Idag hänger molnen tungt över Västerbotten och ute visar termometern fem grader. Ulf sov ända till halv åtta imorse så vi vaknade helt förvirrade. Jag började morgonen med att åka till stan och hämta en utemöbelgrupp från sent 1800-tal, som jag köpt på annons. Målad med plastfärg, så nästa sommars projekt är att skrapa och måla med linoljefärg istället. Hann förbi Myrorna och fyndade två koppar, tre fat och lite mattvarp. Sedan hämtade jag farmor, handlade middagsingredienser och därefter har jag suttit och pärlat med barnen och satt en deg på jäsning.
Nu badar Folke badkar med sin kompis som sovit över, Bertil har blivit upphämtad för en övernattning hos en vän. Ulf leker med farmor och Jakob vilar middag. Och jag har krupit ner under täcket med datorn för att få skriva en stund. Kanske tar jag också en tupplur medan brödet jäser? Känns som att jag skulle behöva det.
Jag som efter utmattningen har kvar självbilden av att jag ingenting klarar – jag kan bli förvånad över allt jag ändå får ur händerna på en bra dag. Jag skriver det som uppmuntran för dig som är utmattad eller varit utmattad och inte märker någon förbättring. Det blir bättre. Med tiden blir det bättre även om man aldrig blir som man en gång var. Det är väl knappast meningen heller eftersom det var det som gjorde en sjuk?
Målet med att bli frisk är ju heller inte att orka hur mycket som helst igen. Men åtminstone orka sånt som gör en glad – inte bara sånt som är plikt och absolut nödvändigt. Livets guldkant liksom. I mitt fall är det brödbak, loppis och att pärla med barn.
17 svar
Hej, alltså det är superolika vad man orkar och hinner, så får det vara och så ska det vara. Tänker jag. Men tänker ibland att jag är ganska speedad (alltså önskar att jag vore lugnare, på riktigt, en ärlig önskan.) Jag har tre barn och tänker att för mig var det en ganska vilsam lördag som även inkluderade vila, som beskrevs. Bra med perspektiv. Jag kanske behöver tagga ner, men gillar att vara i farten. Och förvånad och verkligen djupt tacksam över att jag ännu ej blivit utmattad. Svårt att formulera, så att det låter så ödmjuk som jag känner. Men det är intressant vad det beror på. Kanske tycker återhämtar man sig på olika vis. För några år sedan drömde jag bara om att få titta i taket. Bara det. Men det har gått över.
Allt gott och fint när livet och energin återvänder!
Oj! Innan jag ens läste eller visste att du var utmattad, reagerade jag på att vad mycket du gjort på en dag. Säkert en hel del mer som inte nämnts, som att skriva om dagen också! 😸
Men i linje med det som någon skrev ovan, tror jag att de som har fått utmattningssyndrom helt enkelt gjort mer och vilat mindre, än dem som aldrig fått diagnosen.
I mitt fall [inte utbränd], efter shopping, bilkörning, matlagning och att bara vara mamma (vilket både tar och kan ge energi) hade säkerligen bakningen fått vänta tills en ny fräsch dag för mig… 😅
Min väg tillbaka har sett ut så att min återhämtning emellanåt tagit större språng framåt och jag har fysiskt känt hur något har hänt i hjärnan/kroppen. Kanske uppmuntrande för någon som tycker att hen stampar på där ute utan framsteg. En dag i taget och en fot framför den andra 🙏
Läser man den här bloggen upplevs det (eller upplever jag idag?) att du orkar SKITMYCKET! Åka på ensamsemester med tre barn och inte tycka att det är så jobbigt t ex. Jag hinner och orkar inte häften av det som görs i ett ”dagsinlägg” här och jag har aldrig varit utmattad.
Skriver det mest för att det kanske är någon som känner igen sig som känner sig slö som håller en lägre grundstandard än det som beskrivs som en post utmattad standard.
Följer Elina på Instagram och hon skrev om att äntligen orka göra hemgjord sushi en vardagskväll efter att ha varit utmattad. Så sjukt hög grundnivå om man jämför med mig.
Sen fattar jag att man är olika och att det är en stor sorg att förlora ork man än gång hade. Samt att allt kanske inte är som det ser ut på sociala medier.
Alltså jag vill bara förtydliga att jag tyckte att det var JÄTTEJOBBIGT att åka själv med tre barn. Inte när jag vad där men när jag kom hem. Har varit trött hela veckan efteråt. Det var värt det men det tog mycket energi – och fyllde samtidigt på av annan energi. Men trött blir jag av nästan allt jag gör. Sover tex middag nästan varje dag 🙃
Haha. Ändå skönt att höra att du också är ” vanlig dödlig”! Beror ju alltid på med vilka glasögon man läser men jag läste det som typ ”jaa alltså det är ju veeerkligen ingen stor grej egentligen men kändes ändå fint att att kunna åka iväg själv med alla tre”. Medan jag känner mig duktig om jag tagit med ett (1) barn till affären. Men ska försöka tänka på att återhämtningsveckor sällan syns lika tydligt som utflykter på bloggar (inte så mycket att göra content av i dem).
Middagsvila är en underskattad konstform 🙂
Tack för påminnelse. Behöva på väg ur min utmattning som trots att det var flera år sedan, inte orkar en smula av vad jag gjorde då.
Clara. Du är så bra.
Tänker ofta på min mor som skötte maten på gården (lunch till många), fyra barn, stort hus, olika djur och trädgård mm. När vi åkt till skolan kröp hon ner med kaffekopp och tidning, steg sedan upp och la sin make up och förberedde storkok med potatis och övrig mat till lunch. Hon har aldrig varit ett fan av tidiga morgnar, men trugade i oss gröt under höst och vinter, gjorde smörgås och hällde upp juice när jag var 17, osv.. men har alltid sett till att ta tid även för sig själv. Detta var ju hennes heltidsjobb! Nu ska vi göra en kombo av allt och det GÅR INTE. Vi får inte glömma att hamnar vi i utmattning så har det varit alldeles för mycket och det är inget att sträva tillbaka till! Min pappa är en känslig själ och han blev utbränd ett år. Då visste ingen vad det var, så det tog ett långt tag innan någon förstod. En läkare beskrev det som att det varit alltför lång tid med för mycket i den ena vågskålen. Obalansen av det som ger och det som tar var för stor. Kanske vi behöver titta på hur just vår vågskål ser ut? Vad behöver det vara i mina skålar för att bra och dåligt ska kunna samexistera (så som livet tyvärr ser ut..)? Hur märker jag att det tiltar åt fel håll…? ♥️
Varma kramar till er alla som kämpar❣❣❣
Var i svår utmattningsdepression för drygt 20 år sen. Trodde inte jag någonsin skulle bli frisk. Inget blev sig likt efter den resan men är så mycket mer tacksam över mitt liv idag. Har fått göra många förändringar genom åren (vissa nog så tuffa) men idag lever jag ett meningsfullt och glädjefyllt liv igen. Så tacksam för att hjälp och stöttning jag fått från olika håll. Ensam är inte stark.
Tack för detta inlägg, hoppfullt och klokt. Jag är på samma resa som dig i det och uppskattar verkligen dina inlägg. Allt gott till dig!
Tack! Jag behövde höra det där nu att det blir bättre, känns jobbigt nu 2 år in i en sjukskrivning…. blir så glad av din blogg den ger hopp, glädje o lite fnitter då o då.
Vad trevligt du skrev!
Vad fint att du skriver att det inte ska bli som förut eftersom det var det som gjorde en sjuk. Tack för att du delar med dig!
Hoppas att du får en fin och lugn helg! 🙂
Gör med glädje det du kan.
Det är ett motto jag försöker rätta mig efter.
Vilken bra beskrivning Clara. Grät en skvätt i bilen idag när jag insåg att jag lyckats köra barnen till kalas på hoppland utan att få ångest. När jag blev sjuk för tre år sedan kunde jag inte köra dem till skolan tre km bort. Och precis som du skriver, det är ju inte som förr, men det är ju bra! Att inte pressa sig men ändå orka en hel del när man tänker efter. Plantera om syrener med storbarnen, cykla en sväng med lillen och laga middag. Och det är ju liksom livets guldkant. På något sätt är jag så tacksam för vad utmattningen förde med sig och jag är också så tacksam till dig och Erica, era erfarenheter har hjälpt mig och att ni delat med er av dem har betytt mycket. <3 <3
Till alla er som kämpar tillbaka.
Man måste inse att det man kan göra är gott nog och vara nöjd och stolt över det.
Tack för pepp, Carola ❤