Över jul och nyår planeras BB i Lycksele stänga. Det betyder att om du bor i Ammarnäs och ska föda barn kommer du få åka nästan 35 mil till BB i Umeå som är det närmsta som hålls öppet. Närmare fem timmar i bil på vinterväglag och ofta dåliga vägar.
Tänk nu att du bor i Göteborg och ska föda barn. Med motsvarande restid skulle du behöva sätta dig i bilen och köra till Stockholm.
Jag menar inte att ställa förlossningskrisen i de olika delarna av landet mot varandra. Det sjuka på en plats förstärker bara intrycket av hur sjukt det är på nästa. Hur kan vi sägas leva i en världsfärdsstat där sånt som starta eget-bidrag, allmänna vaccinationsprogram och ROT-avdrag administreras och fungerar bra. Men ändå inte kunna garantera att alla mammor som vill får föda barn på ett sjukhus och assisteras av utbildad personal?
Och hur kan landsbygden vara så osynliggjord och oviktig att Region Västerbotten driver igenom sådana här beslut? Region Västerbotten är mer än bara Umeå med kranskommuner. Även om de själva inte verkar känna till det.
Jag är glad att barnmorskor protesterar. Fler borde göra det. Inte bara genom påskrivna namninsamlingar utan genom handling. Det är val nästa år. Vilka har varit med och drivit igenom den sjukvårdspolitik där du bor? Vad tänker du lägga din röst på? Det är sånt som räknas.
(tack till @inlandsakivisterna för de pedagogiska illustrationerna och för att ni lyfter den här frågan)
77 svar
Vilken pedagogisk och tydlig kartbild, det är många som inte riktigt har grepp om avstånden här uppe. Jag är fast övertygad om att förlossningsvården hade sett helt annorlunda ut om det varit männen som födde våra barn.
Allt handlar inte om män vs kvinnor, det vore att göra en väldigt stor förenkling. Det handlar om ren och skär egoism och den finns hos kvinnor som män i politiken. Dessa i makten ser bara till att själva bo inom ett område där de inte blir berörda av konsekvenserna av sina beslut.
Det är så sjukt och bisarrt att man häpnar. Bodde i Stockholm när jag födde första barnet – i aktiv fas befinnandes på en förlossningsavdelning blir jag informerad om att jag ska flyttas till ett annat sjukhus (med samåkningstaxi tillsammans med okända åldringar och min partner ryms inte 🙃) för att det inte fanns plats. Nu bor jag i Västerbotten men ”tack och lov” i en kranskommun…
Det är så jäkla sjukt att det inte finns ord att man flyttas i aktivt skede av förlossningen, FRÅN en förlossningsavdelning. Skamligt. Ovärdigt.
Det här är helt sjukt. Tror det är viktigt att vi alla protesterar även om vi själva inte drabbas, för så här kan vi inte ha det. Det är inget annat än ovärdigt i ett land som säger sig vilja vara en välfärdsstat.
Helt rätt och det finns mycket mer att säga om förlossningsvården! Och all vård! Vad ska det gemensamma få kosta? Och hur ska det bekostas?
Men i din formulering låter det som att Region Västerbotten har drivit igenom beslutet utan att blinka. Jag tycker snarare det verkar som att man vänt på varje sten för att kunna hålla öppet, men att det helt enkelt inte går att få tag på personal. Det måste gå att hålla en rimlig patientsäkerhetsnivå och även arbetsmiljö för den personal som är i tjänst. Även en barnmorska behöver vila. Att vi är i den här situationen är en konsekvens av komplexa strukturer, och handlar inte om inkompetenta tjänstepersoner eller myndigheter (som ju också självklart förekommer, men “inte alla myndigheter” haha) . Den här frågan är så viktig, den får inte förenklas.
Kan bara heja på att tänka noga inför kommande val.
Alla mina tre barn skulle födas i bilen isf.
Enligt vad personer som jobbar inom BB i Lycksele säger. Så har problematiken runt att kunna ha öppen under jul å nyår varken lyfts med dem som är ordinarie barnmorskor, pensionerade barnmorskor eller vikarier. Utan detta beslut har tagits utan diskussion med de som faktiskt jobbar på Lycksele BB.
Med tre barn födda på BB dit vi har 3 mil så är det ju nästgårds nästan. Barn nummer 4 behagade komma halvvägs till BB i bilen. Men det gick utmärkt det med. Jag tycker att kvinnokraften i att protestera som barnmorskorna gör, med uppsägningar, skulle sprida sej ner till oss undersköterskor i äldreomsorgen. Vi har haft mycket protester, radio, tv, tidningar och vårt undersköterskeuppror. Men sen tog det liksom slut! Ett kvinnouppror är det som skulle behövas, allrahelst inom de vårdrelaterade yrkena, hos oss på golvet!
Det är så sjukt. Så orimligt. Jag har fött båda mina barn i Stockholm. Jag har haft tur. Jag har fått plats. Tack vare igångsättning och tack vare en jul-unge. Men samtidigt som mitt första barn föddes utan att andas i behov av hjälp från läkare, föddes det första barnet i en bil på väg till sundsvall eftersom skellefteå stängts. Ett annat barn föddes i undersökningsrummet vid väntrummet på förlossningen för inga rum fanns. Jag hade tur. Men det ska fan inte handla om tur. Vi som föder ska kunna göra det tryggt utan rädsla för att inte få plats eller få den vård vi behöver.
Har själv haft 15 mil till BB. Det räckte.
Jag hoppas att det är ett beslut som är taget efter noggrann analys. Finns det ingen personal som kan jobba så går det inte att hålla öppet. Dåliga politiska beslut under många år har gjort att fler och fler vårdutbildade flyr vården. Ge vettiga arbetsvillkor och lön så kommer personalen tillbaka också. Tycker det är helt rätt att protestera mot dåliga arbetsvillkor, endast på det sättet tror jag att man kommer få politiker att börja tänka om och tänka annorlunda.
Håller med till 100%. Även sjukvårdspersonal har rätt till lagstadgad dygnsvila och semester (även om det regelmässigt naggas på detta i parti och minut. Som vårdpersonal kan man ju beordras in närsomhelst för att täcka upp) och finns det ingen personal går det inte att hålla öppet. Personalen kan och ska rösta med fötterna när inte villkor och lön förändras. Inget politiskt parti är bättre än något annat här, så det är tyvärr sak samma vem och vad man röstar på…. Efter 20 år i Landsting (numera Region)-styrd vård kan jag säga detta med säkerhet. Jag tycker inte att vården skall vara politiskt styrd överhuvudtaget. Att byta styrning vart fjärde år (som det ofta blir i praktiken) är uselt för kontinuiteten. Varje majoritet vill göra sin politiskt färgade grej i rampljuset. Dock vill ingen förändra arbetsförhållandena eller justera lönerna så de speglar ansvaret. Politikerna skyller på sjukhusledningar och vårdchefer, samtidigt som de kräver att vården skall kosta så lite som möjligt. Ger man en spottstyver, får man vård för en spottstyver. Enkel matematik. Och till slut vill ingen jobba ihjäl sig för en spottstyver längre och då blir det till att stänga förlossningar och andra vårdplatser.
” Och till slut vill ingen jobba ihjäl sig för en spottstyver längre” 👏🏼 Exakt så, håller med dig. Jag orkade inte mer, pluggar nu till annat yrke.
Vad skulle alternativet vara till politiskt styre? Vem eller vilka skulle bestämma omvald skattepengar skulle användas till? Eller menar du att vård inte ska bekostas av skattepengar?
Det finns inget neutralt icke-politiskt ställningstagande.
Och alla partier tycker verkligen inte lika om hur mycket pengar som ska satsas på vården och den gemensamma välfärden.
Om du tror det är du bara dåligt påläst.
Förenklat vill högern ha en liten gemensam välfärd som kostar lite så att skatterna kan vara låga.
Och vänstern accepterar ett högre skattetryck för att det ska finnas mer pengar i budgeten att satsa på det gemensamma.
Det är det vi får ta ställning till när det är val. Röstar man för låga skatter så kan man inte förvänta sig att det ska finnas pengar att betala rimliga löner och satsningar på välfärden och personal.
Man kan också rösta för ett annat sätt att använda våra skattekronor, även om skattetrycket blir lägre.
Frida, du behöver inte på något sätt undervisa mig i politiska teorier…. Teori är teori och praktik är praktik. Något säger mig att du inte är anställd inom Regionstyrd vård och är du det har du inte jobbat särskilt länge. När det kommer till praktiken är det inget politiskt Regionstyre som sett till att det finns budget för acceptabla arbetsvillkor, acceptabel lön och acceptabelt antal vårdplatser. Jag har som sagt jobbat i 20 år under både höger- som vänsterstyrd Landstings/Regionpolitik och i praktiken, ute på golvet, märks det ingen skillnad. Under högerstyre öppnas det något fler privata vårdgivare, under vänsterstyre stängs dessa ner (även om det skulle vara fullt fungerande lönsamma verksamheter). Vård skall bekostas av skattemedel. Statligt ägd verksamhet skulle få bort de värsta fluktuationerna där varje styrning på fyra år skall sätta just sin politiska prägel på sjukvården. Jag vill tillägga att jag är 100% för att alla ska rösta, demokrati är det viktigaste vi har. Jag röstar själv alltid. Men när det gäller att rösta i Landstings/Regionval så är det i praktiken sak samma om du röstar på S eller M, resultatet på golvet är exakt detsamma (SD skall man dock aldrig rösta på oavsett val).
Det är så i teorin kanske. Men jag tror att en del upplever att även om man betalar mer skatt, så blir inte sjuksköterskornas löner bättre per automatik.
Jag har alltid röstat rött men kan känna en uppgivenhet när fördelningspolitiken uppenbarligen ökar klyftorna mellan stad och land ännu mer. Fattigt folk blir dessvärre fattigare även med socialdemokratisk politik.
I Västerbotten är det rött styre och har varit i flera generationer. Höga skatter. Men ändå står vi inför denna situation nu. Så de handlar mer om hur Regionen styrs och inte att de drar ner på inkomsterna. Pengarna som kommer in gäller att prioriteras rätt. De går ej till lön och arbetsmiljö idag.
👏🏻
Som jag har förstått det så finns det verkligen inte barnmorskor till att hålla BB i Lycksele öppet under jul. Redan i somras varslades om att personalbristen skulle kunna komma att leda till att BB i Lycksele skulle behöva stänga. Tror att de också eventuellt stängde några veckor i somras. Så himla deppigt alltihop. Barnmorskor i antal verkar ju finnas men jag har den fullaste förståelse för att de inte vill fortsätta jobba under de villkor som råder nu.
Problemet är nog att glesbygden aldrig kommer att kunna ha skattebas nog att upprätthålla avancerad vård i glesbygd. För få människor helt enkelt. Ska vi ha jämlik vård så måste nog pengen vara statlig, och det vill så vitt jag vet inga regionpolitiker.
Det handlar om att upprätthålla kompetens också. Avancerad sjukvård bygger på specialisering och hög frekvens. Därför opererar man t ex barnhjärtan på endast två platser i hela vårt land.
Det är ju inte bättre med hemförlossning med make och barn som enda hjälp. Det argumemtet håller inte, att operera hjärnor eller hjärtan och att förlösa barn äe inte samma sak.
Det är så jävla sjukt! Och jag tycker det är bra att avstånds och orter lyfts, det blir ju tydligt för en som är så pinsamt dålig på kartan som jag är till exempel. Hoppas verkligen det kan förbättras för alla i hela Sverige, snart.
Man tror inte att det är sant. Fast det långt mellan många byar i Jämtland-Härjedalen och BB på Östersunds lasarett också.
Så bra att du skriver om det!. 🙏
Så himla dåligt och knäppt. Jag har fött mina barn väldigt fort dvs, vaknade kl. 03.30 och 06.30 var det klart så Nej tack! Inte för att jag ska föda mer men ändå. Nej nu får det vara nog. Min resväg till BB var 40 minuter.
Spelar ingen roll vilket parti man röstar på känns det som! “De bara lövar och lövar!”
Valord och löften får man tyvärr ta med en nypa salt!
Men åt fanders är det!
Konstigt samhälle vi lever i. Kor får inte flyttas fem veckor innan beräknad födsel. Hästar får inte vara ensamma, hundar får inte vara ensamma, vill du ha en undulat, måste du ha två 😳 Men blivande mammor gör man som man vill med
Ur led är tiden.
Klockrent! Och chaufförer på vägarna har färdskrivare för att inte överskrida arbetstid och ta sin vila, det borde införas inom vården med… drägligt för de som jobbar och tryggt för de som kommer in. Klart att vård/omsorg generellt behöver statlig förstärkning om vi ska ha en jämlik vård och ”hela Sverige ska leva”… själv bor jag i Västerbottens inland och tyckte resan till Lycksele var nog så läng en mörk, halkig och snöig vinternatt med renar, lite annat än en rak Europa väg med viltstängsel… kan vara ett av de mest relevanta och politiska inlägg på länge Clara gjort!
Du är en mycket klok kvinna och kan formulera dej så bra .
Helt sinnessjukt!
Jag känner mig lyckligt lottad som inte behöver vara rädd för att bli hem- eller runtskickad för att det är fullt på förlossningen, som de har i Sthlm.
Jag bor i Norrbotten och har ca 20 mil till förlossningen, men jag tar det alla dagar i veckan istället för att ringa in och få ett “tyvärr, det är fullt”.
Men ja, det är sjukt att de måste stänga i Lycksele under sommar/jul.
Förlossningsvården överlag i Sverige är så pressad, det hade aldrig hänt om det hade varit män som skulle föda.
Överlag kände jag mig trygg när jag bodde i Stockholmsområdet med närhet till sjukhus och akut- och specialistmottagningar överallt. Både framsides, baklänges och nästgårds. Har fortfarande tur som har ca tio mil till bb, om det blir aktuellt.
Här ställer de förvisso ambulanser pga brist på personal men vet att det går det också, om man skulle få föda i en sådan. Vi i södra Norrland har ett mycket bra läge geografiskt med närhet till de större orternas vård.
Problemen med maskorna i välfärdsnätet märker man när man själv eller någon nära drabbas. När orden i tidningarna och tv blir verklighet; maken får avslag på sjukpenningen, dottern får vänta på endometriosoperation betydligt längre än tre månader och andel behöriga lärare i sonens skola är 27%. När bästa kompisen inte tas på allvar på vårdcentralen trots stora smärtrelaterade svårigheter, när granntanten nekas äldreboende trots 97 år och rädd. När kusinbarnet väntat på adhd-utredning i tre år. osv.
Mycket i Sverige är väldigt bra och det är vi glada och tacksamma för. Men vi kan bättre!
Läste i en ledare i DN att det var 929 kvinnor i Stockholm som hänvisades vidare när det var dags för att föda. Vilket jämfördes med england med sina 56 miljoner invånare, där samma sak hände 287 gånger.
Helt sjuka skillnader, och säger en del om att det GÅR att ha det annorlunda. Samma sak ang det här inlägget. Det “går inte” för det är sån glesbygd och blablabla – men tydligen går det att ha en annan förlossningsvård än i Sverige i andra länder?
Tror absolut inte på att ställa olika regioner emot varandra för vi måste förena oss och jobba för bättre villkor i hela landet. Tillsamms blir vi många som kan protestera. Och visa att det går att förändra.
En annan sak man inte tänker på, som jag dock lärde mig när jag lyssnade på en mamma i förlossningsvården är ju att alla dessa vägar inte är bra eller särskilt tryggt framkomliga året runt. Att man inte kallt kan räkna med att ambulansen kommer fram på ett bra sätt om man blir ståendes på vägen med barnet påväg ut. Men en brasklapp för att jag kan minnas fel, något får gärna rätta mig om detta ej är ett problem….
Förlossningsvården är skev på många sätt och det blir ännu tydligare när du lyfter denna del.
Sjukt 😔Regionen får bekosta hotell i Umeå 4v runt BF för de kvinnorna…
Finns det någon nyttig information om det någonstans på engelska?
Men hur gör man som blivande föderska rent praktiskt med de här avstånden? Lägger in sig på födelsehotell nära sjukhuset i flera veckor innan bf? Jag undrar verkligen. Det måste innebära en otrolig stress. Jag blir asförbannad.
Och att det är såhär för kvinnor, vilket j-vla hån det är. Vi är så lite värda, fortfarande.
Vi har ca 14 mil till BB, här uppmanar dom att man ska vänta till ca 7min mellan värkarna innan man åker. Sträckan av E10an vi kör dit på brukar kallas för dödens väg, säger ju en del om hur dåligt skick den är i.
Japp! Körde dödens väg i 12 mil. 22 dec. Snörök och mörker. Det är ju inte klokt så här i retro perspektiv.
Nä fruktansvärt, sen ska man dessutom tillbaka för en 10 mins läkarundersökning av sin 2-4 dagar gamla bäbis 🙄 ett under att det inte sker fler olyckor!
Kan inte mer än instämma med Clara. Förändring måste ske och det snarast! Bättre villkor för barnmorskor med goda arbetsförhållanden och högre lön. Så att de kan och vill arbeta kvar med ett sådant viktigt arbete. För att detta ska ske måste förändring starta från politisk nivå.
Såååååå bra att du tar upp det här!
Kan inte relatera helt eftersom jag inte har barn, men bara av att läsa ditt inlägg blir jag mörkrädd. Jag skulle aldrig våga bo så långt ifrån ett sjukhus om jag skulle vara gravid. Och att det är verkligheten för så många skrämmer mig ännu mer. Vart är vårt land påväg?
Jag har ångest som kommer och går. Förut fungerade psykiatrin men nu med moderaterna i Stockholm får du ingen hjälp. Dom mobbar patienter och är elaka. Det finns massa klagomål men inget görs utan dom för fortsätta med sitt beteende. Detta är ett stort svek och redan sköra människor blir sämre. När ska detta upphöra?
Precis, förlossningsvården är katastrofal i hela landet, det ser bara ut på olika sätt beroende på var vi befinner oss. I Norrbotten och Västerbotten är det oerhört långa avstånd, vilket blir tydligt på bilderna i inlägget.
Gemensamt är, att de största händelserna i livet – att födas och att bli förälder – sker på ett så godtyckligt och osäkert sätt. I hela landet. Det som förenar är också att det är att det är kvinnor som föder barnen. Jag håller med tidigare kommentar. Det hade varit annorlunda om männen hade fött barn. De skulle aldrig behöva krysta ut en trekilos (vad som helst) i bilen, för att det är för trångt på sjukhuset, eller för att sjukhuset ligger för långt bort.
Det måste finnas lösningar. Kanske helikopterfärd till förlossningen. Kanske regionerna måste utbilda fler sköterskor (som arbetar på vårdavdelningar) till barnmorskor, så att det vid varje sjukhus finns en beredskap för snabba förlossningar. Det måste vara säkrare än att föda i bilen.
Jag tänker att det går att lösa om viljan finns. Det är på viljan hos de styrande det hänger. Och där är kvinnor och barn inte prioriterade.
Hej!
Jag är barnläkare och vill lämna en annan synvinkel på detta. De allra flesta förlossningar går bra utan komplikationer för barn eller mor. Men sanningen är den att vid 1/10 förlossningar behöver barnet lite hjälp för att komma igång att andas. Vid 1/100 förlossningar behöver man andas åt barnet (ventilera) och vid 1/1000 förlossningar behöver barnet mer avancerad hjärt-lungräddning för att inte dö. Lycksele har ingen barnklinik (endast en barnmottagning och den är bara bemannad på kontorstid). Jag tycker det är självklart att inga barn ska födas på ett sjukhus där det inte finns barnläkare på plats – det skulle jag själv aldrig göra. Sanningen är den att det går inte att upprätthålla kompetens på mindre sjukhus – man måste se och handlägga ett visst antal patienter för att bli duktig på att hantera “sällanhändelserna”. Därför måste sjukvård centraliseras – det finns mycket forskning som visar på bättre hälsoutfall för patienterna om vården centraliseras.
Så, vad man måste gör i ett land som Sverige med långa geografiska avstånd är att satsa på bra transporter – med vägambulans, helikopter eller ambulansflyg. För gravida kvinnor som bor väldigt långt från ett förlossningssjukhus måste det finnas lösningar där man kan bo närmare sjukhuset kring tiden för beräknad förlossning. Men det orimligt att kräva att alla mindre orter ska ha fullutrustade akutsjukhus med förlossning, BB, anestesi/IVA och barnklinik med neonatal kompetens – det behövs ett visst befolkningsunderlag för att upprätthålla den kompetensen.
//Barnläkare och blivande neonatolog (specialist på nyfödda)
Bra inlägg! Bra att få en jämförelse med avstånd som själv går lättare att relatera till. Jag har fattat att det är långa avstånd till förlossning norröver men fick ändå en aha-upplevelse av illustrationen. Att behöva åka från Göteborg till Stockholm tex känns ju helt orimligt, och ändå är det sådana avstånd det handlar om i norr. Sjukt! Och precis som du säger innebär det att vi i dagens moderna samhälle inte säkert kan välja en förlossning på sjukhus med utbildad personal. Det är så orimligt att det är så och ändå är det så.
Helt sjukt! Förlossningsvården kommer att vara en viktig fråga för mig i nästa val
Det skylls mycket på politiker, men hur många svenskar röstar på ett parti som går ut och säger ”vi behöver höja skatterna för att klara välfärden”? Vi har inte arvsskatt, gåvoskatt och förmögenhetsskatt längre. Vi har sänkt skatterna för de som tjänare mest och bjudit på rot- och rutavdrag som gynnat de som redan har (eftersom det är en skattereduktion som ger lågavlönade mindre avdrag än högavlönade). Vi har sålt ut många välskötta tillgångar till friskoleentreprenörer och privata vårdgivare där en del av skattepengarna går till vinster åt ägarna. Vi ska inte betala något, men vi ska ha allt. Och sedan är det politikernas fel? Jag får inte ihop den ekvationen.
Jag håller med dig helt. Vi kan inte både sänka skatten och sedan bli arga för att det sker försämringar
Krävs ju att politikerna gör något vettigt av pengarna som redan kommer in nu först. Nu har vi lågutbildade politiker som ska leda och förvalta vårt land men slösar skattemedel på ineffektiva satsningar.
Jag är så glad att jag inte ska föda fler barn. Och jag är så orolig för deras skull, de som ska. Och det är sjukt att känna så. Det ska liksom vara det tryggaste trygga att föda barn, och en glädje, och så är det på det här viset, med förlossningsvården överlag. Usch.
Hej,
Jag försökte publicera detta inlägg tidigare men det gick inte igenom. Så nu gör jag ett nytt försök, tycker det är viktigt att vissa fakta belyses i denna debatt.
Mitt perspektiv är barnläkarens, då det är mitt yrke.
De flesta förlossningar går bra för mamma och barn, men under ca 1/10 förlossningar behöver barnet lite hjälp att komma igång med andningen. Vid ca 1/100 förlossningar behöver man hjälpa barnet att andas (ventilera). Vid ca 1/1000 förlossningar behövs mer avancerad hjärt- lungräddning. Dessa händelse är ”sällanhändelser”, men när de händer är det väldigt viktigt att det finns en barnläkare och narkosläkare på plats. Jag tycker det är varje barns rättighet att födas på sjukhus med barnläkare på plats!
I Lycksele finns ingen barnklinik, endast en barnmottagning som är bemannad på dagtid. I Sverige har vi ett glestbefolkat land med stora avstånd. Centralisering (dvs att viss vård endast ska bedrivas på större enheter) är ett måste – det finns mycket forskning som visar bättre hälsoutfall för patienten när vård centraliseras. Det man gör ofta – det blir man bra på! Det går inte att upprätthålla den medicinska kompetensen på mindre orter – för att bli bra på akuta händelser måste man träna – och då måste det ske ett visst antal förlossningar för att vårdpersonalen ska kunna upprätthålla sin kompetens.
Det är inte rimligt att små orter med litet befolkningsunderlag ska ha fullt utrustade akutsjukhus med förlossning, BB, anestesi, IVA och barnklinik med neonatal kompetens. Dock har alla rätt till att föda på ett sjukhus där den kompetensen finns! För ett land som Sverige innebär det att vi måste satsa på bra transporter – med vägambulans, helikopter och flyg. Vidare måste det finnas möjlighet för kvinnor som bor långt från förlossningen att bo närmare sjukhuset under tiden kring beräknad förlossning.
Sen att förlossningsvården är underfinansierad – att barnmorskor måste få bättre betalt och bättre arbetsvillkor – det skriver jag absolut under på! Men jag skulle själv aldrig vilja föda på ett sjukhus där det saknas barnklinik – och det tycker jag ingen kvinna ska behöva göra.
//Barnläkare och blivande neonatolog (nyföddhetsdoktor)
Bra inlägg, tack Maria. Tänkte också på Hans Roslings föreläsningar i bl a Ted talkes, där ett land när det gällde barn- och mödrasäkerhet låg allra högst upp – i världen: Sverige.
Vi är alltså tryggare, säkrare, har färre avlidna både barn och föderskor än resten av jordens länder! Om siffrorna stämmer ännu är det viktigt att betänka det när man ibland målar ut det som om det är kaos överallt.
Men naturligtvis ska man få föda tryggt i vårt land och få föda på ett sjukhus.
Jag förstår att det är orimligt att ha tex bb på mkt små orter, men i många fall så känns det som att det är något man skyller på. Hos oss får man åka till Gällivare, alltså bor du i Kiruna, Pajala och alla byar runtomkring så blir det Gällivare. Om du har otur sunderbyn, samtidigt ”föds” det fler barn i Kiruna. Vi blev av med akutkirurgin, vilket innebär att om jag råkar ut för en olycka på mitt jobb, som ligger ca 2km under jord.. så har jag en vääääldigt lång startsträcka innan jag ens är framme vid Kiruna sjukhus. Hade avståndet handlat om +-5 mil så hade jag köpt det, att man tex inte behåller Vittangi sjukstuga (ligger ca mitten av Kiruna/Gällivare) men alla centralorter i norr borde ha en mer fungerande vård än hälsocentral. Sen att specielister centraliseras är en helt annan sak.
Tack för ditt inlägg, neonatolog! Husläkare med extra gynkompetens här, arb i glesbygd.
Detta är en känslig fråga, upplever jag. Känns ibland som att lekmän tycker att det viktigaste är att det finns en förlossning. Man har svårt att förstå vilken kompetens som krävs på själva förlossningen. I nuläget är det ett bättre alternativ att åka längre (i praktiken, ffa för omföderskor: bo på patienthotellet). Då krävs bättre vägar.
Således, på gruppnivå: betydligt säkrare med större förlossningar, längre att åka. För den enskilda föderskan: känns katastrofalt, och upplevs osäkrare.
Håller helt med dig Demina! Viktigt att vi som arbetar i sjukvården också ger vår bild och de fakta vi sitter inne på, till syvende och sist blir det ju en fråga om patientsäkerhet.
Tack för stöd! Precis som att alla födande har rätt att få veta risker med vaginal förlossning, och med snitt, behöver man tala om detta.
Att personalen inte kan upprätthålla sin yrkeskompetens pga. för få tillfällen att träna, är ju bara en del av problemet. Men som du själv skriver så är de flesta förlossningar problemfria och kräver inte den typen av kompetenser. Måste då alla föda där dessa finns eller kan man tänka sig att hålla en lägsta nivå av kompetens som behövs på fler ställen och hålla den svåra kompetensen där den behövs mest?
Man slänger sig ofta med att det är säkert att föda i Sverige, med låg mödradödlighet och få barn som dör i samband med förlossningen. Ett av de bästa länderna i världen. Så vi får inte förvänta oss mer?
Men vi ska ju inte bara överleva. Vi ska ju leva även efteråt.
Inte kunna gå på toaletten för att hela underlivet är trasigt, men du överlevde ju förlossningen. Inte få den eftervård som dessa skador kräver, för det är ju ändå normalt och du överlevde förlossningen: “man kan inte föda barn och tro att allt kommer vara som innan där nere”. Färdas många mil på dåliga vägar, föda på en p-ficka, men inte räknas in i statistiken för att moderkakan kom på sjukhuset. Att både du och din partner är traumatiserade, men ni överlevde ju. Vi kan ju faktiskt inte ha bra vård och kompetenta förlossningsläkare överallt, i minsta lilla by, för nästan alla överlever sin förlossning ändå och då får de inte träna tillräckligt mycket… Vi överlever ju för att vi måste, för att alternativet inte finns.
Att sen mena att blivande mammor ska bo i närheten av dessa fullt utrustade sjukhus den sista tiden, hur länge då? Jag födde 3 veckor för tidigt, mitt första barn. Jag hann inte ens gå på min planerade ledighet inför förlossningen, jag åkte från jobbet till förlossningen. När skulle jag ha flyttat in på det boendet? Och hur ska vi alla få plats där? Och hur skulle detta finansieras? Det finns ju inte pengar till barnmorskor som det är. De barnmorskor som finns har ändå inte tid, även om jag skulle ha bott nära sjukhuset, 14 mil hemifrån i veckor före.
Det är ett komplext problem, men det gäller att inte glömma att vi inte bara ska överleva, vi ska leva både före och efteråt också.
Hej Emma!
Problemet med syrebrist vid förlossningen är att den inte kan förutsägas. Den kan drabba en i övrigt frisk kvinna som haft en okomplicerad förlossning. Vi centraliserar förstås den vård som kan vänta lite, t ex så har vi helikoptertransport av nyfödda som behöver flyttas till mer högspecialiserad vård. Men vid just syrebrist är det helt avgörande vad man gör de första minutrarna av barnets liv – det kan avgöra om barnet får svåra skador för livet eller blir friskt.
Sen är det ju så, precis som du säger, att de flesta barn inte behöver någon avancerat akutsjukvård i samband med förlossning. Så egentligen handlar det ju om att väga risk-nytta mot varandra – är det värt att de 99 mammorna vars barn mår bra vid födseln måste resa långt för att den enda som har oturen att föda ett barn med syrebrist ska få bästa möjliga vård?
Jag tänker mig lösningar där regionen betalar för familjen att bo på patienthotell sista tiden innan beräknad förlossning om man har ett visst avstånd till sjukhus / tidigare snabba förlossningar. Varje kvinna föder i snitt 1.9 barn. Så det blir i snitt 2 gånger i livet man måste ordna en sådan, lite opraktisk lösning. För egen del skulle valet vara självklart: jag vill föda på ett sjukhus där det finns kapacitet att ta hand om mitt barn om det skulle födas sjukt. Kommer man igång i för tidig förlossning måste det ordnas sjukvårdstransport förstås, t ex ambulans.
Självklart handlar ALL sorts vård inte bara om att överleva – man ska leva också. För ett barn som föds med svår syrebrist kan de första minutrarna i livet vara avgörande för om det får leva resten av livet frisk eller med livslånga skador av sin födsel.
Självklart ska glesbygd ha tillgång till bra sjukvård. Det måste finnas en bra primärvård och sjukstugor som även har vårdplatser. De doktorer som arbetar i glesbygd är ofta otroligt kompetenta – de kan väldigt mycket, väldigt brett. Men förlossnings- och nyföddhetsvård är specialiserad vård och ska inte finnas överallt.
Jag förstår att du ur din neo-synvinkel alltid kommer ha barnets bästa för dig. Vilket gör dig väldigt lämpad för ditt yrkesval. Men att ställa barnen emot mammorna är helt orimligt.
Om syrebrist är så vanligt som du vill få det att framstå, så borde väl fler vara utbildade att klara av det. Det kan ju inte vara så att en händelse som är så vanlig kräver en specialkompetens, som inte kan finnas överallt. Och om det är så att detta inte inträffar tillräckligt ofta för att man som yrkesutbildad ska kunna behålla sin yrkesskicklighet, börjar i alla fall jag fundera på om det är värt att utsätta alla födande för risken att förda efter vägen, värkar under timmar i bil och riskera att föda utanför sjukhusen.
Men det handlar ju om mammorna, barnen märker ju inget av dessa stressande upplevelser. Man kan dock undra hur bra det är att föda stressad? Hur många mammor och barn skadas i onödan av stress? Stress timmarna i bilen till förlossningen, stress i förlossningsrummen, stressade barnmorskor.
Att tro att regionerna ska ha råd att betala uppehälle, lön och omkostnader för en familj att bo långt hemifrån i 4 veckors tid är ju bara befängt. Var ska dessa pengar komma ifrån?
2 gånger i livet låter inte mycket, men betänk att detta gäller många blivande föräldrar och eventuella syskon. I perioder föds det många barn, hur ska dessa patienthotell räcka till. Och skola för eventuella syskon, hur ska det lösas? Det handlar alltså om två uteblivna inkomster, kostnader för mat och husrum, ingen skolgång för syskon per familj i dessa fall. Eller menar du att blivande mammor ska tvingas vara ifrån sin familj? Med de avstånd som det här skulle röra sig om finns det inte möjlighet för några besök, mer än kanske under helgen. Hur blir det bättre och säkrare för den födande? Kanske kroppsligt, men psykiskt då.
Det är så många delar i den här frågan som inte går ihop. Men att centralisera vården kommer aldrig att vara det enkla svaret.
Det finns redan en nivåstrukturering inom förlossningsvården. Har du som födande kvinna en hjärtsjukdom behöver du kanske föda på universitetssjukhus där kompetensen finns just för att ta hand om dessa gravida. Får du värkar och hotande förlossning i vecka 24 är det också universitetssjukhus som gäller. Sedan finns det andra tillstånd som gör att de allra minsta förlossningsklinikerna inte är aktuella, men som inte kräver universitetssjukhuset resurser och specialkompetenser.
Men även hos friska gravida med normal graviditet kan urakuta situationer uppstå. Om ett barn fastnar med axlarna, så kallad skulderdystoci, så är det bråttom. Då gäller det att alla i teamet vet exakt vad man ska göra. Är det rimligt att kvinnor som föder på vissa sjukhus ska få sämre vård för att det är så litet underlag av födande att personalen är ovana vid att hantera akuta förlossningskomplikationer? Vad är egentligen jämlik vård?
Om födande ska bo på patienthotell så skulle det kanske handla om att göra det från 2 veckor före beräknat förlossningsdatum eftersom de allra flesta föder +/- 2 veckor från BF. Ja, några skulle komma i kläm så som du gjorde. Men om du hade fått värkar 4 veckor före beräknad förlossning och inte varit fullgången hade du inte heller kunnat föda på alla förlossningskliniker.
Eller så tycker man att det är bättre att det är den vars förlossning slutar med syrebrist som får komma i kläm och inte få bästa möjliga vård för att det inte finns barnläkare på plats. Vad väger tyngst och vem avgör?
Exakt, det finns inget enkelt svar. Syrebrist eller ingen hjälp vid sin förlossning. Inget alternativ är rimligt. Det borde inte behöva finnas ett val.
Men som jag skrev ovan, om syrebristen är så vanlig borde ju fler kunna hantera det och utbildas i det. Om det händer så sällan att man inte kan upprätthålla sin yrkeskompetens och vana, då kanske man måste ordna utbildning och fortbildning för personalen. Kanske skapa någon slags rotation så att man ibland får jobba på ett större sjukhus där detta är vardag. Så man får sin erfarenhet där.
Att skapa bättre möjligheter till transport mellan sjukhus, kan ju inte bara gälla de födande. Kan inte personal flyttas vid kris? Vem löper störst risk vid en flytt, en frisk person eller en födande eller nyförlöst? Vägen är ju lika lång åt båda hållen. För det kan ju faktisk vara så att det kan finna utrustning på plats, att det kan finna personal på plats som vet vilken utrustning som behövs, att det finns möjligheter till videosamtal och kommunikation mellan personalen på de olika platserna. Det kan omöjligt handla om att bara den födande och barnet måste flytta på sig.
Ja, det är olika. Alla fall är inte lika, men trots allt är ju de flesta förlossningarna normala. Det är ju det man trycker på när det handlar om protesterade mammor, som riskerar att föda i en bil.
Hej!
Eftersom du uttalar dig i ditt yrke som barnläkare/neonatolog kanske du kan underbygga det du skriver med fakta. Är det fler incidenter på Lycksele lasarett jämfört med större enheter? Dvs är risken större för skador på barnet om man föder sitt barn på lasarettet i Lycksele? Du insinuerar det i ditt inlägg.
Den statistik du nämner, är den utslaget på alla förlossningar, även riskgraviditeter? I Lycksele handhas enbart normala förlossningar hos friska, fullgångna mödrar. Dvs risken torde vara mindre. Om sannolikheten då blir ännu lägre för exv hjärt-lungräddning säg 1/2000 skulle det innebära 1 barn vart 6:e år i behov av hjärtlungräddning (1 vart 3e år om siffrorna du skriver bara innefattar “normala” graviditeter).
Narkosläkare finns på plats. Nej, de kan inte ersätta en neonatolog men de kan hålla ställningarna tills neo är på plats vid behov av ventilation och/eller hlr. Narkosläkarna på mindre enheter (t.ex. Lycksele lasarett) är fördjuriskt kompetenta.
Menar du att neo-dr kommer till Lse från Umeå?
Eller att narkos-dr följer med i helikopter till Umeå?
Det är just sällan-händelserna som blir betydligt farligare på plats i Lse. Det är farligare att vara förstföderska, dvs oprövat kort, i Lse, än att vara omföderska på vägen. Går förlossningen fort, går det oftast också bra.
Mvh, allmspec med särskild gynkompetens, i glesbygd. På min hc hanterar vi i snitt sex förlossningar/år. Det är inte de, som är problematiska.
Hej Demina,
Du har inga belägg för att det skulle vara farligare för en förstföderska att föda sitt barn på lasarettet i Lycksele (med barnmorska, obstetriker och narkosläkare tillgängligt) än vad det skulle vara för en omföderska att föda efter vägen. Att man tycker det, eller tror det gör inte att det är sant.
Neo kommer från Umeå.
Jag uttalar mig inte om hur läget är i just Lycksele. Jag kan bara säga att det finns studier som generellt i Sverige visar bättre förlossningsutfall när vården centraliseras. Jag misstror inte narkosläkarna i Lycksele, som jag sa tidigare är glesbygdsmedicinare ofta otroligt duktiga och breda i sitt kunnande. Däremot säger det sig själv att om en händelse inträffar en gång vart 3e år så är det inte tillräckligt för att personalen ska bli vana att handlägga en sådan händelse. Och nej, syrebrist vid förlossning drabbar inte bara riskgraviditeter och är svår att förutse.
Jag arbetar själv på ett mellanstort sjukhus och tycker det är fullt rimligt att vi inte handlägger de mest ovanliga sjukdomarna – jag vet att de gör det bättre på universitetssjukhusen där de får mer mängdträning. Det behövs doktorer med brett kunnande och det behövs smala, väldigt specialiserade doktorer. Inget är sämre än det andra, men rätt kunnande vid rätt tillfälle.
Hej Maria!
Mitt svar var till Trasslan, om det såg otydligt ut!
Jag håller helt med dig. Och helikoptrar i all ära, men fått lära mig (inte minst den hårda vägen) att 80-95 dagar per år, kan de inte lyfta i Västerbotten resp Norrbotten, pga vädret. Det är ofta samma dagar, som det är uselt före på vägarna.
Vilken centralisering är rimlig? Om man ser till förlossningsvården så har den redan centraliserats. För 50 år sedan födde kvinnor barn på sjukstugorna. Speglar studierna den centraliseringen eller speglar det en nutida centralisering? Tar studierna hänsyn till resväg, överbeläggningar på de centrala orterna, hög arbetsbelastning (vilket ofta anges som orsak till skador vid förlossning)?
Jag har uppfattat det som att man i Lycksele har möjlighet att direktkonsultera neo via länk/bildskärm (?) när det behövs. Man står inte helt själv. Och ventilera 1/100 barn pga syrebrist torde en narkosläkare klara (det är en uppgift man som läkarstudent tillåts göra så jag tänker att narkosläkaren klarar ut det utan bekymmer). Det blir väl inte heller en sällanhändelse om det sker 1/100, det blir drygt 3 ggr/år. Tänker också att om barnet är påverkat torde ett snabbt upptäckande redan intrauterint (ctg) och åtgärd (urakut snitt el klocka) vara det som är första viktiga åtgärd. Dessa två begränsas inte av tillgång till neo. Och sen kan narkosen ventilera.
Att centralisera förlossningen ytterligare för att 1/1000 kan behöva hlr (vilket narkosen också kan göra) är inte rimligt.
Det finns flera läkare som INTE håller med om att förlossningsvården bör centraliserad ytterligare. Jag är en av dom. Mina 3 gravida kollegor vill inte heller ha någon ytterligare centralisering. Jag har faktiskt inte stött på en enda läkare på lasarettet som vill ha en ytterligare centralisering av förlossningen. (Frånsett en, i ett av sina arbetsskyggaste ögonblick)
En av de gravida kollegorna har skrivit en bra insändare kring det. https://www.vk.se/2021-11-10/debatt-ar-inte-250-km-tillrackligt-langt-hur-kan-forlossningen-i-lycksele-stangas
Jag reagerade på några saker i din text. Att ventilera ett nyfött barn med syrebrist är inte så enkelt som du får det att låta.
1. Att en läkarstudent skulle få ventilera ett nyfött barn med syrebrist är helt otänkbart (i Sverige). Visst får man lära sig principerna för att ventilera när man är läkarstudent och även träna på dockor. Några gånger får man träna på vuxna patienter i icke-akuta situationer, ex. vid planerade sövningar.
2. Att en narkosläkare får ventilera ett barn med akut syrebrist ca 3 ggr/år innebär ju att NÅGON narkosläkare får göra det, dvs det är inte samma varje gång. Den enskilda narkosläkaren kanske bara stöter på att behöva göra detta någon gång vartannat, var tredje år eller ännu mer sällan, vilket är på tok för sällan för att upprätthålla kompetens.
3. Att ett barn kommer vara påverkat går inte alltid att förutspå innan det föds, trots adekvat övervakning med CTG och adekvata åtgärder för att förlösa (snitt/klocka).
För mig känns det grundläggande att ett barnteam (läkare+ssk) finns tillgängliga dygnet runt för att säker förlossningsvård ska kunna bedrivas.
/Läkare inom förlossning/gyn
Födde båda mina barn i Lund, ett universitetssjukhus med maxad utrustning och enligt egen utsago fullsmockat med kompetent personal. Vid första barnet fick jag ”hålla ut” hemma eftersom det var fullt, hade behövt komma in tidigare men fick vänta på ledigt rum. Barnmorskan var dock duktig. Vid andra barnet fanns det visserligen en ledig plats, men den barnmorskan drog benen efter sig och lyssnade inte alls när jag förklarade att jag kände att födseln var mycket nära förestående; ”Du är så blek, det är långt kvar”. Det slutade med att min baby ”trillade ut” ur mig med väldig fart, det var som en projektil. Jag var då ensam på rummet och fick ”fånga” babyn själv för att hen inte skulle slå huvudet i golvet (jag stod upp och hann inte lägga mig ner när värken kom). Tur att man har nerver av stål när man föder barn på ett fint universitetssjukhus (där blivande barnmorskor lärs upp) 😏
Ja hörni alla kvinnor, vi som både är de som föder och de som hjälper de födande. Det är hög tid att vi slutar vara så stoiska.
En trygg plan för varje födande, utefter var man bor i landet.
Och så en rimlig arbetsbörda för varje barnmorska.
Så rimliga krav från oss som för släktet vidare under rätt stora umbäranden.
Jättebra att du belyser detta Clara! Det är ett komplext problem. Själv är jag sjuksköterska men har valt att byta yrke helt. Tråkigt eftersom jag egentligen tycker om yrket, men jag måste tänka på min och min familjs hälsa i första hand.
Hej,
Jag är en mamma till fyra barn. Jag är bosatt i Stockholmsområdet, och har fött fyra barn här under de senaste elva åren. Jag kan berätta att förlossningsvården här är fullständig vidrig, den är underbemannad och dåligt organiserad och har varit så minst sedan mitt första barn föddes. Trots komplicerad graviditet, samtal, journalanteckningar, löften och omföderska föddes mitt fjärde barn i en skrubb, utan närvarande barnmorska, ingen övervakning eller smärtlindring. Jag var på sjukhuset i flera timmar. I statistiken räknads detta som en normal sjukhusförlossning – jag håller inte med.
Jag vill inte ställa föräldrar på olika orter mot varandra, alla svenska föräldrar borde ha rätt till en trygg, säker och värdig förlossning! Idag är jag sjukskriven pga förlossningarna, ingen i vården tar ansvar eller bekräftar det! Mitt råd idag: föd inte barn i Sverige!
Thank you for this.
Man blir helt stum. Att förflytta sig överhuvudtaget när förlossning drar igång är jobbigt, men att behöva åka 35 mil är fullständigt vansinnigt. Om man bortser från alla uppenbara medicinska risker (vilket man absolut inte ska göra) så kan jag inte förställa mig vilken plåga det måste vara att ens sitta i bilen så länge i det tillståndet. Och vad mycket rädsla och oro det måste orsaka. Och sen till råga på allt, när man väl tagit sig in och fött sitt barn, då är det första man ska göra att åka hem igen! 35 mil med en nyfödd och en nyförlöst. Jag vet inte hur det är med alla andra, men jag kunde knappt sitta första två veckorna efter min förlossning…