att du tar upp det här. För det är inte rättvist. Många säger väl att livet inte är rättvist. Och såklart är det så. Men jag tror att vi måste ruska om oss alla lite, speciellt de som ”fötts med ett namn”, och komma ned på jorden. För den där tryffelpastan gör en inte till en bättre människa än nudelsoppan. Vi är ju alla människor med känslor och tankar.
Tack för inspiration!
Detta är en så naturlig övergång från ditt fantastiska inlägg igår! Blir mer och mer provocerad över hur många influencers vill ge intryck av att bjuda på inblickar i ett ”vanligt” liv bara för att i nästa andetag tipsa om myspyjamasar eller kläder för flera tusen kronor styck. För att inte nämna all energi och pengar som går åt till att leta rätt detaljer till det ”vanliga” hemmet. Så himla bra att detta lyfts upp!
Den livsstil som dominerar i många bloggar är allt annat än hållbar, både ur ett ekonomiskt, men också ur ett klimatperspektiv. Hoppas på att mer utrymme kan ges till de som försöker påverka positivt och på riktigt.
Fast rent krasst så tippar jag på att Clara visste vad som komma skulle. Dvs hon planterade det inlägget rätt bra. Och det är smart absolut, det kan jag inte säga ngt om, det hade jag troligen övervägt att göra i samma situation (och kanske även gjort men det vet jag ju inte riktigt säkert så svårt att sia om).
Jag tittar ibland in på en blogg med många följare. Den här kvinnan lever ett liv helt skilt från mitt. Just nu kändes hennes liv ”som en mjuk, varm och lugnande blå kashmirtröja”. Jag vet inte hur en sådan tröja känns, förmodligen jättemjuk. Det florerar mest märkeskläder i tipsen, sällan budget, men det är väl inte det hennes liv går ut på. En kofta kostar som min månadslön. Nej, jag är inte avundsam, hon har säkert svarta demoner på besök ibland som vi andra. Men jag förstår också vad exponering av lyx kan dra med sig. Yngre flickor som hakar på och tar snabba lån med hög ränta. Ganska vanligt om man får tro ”Lyxfällan”. Grupptryck som snabbt kan urarta till total ekonomisk katastrof, för att man inte vill ”tappa ansiktet”, utan visa att man kan och har möjlighet att shoppa. En annan blogg som jag tidigare följde har förändrats radikalt. Från att mest om vintage har bloggaren fått mer följare och därigenom en annan ekonomi. Nu är det klänningar från tiotusentals kronor och inredning. Jag missunnar absolut inte någon att göra en sådan resa, men det är inte min ”cup of tea”. Tack Clara för att du står så stabilt med fötterna på jorden och inte svävar upp, utan så generöst visar oss det äkta livet.
Nu är jag inte DN-prenumerant så kan inte läsa artikeln…
Men.
Det verkar som att många automatiskt drar ett likhetstecken mellan privilegierad = dålig per definition, när det i själva verkar handlar om vad folk faktiskt gör av sina privilegier. Många influencers gör ju uppenbarligen inte så mycket med sin potential, utan stannar bara av när de har nått en viss nivå.
Personligen tycker jag att det är där, på folks agerande, man ska lägga fokus, och inte på det faktum att någon har eller inte har fötts med vissa förutsättningar, som ju är något man ändå inte kan påverka.
Jag tänker att det behövs diskuteras mycket mer vilka som syns och hörs i media generellt inklusive bloggar. Arbetarklassen tex är extremt underrepresenterad i media och när de väl skildras (av andra grupper) är det i en stereotyp form såsom i dokusåpor, lyxfällan, Raggarjävlar etc.
Det är ingen slump att Elsa Billgren, Sandra Beijer, Bianca Ingrosso mfl har stora bloggar, menar jag. Pengar, kontakter och kulturellt kapital är avgörande. Vi talar för lite om klass i Sverige och vad det gör med människor.
SÅ jäkla spot on kommentar! Tycker medievärlden och bloggplattformar som tex Elle känns mer och mer som ”Huvudstaden i Hunger games”. Inget ont om de enskilda bloggarna, det här är mer ett systemproblem i vilka som får lov att synas. När visade tex programmen ”vem bor här” ”husdrömmar” ”trädgårdsdrömmar” ”det sitter i väggarna” etc. senast upp någon som hyr en liten etta i andrahand? En liten ombygd fäbodstuga på 50 kvadratmeter, en liten radhusträdgård från Ragunda? Nej, det är som att de klasser som står lägst på stegen när det gäller ekonomiskt och kulturellt kapital knappt ens finns om en tittar på media/bloggar och det känns jäkligt skevt och synd.
Min uppfattning är att det finns många som representeras i bloggosfären/reality/influencervärlden som nästan skryter om deras brist på kulturellt kapital. Att man inte har gått färdigt skolan, inte läser böcker, inte vet om historiska händelser etc och så skrattar man bort det lite. (Inte så ofta Tomas Tranströmer diskuteras i realityserierna på TV3 eller kanal 5 eller hur många gånger har de 10 mest framgångsrika kvinnliga bloggarna nämnt i år att det är 100 år för kvinnlig rösträtt? Som exempel) Vem farao behöver Strindberg när man har spons från Polarn & Pyret och Foodora! (Ja ibland är det kanske ”synd om människan”)
Så skulle inte vilja säga att kulturellt kapital avgörande för att synas i bloggosfären/influencervärlden. Däremot så kanske möjligheterna att fortsätta vara aktuell efter att trenderna försvinner ökar om man faktiskt har något att komma med (dvs inte bara fokus på konsumtion.
Håller med, mycket bra iakttaget!
Ja wtf! Det är ett förbajat lyxande med diamanter och ostron och weekends och sommarhus och marmor som om det vore helt normalt. Och det kan ju vara skönt att gå in i någons drömmiga värld som en fantasi. Absolut. Men allt det där är ju en klart ohållbar livsstil, och det pågår en hel del greenwashing på de där plattformarna.
Håller med helt i det du skriver! Dessutom är influencervärlden helt otroligt Stockholmscentrerad! Och då tänker jag främst på innerstaden. Alla känner varandra, är du vän med rätt person blir du själv känd och syns i rätt sammanhang också rullar det på. Det känns som en fiktiv värld för en vanlig människa; dyra våningar inne i Stockholm, sommarhus på fantastiska åtråvärda platser, mattor som kostar 30-tusen och som man om man har tur kanske får i bud för att visa upp på sin blogg. Ja det känns fjärran från ens eget liv. Som en saga. Ibland blir jag trött på mig själv att jag fortsätter läsa vissa bloggar för jag stör mig så mycket på omedvetenheten som signaleras om vanliga människors vanliga leverne men det är ju som att kliva in i en sagovärld.
Jaa eller hur. Och en himla liten den av stockholmarna också? I området där.jag är uppväxt bodde bara enbarsfamiljer/.pensionärer när jag var barn, för det ansågs inte vara stort nog för andra. Idag tränger folk in sig i varenda radhus/ parhus. Antar att den effekten är.ännu tydligare inne i stan, att folk bor smått. Utom influencers då…
Kan själv bli provocerad av att man anser sig fått en taskig livslott jämfört med typ Bianca Ingrosso, trots att vi vanliga medelimkomsttagare egentligen har det bra ställt rent materiellt. Men man jämför sig ju men typ Kungafamiljen.
Smart skrivet!
Det börjar kännas väldigt ointressant med influencers! När min ekonomi blev starkt begränsad började jag istället följa människor som lever sparsamt av olika skäl. Så mycket mer intressant, lärorikt och varierande!
Håller helt med! Känns så otroligt ointressant med folk vars jobb verkar bestå i att fotas med blommor, gå till frisörer och dokumentera sina dagar. Plus skriva recept som består av ’skitdyrt bröd, avocado, löjrom, smetana, 25 citroner och ”en riktigt bra olivolja”. Jag vill läsa om folk som är bra på någonting, som är pålästa och kommer med nya infallsvinklar. Mer politik, kunskap och rörelse än detta eviga navelskåderi med en touch av lyxfällan.
Håller med helt!
Exakt så!
Bra artikel. Tycker den blev extra intressant i slutet. För hela lyx och prylgrejen känns ju så himla daterad med tanke på situationen som vi befinner oss i. Är lite förvånad att det fortfarande drar följare.
En sak som kommer upp i slutet av artikeln är hur konsumtion är (kanske) på väg att bli otrendigt. Detta tycker jag är intressant och något jag själv grunnat på, då jag kommit på mig själv med att numera vilja spy varje gång en influencer vill influera mig att köpa något. Detta bekom mig sällan för något år sedan. Så jag har gjort samma trendspaning som du här Clara, ett skifte kan vara på gång.
Jag själv har absolut inget intresse att följa ”elit influensarna”. Däremot älskar jag att följa riktiga, normala människor som skriver om deras dagliga liv. Precis som du gör. Tack!
Tack för att du lyfter frågor likt denna! Det är sällan en slump vilka som blir lyckade inom konstnärliga fält.