Vi har så lyckliga dagar här att vi aldrig vill åka hem. Trots att det är mycket arbete med boken känner jag mig sååå ledig. Varje morgon när jag vaknar ligger jag och tittar ut på den snötäckta häggen som är full en nötskrikor som äter bär. Lyssnar på hur det susar och sjunger i elementen från dagens första brasa, den som Anna stiger upp och gör redan vid femtiden. Jag gäspar och drar mig och känner mig så lugn och glad och trygg. Sedan stiger jag upp och gör frukost till oss. Varsin balja te, mjukkaka med griljerad julskinka och senap på.

Vi har inte firat jul här sedan jag var gravid med Bertil och både mormor och morfar levde. Det är elva år sedan och jag saknar det så! Men eftersom vi ska hit en sväng på jullovet och gärna vill komma till ett färdigpyntat hus gör vi alla förberedelser nu med gott samvete. Jag ställer tomtarna på spiselkransen precis som mormor gjorde och placerar julkyrkan i fönstret precis där den alltid stått.

Och så har vi huggit oss en julgran.

Morfar brukade hugga granen i oktober, november någon gång och sedan ha den stående inne i veboden, redo att tas in dagen före julafton. Eftersom det redan nu är en halvmeter snö ute är det ingenting att skjuta på. Det blir bara svårare längre fram.

Anna fick äran att plumsa. Snö nästan upp till skrevet men förra året var det närmare två meter när det var som mest. Så det här är bara början.

En sån rar liten gran fann vi på det som nu är vår mark. Känns så overkligt att det är vi som äger det här nu.

Och så gick vi hem och ställde den i vedboden i väntan på jultider! Den ska få stå i en fin gammal julgransfot som en bloggläsare skickat mig. Kommer passa perfekt!

Förlåt om det blir lite väl mycket vinter här nu, när södra Sverige just precis fått höst. Men det kan inte hjälpas. Alls.