Dag: 28 september, 2021

Så mysigt att släppa ut Essa på kvällskiss och stå i vår skumma trädgård och lura. Se in genom fönstret, runt i trädgården och beundra buskar i alla färger belysta av månsken.

När jag står här ute tänker jag på boken Jag är en varulvsunge. Den otäckaste läsning jag någonsin upplevt. Mådde dåligt i år efter att jag läst den och då klarade jag inte ens av att läsa klart. Boken handlar om Ulf som är ute en månklar kväll och pallar äpplen. Han blir biten i benet och förvandlas så småningom till en varulv. Ryyyser fortfarande bara jag tänker på det. För att inte tala om när jag ser omslaget!

Premissen för den där boken är ju SÅ bra. Pojke gör något som är lite förbjudet och råkar då ut för någonting som är hemskt på riktigt. Sådär som man var rädd att det skulle bli när man var ute och pallade äpplen hos någon granntant. Fast då var det läskiga att bli påkommen och utskälld. Inte att farbrorn i huset skulle bita en i vaden och göra en till varulv.

Det får kanske bli höstens mysprojekt att läsa ut den och förhoppningsvis läka traumat? Detsamma ska jag göra med Häxorna av Roald Dahl. När jag törs. Och jag väntar nog några år till innan jag utsätter mina barn för dessa skräckisar.

Är dock aldrig mörkrädd nu när jag är vuxen. Älskar att sitta på en soffa i något hörn av trädgården och glo ut i det svarta.

Man tänker så bra. Och så kan man fantisera om hur roligt det vore att skrämma livet ur någon stackars ensam person på kvällspromenad…det får bli ett projekt till Halloween, hehe.

Trots att jag var trött igår och trots att det bar emot tog jag mig ut vid halv nio på kvällen för att springa. Nu är jag inne på fjärde veckan i rad där jag tränat fyra gånger per vecka. Det är en helt sjuk mening att ens skriva. Två tunga styrkepass med PT, ett kort pass cykeltabata i källaren och en löptur runt byn är vad jag gör per vecka. Fyra pass i veckan kommer jag inte klara jämt – snarare 2-3 pass. Men så länge möjligheten bjuds tänker jag passa på!

Januari 2020 inledde jag ett hälsoår och nu är jag inne på det andra hälsoåret. Alla förändringar har skett stegvis. Sakta men säkert. Precis tvärtemot hur jag brukar göra. Jag har bara försökt införliva vanor som jag tror att jag kan hålla resten av mitt liv. Och nu är det dags att ta ytterligare några viktiga steg. Mest tid lägger man i regel på det man bryr sig om. Men det går ju åt andra hållet också. Genom att lägga mycket tid på någonting börjar man bry sig mer. Så det jag tänker göra nu är att lägga tid på två områden som förtjänar uppmärksamhet. I mitt fall är det sömnen och maten.

Jag har tre års sömnbrist i bagaget och det sätter sina spår. Men nu när Ulf äntligen slutat nattamma är det dags att ta itu med det här. Jag är uppe för sent, sover oroligt och kan fortfarande ha svårt att motivera mig till att gå och lägga mig om kvällarna. Det är så tydligt att min konstanta sömnbrist också försämrar min livskvalité. Den sabbar för träningen men har också den tråkiga bieffekten att det blir svårare att äta bra. Vid trötthet faller man för frestelser, lyckas inte planera sin måltider och behöver mer socker och snabba kolhydrater för att ens orka med sin dag.

Att komma till rätta md sömnen jobbar jag med på egen hand men kosten förtjänar också fokus. Därför har jag precis börjat träffa en dietist. Jag tycker ju redan att jag vet en hel del – men det handlar inte om vad jag vet utan om att låta kunskapen ta plats. Bland annat genom att få bolla med en kunnig person på samma sätt som jag får bolla träningen med min PT Ida. Fundera kring beteendemönster och diken jag ständigt hamnar i. Låta mat ta en större plats i mitt liv istället för att hela tiden prioriteras ner. Jag har fått några hemläxor av min dietist att testa under två veckors tid och jag märker redan stor skillnad. Det är så spännande!

Jag fortsätter ta små, försiktiga steg i rätt riktning och lovar att återkomma med vad jag gör och hur det går. Kanske inspirerar det någon som kämpar med samma sak.