Hej på dig. Hoppas du har det fint idag och att julaftonen varit som du önskat. Här blev allting så upp och ner. Vi skulle firat med Jakobs hela släkt men där blev det sjukdom och misstänkt covid. Så med kort varsel fick vi ändra planerna och stanna hemma. Och nu på juldagen är hela vår familj också sjuk. Jag ska inte tråka ut er med att skriva om det – men jag trodde nog vi fått vår beskärda del den här hösten och skulle slippa vara sjuka till jul också. Men ja, jag trodde fel.

Igår på julafton mådde vi okej i alla fall. Då var det bara ett av barnet som hunnit bli riktigt krassligt. Och som tur var hade jag hunnit julbaka en hel del redan och sedan snabbhandlade Jakob lite enkel julmat när planerna ändrades. Och eftersom huset är julat från topp till tå var det inte svårt att få till julstämningen hemma.

Kvällen innan julafton var jag uppe sent och griljerade skinka, la ut nya dukar, la fram nissepresenterna under granen och sånt. Messade med min syster som precis som mig var uppe sist och dukade frukostbordet. Vi konstaterade att det skönaste som finns är att få duka ifred i lugn och ro och få det precis som man vill ha det.

Jag och Uffe vaknade först på julafton och gick ner och tände alla ljus och gjorde eld i spisen.

Vi fikar alltid kakor till julfrukost. Inte en fiber så långt ögat kan nå.

Varsin Nissegåva till barnen under granen. Tradition från både mitt och Jakobs barndomshem. Och säkert de flesta andra Svenskar också? Man får något man kan använda under dagen för att man inte ska tjata hål i huvudet på de stackars föräldrarna.

Snart kom storbarnen ner och kastade sig över paketen.

Det här var första gången vi firade jul så här bara med lilla familjen. Det var ovant men fint. Och väldigt lugnt.

I paketen från Nissarna låg det två täljkitt. Barnen är besatta och nu fick de varsitt kitt med morakniv, dubbeleggad skedkniv, färskt kvistfritt virke, sandpapper och linolja. Barnen satte genast igång att tälja.

Och tog bara ett kort uppehåll för julfrukost.

Ulf. Alltid med en hand i min urringning pillandes på mitt utstående födelsemärke. Eller ”gullisen” som han kallar den.

-VAR ÄR GULLISEN?! ropar han uppfodrande och börjar gräva runt.

Barnen satt vid vedspisen och täljde så hela golvet översållades av spån

Sedan kröp jag och storpojkarna ner i soffan och såg sista julkalender. Vad har era barn tyckt? Mina har älskat den! Och jag med. Alltifrån de mysiga miljöerna, roliga klädseln och rekvisitan till hela intrigen. Jag har bara mått dåligt över att Ture har en så elak mamma – medan pojkarna istället suttit och försökt coacha Ture till att bli en bättre tjuv och därmed accepterad av sin familj. Jag minns det där från när jag själv när jag var liten – hur jag tyckte att det var barnens jobb att göra föräldrarna glada. Som vuxen tycker jag ju tvärtom. En mamma får inte förskjuta sin son.

Nå, det ordnade ju upp sig tillslut för Ture. Och jag är väl bara blödig och drar för stora växlar på allt.

Sedan pallrade vi oss ut på en liten sparktur

Essa fick dra Bertils spark.

Vi hälsade på grisarna

Så gulliga kultingar

Och alldeles handtama så man får klappa dem.

Hälsade på fina hästar också.

Sedan bultade barnen på hos kompisen Elle och frågade om hon också ville med ut en sväng.

Det blev ett alldeles lagomt litet slädparti. Barnen stannade sedan ute en stund och byggde en koja i skogen medan jag och Jakob gick hem med Ulf.

La ut en pumpa full med frön och några äppelhalvor till fåglarna. De ska väl också ha något gott.

Sedan gjorde vi iordning julbordet. Det blev ett väldigt litet i år. Barnen fick säga vad de absolut inte ville vara utan och så gjorde vi bara det.

Och då blev det prinskorvar, köttbullar, julskinka och rödbetssallad.

Själv ville jag gärna ha ägghalvor med rom och lök och Jakob ville gärna ha kålrotslåda. Och där nöjde vi oss. Eller först adderade vi lite bröd, god senap och en stor grönkålssallad med karamelliserad brysselkål, apelsin och mandlar.

Jag juldukade precis som mormor brukade göra. En stor vit duk med en röd löpare på i mitten.

Fast jag la ut lite lummer ovanpå och ställde fram några tomtar också.

Linneservetter och bordssilvret från farmor.

Och sen åt vi!

Min jultallrik. Folk som är så här: ”julmaten är så tung och fet jag står inte ut” förstår jag mig inte på. Tung och fet är inget jag lider av. Det är som att säga att man väljer bort godis för att det är för gott. En gång per år ska jag nog stå ut med att äta tungt, fett och proteinrikt. Man är väl viking?

Någon var lite trött och längtade efter tomten. Fascinerad av att han lyckas se ut som ett litet änglabokmärke när han sover. Änglabokmärken är inte det jag främst förknippar honom med annars.

Själv fastnade jag inte på bild i några festkläder. Även om jag lovar att jag hade sådana.

Efter maten var det dags för Kalle och hans vänner. Det ÄR ju så fruktansvärt gulligt att se tillsammans med barnen som gapskrattar och pekar och har kul åt något man själv är tämligen mätt och blasé på att se.

Ingen jul utan marmeladkulor, förresten.

Efter Kalle kan det hända att jag gjorde en utryckning till några vänner i behov av en person med röd mössa och stor säck. Att tomta är mysigt. Se småbarnens exalterade och skräckblandade känslor i fönstret när man bultar på. Och när jag kom hem var det någon som kraschat så här.

Sedan satt Uffe och Berra och tittade på Uffe och Berra i Kan du vissla, Johanna?

Men sedan hips vips såg vi en liten nisse komma smygande kring gården. Den tassade runt med lykta och smög sig så småningom fram och bankade på rutorna.

Extrem spänning hos pojkarna!

Nissen lämnade en liten säck med paket som tillskott till det som redan låg under granen.

Och sedan satte paketöppnandet igång.

Hög stämning och fullkomligt kaos!

Och sedan lekte vi med julklapparna, monterade leksaker, läste instruktionsanvisningar tills ögonen blödde och barnen istället drog ut och sparkade och testade sina nya pannlampor som tomten kommit med. När de kom in la vi Ulf för kvällen, dukade fram risalamande med körsbärssås och sedan avslutade vi kvällen i soffan framför Harry Potter.

Och det var den julaftonen, det. Väldigt tacksam över hur den blev med tanke på omständigheterna. Idag mår jag som en påse sopor. Frossa, feber och trötthet. Glad att förkylningen väntade först tills juldagen med att komma med full kraft.