Så mysigt att släppa ut Essa på kvällskiss och stå i vår skumma trädgård och lura. Se in genom fönstret, runt i trädgården och beundra buskar i alla färger belysta av månsken.

När jag står här ute tänker jag på boken Jag är en varulvsunge. Den otäckaste läsning jag någonsin upplevt. Mådde dåligt i år efter att jag läst den och då klarade jag inte ens av att läsa klart. Boken handlar om Ulf som är ute en månklar kväll och pallar äpplen. Han blir biten i benet och förvandlas så småningom till en varulv. Ryyyser fortfarande bara jag tänker på det. För att inte tala om när jag ser omslaget!

Premissen för den där boken är ju SÅ bra. Pojke gör något som är lite förbjudet och råkar då ut för någonting som är hemskt på riktigt. Sådär som man var rädd att det skulle bli när man var ute och pallade äpplen hos någon granntant. Fast då var det läskiga att bli påkommen och utskälld. Inte att farbrorn i huset skulle bita en i vaden och göra en till varulv.

Det får kanske bli höstens mysprojekt att läsa ut den och förhoppningsvis läka traumat? Detsamma ska jag göra med Häxorna av Roald Dahl. När jag törs. Och jag väntar nog några år till innan jag utsätter mina barn för dessa skräckisar.

Är dock aldrig mörkrädd nu när jag är vuxen. Älskar att sitta på en soffa i något hörn av trädgården och glo ut i det svarta.

Man tänker så bra. Och så kan man fantisera om hur roligt det vore att skrämma livet ur någon stackars ensam person på kvällspromenad…det får bli ett projekt till Halloween, hehe.