
Nu har det gått ett par månader sen min äldsta son Bertil fick sin första mobiltelefon och mellanpojken Folke började testa mobilklockan Xplora som just nu finns till kampanjpris – ja både klockan och familjeabbonemanget. Vill ni veta hur det gått?
Som jag berättat tidigare har jag gärna velat skjuta upp mobilanvändandet för barnen eftersom jag oroat mig för allt möjligt. Rädd för att inte kunna ha koll på surf, sms och bilder barnen kan få. Stort tack till alla er som berättat om era erfarenheter kring det här! Era berättelser har varit till stor hjälp för mig. Tror att fler föräldrar kan ha användning av era tips så jag tänker lyfta några av dem här. Börjar med det jag själv skrattade gott åt!:
”Min brorsa hade en äggklocka som våra föräldrar hade fäst på cykelstyret. När den pep var det dags att cykla hem”.
Så skriver Stella på instagram när jag efterlyser andra föräldrars erfarenheter av mobilklocka.
Efter att ha torkat skrattårarna tänker jag att föräldrarna till Stellas föräldrar och jag är rätt lika. Deras äggklockan blev ett enkelt sätt att påminna barnet om att komma hem och precis som med mobilklockan Xplora X5 som vi i familjen nu skaffat är det inte tal om fri surf olika spel och appar. Det räcker att vi kan ringa varandra! Och skulle Folke glömma att ringa gör gps-funktionen att jag kan se var han är. Tror att Xplora kommer användas flitigt här i familjen, särskilt i vår när cyklarna kommer fram igen och Folke själv tar sig runt mellan vänner och ut på äventyr här i byn.

Så vad fick jag för svar på frågan om mobilklocka? Jo, så här skriver några läsare som testat mobilklocka med sina barn längre än jag:
”Det är skönt att veta att vi kan ringa honom när han ska hem. Han kan bara ringa och ta emot samtal från de nummer vi godkänt vilket känns tryggt”. Så skriver Karoline som precis som jag har en rörlig son.
”Jag använder gps-spårningen mer än jag trodde” skriver Karin
”Vi har en Xplora både till 6- och 5-åringen. Vi är så nöjda. Dessutom kan barnen skicka sms och bilder till oss med klockan. Kul!” tycker Emma
Läsaren Regina berättade att hennes dotter har en mobilklocka och att det hjälpt till att bromsa mobil-anskaffandet ett tag. Bra poäng. Jag tycker själv att Folke som nu går i första klass är för liten för en mobil med surf i fickan. Det räcker att ha en mobilklocka runt handleden så vi kan nå varandra.

Hur har det då gått för Bertil, 10 år, som faktiskt fått en mobil med surf?
Jag oroade mig mycket att mobiltelefonen skulle bli porten till en jobbig värld för honom – men pojken har knappt tryckt på dörrhandtaget. Det har inte blivit tjafs om att han ska släppa mobilen, sluta slösurfa och liknande. Tvärtom är problemet att han glömmer ta med sig mobilen. Kanske hade en Xplora som sitter fast runt handleden funkat bättre på den här 10-åringen!
Än en gång – stort tack till alla som delat med sig av sina erfarenheter, både här på bloggen och på instagram. Det har stillat min oro och gett mig nya saker att fundera på kring barn, mobiler och min roll som förälder.

Kan verkligen rekommendera alla föräldrar att ta mobilkörkortet med sitt barn på Telias familjehub. Det gjorde jag med Bertil och märkte att det gett oss två möjlighet att prata igenom risker och möjligheter med en mobiltelefons
Hur gick det då för killen med en äggklocka på cykelstyret? Jo, när jag läser vad Stella skriver verkar han ha kommit hem när den pep. Men:
“Hände nog att han mixtrade lite med klockan emellanåt” och “tror den här telefonklockan är mer effektiv”.
Det håller jag med om. En äggklocka är svårt att ringa upp.
På Telias sajt kan du läsa mer om deras familjeabonnemang och hur det fungerar. Det är ju Sveriges populäraste av en anledning!
Jag har fått mycket reaktioner och engagemang på dessa inlägg om barn och teknik – men jag funderar på om det är något ni skulle vilja att jag lyfter särskilt framöver? Något ni funderar på?
27 svar
Spontan kommentar: den där mobilklockan skulle inte vara så dum för en vuxen heller. Möjlighet att bli nådd, men bara för utvalda och möjlighet att nå andra. Låter behagligt, åtminstone tidvis. Dessutom inget som ramlar ur fickan.
Har tänkt exakt samma sak ärligt talat!
Jag funderade just över Bertil. När du berättade att han skulle få en smartphone tänkte jag på hur den skulle kunna påverka hans enorma kreativitet och fantasi. Nu beskriver du hur han nästan glömmer bort sin telefon och det säger ju en del om hur han (inte) har påverkats, men hur går dina tankar kring detta?
Intressant. Det här kan jag nog skriva ett helt inlägg om. Jag har funderat jättemycket i liknande banor. Vad gör teknik med fantasin och leken – inte bara barnens utan även min egen? Jag återkommer i frågan när jag formulerat mig
Dear Clara,
Hello! I have read your Instagram for a long time. And just got your Blog. It is lovely and I am so glad.
I am a “Nana,” in the upper North East of the United States. We are expecting a snow storm today. Yes, we get snow, where we live. Not as much as you do. Not as much, as we used to get. But, snow!!!!
I am so happy to be able to read your Blog now!
Happy Week before Christmas!
Hugs and Love,
Mari-Nanci
Hi Marci-Nanci! Thank for your kind words. Feels so exotic having a reader all the way from the US. Take care in the blizzard ❣️
Love Clara
Jag är glad att barnen haft mobiler under pandemin. De har spelat med kompisar och pratat mycket via mobilen. Dessutom kan de prata med släktingar och själva ringa dem. Tips är att hjälpa dem ta telefonnummer till kompisar och andra de vill prata med.
Jag vet! Mina barn har också ringt mycket till kusinerna. Videosamtal när man visar upp hur mycket snö det kommit, nya leksaker eller slöjdalster. Telefonen kan verkligen vara värdefull för relationerna 🙂
Vi var mer restriktiva än många andra i barnets närvaro, med när man fick mobil och vilka appar man fick ha osv.
Nu har vi börjat undra om det kanske inte hämmat det sociala….. för vi tycker inte sociala medier av något slag behövs i mellanstadiet och barnet har inte heller efterfrågat. Men. De flesta i hens omgivning (alla? ) har det i viss mån och vårt barn har missat gemenskapen i gruppchat för klassen eller att bilda mindre grupper och snacka vilket vi förstått att andra barn redan haft ett tag.
Eftersom just vårt barn inte själv är superframåt och har frågat om att få delta har vi nu försökt introducera lite lite bara så att hen inte ska vara utanför. Vi tycker fortfarande det är väl tidigt men ser att möjligheten till gemenskap just nu är viktigare för vårt barn, som faktiskt hamnat lite utanför.
Tror jag vill säga att det är svårt helt enkelt…..
Jag håller med och har funderat över exakt samma sak. Man vill ju inte ha regler som avviker så mycket från barnens vänners regler att det blir socialt svårt att umgås. Att man får helt olika referenser eller inte känner sig som en del av gemenskapen. Till viss del får man ju faktiskt acceptera att världen ser ut så här nu och att tekniken är en viktig del av den.
Det är absolut en risk att hamna utanför om man inte har tekniken. En bekant berättade att hennes son var helt ointresserad av tv-spel. Men under sommarlovet (tror det var lovet mellan åk 5 och 6) så var det många killar i samma klass som “träffades” på tv-spelet på morgonen och sen bestämde de där att tex dra iväg och bada eller spela fotboll eller vad de nu skulle göra. Och sen drog de iväg. Och killen som då inte var med där på tv-spelet missade ju det.
Vår son (som går i femman) har fått fler kontakter bland killarna i skolan genom tv-spel och då har han sen fler att träffa i andra sammanhang.
Och snapchatgrupp för klassen är väldigt vanligt. I sonens klass är klassläraren (helt på eget initiativ) med i gruppen också. 🙂
Fantastiskt att klassläraren är med i gruppen. Det tror jag är otroligt värdefullt med vuxna som är närvarande. Och jag håller med om telefonerna. De barn som fått telefoner börjar också messa varandra och göra upp planer i förväg på ett nytt sätt. Så den som inte har egen telefon utan hänvisas till att höra av sig strax innan den vill ses (som den alltid brukat göra) – då möts av att barnet redan gjort upp andra planer med en kompis.
Jag tycker att min 12-åriga son son spelar alldeles för mycket datorspel och eftersom jag själv inte är intresserad av att spelaså har jag svårt att förstå hans stora intresse för det. Men som du skriver så måste man nog (även om det är svårt) tillåta mer än vad man själv tycker känns okej. Ju äldre de blir desto svårare blir det (för mig iaf) att ha tydliga regler kring när de får spela. Och det är som sagt socialt, i somras började vår son hänga med (som han kallar det) med en kille i parallellklassen som han aldrig umgåtts med tidigare. Det började med att de spelade minecraft tillsammans över nätet och sen träffades de även “in real life”. Det blev den killen som han mest träffade på sommarlovet. De spelade pingis ihop, badade och nu tränar min son Judu i samma grupp som den nya kompisen en gång i veckan. Så datorspel kan skapa fina relationer även i verkligheten.
På fredag och lördagskvällar spelar han på sitt rum med sina klasskompisar. Att de skulle träffas och dricka alkohol känns inte som att det finns i deras tankevärld.
När han hade födelsedagsfest med kompisarna som pratses det nästan oavbrutet om spel, så är man inte involverad i dem så hänger man inte med i samtalen och känner sig exkludera.
Sen har de inte långa mejlkonversationer, utan håller sig till det viktigaste.
– Kan vi leka?
Svaret är: ja eller nej.
Varför kompisen ev inte kan leka är inte så intressant🙄
Och så himla duktig han har blivit på att förstå engelska tack vare engelsktalande datorspelsyoutubers😀
Hej Clara! Jag är lite nyfiken på era relationer och konstellationer i matlaget. Vet ju hur det kan bli i såna där gäng, att man liksom hänger allihopa men att det ofta blir några (ibland otippade) som verkligen finner varandra och får en djupare relation? Vänskapsmässigt alltså. Har ni några sådana par? Typ Bertil och Albin? Stina och Ulf? Bara ett par exempel, vet ju inte alls hur det ser ut. Vore kul att veta!
Vilken rolig fråga! Jag suger på den karamellen. Gör nog ett inlägg om saken här framöver =)
This post topic is a hard one, for parents. And being a “Nana” for many years, I am glad that we did not have to make these decisions, when our children were growing up. Family life was much more simple, *way back then.* -smile-
Happy Full Cold Moon!
🎄 🌕 🎄
Happy Winter Solstice/Yule!
🎄 🌞 🎄
Mari-Nanci
Låter helt genialiskt!
Jag hoppas att du får en fortsatt fin kväll 🙂
Apropå äggklockan… på nittiotalet när jag och syskonen lekte med kompisar runt kvarteret blåste vår pappa tapto när det var dags att komma hem. Han hade ett horn (typ trumpet utan ventiler) som han blåste i. Mycket effektivt när kompisarna lärt sig vad det var för ljud också och påminde oss om att gå hem 😂😂
Haha underbart! Jag har ju en stor klocka jag pinglar i. Men den hörs inte över hela byn så den funkar bara för lek i närområdet 🙂 behöver kanske investera i en egen Hesa Fredrik
Haha! Min son hade också äggklocka. Han kom dock inte hem när han borde och när jag frågade om klockan inte ringt så svarade han : Jo, den ringde, det var jättejobbigt så jag stängde av den…….
Själv är jag uppvuxen med en hästpingla som mamma klingade med när det var dags. Den nådde runt i hela området jag fick vara i. Hörde jag den inte hade jag gått för långt.
Hahah såklart! Dum fråga mamma 😉
Vår son på 9 har ännu inte fått en smartphone, men ska få snart. Många i hans klass har sådana och sätter upp grupper där det chattas (vilket då sonen missar) men nu visar det sig att det förekommer fult språk och hård attityd i samtalen, samt att barnen läggs till i många grupper där det kan komma flera hundra mess om dagen. Det känns inte som en särskilt sund miljö, och även om jag vill att min son ska få lära sig förhålla sig till och använda mobiler, så vill jag samtidigt bespara honom den stressen i så unga år.😔
Det håller jag verkligen med dig om. Har också hört mycket om urspårade messengergrupper i skolklasser. Jag får stressklåda bara jag hör talas om det. Önskar det kunde finnas mer föräldranärvaro i dessa sammanhang
En undran jag har, hur tålig är klockan? Ett barn som klättar och leker överallt ute och inne. I regn och snö, vad tål den?
I mitt barns skola får de inte ha telefonerna på sig under skoldagen. Hur är det i skolan där dina barn går? Kan klockan vara på armen ändå för att den räknas som klocka?
Många frågor😄
De håller för en del men inte allt är min erfarenhet. Leka i regn och snö: ja. Tappas i golvet upprepade gånger: skärmen spricker (men min sons klocka funkar ändå).
Xploran har ett skolläge (där du som förälder själv ställer in de aktuella tiderna), och då visas bara vad klockan är (och kanske stegräknaren, har inte kollat). Under den tiden går det inte att ringa till/från klockan. I det läget får barnen på min sons skola ha klockorna på armen under skoldagen.
Skulle gärna höra en ingående diskussion ang. att kolla upp var ens barn håller hus, dvs användandet av GPS. Jag tycker själv att det känns som ett intrång på privatlivet, även om jag såklart förstår att det är skönt om det går flera timmar utan att ungen kommer ihåg att höra av sig om var denne håller hus.. Men det känns som en slippery slope att bara kolla någon gång i nödfall till att plötsligt kolla upp var barnet är flera gånger om dagen. Har själv en kollega som tycker det är “sååå skönt” att hon kan veta var hennes son är hela tiden genom telefonens GPS.. Fick magont av den kommentaren. Vill gärna höra hur ni som använder detta mycket tänker omkring det, kanske är det en avgörande aspekt i frågan som jag missar?
I början tänkte jag precis som du, att det känns som att övervaka barnet. Mina är dock fortfarande så små (5 och 8) att jag faktiskt behöver veta var de är eftersom de inte själva fullt ut kan ta ansvar för det. Jag använder regelbundet gps-funktionen istället för att ringa och fråga ”var är du?”/”är du på väg?”/”har du kommit fram?”. För mig fungerar en snabb koll som en bekräftelse på att inget har hänt mitt barn utan att jag behöver störa dem.
För mig är den avgörande aspekten barnets ålder. Ju äldre barn desto större behov av faktisk (och inte bara upplevd) frihet från föräldrarnas insyn.