Ibland fÄr jag frÄgan av nÄgon lÀsare -Hur vet jag om jag Àr pÄ vÀg att bli utmattad?

Jag vet inte. Men att frÄgan ens kommer upp Àr ett varningstecken.

Jag brukar sÀga att om det kÀnns bra sÄ Àr det förmodligen bra. Och om du frÄgar mig om du Àr pÄ vÀg att bli utmattad sÄ gör du det för att nÄgot kÀnns dÄligt. Och dÄ Àr det ett varningstecken att lyssna pÄ.

TÀnk om mÀnniskor kunde ta sina varningstecken pÄ allvar? Jag var ofta orolig över om jag var pÄ vÀg att bli utmattad. Jag kÀnde oron, jag sÄg varningstecken men jag agerade inte pÄ dem. För jag visste inte hur. TÀnkte att det skulle bli bÀttre av sig sjÀlv sÄ fort mina omstÀndigheter blev bÀttre. Men eftersom jag var sÄ stressad och vilsen gjorde jag istÀllet allting sÀmre. Skapad mer kaos och arbete och mer stress för mig sjÀlv. Efter min egen utmattning har jag sett sÄ mÄnga vÀnner och bekanta krascha. Endast tvÄ personer lyckades bromsa i sista minuten. Den ena genom att sÀga upp sig och byta arbetsplats. Den andra anvÀnde tvÄ mÄnaders sjukskrivning till att ta hjÀlp frÄn en terapeut och ta tag i beteendeförÀndringar och osunda mönster. SÄ att hon kunde börja arbeta igen men pÄ ett bÀttre sÀtt. Hon blev aldrig sÄ pass dÄlig att hon blev sÀngliggande. Hon hann bromsa nÀr det fortfarande fanns ork kvar att sÀtta in ÄterhÀmtande ÄtgÀrder. Som att skogspromenera, trÀna och handarbeta. MÄnga som kraschat Àr alldeles för sjuka för att kunna göra sÄnt och ligger kanske som en grönsak i flera mÄnader.

Bara tvÄ lyckades bromsa men Ätminstone tio kraschade hÄrt. Och nÀr man kraschat Àr det sÄ mycket vÀrre för dÄ mÄste man bÀrga och skrota fordonet, fÄ intensivvÄrd och sedan pÄbörja en lÄng rehabilitering med ofta livslÄnga skador. Det gÄr faktiskt att upptÀcka skador pÄ hjÀrnan efter en utmattning. FörlÄt för den fÄniga bil-liknelsen men det Àr sÄ sÄ sÄ onödigt att krascha om man kan bromsa i tid.

Jag kÀnner att jag Àr pÄ rÀtt vÀg med mitt eget liv eftersom det kÀnns bra. Inte bara i topparna (man kan ju ha mÄnga euforiska toppar pÄ vÀgen mot en utmattning) utan för att det kÀnns bra i dalarna. Jag Àr inte sÄ ojÀmn. Jag Àr inte sÄ hög och hyperfokuserad som jag brukade vara men heller inte sÄ lÄg som jag kunde bli.

NÀr det kÀnns bra Àr det oftast bra. NÀr det kÀnns dÄligt behöver man undersöka det nÀrmare. Vad Àr det som kÀnns? Varför? Att du vÄgar fundera pÄ om du Àr i riskzonen Àr vad som kan rÀdda dig. Lyssna pÄ dina farhÄgor. Prata med nÄgon. NÄgon som sjÀlv varit utmattad. NÄgon pÄ personalhÀlsan. En kurator, en prÀst eller första bÀsta lÀkare pÄ din hÀlsocentral. Hinner du bromsa i tid kan du bespara dig sjÀlv sÄ mycket lidande.