Hej Clara, kan du inte skriva lite mer om hur det är att ha tre barn? Är gravid med en trea (fem år mellan varje barn) och är så rädd att inte räcka till att jag inte kan känna glädje.
Så skrev läsaren med signaturen C till mig. Och så kan vi ju inte ha det. Det är klart att du ska få känna glädje. Grattis till trean! Det här kommer gå jättebra. Och visst kan jag skriva lite mer om mina tankar om att ha tre barn. Men det blir ju utifrån mitt eget perspektiv. Det är ju det enda jag har.
- Jag vill börja med att slå fast att du kommer att få mindre tid till dina andra barn när det föds en bebis. Det är matematik. Men det sker succesivt så barnen kommer hinna vänja sig. Första tiden med Ulf när jag mest satt och ammade hade jag ju massa tid för storasyskon som ville komma och gosa, berätta om sin skoldag eller ville att jag skulle se på när de spelade Minecraft. Jag kanske inte kunde jaga dem runt gården i någon lek men jag kunde vara närvarande och det är det viktiga.
- Och nej. Du kommer inte att få tiden att räcka åt alla tre barn i varje enskild sekund. Ibland går det – men inte jämt. Och det är ingen fara. Det man inte hinner fånga upp vid middagen kan man fånga upp vid sängkanten på kvällen. Att barnen behöver dela uppmärksamheten med någon tycker jag inte är dåligt. Det bara är. Och i mitt stilla sinne tänker jag när jag någon gång får dåligt samvete. –Nej du får inte min odelade uppmärksamhet just nu. Men det är för att jag gav dig syskon. Och de kommer du ha glädje av hela livet, långt efter att jag inte längre finns och kan uppmärksamma dig!
- Att ha tre barn är skojigt för ibland händer det att man är iväg själv med bebisen och någon säger -Nejmen så söt. Och det är ditt första barn? Och då kan man le blitt och säga -Tredje. Och då känns det som att man är en miljonär!
- Att ha många barn (särskilt med stor åldersspridning som du har) gör att man som förälder får njuta massa åldrar samtidigt. Jag älskar själv att ha en klok tioåring som lär mig om asatron, bockstensmannen och landskapsblommor. Att ha en charmig ettagluttare som är en riktig clown. Plus en tvååring som fortfarande ammar och tycker att jag är bäst i världen och allra, allra mysigast. Barnen behöver få kärlek, trygghet och uppmärksamhet från mig som förälder. Men det behovet visar sig på lite olika sätt och därför tar det inte energi från exakt samma plats i mig.
- Att ha tre barn är att ha tre människor boende hos sig som har massa egna inbördes relationer och dynamik som är så otroligt spännande att få följa. Det sötaste jag vet är när Ulf vaknar och klargör att han ska gå och väcka HokkaBetti och så hör jag hur han går in och smäller upp dörren och ropar -Hokka! Betti! Med samma tonfall som jag brukar ha. Och hur de sömndrucket mumlar något till svar. Hur han driver på dem för att stiga upp men hur de istället drar ner Ulf i sängen och använder honom som gosedjur. Dynamiken mellan dem är så otroligt rolig och givande att iaktta. När du känner oro – fantisera om barnens relationer och samspel i framtiden. Inte missunnar du väl dina barn det? Nej jag tänkte väl!
- Att ha tre barn är att ha en flock. Och det finns fördelar med en flock. Jag är verkligen inte den som nedlåtande säger att ”enbarnsföräldrar har det sååå himla lätt”. På många sätt kan det vara tvärtom också. Att ha ett barn ställer andra krav på föräldrarna. Till exempel att leka och att erbjuda barnslighet så det inte bara blir för vuxet och allvarligt. Med tre barn kan man köra iväg hela ungskocken och hojta -Gå och lek med varandra nu, jag vill laga mat ifred! Och åldersskillnaden till trots (eller kanske tack vare) kan de bli riktigt bra lekkompisar.
- Att ha tre barn kan vara röjigt, stökigt, stojigt. Det tar tid och kraft. Härom natten låg jag med två gallskrikande barn med öroninflammation. Den ena försökte jag amma och den andra strök jag över ryggen. Det var lite svettigt och höggljutt och dåligt sov jag också. Och det var första gången i mitt föräldraskap just den saken hände. Men jag fixade det. Barnen fixar det. Man blir starkare tillsammans!
- Och när det gäller barn och deras uppväxt kan man gärna tänka på detta mantra. -Det kan bli bra på många sätt! Det finns inte bara en väg till målet. Målet som i förlängningen är att skapa trygga, vettiga vuxna. Barndomen är ju en fasligt kort period. Man kan ha ett, tre eller tio barn. Bo i hus eller hyreslägenhet. På landet eller i stan. I stjärnfamilj eller kärnfamilj. Man kan helamma eller ge tillsskott. Samsova eller sova isär. Har barnen tätt i ålder eller långt ifrån. En del föräldrar är bra på lågaffektivt bemötande medan andra är naturligt eldfängda. Barn klarar mer än man tror och om det bara finns kärlek och god vilja så kommer det mesta att ordna till sig. Du har inte facit. Jag har inte facit. Grannarna har det definitivt inte. Men ert tredje barn kommer med tiden bli en helt naturlig pusselbit i det unika pussel som är just er familj. Det kan bli bra på många olika sätt. Och det kommer bli bra för dig, C
Förresten – här har jag skrivit om hur jag förberett mina barn på att få syskon.
64 svar
Jag har sparat den här sidan som en favorit. Varje gång längtan efter en trea fyller mig, går jag in här och läser ditt underbara inlägg Clara och alla fina kommentarer. Jag brukar känna att jag inte borde längta för att jag inte alltid räcker till som det är. För att jag blir arg och skällig ibland. För att jag inte orkar ibland. Som att man måste vara den perfekta föräldern som aldrig brister eller gör något fel för att få lov att bjuda in ytterligare ett litet liv i sin verklighet. När jag läser här blir jag tröstad och känner att jag ju faktiskt är en väldigt bra mamma till mina underbara barn. Och då är det kanske okej att längta ändå. ❤️
Har du en trea nu?
Jag som är en oplanerad trea med två syskon på 6 respektive 8 år äldre än mig, och en mamma som längtade efter att få jobba heltid igen, har fått erfarenheten av att bli nattad en kväll/vecka av vardera syskon. Där och då (för ca 35 år sedan) tänkte jag inte så mycket på det, men nu när vi alla är vuxna kan jag tänka tillbaka på dessa nattningar men så varma känslor. Min bror och syster som båda fick lära sig omhändertagande på lika villkor och jag som hade två syskon och två föräldrar som jag var lika bekväm med när det kom till tröst och omhändertagande.
Lyllos din kommande trea C och grattis till syskonen som får en minsting att hjälpa till med! ♥️
Slutar aldrig att förundra och beundra ditt sätt att formulera dig gentemot oss läsare. Varenda ord är som att bli omhuldad i en varm mjuk kram. Du är så fin Clara, har följt din blogg från start och vill hjärtligt säga att den bara blir bättre och bättre med åren.
Tack för att du finns!
Tack Clara -det var väldigt väldigt fint och klokt skrivet❤️
Och var jag inte sugen på trean innan så blev jag det definitivt nu ☺️
Allt vi skriver här är såklart vår egen sanning. Vi kan bara leva våra egna liv. Grattis till att ha klarat allt utan att känna att ni behöver avlastning. Måste var en fantastisk upplevelse, som jag önskar att jag själv hade haft. Men vi är alla olika. Vissa är väldigt starka, andra inte.
Fina kloka människa. Blir sugen på fler barn nu!
Ja, händerna fulla hela tiden är bara förnamnet 😅
Jag försöker som sagt finna tröst i att det kämpigaste går över längre fram 😊
Vilken fantastisk text, tack! ♥️ Vi har börjat planera för barn nr två, ettan är 1,5. Och mycket av du skrev kändes så skönt att läsa, för tusan så orolig jag har varit för att räcka till och kunna ge ”allt” till två barn samtidigt. Så tack för din text Clara, och lycka till C – jag tror vi klarar det ♥️
Det där var en fröjd att läsa, även för en snart enbarnsmamma ☺️
På temat räcka till. Jag vill tipsa om det väldigt trevliga Instagramkontot ”Triplets of Copenhagen”. En norsk tjej som bor i Köpenhamn med sin danska man. De fick trillingar (!) när de också redan hade en tvååring. Nu är trillingarna tre år men det är hemskt kul att följa familjen och de visar verkligen hur det är att inte räcka till ibland men det går ändå. 🙂
Nu läser jag alla fina kommentarer också och börjar gråta igen! Tack för alla fina ord. De betyder så mycket!
Det kommer att bli jättelyckat! Njut! 💖 Jag har inte njutit så mycket med något barn som med trean som jag var säker på var sista. Med all tidigare erfarenhet och kunskap blir allt bara bättre för alla, precis som både Clara och hennes följare intygar ☺️👍
Samma här! Jag njöt absolut mest av bebistiden med trean. Då kam man ju liksom det här med att vara förälder, och för mig som visste att det var sista bebisen njöt jag verkligen på ett sätt som jag inte gjorde med de andra. Trots att det var pandemi och allmänt elände och såklart fullt ös med tre små så var det min bästa bebistid. Så glad för det! Och nu känns familjen så komplett och det är så ljuvligt.
Men wow va fint. Tack Clara. Är 36 o fantiserar om en trea så jag tänkte läsa lite kring hur det gått för andra 🙂 Så fint att jag t.om började gråta , Mvh Sanna
❤ Stort lycka till, C!
🤗💕
Det är jag som är signaturen C och ditt svar var så fint att jag bröjade gråta mitt i pendling och morgonillamående. Tack för att du finns Clara. Du är så klok och har ett fint hjärta.
Bra skrivet! Det kommer att bli bra.
Jag läste en fin kommentar på samma tema någon gång där man beskrev det som att bara få en till att älska. Och med kärlek löser resten dig.
Har själv tre barn och minns känslan av fullständigt lugn och kompletthet när trean föddes. Hon gjorde vår familj komplett på ett sätt jag aldrig kunnat gissa. Med tre barn måste man släppa lite på kontrollen och se vad det leder och det är skönt. Jag var också orolig innan ❤️
Min ena dotter har en sjukdom och jag ser att det är skönt för de andra två att kunna dela den erfarenheten,
Grattis och lycka till!
Jag tror att du sagt att du fått medalj av kungen,men jag tycker du borde få en till!
Du ska inte oroa dig! För mig har det blivit lättare för varje barn eftersom det är fler runtom barnet som vill det väl. Vi hjälps åt! Och det jag verkligen vill understryka i Claras text är kärleken barnen emellan. Syskon är en gåva, så är det bara! Men jag ska inte nonchalera din känsla för man är så känslig och naken som gravid och nyförlöst. Det är ett under att det går, men på nått sätt gör det det även fast att man känner dig som ett darrande löv. Kram till dig!
Helt underbart inlagg!!!!!!
Minns att min snart 90-åriga mamma berättade för mig som barn om grannfamiljen i Norrbotten där hon växte upp, som hade 12 barn. Jag blev alldeles förskräckt och frågade om man kunde älska så många barn, skulle kärleken verkligen räcka till den tolfte? Mamma log och sa att den lille Karl (den tolfte!), honom älskade dem nog mest av alla!
älskar att ha tre barn, att ha en flock. men självklart räcker jag många gånger inte till, är inte den förälder jag vill vara, oroar mig till döds, skäller av oro fast jag borde ge kärlek, gråter i duschen av pms och dåligt samvete. för mig är det en del av föräldraskapets intensitet, det som gör det så djupt och speciellt för mig gör också att sorgerna får en annan klangbotten. jag tror att man (inom rimliga gränser förstås) kan haka på lite sitt föräldraskap som det blir, att det är så lätt att vilja vara optimal i besluten och skaffa precis så många barn man orkar med de intervall man ska ha osv. men att det kan bli som det blir, finns det hjärta och längtan efter en unge är det en bra start, finns det inte kommer det, man hänger på och löser det efter hand. skrivit lite om det (och att ha tre barn, tätt i mitt fall) här: https://ulrikanettelblad.se/tre-barn-tatt/
Jag tyckte det var tvärtom, jag hade mer tid för de stora när trean kom! När man var föräldraledig och man var hemma och väntade med mellanmålet och kunde sitta tillsammans och fika och göra läxor 😊, eller passa på och samtala under promenad hem från hämtning.
Så känner jag också nu, föräldraledig med nr 2 på 3 månader. ❤️ Jag har mycket mer tid till min 4-åring att prata och åka på aktiviteter än när jag jobbade och hon var långa dagar på förskola. Jag njuter av mer energi och närvaro och tänker mycket på om det kommer bli ett tredje barn eller inte.
Wow vilken fin text! Tack för den!
Den skulle alla blivande föräldrar få läsa, oavsett om det är barn 1 eller barn 4. Jag uppskattar framförallt ”det kan bli bra på många sätt”. Ska genast skicka detta vidare till kompisar som väntar barn. Bra komplement till knastertorra (men bra och informativa) texter på 1177.se. 😀
Önskar att alla hade en klok kompis eller förälder som kunde peppa som du gör nu, det skulle många må så bra av! Tänk att kunna få vila lite i sitt föräldraskap och inse att det inte blir 100% rätt, men att man kommer långt med kärlek och omtanke.
För det första tycker jag att det stämmer som många sagt innan jag fick en trea, att det bara är en till…ingen jättestor skillnad fast mellan ett och två barn var det två heeelt skilda världar och omöjligt att föreställa sig. I vår familj har trean liksom knutit ihop familjen så att vi känns mer hela tillsammans…som om någon saknades innan utan att vi visste om det. Det kommer att bli toppen med en trea för C 🙂👍
Clara <3 Du är verkligen så uppriktig och fin i alla dina inlägg. Jag var på en middag i helgen med ett gäng kvinnor där vi ägnade en massa tid åt att hylla dig och det jobb du gör på din blogg. Du är så unik i det du gör och förmedlar.
Älskar alla dina inlägg och detta om att ha tre barn var alldeles fantastiskt!
Som är tvillingmamma är man aldrig tillräcklig, men på något sätt går det ändå. Man hittar sina strategier, och bara det faktum att man oroar sig för att räcka till är ju tecken på att man är en vettig förälder och att det kommer bli bra!
Så fint skrivet <3
Älskar det här!! Och oj vad jag som tvåbarnsförälder också behövde höra mycket av detta. Tack!! ❤️
Kan inte annat än att hålla med dig Johanna! Jag tror inte jag riktigt med ord kan beskriva vad just det här inlägget kom så oerhört lägligt för en oerhört trött tvåbarnsmamma. Och kommentarerna som följer också, som din, tar en ur tankarna av att vara ensam i världen med hur det är just nu. ❤
Du är så himla klok Clara. Älskar när du skriver om livet med barn!
Blev helt varm och lite rörd över stycket om att barnen inte får ens odelade uppmärksamhet just nu, men att de fick syskon som de kommer att ha glädje av hela livet, även (förhoppningsvis) när man själv inte finns längre. Rysligt fint för mig att läsa som är osäker på om vi ska skaffa ett barn till.
Kärleken och tryggheten mellan familjemedlemmarna är det enda varaktiga i livet. Kompisar/vänner kan komma och gå. Det går inte att bortse från familjebanden.
Så fint inlägg, som en varm kram till alla föräldrar – existerande och blivande.
Så fint skrivet Clara.
Jag har fyra barn. Två kullar med väldigt tätt mellan de två äldsta och de två yngsta. Idag är de 6, 7, 12 och 13 år. Jag tänker att det som allra mest avgör om man orkar är om man har några anhöriga i närheten som kan avlasta och hjälpa till när det krisar. Det har inte vi. Och det är en omöjlig situation. Så mitt råd till alla som funderar på hur många barn man ska ha, skaffa absolut inte så många barn om du inte har ett socialt nätverk som kan hjälpa dig. Själv var jag väldigt naiv och förstod inte denna enkla, självklara sanning. Nu känner jag mig som en superhjälte som har klarat allt helt själv utan minsta lilla handtag från nån annan än min man!!
Lisa jag förstår hur du resonerar men håller inte med. Har själv fem barn och även om vi har ”tillgång” till avlastning så är det sällan vi använder den. Att vi valde (och lyckades) få fem barn är mitt bästa beslut. De är en sådan glädje! ❤️ Men det är klart att man får anpassa sitt liv efter det valet. Det ser inte perfekt ut här hemma för det är ogörligt med en bebis och en två-åring men jag har hellre lite stök än färre barn 😄
Håller med dig 😊. Vi tänkte oss fyra, men det råkade visst bli sex barn i den här familjen. Det går bra! Plötsligt är det inte bara föräldrarna som behöver vara de hjälpande händerna, peppande stora, tröstande famnarna. Det finns ju ett helt gäng som hoppar in i föräldrarnas ställe. Och så får barnen hjälpa till med det åldern medger: laga mat, hänga tvätt, städa, diska. Det går ihop. Körigt ibland såklart, men också fint med en klan 😊
Resonerar likadant. Har 3 barn och skulle gärna vilja ha en fjärde, men det får räcka som det är. Inga mor- och farföräldrar som kan ställa upp. Tre barn fixar jag/vi, men en fjärde skulle nog bli alltför kämpigt.
Det är ju din upplevelse, ingen absolut sanning. Jag har tre barn och den äldsta var 3 år och 9 månader när trean kom. Det är klart att det var, och är, fullt upp med tre barn under fyra år, men någon hjälp eller avlastning har vi varken haft eller behövt, det har gått fint ändå! Jag har aldrig känt något större behov av det. Sen är detta klart att avlastning kan vara skönt, men det behöver absolut inte vara en förutsättning för att ha många barn.
För övrigt håller jag med dig Clara om flockkänslan, den är underbar! Och att se syskonens olika relation till varandra växa fram, dynamiken mellan dem i h tanken på deras framtid ihop. Bästa!
Nu vet jag inte hur C själv växte upp, men min största lycka är mina två bröder – en tre år äldre och en fyra år yngre. Gud vad vi bråkat genom åren och jösses vad roligt vi haft! Med en förälder som i perioder hade (odiagnostiserad) psykisk ohälsa och i perioder fungerade helt normalt och en medberoende förälder så hade jag ändå alltid mina bröder (även i de värsta tonårsfaserna när man kunde skrika att man hatade varann så visste jag ju att vi älskade varandra egentligen) och att jag delar min uppväxt och resten av mitt liv med två till. Ibland blir vi fortfarande vansinniga på varandra fast vi är mellan 30 och 40 och har egna barn nu men allra allra oftast finns det inga jag hellre hänger med än dem <3 min högsta önskan är att någon gång bli så välsignad att jag får tre barn själv, för då vet jag att de alltid har varandra, förhoppningsvis långt efter att vi föräldrar är borta.
Och bara det att du, C, oroar dig för att inte räcka och försöker göra något åt din oro gör dig redan till en väldigt fin förälder!
Jeg har tre barn med samme mellomrom som deg og brødrene dine. Jenta i midten. Blir varm i hjertet av å lese om din opplevelse av søskenflokken, siden jeg noen ganger tenker at de er så ulike i faser, interesser og personlighet.
Älskar ditt sätt att beskriva! Så målande och kärleksfullt om det största man kan få vara med om att få barn och få ta del av deras uppväxt ❤️ Jag har oxå 3 barn och det är en sådan rikedom! Ha en fin dag Clara och ni andra 😀
Så fint! Var kommer smeknamnet Hokka ifrån?
Vi vet inte! Han har bara kallat storebror för Hokka sedan dag ett han lärde sig prata – och nu hänger det i! 😅
Vi har också en Folke, och storebrorsan (på 2 år) säger Kotta 😂 och om sig själv som heter Tage säger han Tajja. Nu säger vi föräldrar knappt deras riktiga namn längre för Tajja och Kotta är ju så gulligt!
Det är inte SÅ svårt att få ”Folke” till ”Hokka”:
► Både [f] och [h] är ju lite ”blåsande” ljud, så varför inte byta ut det ena mot det andra.
► Ljudet [l] brukar kunna vara klurigt att lära sig. Somliga säger [j] i stället, men det går väl lika bra att hoppa över det helt och hållet.
► Och vokalljuden är det väl ändå inte så petnoga med i ett namn. Både [ɛ] och [a] är ju åtminstone orundade, så det måste väl gå bra att byta ut dem mot varandra.
(… tänkte Ulf alldeles säkert innan han högst medvetet valde vad han skulle kalla brorsan…)
Precis så 😂
Min minsta heter Aron, när han började prata kallade han sig själv ”Don”.
Storasyskonen Liv och Isak blev till ”Pi” och ”Hajsa”.
Det hänger kvar flera år senare som smeknamn! 🥰
Och lillasyster hemma hos oss kallade storebror Edward för ”Ewart”, så gulligt ☺️
Fina du Clara! Tack för pepp att ta fram när känslan av otillräcklighet slår till. För det gör den ibland. Och varmt lycka till C.
Vad fint du skriver. Visst är det så att det kan bli bra på många sätt, det viktigaste är att kärleken finns där. Ibland har jag tänkt att det finns lika många sätt att vara förälder på som det finns föräldrar, och alla kan vara lika bra.
Jag skulle också vilja tillägga en sak som jag tycker är så viktig och det är att man måste ta så väl hand om och vara så snäll mot sig själv man bara kan, för när man själv mår bra gör förmodligen även barnen det. Men inte heller det måste vara perfekt alla dagar, det är okej att ha en dålig dag nån gång ibland, för inte heller livet självt är ju perfekt. Det hör till, det blir bra ändå!
Kram på dig C
Vilket fint inlägg, så mycket kärlek! Jag har själv tre barn med 1,5 och 2,5 år emellan. Jag kan bara hålla med Clara i allt. Och ja, det kommer att bli så bra för dig C, lycka till! 💕
Vad fint att du fångar upp en kommentar och oro från en läsare och ger henne råd och styrka samt din syn på tre barn med lite mellanrum i ålder. Känns lite smidigt att sprida ut dom åldersmässigt, bara ett blöjbarn åt gången kanske.
Själv är jag 38 och fick mitt första barn i maj. Blir lite svårare att sprida ut ev syskon med tanke på min relativt ”höga ålder”. Men ett syskon ska han nog få! Trots lite jobbigt efterförlopp med stor bristning och depression som grädde på moset
Men har läkt och mår bra nu, både fysiskt och psykiskt 💕
Så fint å høre at du har det bra nå! Jeg har samme erfaring (men med barn nr 3). Opplevde en relativt kort, men intens og sjokkerende fødselsdepresjon.
Opplevde at endel sa at det kan ta et års tid før jeg ble bra. Så er takknemlig for at det ikke tok så lang tid før ting ble mye, MYE bedre. Tenker det er viktig å si til andre som går gjennom det, at det kan gå relativt fort over.
Själv njuter ja så mycket mer av livet sen trean kom trots att jag inte alltid hinner med, orkar med och räcker till! Och storasyskonen fullkomligt älskar sitt lilla gosesyskon! 😍 🌻
Lycka till!
PS. Min tvåa älskade att sitta o läsa så fort bebisen ammade i början, då fick vi några stunder om dan!
Ja, det är just den hör dynamiken som är så härlig (har också tre barn). Är så tacksam att vi kunnat ge ett syskon till de två äldre, och att minstingen fått sådana underbara syskon också!
Visst är det tufft ibland, men har lärt mig att göra triage i sådana fall. Vem behöver min hjälp akut och med hands on? Vem kan vänta och var räcker det med lugn röst och instruktioner? Har också fått utvecklas enormt. Förut hade jag svårt att be om hjälp. Nu känner jag inga obehag, för ibland är det ett måste.
Det är underbart att få ha en hel flock hemma. Är så tacksam.
Oj vad fint du beskriver olika perspektiv och olika familjer. Texten genomsyras av sådan uppmuntran, realistiska tankesätt om vardagen och respekt för människors olika situationer. Tack för fin läsning.
Som vanligt är du så klok och vettig Clara.
Jag har ”bara” 2 små, 8 mån och 3 år gamla och känner mig helt utmattad emellanåt över det här med att inte räcka till. Får ffa dåligt samvete över 3åringen som så ofta måste vänta på att jag gör klart något med den lilla.
Jag VET ju att det måste få vara så (har 4 syskon själv) men känslorna av dåligt samvete kommer ändå.
Vet också att det blir lite lättare ju äldre de blir och inte behöver mig fysiskt på samma sätt.
Man får ta 1 dag i taget bara 😅
Jag har fyra barn, 3, 7, 10 och 12 år, och kämpigaste perioden var helt klart när de två äldsta var som dina i ålder Då har man händerna fulla precis hela tiden. Nu kan storasyskon passa lilla om man t.ex behöver laga mat. En 3 – åring som får vänta är heller inte hela världen! ❤
Man får tänka på att det inte bara är en själv som måste räcka till till precis allt. Det är också en gåva till storasyskonen att de får någon att räcka till för – någon att ta hand om och visa hänsyn till – och få kärlek och beundran ifrån. Det är ju syskons fördel i livet – att de får lära sig att fungera ihop med andra, och någon att räkna med resten av livet.
Herregud Clara, här överträffade du dig själv. Så bra, klokt, hjälpsamt. Bra att du finns!
Sen vill jag tipsa om ett mantra jag kör med ibland. ”Det blir jul ändå.” Dels hade Ikea (ev Åhléns) en serie reklamsnuttar på det temat, typ att nån hängt upp ljusgirlanderna i ett enda trassel vid entrén för att det inte gick att reda ut, och så ”Det blir jul ändå.” Dels finns det en fin jullåt om det av Louise Hedberg: https://www.youtube.com/watch?v=bKzPJwRCrFY ”Det blir jul ändå, även om du inte hinner. Det blir jul även om ljusen inte brinner.” Att man inte behöver skapa allt. Ibland kan man bara försöka ta emot.