En frustrerande grej att förhålla sig till som influencer är alla som hävdar att vilken idiot som helst kan klara ens jobb. Att det man gör är rent trams, att man lever på att fota sin lunch och att yrket är så okvalificerat och enkelt att vilken femåring som helst skulle kunna göra det. Och att det dessutom är orättvist. Orättvist att en influencer kan tjäna enkla pengar. Får så mycket gratisgrejer och glida fram genom livet på en räkmacka.
Det händer inte allt för sällan att någon säger till mig med lite munter ton –Jaha, man kanske skulle bli influencer ändå? Tjäna pengar på att fota sin lunch hahaha...
Då brukar jag alltid hålla med. –Ja, det tycker jag verkligen att du ska göra. Skaffa bara en sisådär 150 000 människor som är beredd att följa dig så ska du se att det där ordnar sig hur fint som helst.
Det är så frustrerande när man både får skit för att man sysslar med hjärndöd verksamhet samtidigt som folk är arga för att man tjänar pengar på det. Om det nu är så enkelt att vara en influencer. Om det kräver noll talang och kunskap. Varför inte bara bli en själv då? Dumt att gå miste om att tjäna så enkla pengar menar jag. Sätt igång idag!
Själv har jag bloggat i princip varje dag i femton års tid. Jag jobbar jämt. Låt gå för att det är det roligaste jag vet. Men det är fortfarande mitt jobb. Som jag lägger otrolig mycket tid och tankekraft på. Ändå vet jag att det finns folk som tycker att det är konstigt att mina barn går på förskola. -Nog borde väl barnen kunna vara hemma när du bara bloggar hela dagarna? Hade jag istället gjort en papperstidning med samma mängd prenumeranter som jag har bloggläsare så hade ingen funderat på den saken. För en tidning är ju ett riktigt jobb. Trots att det jag gör på bloggen är sånt som man gör på tidningar; skriver, fotar, redigerar, säljer reklamutrymme, utvecklar idéer och lägger enormt med energi på läsarkontakt och att försöka ge det som läsarna vill ha.
Jag har alltid tagit min bloggs innehåll på stort allvar. Men andras roade blick på det jag gör har ändå lurat mig. Lurat mig att se ner på den typ av företag jag driver. Som att det är mindre och lättare än vad det är. Till exempel kändes det som att jag hade hybris när jag tog in min assistent Charlotte för fyra år sedan. Trots att vilket annat företag som helst av motsvarande storlek självklart har en anställd som besvarar alla mail, håller i alla trådar och sköter administration. Allt annat vore oproffsigt. Och det tog alldeles för lång tid innan jag skaffade den bästa kamerautrustningen, den bästa webbredaktören och den bästa webbutvecklaren. Jag borde dessutom varit snabbare på att leja bort allt som har med ekonomi att göra, till en riktigt proffsig firma som hjälper även de största företagen. Hade jag jobbat i en mer respekterad bransch och nått samma framgång hade jag rekryterat tidigare. Men eftersom jag bara höll på med hjärndött trams var det ju orimligt att tro att jag inte skulle klara det själv.
Jag blir galen när jag tänker på det. Galen av att dessa förminskande tankar också lurat sig in i min egen hjärna trots att jag vet att man inte kommer dit jag kommit om man inte har någon form av talang och lägger ner mycket arbete.
Visst. Man kan sannerligen ifrågasätta influencers nödvändighet i samhället. Men det kan man ju å andra sidan göra med många yrken. Långt ifrån allt som folk arbetar med kan räknas som samhällsviktig verksamhet. Tyck gärna att det jag gör är trams och oviktigt och så simpelt att en femåring kan göra det. Men sluta klaga på att jag tjänar pengar på det. Börja tramsa själv och bli stormrik redan idag. Gör det om det är så lätt. Eller håll klaffen.
111 svar
Du står op for det, du laver. Og du kan med rette være stolt af det, du gør! Din blog er den eneste, jeg altid læser. Andre blogs bliver kedelige, for reklamebaserede, uinteressante og ens, eller for navlebeskuende.
Du er klog, inspirerende, utrolig opfindsom til at finde blinde vinkler og ting, man ikke havde tænkt over. En utroligt dygtig fotograf, desuden!
Jeg hepper på dig!
Det jag tycker gör dig till en sån utmärkt influencer är att det du inspirerar (mig) till inte är konsumtion utan det fy bloggar om vid sidan c reklamen och de sponsrade inläggen. Din skarpa ton, vettiga argument, trevliga foton, kloka/roliga tankar, medvetenhet och samtidigt jordnära sätt.
Det finns ingen annan influencer som lyckas med den biten, på ett trovärdigt sätt.
Heja dig! (Även om jag också vill tjäna bra:))
Se dig själv som en pionjär, en som var med i starten av influnser/bloggare yrket.
Jag tror att många har svårt att sätta sig in i andra människors yrken. Man har kanske respekt för “riktiga” jobb som går att ta på som läkare, ingenjörer eller hantverksyrken, men i många fall, där yrkets innehåll är lite suddigare i konturerna, baserar man sig bara på den egna föreställningen/fördomen om vad jobbet innebär. Mina föräldrar var adjunkter på en gymnasieskola på sin tid. Det innebar 4 års universitetsstudier, provår när man bedömdes och därpå fullföljande studier. De blev, precis som du, matade med nedsättande kommentarer kring hur lite de arbetade med sina 5-6 40-minuters-lektioner per dag, och därtill långa lov. Det man inte såg var alla förberedelser och rättningar de ägnade långa kvällar, helger och större delen av såväl sport- som påsklov åt. Min far tyckte det var så obehagligt att han t ex klippte sig i grannstaden för att slippa kommentarer om att han, minsann, redan var ledig klockan 3 på eftermiddagen och att “man skulle blivit lärare!” Att ständigt behöva försvara sig, att förmedla att flera timmars arbete låg framför honom, orkade han inte hantera. Jag själv har, som personalchef, ofta fått lätt nedlåtande frågor om vad jag” egentligen gör om dagarna”. Jag fascineras av hur begränsade många är i sitt synsätt, men jag vägrar att låta det påverka hur jag ser på mitt yrke. Jag tänker att ingen rimlig person dömer en annans värv utan att ha god insyn i vad det innebär på riktigt.
Jag tror också det är just så – det är alltid lätt att tycka till om andras yrken, särskilt sådana man inte själv har testat i verkligheten. Ju mer avlägset, desto mindre verkar det som att “de” gör på dagarna. Kanske alla vuxna också borde beordras iväg på PRAO i olika branscher med jämna mellanrum? Det kanske skulle dämpa en del fördomar…
Är själv lärare och får spunk över alla fördomar människor har om mitt yrke. Älskar mitt jobb, men lättförtjänta sommarlov är det inte. Men sicken tur för alla tyckare – det behövs alltid vikarier!
Sant om läraryrket! Särskilt i dessa tider när lärare pressas från alla håll och ensamma ska leva upp till ibland orimliga krav, är det viktigt att som kravställare och tyckare fundera på vad man faktiskt vet om nån annans yrkessituation, förutom det man “ser” utifrån just sitt eget barns situation tex. De flesta inom de flesta yrket gör sitt yttersta, kanske märks det inte alltid.
För man ser som sagt inte hela bilden av vad någon annan gör.
Kan tala om att man får exakt samma kommentarer idag som lärare. Min man får alltid höra ” Åh så skönt med 10 veckors semester” “6 timmars arbetsdag”
“2 veckors jullov” etc etc. Eller som förskolelärare “Tänk att bara få leka hela dagarna”
Jag var själv lärare och fick samma kommentarer som dina föräldrar. Jag brukade svara: ja det är toppen: halv tjänst och full lön. Det var värre för min man som var militär. Han fick ofta höra att han var yrkesmördare.
Jag känner igen mig i din text. Jag är pensionär nu, men har precis som dina föräldrar varit lärare i hela mitt yrkesliv. Numera är arbetstiderna mer reglerade och att gå hem tidigt går inte.
Jag handlade i min egen stad, men kände mig ofta besvärad över andras blickar. “Ja, det är till att vara ledig så här tidigt.” Inte trodde folk att jag jobbade sent med förberedelser sent på natten, trots att jag någon gång försökte förklara.
Katrin
Jag tror att det är flera faktorer som spelar in här. Dels kan yrken som man inte vet så mycket om själv te sig mycket enklare än vad de är. Ju mer man känner till desto mer inser man vidden av arbetet. Tycker man brukar höra samma sak om chefsjobb (de sitter ju bara på möten och dricker kaffe och lyfter hög lön). Företagare inom många olika brancher som tjänar bra får ett snett ögonkast.
Sedan kan det också spela in att vissa influencers kommunicerar ganska mycket att de är SÅ upptagna och har SÅ mycket att göra, och då kan det nog kännas för vem som helst som jobbat 100 övertimmar och stressat mellan projekt, kolleger och chefer, att andra minsann också har det likadant, utan att oja sig.
Bloggens inriktning spelar säkert roll också. Folk kanske tänker att det är lättare att blogga om mer nöjes- eller fritidsinriktade ämnen, fast inriktningen i sig kanske inte påverkar innehållet i själva arbetet.
Lite så är det med mitt arbete också faktiskt. Så det kanske är lite så för de flesta som inte är läkare, jurist, forskare eller något annat ”riktigt viktigt” jobb. Själv är jag sjuksköterska och har hört och läst så många gånger när någon ifrågasätter varför vi vill ha högre lön, bättre arbetsvillkor osv när vi arbetar med vårt kall. Och vi har ju inte samma ansvar som läkare som minsann gör skäl för sin lön (vilket de såklart gör). Men kontentan är att jag ofta fått höra att jag bara är sjuksköterska, utan livsviktigt ansvar, utan någon längre utbildning och utan rätten att kämpa för mitt yrke. Men trött blir man på det. Det har iaf lärt mig att man aldrig ska döma någon annan innan man vandrat en mil i hens skor!
Och kan en fotbollsspelare tjäna miljoners miljoner så kan man nog fasiken blir rik på att fota sin lunch också ’blink blink’…
Jag är intensivvårdssjuksköterska och känner inte alls igen mig i detta. Nu har mitt yrke i och för sig lyfts fram mycket pga. pandemin men jag har alltid upplevt att folk tycker att jag har ett viktigt yrke, även som allmänsjuksköterska. På vårt sjukhus stängs nästan hälften av vårdplatserna ner och operationer skjuts upp pga. sjuksköterskebrist. Läkare finns tillräckligt många men det hjälper inte när det saknas sjuksköterskor. Och tre års högskole/universitetsstudier (för mig som specialistutbildad fyra år) är väl ändå en relativt lång utbildning.
Jag följer din blogg eftersom den ger mig något. Aldrig att jag skulle ödsla tid på trams. Så fortsätt jobba med din högklassiga och professionella blogg och känn berättigad arbetsglädje och stolthet.
Ser dig som journalist och fotograf. Producent, redigerare, redaktör, ansvarig utgivare och creative director. I ett. Verkligen inget att förminska. Att göra det är ett så jäkla trist slentrianmässigt sätt att uttrycka sig. Kanske lättare för att många av inflytande multitalanger med arbetsförmåga som 10 hästar är kvinnor…
Jag tycker du gör ett väldigt bra, proffsigt och genomtänkt arbete! Själv kan jag få lite samma reaktioner, då jag är förskollärare. “Alla kan väl passa barn!” Barnen kan också fråga: -Vad jobbar du med? (De tror att vi bor på förskolan, vi är ju alltid där)
Jag är stolt över mitt arbete och tycker att jag har ett viktigt jobb! Jag tycker du, Clara, har ett mycket viktigt arbete också, ett arbete som jag njuter av varje dag, före eller efter mitt eget dagsverke!
Haha ja det stämmer iallafall att mina barn tror att pedagogerna bor på förskolan 🙈😅 Frågade min snart 3-åring om Annika varit på förskolan idag han svarade “Nää, hon var inte hemma, hon var nog på jobbet idag!” Haha jättesvårt att förklara för dom små 😂
Hahaha, det var det gulligaste!
*influerande
Hur var det nu..? Prova att gå i någons skor innan du kritiserar. Bloggar finns bättre och sämre (med de sämre begriper jag mej på lunchkommentaren) men din har kvalitet och ska så bedömas.
You go girl!! Säger som farmor när folk pratar skit ”Kyss mig i röven.” I gör den absolut bästa bloggen! Många är bra, men få håller en så konstant hög nivå på alla inlägg som du gör.
Citat från “Strong Poison”, deckare av Dorothy L. Sayers, publicerad 1930:
Lord Peter Wimsey almost flounced into Holloway Prison the next morning.
‘I say – I’ve thought of a good plot for a detective story.’
‘Really?’
‘Top-hole. You know, the sort people bring out and say, “I’ve often thought of doing it myself, if I could only find time to sit down and write it.” I gather that sitting down is all that is necessary for producing masterpieces.’
Deckargenren dominerades av kvinnor under mellankrigstiden, med största säkerhet för att det var en populär genre som man kunde tjäna ganska bra med pengar på om man var framgångsrik. Men någon status hade den inte, och en deckarförfattare räknades inte som en riktig författare. Dorothy Sayers dubbelarbetade som å ena sidan copywriter på en reklambyrå, där hon hade betydligt mindre betalt än sina manliga kollegor trots att hon var en av firmans allra skickligaste skribenter, och å andra sidan som deckarförfattare, vilket inte gav någon respekt alls. Men hon var tvungen att dubbelarbeta sig genom större delen av 20- och 30-talet för att försörja det oäkta barn som hon hade fött i hemlighet och som ingen fick veta något om eftersom det var en sån fruktansvärd skandal. Hon arbetade i princip dygnet runt.
Man gissar att hon var rätt trött på dem som lät henne veta att de hade kunnat göra det lika bra själva om de bara hade satt sig ner en stund.
P.S. “Strong Poison” (“Oskuld och arsenik” på svenska) är riktigt bra. Rekommenderas varmt.
Best detective stories ever. The whole series. Perfect for a, winter read!
läste nyss Strong Poison. Så bäst, dessutom inte bara en vinterbok utan den utspelar sig kring jul. Läs!
Hej, jag ifrågasätter i ärlighetens namn de flesta influensers och deras innehåll och att det går att tjäna pengar på detta! För det är så vansinnigt mycket trams i bubbelbad, ny klänning, lockar och nåt nytt från svensk tenn. Det är bara att sälja sin stjäl. Enligt mig då.
Du gör nåt annat, enligt mig. Väcker tankar, ryter i från, är klok och kan skriva. Hos dig är det som i en ”tidning”. Men resten av bloggarna jag läste lite i tidigare, går jag numera aldrig in och läser. Vill helt enkelt inte sponsra sånt. Eller tycker att min tid är mer värdefull, helt enkelt.
Du spelar i en egen division, enligt mig.
hear, hear👏
Hear hear! Jag känner för övrigt igen mig i att nedvärdera min insats. När det går dåligt (1/20) är jag sämst i världen. När det går bra (19/20) är det ingen konst alls och vilken dumbom som helst kan göra det! När ska man se sig själv som man är?
Jag tycker din analys haltar lite, tycker du underskattar dina kritiker. Ditt jobb kräver självklart en hel del men vilket jobb gör inte det? Du säger själv att du tjänar bra, riktigt bra och jag tänker att en delorsak till att du gör det är att du får ta en hel del kritik. Att sen klaga på den kritiken blir därför aningen oproffsigt. Hade jobbet varit oproblematiskt i allmänhetens ögon hade fler gjort det (kanske med lägre lön). Tror också att din framgång långt beror på att du kom in i branschen i ett tidigt stadium (vilket du givetvis ska ha credit för) och att du är lagom stötande (vilket innebär mycket respons från läsare).
Håller med!
Jag har skrivit om liknande innehåll förut. Du får ju så ENORMT mycket beröm, varför ska du hänga upp dig på att några kritiserar? Håll huvudet högt istället, annars känns det som du bara vill ha mer beröm. Du ÄR bra utom när du gnäller på andra.
Är rätt säker på att Clara inte “hänger upp sig”, utan mer pekar på ett fenomen. Och vill påpeka helheten och problematiken kring detta i stort. Och använder sig själv som tydligt exempel bara.
Hej Clara!
Vettigt skrivet och jag håller helt med! Du gör ett fantastiskt jobb och jag blir så inspirerad av att gå in här och läsa. Dock måste jag säga att jag inte upplever dig som många andra i ditt yrke. Kan känna att det är så mycket yta och att det är samma slags människor som bor i Stockholm och är bästisar med varandra. Där är det mest bara att sälja grejer och ta bilder på sitt utseende och nya kläder. Då kan jag faktiskt bli lite provocerad av att man kan tjäna så mycket pengar. Det är ju anledningen till att jag inte följer dem! Är bara allmänt trött på yta och att kvinnor gör det allt för ofta. Poserar och ler men inte lyfter sin röst och vågar säga vad de tycker och känner. Jag själv har gjort likadant tidigare men har fått insikt i det och det är ju bra. Du är en sann förebild Clara! Min unge får fasiken kanske heta Clara en dag. Klok, smart och skinn på näsan, en sann förebild!
Jag ser dig mer som en skribent och kreatör än influencer. Du influerar mig inte att göra som du gör eller köpa det du köper, eller ha ha på dig det du har på dig. Du får mig att tänka på hur JAG vill göra. Jag tycker ändå att det finns många influencers som bör granskas och ifrågasättas. Alla har ju inte sin mängd av följare pga ett gediget jobb, som du. Kanske räknat i mängd och närvaro på www, men definitivt inte räknat i kvalité. Problemet är kanske att folk klumpar ihop alla kreatörer på internet till att ha samma yrke? Ni producerar ju både totalt olika innehåll och på totalt olika sätt.
Det är alltid problematiskt med grova generaliseringar. Om de förminskar kvinnor är de ännu värre.
Jag tycker hur som att ditt jobb är viktigt.
Jag tycker att det Du gör är viktigt. I din blogg sprider Du glädje, gemyt och trygghet. Du visar, att det man ibland benämner som “det lilla livet”, i själva verket är det Stora.
Jag tror du missuppfattar, kanske för att folk uttrycker sig fel. Vi som gör bort jobb för lön, för att man ska eller för att vi inte vet vad vi skulle göra annars är avundsjuka på alla er som skapar och/eller gör något ni njuter av. Sedan finns det ju endel bluff och båg inom din yrkeskår som säkert drar skugga över er alla men branschen jobbar ju hårt för att stävja det och visst har influencers fått bättre anseende?
Du berikar mitt liv. Vad kan vara finare? Tack.
Okej, jag vill lyfta några grejer här som gör att jag har ifrågasatt bloggyrket mycket. Du är en av de som ger kvalitativa inlägg, ofta två gånger om dagen. Innehåll som kräver tid osv. Däremot finns de flera bloggar som kan skita i sin blogg i några dagar, kastar in ett inlägg med tex “Min dag”. Så har de tränat, ätit lunch ute, varit med vänner, ja, gjort allt som en vanlig människa gör på sin fritid. Lägger upp mobilbilder som ibland inte ens är skarpa. Och sen får de alltså betalt för vadå? Deras jobb är alltså att ta några foton att lägga upp på sin dag med bara saker folk som gör när de är lediga. Ibland kan det stå tex: Idag ska jag städa hela huset. Okej? så ditt jobb är alltså ett jobb som du kan välja att städa ditt hus hela dagen. Alltså sånt som andra gör på sin lediga tid. Värst tycker jag nog det är med de bloggare som liksom gör sånt andra vill göra gratis, typ har en heldag med hotell och yoga osv och får betalt för det och kallar det för jobb? för att de lägger upp att de varit på det hotellet så kallas de jobb. Sånt är provocerande. Eller som nu runt jul med flera bloggare som lägger upp bilder på julklappar från jollyroom. Sen kallar dom de jobb. De får alltså välja ut gratis julklappar till sina barn, fota av dom, lägga upp på bloggen och sen på det få betalt för det dessutom. Det är såå skevt för oss vanliga.
Har du funderat över varför just de bloggare du skriver om får betalt för att gå på hotell, storstäda eller skriva om leksaker, medan du och jag får betala för samma saker, alternativt göra det på vår fritid. Det har jag. Och jag kom fram till att de (flesta) är duktiga på att skriva, på ett sätt som gör att du och jag finner det intressant att läsa om det.
Själv gillar jag att dansa. Brukade åtminstone före pandemin ofta betala för att få göra det, på min fritid. Men min yngsta kusin har i flera år fått Betalt för att dansa. Varför? För att hon är förbannat bra på det. Och det är hon för att hon lagt ner massvis men tid på det.
Jagc tror den sortens bloggare som irriterar dig är på väg ut, bara kändisbarn och dylikt löst folk kan komma undan med skräp i all oändlighet. Clara som skriver typ en veckotidning som Land eller Året Runt, är något helt annat.
Håller med. Det är så mycket som är skevt i influerar-branschen för oss vanliga. Och nej, jag är faktiskt inte avundsjuk. Jag skulle få ont i magen av att tjäna pengar på det sättet. Däremot så håller Clara hög kvalitet och det ligger ett genuint arbete bakom alla inlägg, men det gäller sannerligen inte alla i branschen.
Så fruktansvärt bra!
Som med så mycket annat så kritiseras bloggandet oxå ännu mer för att det är kvinnor som är mest framgångsrika. Hade det varit en man… (Hör Taylor Swifts “The man” när jag tänker på det).
Det är verkligen inte bara göra!
Jag har drivit eget i några år, och bara för min lilla business måste jag vara försäljare, administratör, chef, HR-ansvarig, copywriter, webbansvarig och grafisk designer. Förutom att utföra det faktiska jobbet som doula oxå.
Men det är ju så “lätt”.
Vill man ha ett “lätt” jobb väljer man inte att driva eget.
Kul betyder inte lätt.
Det behövs fler kvinnor som du, som tar plats och är framgångsrika! Våga göra det!
Du är ett proffs och en inspiratör ut i fingerspetsarna, fortsätt att vara det med stolthet.
Precis så tänker jag med, tvärtom undrar jag ofta hur du orkar Clara som lyckas dag efter dag och år efter år med dessa kvalitativa bilder och tänkvärda, välskrivna texter. Jag upplever att det ligger ofattbart mycket arbete och tid på detta som jag lyxigt nog får ta del av. Jag är tacksam och imponerad!
Bra! Heja! Läser bloggen så gott som varje dag. Jag kan inte ens fatta att det är gratis för mig som läsare. Jag fattar ju vart det kommer ifrån och att det startade så med bloggarna, men nu… Jag får en stunds förströelse nästan varje kväll. Inledningstips, tips på hur man shoppar second hand och läsa helt utmärkta och sanningsenliga inlägg om utmattning, gratis! Nej, man inte direkt dum i huvudet om man får ihop en sån här blogg. Tack!
Din blogg ger mig så mycket. Många kloka ord.
Bilderna är nostalgiska för en “gammal gumma”
Tröttsamt med personer som saknar förståelse för komplexiteten hos många yrken. Det verkar som att personer som anser att de själva kan göra jobbet bättre har bristande självinsikt, men också dåligt med kunskap. Kanske är influencer-yrket extra utsatt för denna typ av kommentarer. Samtidigt tänker jag att det verkar som att inget yrke går fritt från detta. T ex är det ju många som nu anser sig veta mer om hur covid-19 viruset funkar och hur samhället ska hantera det än den samlade forskarkåren. Jag har en lång universitetsutbildning (8 år) och ändå har människor, utan någon som helst inblick i mitt arbete, talat om för mig hur det går till, vad som är fel och vad som borde göras annorlunda. Verkar så himla lätt att stå på sidan med egna ideer som saknar verklighetsförankring och ha åsikter. Men bra ide att låta dem pröva själva!
Har ofta tänkt på detta: om man i princip inget vet eller kan inom ett område är det oerhört lätt att bestämma sig för en åsikt/vad som bör göras osv. Ju mer man kan/vet om ett område desto svårare blir det, för allt blir mer i gråskala, man måste tänka på alla olika scenarion, alla perspektiv, väga för- och nackdelar osv…. Och när man då, som du, och många andra, är kunnig och bildad inom ett område får man liksom stå till svars för varför man inte kan lösa/förändra något så lätt som de okunniga tycker att det bör vara…. Oerhört tröttande detta, oavsett om det gäller stora eller små frågor….
Men snälla ”komplexiteten i yrket”. ”Influencer-yrket”.
En skillnad är väl att det INTE krävs en högre utbildning för att vara influencer? Säger inte att det är lätt och tänker absolut att det krävs talang/känsla för estetik etc för att vara bra på det men låt oss alla erkänna att det inte är ett yrke som kan likställas med andra?
Jag är snarare imponerad över ditt arbete. Du är otroligt flitig med att lägga ut nya, genomarbetade, varierade och proffsiga inlägg. Fantastiskt fina fotografier i och en vass röst som också kan vara mjuk och melankolisk.
Över lag är jag mer imponerad över människor som gör att bra jobb inom olika områden idag än när jag var yngre. Tror jag uppmärksammar dem mer nu än tidigare. Ett glatt och serviceinriktat butiksbiträde gör mig glad likväl som en barnskötare som på en lika engagerat och omtänksamt sätt tar hand om en flock med treåringar varje dag eller en lagerarbetare som med stor precision lastar gods med truck dag ut och dag in.
Hej
ja det är skillnad på blogg och blogg. Din har kvalitet. Till skillnad från många andra.
Jag känner igen såna där kommentarer och jag kan bli riktigt irriterad på det i mitt jobb också. Jag är sjuksköterska, har många års erfarenhet och är riktigt duktig på det jag gör. Jag har egna mottagningar där jag tar emot patienter och utför avancerade undersökningar och bedömer resultaten osv. Det är jättevanligt att patienterna utbrister “ska jag BARA träffa sköterskan idag?”. De är besvikna över att det inte får träffa en doktor. Trots att doktorn INTE KAN utföra uppgiften jag gör och de kan inte alltid heller tolka svaren. Jag har dessutom mer tid att förklara och ge råd än vad en doktor har många gånger. Och ändå är de missnöjda… Känns lite otacksamt vissa dagar. (De vet dessutom om att det BARA är en sjuksköterska de ska träffa då det tydligt står på kallelsen… Så det borde inte vara en överraskning)
Fattar precis. Min man möter samma som sjukgymnast. Alla vill träffa en läkare när de har ont för att de tror att läkaren vet mest men så är det ju absolut inte. Man har ju helt olika kompetenser som sjuksköterska och sjukgymnast och särskilt som
man träffar hundratals liknande fall under sin yrkesbana. Så arrogant att tro att den som har högst status nödvändigtvis vet mest om allting. Och ingen skulle ens kunna arbeta inom vården eller ta emot vård på ett tryggt sätt om det inte var för sjukhusstädarna eller de som arbetar med att serva alla maskiner och instrument.
Jo sådär kan man känna när man hör vad folk säger om politiken också. Om alla politiker är korkade och de ändå tjänar miljoner så är det ju det enklaste i världen att gå med i en förening, vara lite trevlig och sen få alla politiska uppdrag. Hur lätt som helst att bli rik.
Jag jobbar som kurator/kbt-terapeut och möts av lite olika reaktioner ang mitt yrke;
Vuxna frågar hur jag orkar träffa människor med psykisk ohälsa hela dagarna.
Barn frågar: Pratar du bara? 😁
Jag ser inte alls din blogg som en influencer-blogg. Dem är jag hjärtligt trött på. En massa inlägg som är förtäckta annonser för kläder, heminredning etc ger mig väldigt lite. Din blogg känns så genuin, och du bjuder på dig och din vardag och blandar vackra bilder med hur kaosigt det kan vara i en trebarnsfamilj. Jag håller inte alltid med dig om det du skriver om, men jag får ändå alltid en glad känsla i magen av att läsa dina inlägg. Även om du skriver om en produkt som du får betalt för att skriva om lyckas du med konststycket att göra det personligt och intressant. Det är verkligen en talang! Sen älskar jag alla vinterbilder du bjuder på! Härligt för oss i södra Sverige att få se lite riktig vinter! 🙂
Sååå… ville egentligen mest säga TACK för att du delar med dig till oss läsare!
Jag håller heeelt med! Så provocerande att folk ens säger nåt så ogenomtänkt! Och säkert är just ditt yrke extra utsatt, som någon annan här kommenterade.
Samhället är komplext och under pandemin upplever jag att många inom vård och omsorg (runt mig men även i vissa kampanjer på sociala medier, bla från Lärarförbundet) har påtalat att det nu blir synligt vilka som gör de viktiga, riktiga jobben. Jag fattar såklart vad de far efter. Och att alla med nära personer i behov av omsorg på riktigt känner tacksamhet, vill höja deras löner osv.
Men samtidigt får jag en klump i magen av den där förmätna tonen. Just för att samhället är komplext. Det är himla tur att nån som har ett så förlöjligat jobb som att ”vända papper” ser till sjuksköterskorna får sina löner, och tusentals andra att vi har el, vatten, internet, färska mejerivaror i butiken, att det är plogat och att någon har illustrerat ditt barns läroböcker. Att det kommer nyheter ut radion. Det är tur att den trötta vårdpersonalen och lärarna kan finna vila i en välgjord teveserie, eller bli pirriga av inspiration efter att ha ögnat en genomtänkt och vacker blogg. Också.
Alltså… Exakt!
Funderar på om den här missunnsamheten som spottas och fnyses åt olika håll mest handlar om att man själv är… ledsen? Att man önskar man själv hade valt annorlunda? Att man saknar modet eller till och med självrespekten som krävs för att välja om och byta spår?
Det är ett stort dilemma att brottas med, det att ens sysselsättning (eller avsaknad av den!) utgör så otroligt många dagar av ens liv att det blir nästan omöjligt att stå ut med om man inte gillar det man gör. Samtidigt som hela Resten Av Ens Tillvaro bokstavligen hänger på att det man gör drar in tillräckligt med pengar. Att jobba med “sitt kall” eller med “sin hobby” och inte behöva slita sitt hår i oro för ekonomi och logistik är en helt ouppnåelig dröm för de allra flesta. Men jag tänker att många trots allt skulle ha mycket respekt för andras arbete om man bara fick lite insyn i det. Och om man var lite mer ärlig med sig själv kring varför man känner som man gör…
Jag hade lätt kunnat betala en prenumerationsavgift för din blogg.
Samma här. Känns helt orimligt att inte betala för att få läsa den, trots lite reklam.
Hi Clara, I just discovered your blog through a posted picture from a American woman. Just seeing it I recognized that it must be somewhere in Sweden, I checked the link out of curiosity . I love and enjoy nearly every year summer in Småland.. And love loppis… So I deeply enjoyed your beautiful pictures of nature, and house. I share your conviction of the high quality of older things and enjoy all the beautiful handmade stuff you can find…. So, I would not use the word influencer, reading your blog is more like reading a journal… And finding others with a shared compassion for nature and older stuff brings me joy. So, thank you for that!
Go Clara!!! Du är grym på det du gör, älskar gå in på din blogg o drömma bort till ditt härliga ställe!
Tack🙏🏼
Hm, tror det är många bottnar i det du skriver.
Ett lätt jobb tror jag verkligen inte att det är, speciellt inte när man gör det så proffsigt som du.
All eloge till dig (och andra) som lyckas m konststycket att tjäna pengar på blogg/sociala medier! Dock är det nog för många på bekostnad av integriteten.
Du lyckas ju faktiskt m den något utnötta frasen ”personlig men inte privat”. Vilket är en fördel, inte minst för en själv kan jag tänka.
Så många idag som säljer sin själ och hänger ut sig själva i hopp om att bli influencer. Väldigt få som lyckas – hela premissen bygger just på att några få (influencers) styr massan (följare).
Sen tror jag det kan sätta ett, i brist på bättre ord, farligt prejudikat för unga; vem vill liksom slava på McDonalds eller inom vården när det rent teoretiskt är möjligt att leva på att vlogga om sitt liv i Portugal (som möjliggörs av ens följare hemma i Sverige). Ett jobb där man själv väljer arbetstider, har stor frihet, får betalda samarbeten, får bud m gratisgrejer etc. Sen är det givetvis en lång väg för de flesta att vandra för att ta sig dit men det ”syns ju inte”. Det man ser är ’hej-gullungar-nu-ska-jag-äta-en-sen-gorgeous-lunch-och-sen-stressa-vidare-till-ett-långt-jobbmöte-som-fortfarande-är-hemligt-men-snart-kommer-jag-berätta-för-er-lovar!’
Nu blev jag lite raljerande här på slutet men kontentan är att jag tror många vill uppnå influencer-livet till vilket pris som helst. Just för att de själva inte vill ha ”ett riktigt jobb”.
Sliten lärare som möter dessa unga vilka då anser att skola och betyg är överskattat, håller med. Nina Björk kallade det skitdrömmar och de förstör verkligen livet för många som får leva på föräldrar tills de blir kända genom att vara med i “Lyxfällan”. De fattar inte hur mycket jobb Clara lagt ner. De förstår inte heller att de inte kan bli Bianca Ingrosso såvida de inte adopteras av kändisar.
Det här är lite offtopic men såhär inför jul måste jag få lufta någonstans! Kan du kanske inte ha ett luftar inlägg? 😄 men! När min dotter var spädas skrek hon dygnet runt i 4-5 månader, jag hade även 2 äldre barn som skulle till skola och aktiviteter. Den ena hade träning 5/vecka den andra 1 bara, men den senare hade äkta mellanbarns behov. 😅 min svärmor sa då att det bara är att passa på att sova, det blir bättre. Jada-jada-jada. Frågade min sambo redan då varför jo inte hjälper oss… och jo det gör hon om man ber om hjälp. Men jag tycker inte att man ska behöva be om sånt. Iaf nu har det gått en massa massa år och nu har lillasyster i familjen fått barn. Nu har man ett eget rum åt barnet i sitt hem, man har köpt varenda plagg barnet har på kroppen de senaste 3 åren. De tar med barnet på hotellvistelser på helgerna. För föräldrarna behöver ju avlastning. Man får även ”avlastning” när föräldrarna (ja bägge 2) ska veckohandla för ”svärmor” vet ju hur jobbigt det är. Jag är för det första arg åt mitt barns vägar, å sen är jag svartsjuk. Varför är inte mina barn värda röda mattan? Tidigare har svärisarna tillbringat mkt tid med oss, men sen lillasyster fick barn så är det bara deras familj som gäller. Mitt barn sa även till sin Mommo för någon vecka sedan, att det är så tur att hon har henne för annars skulle jo ju vara ensam. Vi gör allt för att minska hennes känsla men det gör mig så arg. Jag är så otroligt arg över allt detta och lite till. Jag vill verkligen inte fira kul med dom!
Fira jul hemms och gå dit en kort stund. Hon markersr avstånd då är det bäsra för er att ge avståndet på ett artigt sätt så du inte får dåligt samvete. Ni kan också bjuda in dem på tex Annandagen och fira med andra på julafton och juldagen. Om hon alltid tagit ut avstånd ska ni inte tränga er på för er självkänsla och deras skull. Relationer är svårt och man gör så mycket fel där. Ta ett steg tillbaka och fundera i lugn och ro över vad som kan och behöver förändras tex julfirandet.
S; jag förstår din upprördhet, det kan ju uppfattas som att den andra familjen favoriseras och sånt är så klart både galet och inte roligt att uppleva. Men – kan det vara så att lillasystern är bra på att be om hjälp? Du skriver ju att du inte tycker att du ska behöva be om hjälp, men där tänker ju folk olika. Kanske uppfattar din svärmor det som att ni är kompetenta och självständiga och varken behöver eller vill ha hjälp? I så fall kan det ju vara ett missförstånd som ligger till grund. Går det att bli tydligare med att ni behöver hjälp? (Inte anklagande.) Många gillar ju dessutom att känna sig behövda och ger hjälp där de uppfattar att den behövs/är välkommen. Det kan ju även handla om att svärmodern har en bild av lillasystern som mindre kompetent och mindre självständig, självsäker än du är. Ofta tros nog det om småsyskon. Eller så kanske svärmodern insett sitt misstag gentemot er och nu försöker göra annorlunda med lillasystern, ge mer hjälp? Eller så är hon orättvis och favoriserar, som du uppfattar det. Jag tänker bara att ibland glömmer man att det ”uppenbara” inte alltid stämmer, kan finnas andra förklaringar. Stor kram till dig S och hoppas att du hittar en lösning.
Att läsa dina inlägg kan vara som balsam för själen. Som en glass när man är nere ungefär, som en tröst som gör en lite piggare och gladare.
Japp !! Lätt som en plätt, jag startade en blogg för några år sedan, tre inlägg blev det nog 😅🙄😂😂
Jag har bloggat i 20 år. Driver fyra sajter. Före det att jag började jobba som Influencer vart jag skogshuggare. Ett av de tyngsta och svettigaste jobben man kan ha. I vart fall som professionell huggare som jag var.
Idag sitter den moderna skogsarbetaren i en maskin och leker med sina spakar..
Steget från skogshuggare till Influenser är låååångt. Men som pensionär idag är jag glad jag kan jobba via min dator. Bekvämt och lättsamt.
Vi är privligierade! 🙂
Och där gör du precis vad Clara skriver om, nedvärderar ett annat yrke som kräver mycket träning och kunnande, nämligen maskinförare.
Håller med till 100 procent. Minns när Liza Marklund slog igenom och ”alla -mest gubbar i alla åldrar” sa: det där kan ju vem som helst skriva.
Jomen just do it.
Lizas replik var klockren
Möjligt, men jag var först.
Du gör ett jäkligt bra jobb som kräver mycket tankemöda och planering och fingertoppskänsla och massor med skills.
Hm. Jag har flera funderingar runt detta. Flera av dem handlar om hur lätt det är att missbedöma andras arbetsuppgifter och huruvida de är värdefulla eller inte. Sådant jag inte är intresserad av är ju lätt att avpollettera som “oviktigt” eller “meningslöst”.
När det gäller bloggandet vet jag precis hur mycket jobb som ligger bakom. Min syster drev sin blogg länge på privat basis innan hon sade upp sig från sitt “viktiga juristjobb” och satsade helhjärtat på sin reseblogg. Hon har jobbat SÅ hårt på att utveckla sitt skrivande, sitt fotograferande, sin research, sina vinklingar, att hänga med i svängarna i en bransch som drabbats av mycket skammande. Genom hela processen har hon hållit huvudet högt, men ibland har det varit tungt. På toppen blåser det kallt. Konkurrenter stjäl idéer, eller “inspireras”. Kunder/läsare ställer fler krav ju bättre man blir. Avundsjuka gror finfint i framgångens spår. Allt detta är jag säker på att du får och har fått känna av.
För ett tag sedan skrev jag ett inlägg som handlade just om influencers, vad detta begrepp innebär och lite av vad som krävs av någon som får titeln. Nu länkade jag till Elles influencers, men de är ju dina kollegor tänker jag.
https://monnah.se/?p=20870
Sedan förstår jag besvikelsen hos läsare som har följt en influencer på vägen mot toppen och sedan lämnas hängande då de ursprungliga och bjussiga inläggen alltmer ofta övergår i sponsrade inlägg. Kan jag verkligen lita på att hon verkligen använder det här i verkligheten också, eller är allt ett spel för gallerierna? Numera läser jag bara två “stora” bloggar (Trendenser och din, och så syrrans blogg Resfredag), främst av den anledningen. De andra bloggarna jag följer är “bekanta i sajberrymden”, mindre bloggar med tankar som berör. Så tänker jag om det där om influencers.
Sant, många fattar inte hur mycket arbete du lägger ner. Också sant att alla som lägger ner mycket arbete på sina bloggar inte får ett öre för det. Andreas Holmerg som lagt ut hela Psalmboken med melodistämmor som blogg helt gratis för alla att ta del av får inte ett öre för det. Inget är rättvist här i världen.
Här kommunen jag bor i har man ett instagramkonto som är ett stafettkonto och nu är det jag som håller i drt i två veckor.
Vill verkligen göra ett bra jobb och tänker igenom mina bilder och texten, vara personlig men inte privat, tipsa om allt vi har i kommunen, vara positiv osv. Har nog lyckats ok då jag fått beröm och igår var det någon som sa att jag borde bli influencer jag som skriver så bra! Jag tackade för berömmet men förklarade att jag har ett heltidsjobb och att det skulle jag aldrig hinna med eller klara av.
All respekt till er, fylla på med intressanta inlägg, hitta ämnen, ta bra foton, ge feedback och allt annat som jag inte vet om.
Det gör du med bravur Monica! Hälsningar från en annan Uppvidingebo
Det finns så stora skillnader inom er bransch. Att jämföra dig med många andra är som att jämföra en intressant bok med gratisreklam som man får i brevlådan. Jag tror att de flesta av oss som läser din blogg förstår att det ligger väldigt mycket arbete bakom!
Jag håller med dig delvis, men önskar att du hade kunnat skriva mer om vad som anses vara samhällsviktiga yrken. För jag tror att det är där skon klämmer för många. Visst att det finns väldigt många yrken som är överflödiga inom kapitalismen, men det är få yrken som är så synliga inför publik såsom influencers. Därmed blir det väldigt tydligt vad som går att tjäna rejäla pengar på (och även enkelt att sätta det i kontrast till lågbetalda yrken). Likadant tycker jag det finns en problematik i kombinationen persona/reklam och hur det svävas samman. Jag förstår att det krävs för att bringa inkomster till influencers, men vad gör den personifierade reklamen med målgruppen och samhället i stort? Hur påverkas vi av att det “personliga” också är ett jobb och därmed alltid har en baktanke om att sälja in något? Är det inte en produkt så är det ett personligt varumärke.
håller med!!
Du driver en intressant, vacker, tankeväckande, roande blogg med både bredd och djup. Det är den enda jag läser förutom några hundbloggar 🙂 . Influencers generellt är jag inte intresserad av, vilket dock inte innebär att jag ser ner på dem eller andra människors yrkesverksamhet. Som yrkesmusiker vet jag hur det är att bli förminskad (“Så roligt att ha sin hobby som yrke!”) vilket har lärt mig att ha respekt för andra. Önskar dig all lycka framöver!
Du är fenomenal. Du har utvecklat färdigheter och förmågor på grund av ett starkt engagemang. Du säljer inte din röst eller engagemang bara för att du betraktas som en influencer. Men viktigast av allt, du förmedlar en vördnad för livet, tiden, naturen med sån magi.
Det du skapar är ädelt.
Det du skapar får oss att samlas här.
Förutom att jag är en trogen följare så älskar jag fullkomligt dina skarpa &kloka inlägg som denna och hur du formulerar dessa och presenterar ditt case med en stil som får berörda mottagare fatta budskapet: fuckoff! Du sticker ut på ett riktigt bra sätt!!
Så intressant inlägg. Min reflektion blir att jag precis köpt 2 nummer av tidningen Lantliv och de har 150.000 läsare, precis som du. Deras redaktion består av ett tiotal roller plus frilansare och med tanke på bredden i det du producerar här på bloggen och din produktionstakt blir det minst en tidning i månaden du producerar i fråga om innehåll, förmodligen mer. Utan ett så stort team med specialistroller. Imponerande! Och med tanke på det finns förmodligen utrymme att utöka ditt team, om behov uppstår…
Blir så engagerad att jag inte läser färdigt innan jag kommenterar 😄 Vill säga att om alla influencers var som då så skulle detta problem, detta snack och dessa förutfattade meningar knappast finnas. Men det finns så många som bloggar och Instagrammar och är dåliga på att skriva, är otrevliga mot följare, gör samarbeten som är helt oseriösa (typ gör reklam för Flora idag och hyllar Bregott imorgon eller råkar visa vilket schampo de har hemma samtidigt som de hyllar ett annat märke). De ägnar halva tiden åt att hylla sina vänner och kallar alla ifrågasättanden för hat.
Jag gick igång nu märker jag… Vill avsluta med att säga att du är så sjukt BRA på ditt jobb. Eller dina jobb. Du gör ju så mycket.
*om alla influencers var som DU (inte då)
Jag började läsa din blogg nyligen (har känt till den i många år men fastnade nu eftersom jag numera lever i en liknande livssituation i hus på landet med små barn och ett kreativt frilansarjobb) och jag måste säga att jag är förvånad över att kunna ta det av din sida och allt innehåll helt gratis. Den är fantastisk! Och folket som kommenterar också!
Och DU är såklart fantastisk! Som håller i allt.
Typiskt folk att tro att man inte kan jobba med nåt som man älskar. Jag jobbar med hästar, har en vän som jobbar med musik. Vi får ibland frågan ”men vad jobbar du med egentligen?”. Så himla fånigt, skit i dem som säger så.
Dessutom skriver du en ledig och lättläst svenska som inte ens en språkpolis har något att anmärka mot. Det är beundransvärt eftersom jag antar att du inte har tid att sitta och fundera över hur du ska uttrycka dig så att det inte blir galet.
Klassiker! Folk tror att alla andra har det så lätt och bra. Har själv en pappa som är präst och jobbar ca.60 h/vecka.. får ofta kommentaren ” vad skönt jobb, men vad gör han mer än på söndagar?”. Även en mamma som är lärare och i folks ögon har ett soft jobb med mycket ledighet. Hon jobbar dock mycket och ledigheten kan man i princip inte styra över. Jobbar själv med dagvattenhantering och samhällsplanering, det är inte en människa som förstår vad jag jobbar med och istället får jag ofta kommentaren att det låter soft och så skrattar de lite.. får ofta känslan att det är ett onödigt yrke i mångas ögon, frågan är om de även tycker det den dagen deras hus översvämmas och de inte kan ta sig fram på vägarna… suck!
Alla yrken är viktiga på olika sätt och pengar kommer ytterst sällan utan ansträngning!
Hej, jag har läst din blogg ett tag nu efter har hittat “bloggvärlden” för några år sen när jag hade ett arbete där jag var “fast” vid min dator men ibland hade man inga kunder så vad gjorde man, jo, man läste bloggar för att få tiden att gå…
Fantastiskt att kunna få göra det helt gratis och följa andras liv och livsresor men just din blogg får mig att vilja mer, att utforska mig själv och mina val mer på ett annat sätt och din blogg är en riktig “må bra” blogg och ändå så tänkvärd ang våra konsumtioner osv.
Jag följde tidigare en bloggare från min stad och den var väldigt fint och så, mycket inredning men när jag läste att hen hade köpt en ny soffa för
100 000 kr ( vilket hen får göra så klart hur mycket hen vill ) insåg jag att den här bloggen inte är “my cup of Tea” , vi levde i så helt skilda världar och tänkte så olika om livet så jag slutade läsa den men jag skulle väl aldrig få för mig att ha åsikter om vad hen gör, det är fritt val och det är också fritt val att välja vad man lägger ned sin tid på att läsa.
Din blogg däremot är som att läsa en, två kapitel i en bok som aldrig tar slut med nya tänkvärda saker så gott som varje dag och så klart att det ligger otroligt mycket jobb bakom för att kunna leverera det du gör och jag är bara ödmjukt tacksam för att jag också får följa med på resan.
Din blogg är den enda som inte har banners och sidoreklam, mer som bomullsvadd vid läsningen och vila för ögonen, vissa bloggar kan jag inte ens läsa för det är för mycket reklam runtomkring så det blir alldeles stökigt i mitt huvud 🙂 Tack Clara för att jag får följa med på din resa!
Bra rutet Clara.
Ha ha ha det var det roligaste jag hört.Jag vill också vara Bianca ,ha 200 mille på banken och åka jorden runt.Skillnaden är väl att ni är egenföretagare och kan styra sin egen tid ,kanske.
Bra rutet som alltid! Jag blir glad av att läsa hur du idag står upp för dig själv och ditt företag! Jag har följt dig i många år, inte för att få ta del av trams vilket jag sällan bryr mig om, utan för att du har bra läsning i stort sett alltid. En utvecklande och intelligent läsning med bilder som gör att jag går in hos dig varje dag. Så inspirerande med ditt kreativa utbud och hållbarhetstänk ända in i de små detaljerna!
Jag kan verkligen relatera, även om jag inte är influencer. Men själv kämpar jag med min självbild och mitt karriärsval också för att folk väldigt ofta ser ner på det. Jag är lärare. Och oj oj oj vad ALLA kan vara lärare, för alla har ju gått i skolan? Majoriteten av föräldrarna jag möter i skolan vet faktiskt mer om pedagogik och lärande än vad jag gör, det är så lustigt! Jag märker direkt vad folk tycker när jag berättar vad jag jobbar med. “eh jaha, lärare, haha va kul o va med barn :)” Mja, barn och barn jag jobbar med unga vuxna på gymnasiet och har fem års utbildning. Också något som alla blir otroligt förvånade över “VA fem år? Behövs det verkligen för att bli, lärare? Det finns ju så många bra och outbildade lärare…” Mm, finns det säkert men nog vill man säkerställa sina barns utbildning? Eller? BLÖ, trött på att måsta försvara. Likt du säger, välkommen in i mitt klassrum för en vecka, haha! Vilken vit rik gubbe som helst skulle gått in i väggen på några dar med våra jobb kan jag lova. Kan tänka mig att många med andra kvinnodominerade yrken kan relatera till detta. Frustrationen, ilskan och förtrycket (som det ju faktiskt är). Sjuksyrror, förskollärare, lärare, vårdpersonal, influencers, ja listan kan göras lång. Blir fan tokig
Måste du dra in nedvärderande slentriansnack i kommentaren? Det är inget fel på att vara man, rik och vit. Och majoriteten av dessa ser inte ner på kvinnodominerade yrken.
Apropå diskussionen om yrken; testa att vara arbetslös eller sjukskriven, det gör folk nervösa eftersom man inte passar in i något fack riktigt, möjligen de där med lägst status 😉 Jag respekterar varje duktig yrkesmänniska oavsett skrå.
Heja dig! Jag skulle påstå få klarar det du gör och du gör det ju så grymt bra också. Bra inlägg för övrigt. Tyvärr är det för få som GÖR, oavsett vad det handlar om. Ta hand om dig.
Jeg vil hvertfall få si at for meg personlig gjør du en samfunnsnyttig innsats, fordi når jeg er helt utslitt etter nok en dag i barnehagen,med halvsjuke barn, halvt personale, for lite klær og våte, kalde barn, og evig mas om at vi skal levere gjennomtenkt, velfundert, trygg, bra organisert barnehagehverdag når vi går på halv maskin og mindre…DA er det sjelelindring og energiboost å klikke inn på din FANTASTISKE blogg! Hvile i din verden.
Gäller även för socialsekreterare. Om nu kreti och pleti vet mest och bäst om yrket, prova själva då för fan.
Men det känns lite som att du är undantaget som bekräftar regeln, ärligt talat. Den absoluta majoriteten av bloggar är ganska hafsiga, även en del “stora” namn skriver som krattor och beskriver i princip bara vad de gjort och köpt. Att ha många (ofta väldigt unga) följare kan ha andra (sociala, kulturella) förklaringar än att de “jobbar hårt” och är “duktiga”. Så jag kan ändå tycka att det är förståeligt att många har lite nedlåtande attityder gentemot “influencers”.
Framför allt tycker jag det är högst hälsosamt att var skeptisk mot influencers om det grundar sig i skepticism mot reklam. För till syvende och sist – influencer går att ha som yrke idag för att det finns företag som säljer sina produkter och tjänster genom sociala medier. Att det finns ett fåtal (som du) som är väldigt genomtänkta i sina samarbeten och som är måna att inte bidra till t.ex. slit och släng-livsstil förändrar inte det faktumet.
Jag är forskare och jobbar också hårt. Ibland ser det inte ut så, för jobbet (utom undervisningen då) är ofta väldigt flexibelt. Så jag kan förstå om folk (som tex jobbar 9-5 varje dag, stämplar in/ut osv) inte tycker det verkar vara ett “riktigt jobb” alltid att vara ‘akademiker’ – sitta och läsa en hel dag? Flänga runt på konferenser? De ser ju inte alla sena timmar med föreläsnings-förberedelser, jobbiga fältarbeten, hårda seminarier osv. Det kan vara irriterande men jobbar man med något man VILL jobba med, och har valt att jobba med, så är man extremt privilegierad även om man får lite dumma kommentarer ibland (tycker jag).
Ja, det finns verkligen många yrken som är “onödiga”. Jobba på bio? Varför finns ens bio när man kan se film hemma? Varför finns det folk som gör tidningar när man kan läsa böcker? Varför finns frisörer när man kan klippa sig själv? Och så vidare…. Det är kanske ofta dessa “onödiga” jobb som förgyller våra liv. Jag menar, jag driver ett åkeri som transporterar nödvändiga ting (=samhällsviktigt), men det tycker ingen är så himla förgyllande. Jag är SÅ tacksam över att sådana som du tar tillvara på sin talang, och jobbar hårt med att förgylla många andras liv! Mitt liv får guldkant när jag får dricka en kopp kaffe och njuta av att det sådana som du skapar i både bild och text. TACK!
Lite som alla föräldrar som kan förskollärarens och skollärarens uppdrag bättre. Tyvärr är det inte så många förskollärare eller lärare som längre orkar ryta ifrån.
Bra inlägg Clara. Jag håller dock med om det många andra redan skrivit; du har nog en ovanligt genomarbetad blogg med ofta tänkvärda inlägg så det är nog skillnad på bloggare och bloggare.
(Därmed inte sagt att det är ett lätt jobb för någon.)
Jag känner mig tacksam som får ta del av detta och att här i kommentarsfältet är så fin stämning. Ett härligt ställe att hänga på. Tack! 💖
Bra skrivet! Dags att sätta ned foten mot alla förståsigpåare. Du gör ett fantastiskt jobb och jag älskar verkligen att följa dig. Eftersom jag har ett gäng söner känns det lite som en “låtsasdotter”när jag läser din blogg. Fortsätt att vara DU!
Heja dig!!!
Bästa Clara,
Det finns influencer. Och så finns det andra influencer.
En hel hög totalt ointressanta självupptagna navelskådande s k influencer som fotar sina champagne-dejter och annat skräp.
Men.
Så finns UnderbaraClara. Denna underbara som står skyhögt över alla andra med sina fantastiska bilder och underbara texter om barn och vardagsliv långt där uppe i norr, det finns en mjuk och mänsklig ton i berättelserna, balanserat på en proffesionell underton, det är njutbart och efterlängtat att fåta del av.
Kort sagt: den enda blogg som behövs är denna underbara.
Alla andra har mycket att lära här!
Du är grym på det du gör!!!💛☺️✨
Så glad att du gör det du gör! Har följt dig 12 år och vill gärna fortsätta!
Jag tror att folk i allmänhet är dåliga på att på riktigt sätta sig in i andras verklighet. Min vän som är barnmorska har fått kommentarer om hur härligt det måste vara att gosa med bebisar på jobbet – som om hon skulle ha tid med det! Själv har jag, som är sjukpensionär, fått kommentarer om hur soft det måste vara med sovmorgon varje dag.
Att ha en blogg som håller i längden är skickligt och modigt och ett sant konstverk. Att våga leda och kunna inspirera andra är beundransvärt, tycker jag. För mig är din blogg en tröst och en varm kram full av livskunskap dit jag återvänder för att hämta kraft. Som en vacker och intressant bok som hela tiden fylls på med nya kapitel.
Heja dig Clara! Väl uttrycket och skrivet. Gillar särskilt ditt svar “skaffa dig 150 000 följare och sätt igång”. Det är så förbaskat lätt att tro att man kan göra andras jobb. Jag, som jobbat med administration hela livet, har flera gånger fått kommentarer i stil med “jaså, du skriver lite till chefen du”. Jamen, pinka och gå och lägg dig! Ingen, säger INGEN, vet hur det är att göra någon annans jobb förrän man verkligen HAR gjort det. Så heja dig igen, stå på dig och säg ifrån! Så bra att du verkligen skaffar dig bra utrustning och bra bemanning runt omkring dig (en karl hade aldrig tvekat men varför jämföra sig med en sådan…). Kan säga att jag förstår att du är arg på dig själv för att du tog tid på dig med det men nu är DU DÄR och det är så himla bra! Kram från tant Bippsan (60+, har följt dig i 10 år). Tack för en härlig blogg!!
En sak som jag tror kan förstärka denna fördom, och som jag kan störa mig oerhört mycket på är hur vissa bloggare själva resonerar om sin arbetstid. Har aldrig sett detta här men på andra ställen. T ex ”jag har sååå mycket att göra den här veckan: frisören, fixa naglarna, träna, hitta en klänning till den festen, lunch med Monika…. osv osv”. Alla dessa saker som alla andra gör när jobbet är slut för dagen (och barnen är hämtade på förskolan). I dessa fall förstår jag att förståelsen för yrket blir lite fel.
Men anledningen att jag läser din blogg Clara är att jag tycker den är himla proffsig. Jag tänker på den lite som en bra tidning!
Din blogg är en av de få jag läser nu. Jag tänkte själv på vad det beror på, och svaret är hög kvalitet. På allt. Texter, foton och reklam. En egen divison som sagt!
Jo du kritik av privilegier får nog försvaras, förklaras och ibland ödmjukt enbart lyssnas in. Jag är som många i denna tråden lärare med många veckors ledighet varje år men också många veckors väldigt hårt slit under året. Men sliter gör ju väldigt många yrkesgrupper som uskor och sjuksköterskor också utan att få välbehövlig långvila.
Så att ditt yrke ifrågasätts kan nog bottna i oförståelse men också frustration för många som sliter oerhört utan att vara i närheten av en hög inkomst som du, om man tänker att samhällsnyttan borde bidra till inkomsten.
Jag själv kan blir galen av att fotbollsspelare tjänar multum för att springa efter en boll medan ambulanssjukvårdare, lärare, lantbrukare och lokalvårdare inte gör det.
Underbart och Heja!!!!!