När man varit bortrest som jag var förra helgen, då kan det kännas som att man nästan kommer för sent till veckan. Mentalt ligger man ett steg efter och försöker utan resultat komma ikapp. Så har det varit hela den här veckan för mig. Och jag har dessutom haft deadline för flera krävande jobb. Men så fort jag klarat av mina dealines så orkade jag ta upp kameran och dokumentera sporadiskt från alla guldstunder. Här har ni dem!

En dag kom min kära kompis Malin förbi på lunch. Vi har inte setts sedan innan pandemin och vi hade så mycket att prata om. Malin drev en gång i tiden landets största ekoblogg och det var så vi lärde känna varandra. Idag instagramar hon istället. Vi har så mysigt när vi ses och det är så roligt att utbyta erfarenheter och kunskaper från det här yrket. Snart ska vi försöka ses med familjerna också för vi har så kul ihop!

Viktiga tillbehör när man har två år att ta igen.

En annan kväll tog jag en två timmar lång promenad med min bästis Elina. Vi ringde ALDRIG innan pandemin utan förlitade oss på att kunna ses. Men nu går vi ofta en kvällspromenad ihop i telefon. En trevlig förändring som kommit av denna pissperiod. Och det bästa är att vi har så mycket att prata om att jag kan vara ute i två timmar.

Sista halvtimmen på promenaden gick jag i bäcksvart mörker och när jag kom hem hade Jakob tänt i bastun. Så jag la mig en stund och kände lugnet sprida sig i hela kroppen. Bastun är ett underbart sätt att komma ner i varv när allting snurrar. Värmen tvingar en att slappna av.

I fredags hade jag en arbetsdag som gick ut på att rensa, städa och omorganisera mitt rekvisitaförråd. Behövs göras med jämna mellanrum när skåpdörrarna inte längre går att stänga.

-Jaha, här rymmer du ju allt ditt porslin! Säger folk ibland när de kikar in i det nyrenoverade köket. Jovisst. Här och i de fyra vitrinskåpen som står i rummen bredvid…

Ibland frågar någon hur det känns för Jakob att jag har så mycket porslin? Då brukar han bara säga att ”det är ju Claras karaffer som vi lever på” och det tycker jag är trevligt sagt. Så otroligt jobbigt det skulle vara om min man gick och muttrade över mitt porslin som ju i förlängningen är en vital del av det som gör att jag kan jobba med det jag gör.

Sjukt förresten att det alltid låter som att det är synd om min man? Ingen har någonsin frågat mig hur jag känner inför att det ligger yogaklossar, bolster, rep och träningsredskap i varje vrå av huset….

Fredagkväll med trött familj

Jag gjorde allt asiatiskt jag var sugen på. Vårrullar och dumplings (köpta i frysdisken) samt stekt vitkål med soya och fisksås, syrlig gurkssallad med rostade sesamfrön och chili. Plus edamamebönor.

Ser inte mycket ut för världen men är mycket för smaklökarna i alla fall!

Folkes kompis Dahlia sov över och på kvällen myste vi framför en Sunefilm. Alltså det finns ju jättebra Sunefilmer (den första + hela julkalender) och jättedåliga Sunefilmer (de som kom kring 2010) och sedan finns det ju jättebra Sunefilmer igen nu när Fredrik Hallgren spelar Rudolf och Sissela Benn spelar Karin. Tyvärr fick vi på barnens begäran utstå en dålig Sunefilm i fredags. Ändå är det så sjukt mysigt att ligga där ihop i soffan och höra barnens gapskratt och kommentarer och se dem gömma sig i tröjan när det blir pinsamma pusscener.

Vaknade till en ruggig och kall lördagsmorgon. Vi har satt i innerrutorna nu och nej jag hann inte putsa dem den här gången heller. Börjar tro att det kommer dröja till i maj innan jag får tummen ur

Vad jag gjorde på lördag förmiddag har jag ju redan skrivit om i ett tidigare blogginlägg. Och det är alltid fest när farmor kommer. Även om man inte visste det innan så märks det ju att det här är en prima skolfröken. Och barnens kompisar vill också gärna hänga med lekfarmorn!

Farmor hade med sig pärlor…

Och fingerfärg

Som slutade så här i badkaret med nedkladdade väggar och unge. Så härligt att måla med hela kroppen!

Det ordnades hinderbana och lektes inte nudda golv.

Medan jag bakade bröd

Och gjorde palak paneer till middag. Med naanbröd och allt. Hittade någon slags färdig deg på rea i kyldisken. Plattade ut och gräddade den i stekpanna. Blev mer som pinnbröd än naan men smakade helt okej.

Och det var den lördagen det. Jag gick och la mig vid halv tio för att jag var så fruktansvärt trött.

Söndagsmorgon med nya tag. Jakob tog Ulf som vaknade vid sex och jag fick sovmorgon till åtta. Frukost med nybakat bröd, salami och plommonmarmeladen som Malin gjort och hade med sig när hon hälsade på.

Efter frukost ville Folke spela spel, så då öppnade vi kökssoffan och botaniserade runt i kaoset. Det värsta spel jag vet är Tjuv och Polis. Det bästa är Kinaschack.

Vi försökte sysselsätta Ulf med ett pussel så att vi fick spela ifred. Inte det lättaste.

Älskar att få lite ensamtid med min mellanpojk. Vi har det så trivsamt när vi är på två. Vi donar på med saker i ett lugnt tempo, skrattar åt samma skämt, småpratar förtroligt om högt och lågt. Ibland tänker jag att Folke är det av barnen som är mest lik både mig och Jakob. Fast på helt olika sätt, eftersom jag och Jakob är så otroligt olika varandra. Det är så spännande att ha tre barn att jämföra mellan och hitta likheter och skillnader. Ser fram emot när de är vuxna och vilka personer de har blivit då.

Vi plockade fram Banduspelet men spelade inte utan använde bara klossarna att bygga figurer med.

Sedan gick jag ut i trädgårde. Hade någon diffus plan om att börja städa lite, kanske tömma någon kruka. Men inget är ju heldött änn och jag har inte hjärta att kasta en sommarblomma med en smula livslust kvar på komposten. Hur risig hon än ser ut. Istället gick jag runt och drog lite ogräs och funderade på vilka lökar jag ska plantera och vart.

Fortfarande mycket prunk i rabatterna! TACK för det.

Plockade in små buketter till alla rum

Och snart ska jag skörda aroniabären och göra marmelad till vinterns alla ostbrickor

Så kom Svea förbi. Grannkattungen som är så mysig.

100 procent kattallergiker. 100 procent bryr mig inte.

Smulf fick provsitta våra nya gamla trädgårdsmöbler. Otrooooliga!

100 procent tvååring. 100 bryr sig inte om utemöbler.

Nä han gick med raska steg

Och mycket förgrymmad min

för att hitta ”kisssmissen” som han tänkte klappa. Mothårs på svansen.

Inte undra på att hon håller två meters säkerhetsavstånd till honom.

Sedan fick Folke besök av några kompisar och de försvann utan ett spår. Själv åkte jag och röstade i kyrkovalet, veckohandlade, tränade ett cykelpass tabatha. Sedan var jag så slut att jag spenderade de nässtan tre timmarna fram till middagen med att se Django Unchained. Hela tiden osäker på om jag sett den förut eller ej? Kanske när jag var höggravid och halvsov jämt? Den var i alla fall underhållande och hemsk – som allt av Tarantino.

Nu håller jag tummarna för en mjuk, skön vecka med färre läskiga jobb och mer tid för vila.