Det pĂ„gĂ„r en sĂ€llan skĂ„dad odlingsboom i landet. MĂ€nniskor trĂ€ngs pĂ„ GranngĂ„rden för att köpa gödsel, sĂ€ttpotatis och hönsfoder. Vi bygger pallkragar, skaffar bin och planerar kökstrĂ€dgĂ„rdar. GĂ„r kurser i mjölksyrning och konservering och hur man slĂ„r med lie. Allt det hĂ€r Ă€r fantastiskt sĂ„klart, men som gift med en bonde skĂ€r det samtidigt i hjĂ€rtat. För den som Ă€r bonde “pĂ„ riktigt” Ă€r det nĂ€mligen ingen lek.

Ni vet vĂ€l att bönder Ă€r ett av Sveriges sĂ€mst betalda yrken? Typiska lĂ„glöneyrken som vĂ„rdbitrĂ€de och stĂ€dare har högre lön Ă€n mĂ„nga bönder. Dessutom innebĂ€r yrket att man jobbar Ă„rets alla dagar – mycket lĂ€ngre dagar Ă€n en vanlig heltid sĂ„klart. Det Ă€r slitigt, det Ă€r dĂ„ligt betalt och det Ă€r farligt. Det Ă€r mĂ„ngdubbelt fler som dödas eller skadas inom skogs- och jordbruket Ă€n genomsnittet för övriga yrken. Tunga maskiner, lĂ„nga arbetsdagar, stora djur – allt innebĂ€r en fara. LĂ€gg dĂ€r till den brottslighet bönder utsĂ€tts för – som stölder av drivmedel, maskiner, bluffakturor – för att inte tala om de hot och trakasserier mĂ„nga bönder som har djur fĂ„r utstĂ„.

-Bli inte bonde! skulle man vilja sÀga till den som gÄr i de tankarna. Och det verkar mÄnga ocksÄ hörsamma. För de svenska jordbruken försvinner i allt snabbare takt. PÄ 50 Är har antalet jordbruksföretag mer Àn halverats i Sverige. Det Àr de stora gÄrdarna som överlever. SmÄ gÄrdar med kanske trettio kor eller smÄskalig grönsaksodling har ingen plats. Det Àr dessutom vÀldigt fÄ svenskar som Àr villiga att arbeta inom jordbruket. De flesta odlare Àr beroende av utlÀndsk, billig arbetskraft för att kunna fÄ ekonomi i verksamheten. Och sÄ motarbetas och missgynnas bönderna pÄ mÄnga plan rent strukturellt. NÀr UmeÄ kommun vill anlÀgga vÀgar eller bygga ett nytt köpcenter anvÀnder de sig av UmeÄomrÄdets bÀsta odlingsmark, RöbÀcksslÀtten. Samtidigt som lantbrukarna bara fÄr ersÀttning för en brÄkdel av vÀrdet pÄ matjorden som de förlorar nÀr de tvingas sÀlja.

Idag anvĂ€nder en familj 12 procent av inkomsten till mat – för femtio Ă„r sedan var den siffran omkring 25 procent. Maten har blivit billigare, bönderna har blivit fĂ€rre, sjĂ€lvförsörjningsgraden i Sverige har blivit lĂ€gre. Bara nĂ„gra fĂ„ rĂ„varor Ă€r vi i Sverige sjĂ€lvförsörjande pĂ„ – samtidigt som vi Ă€r helt beroende av export frĂ„n andra lĂ€nder för att lyckas bruka marken med moderna maskiner och metoder. Samtidigt pĂ„gĂ„r en stark parallell trend med hobbyodling i den egna trĂ€dgĂ„rden. Ofta utförd av samhĂ€llsgrupper som har god ekonomi och har rĂ„d att hĂ„lla höns för romantik (ja, de Ă€gg man ordnar sjĂ€lv Ă€r mĂ„ngdubbelt dyrare Ă€n de man köper i butik) eller odla tomater som har ett lika högt kilopris som saffran.

MissförstÄ mig inte. Jag tycker odlingstrenden Àr toppen och applÄderar ALLA som försöker hitta fler sÀtt att framstÀlla sin egen mat. Det borde mÄnga fler göra. Men samtidigt Àr jag rÀdd att det invaggar oss som samhÀlle i en falsk trygghet. Som att vi Àr pÄ rÀtt vÀg nÀr vi i sjÀlva verket Àr Ät helskotta fel ute. Genomsnittssvensken Àr ÀndÄ inte beredd att betala sÄ pass mycket för mat att en vanlig bonde kan överleva pÄ den lönen. Knappt ens med EU-bidrag.

Bönder tillhör den samhÀllsviktiga verksamheten men rÄdet till den enskilda personen som funderar pÄ ett jobb borde vara: bli aldrig bonde. Du kommer jobba Ärets alla dagar och utföra farliga moment till en rekordlÄg lön och med stora ekonomiska risker. Ja du tjÀnar faktiskt bÀttre och har det tryggare om du svabbar korridorerna pÄ nÀrmsta högstadieskola eller kör hem aspackade mÀnniskor frÄn krogen.