Ett material jag ALDRIG trott jag skulle använda i mitt liv igen är krossad sammet. Det är alldeles för mycket mellanstadietiden. Just för mig alltså. När jag gick in på Indiskas minimala butik i Umeå och stod och drog längtansfullt i någon långkjol i lila krossad sammet medan pappa snällt väntade utanför butiken.

Men aldrig är som bekant ett ord som aldrig ska användas. För när jag gick förbi den här röda klänningen på Röda Korset i Umeå. Ja då kunde jag inte annat än haffa den.

En underbar figursydd sammetsklänning som är lika skön som en pyjamas – men nog ändå sitter aningens bättre. Kjoldelen längst ner är påsydd på den figurkramande klänningen så att det blir lite mermaid-stuk. Och så slutar den på på nedre delen av vaden vilket är en utmärkt längd på mig.

Känner mig så raffig i den här klänningen att det inte är riktigt klokt. Raffig. Just så vill man ju få känna sig. Bertil tyckte att den var skitmegasnygg – det verkar som att mellanstadiebarns faiblesse för krossad sammet är evig.

Det här är ju en riktig julklänning. Men jag brukar ju ha min Västerbottensdräkt på jul då det här får bli min nyårsblåsa istället.

230 kronor. Som hittat!