Idag hänger molnen tungt över Västerbotten och ute visar termometern fem grader. Ulf sov ända till halv åtta imorse så vi vaknade helt förvirrade. Jag började morgonen med att åka till stan och hämta en utemöbelgrupp från sent 1800-tal, som jag köpt på annons. Målad med plastfärg, så nästa sommars projekt är att skrapa och måla med linoljefärg istället. Hann förbi Myrorna och fyndade två koppar, tre fat och lite mattvarp. Sedan hämtade jag farmor, handlade middagsingredienser och därefter har jag suttit och pärlat med barnen och satt en deg på jäsning.

Nu badar Folke badkar med sin kompis som sovit över, Bertil har blivit upphämtad för en övernattning hos en vän. Ulf leker med farmor och Jakob vilar middag. Och jag har krupit ner under täcket med datorn för att få skriva en stund. Kanske tar jag också en tupplur medan brödet jäser? Känns som att jag skulle behöva det.

Jag som efter utmattningen har kvar självbilden av att jag ingenting klarar – jag kan bli förvånad över allt jag ändå får ur händerna på en bra dag. Jag skriver det som uppmuntran för dig som är utmattad eller varit utmattad och inte märker någon förbättring. Det blir bättre. Med tiden blir det bättre även om man aldrig blir som man en gång var. Det är väl knappast meningen heller eftersom det var det som gjorde en sjuk?

Målet med att bli frisk är ju heller inte att orka hur mycket som helst igen. Men åtminstone orka sånt som gör en glad – inte bara sånt som är plikt och absolut nödvändigt. Livets guldkant liksom. I mitt fall är det brödbak, loppis och att pärla med barn.