Har du mÀrkt att en jÀmstÀlld man blivit status för kvinnor idag? NÄgot man skriver om i lÄnga IG-poster till Fars dag. Det Àr en fjÀder i hatten att man minsann lever jÀmlikt. Ytterligare en sak att bocka av för att vara en modern kvinna. Och ytterligare en sak att kÀnna skam för om man misslyckas.
I somras nÀr bloggaren Krickelin hade ett extremt maxat schema för att kunna göra sin nya bok fick hon en kommentar pÄ sin blogg
En undran nĂ€r jag lĂ€ser ditt inlĂ€ggâŠ.hĂ€nger det enkom pĂ„ DIG att barnen ska ha ett fint sommarlov, hunden ska rastas och mat ska finnas i kylen? Samtidigt som du ska jobba? Har din man samma ansvar nĂ€r han jobbar? Jag skulle sjĂ€lv bli jĂ€ttestressad och fĂ„ tunnelseende, inte sĂ„ bra grogrund för kreativitet och att hĂ„lla lĂ„ngsiktigt. Vem kan ha en sĂ„n arbetssituation egentligen? Hoppas ok med dessa Ă€rliga frĂ„gor? Jag tror det Ă€r lĂ€tt för kvinnliga entreprenörer som har hemmet som utgĂ„ngspunkt, att fastna i entreprenörskapet gĂ€llande familjen ocksĂ„.
Jag tror inte att kommentaren var illa menad men nĂ€r jag lĂ€ste Kristins svar kĂ€ndes det som att hon behövde försvara sig. Och jag hade kĂ€nt likadant. KĂ€nner ofta ett behov av att försvara mig. I somras fick jag en kommentar om hur synd det var om mig för att jag verkar fĂ„ göra allting sjĂ€lv och ”hur mĂ„nga timmar i veckan trĂ€ffar du egentligen din man?” En helt naturlig frĂ„ga till vilken bondhustru som helst. Bönder jobbar ju jĂ€mt pĂ„ sommaren. Men om det var sin ömma medkĂ€nsla hon ville förmedla ja dĂ„ misslyckades hon kapitalt. Det kĂ€ndes mer som ett elakt tjuvnyp. Som att jag gjorde nĂ„got fel. Som att jag var misslyckad, Samma sak har jag sett att Lady Dahmer fĂ„tt utstĂ„. MĂ„nga ifrĂ„gasĂ€tter till exempel att hon som feminist gĂ„r med pĂ„ att hennes man Ă€r familjens huvudsakliga försörjare. Vad statuerar hon för exempel för sina barn egentligen?
Absolut. Det Ă€r viktigt att fundera pĂ„ dessa saker. Men om man nu vĂ€rnar en kvinna sĂ„ mycket – stĂ€ll de försĂ„tliga frĂ„gorna till hennes man istĂ€llet! Blir tokig pĂ„ att kvinnor alltid ska hĂ„lla pĂ„ och försvara sin livssituation. SĂ€rskilt som mĂ„nga kvinnor redan har en kamp hemma kring jĂ€mstĂ€lldhetsfrĂ„gor. MĂ„ste de ocksĂ„ försvara sig för fan och hans moster för att inte framstĂ„ som misslyckade offer? Varför naggar det pĂ„ en kvinnas status om hon har en man som inte tar sitt ansvar hemma? Varför betraktas det som kvinnans bedrift om hennes man drar ett lika tungt lass? I mitt stilla sinne undrar jag alltid om dessa superjĂ€mstĂ€llda förhĂ„llanden som skildras av kvinnor verkligen överensstĂ€mmer med verkligheten eller kryddas för att se bĂ€ttre ut? Och vem tjĂ€nar i sĂ„dana fall pĂ„ det? Inte kvinnorna i alla fall.
Min vĂ€n Erica brukar sĂ€ga att min generation kvinnor har det vĂ€rre Ă€n hennes – eftersom vi blivit itutade att det GĂ R att leva jĂ€mstĂ€llt medan hon som Ă€r tolv Ă„r Ă€ldre Ă€n mig inte gör sig nĂ„gra illusioner om att det Ă€r möjligt. Kanske Ă€r det sĂ„? Kanske dröjer det flera generationer till innan vi Ă€r framme? Jag skrev en gĂ„ng om att feminism inte Ă€r att leva som man lĂ€r. Feminism Ă€r att göra analysen att det finns strukturer i samhĂ€llet som gör det jĂ€kligt svĂ„rt att kunna leva som man lĂ€r. Viktig skillnad. För i samma stund som kvinnor mĂ„ste leva som de lĂ€r för att fĂ„ tala om jĂ€mstĂ€lldhet â i samma stund skuldbelĂ€gger och tystar vi dem.
Jag Ă€r sĂ„ trött pĂ„ att kvinnors liv ska vĂ€ndas mot dem sĂ„ fort de diskuterar jĂ€mstĂ€lldhet. Jaha du Ă€r för delad förĂ€ldraförsĂ€kring â men hur mĂ„nga dagar tog din man ut egentligen? Jaha du Ă€r mot skeva skönhetsideal â men sjĂ€lv fĂ€rgar du minsann hĂ„ret och försöker hĂ„lla dig smal? Jaha, du Ă€r mot lönediskriminering men sjĂ€lv har du valt ett klassiskt kvinnligt lĂ„glöneyrke?
Den hĂ€r synen pĂ„ feminism bottnar i förestĂ€llningen att man inte duger som feminist om man samtidigt diskrimineras av en man. En mycket mĂ€rklig hĂ„llning dĂ„ feminismen budskap Ă€r att kvinnor Ă€r förtryckta genom strukturer i samhĂ€llet. Med detta sĂ€tt att resonera diskvalificerar vi ju varenda kvinna frĂ„n att kalla sig feminist. Men det gör ocksĂ„ att en kvinna som försörjer sig sjĂ€lv utan stöd frĂ„n en man hĂ„lls fram som en god feminist – trots att hon kan vara motstĂ„ndare till alla vĂ€rderingar som feminismen stĂ„r för. Eller att en politisk ledare som Margret Thatcher anses feministisk trots att den enda kvinna hon gjorde nĂ„got för var sig sjĂ€lv.
Tips om du vill ifrÄgasÀtta strukturer: FrÄga inte en kvinna varför hon tar all förÀldraledighet. FrÄga en man varför han inte tar nÄgon alls.
230 svar
Sà bra och viktigt inlÀgg!!
Varför Àr det sÄ fult att inte dela lika? Varför fÄr vi inte vara olika? Varför fÄr man inte prioritera olika saker i livet? Om det Àr EN person man borde söka upp pÄ youtube sÄ Àr det JORDAN PETERSON som pratar om jÀmstÀlldhet. Han Àr klockren. Professor/forskare som förklarar fakta.
JÀmstÀlldhet för mig (jag har svÄrt för ordet feminism dÄ jag kopplar det mer till manshat) Àr att ha frihet att vÀlja. VÀlja vad man vill göra i livet. Utbilda sig till det man vill och jobba med det man vill. Valfriheten.
Sedan nĂ€r det gĂ€ller âkommentarerâ pĂ„ bloggar och instagram sĂ„ tĂ€nker jag âvarför bli upprördâ? DĂ„ mĂ„ste man utgĂ„ frĂ„n att alla mĂ€nniskor Ă€r normala och sjysta mĂ€nniskor. Haha. Den mĂ€nniskosynen har inte jag. Det finns sĂ„ mĂ„nga idioter dĂ€r ute. Varför ska man dĂ„ lĂ€gga energi pĂ„ att bli upprörd? Fokusera pĂ„ de som ger energi och skratta Ă„t resten.
Hurra! Ălskar dina debattinlĂ€gg och kan bara hĂ„lla med. Min senaste feministiska gĂ€rning har varit att vara Ă€rlig bĂ„de med mig sjĂ€lv och mina nĂ€rmaste vĂ€nner om att mitt Ă€ktenskap inte Ă€r sĂ„ jĂ€mstĂ€llt som jag skulle önska. Om jag trodde det tidvis före barn har vĂ„r nu 2 mĂ„naders bebis bara accentuerat hur lĂ„ngt ifrĂ„n vi faktiskt Ă€r. Metaprojektledarjobbet Ă€r ett faktum men jag krigar för att mannen min ska vara hemma med ungen ens nĂ„gra mĂ„nader. Vi har en lĂ„ng vĂ€g att gĂ„..
Tack för vĂ€lskrivet inlĂ€gg. Intressant perpsektiv att detta blir ytterligare ett ansvarsomrĂ„den för kvinnan. Och mannen ”slipper undan” ansvaret Ă€n en gĂ„ng.
Att uppnÄ jÀmstÀlldhet i samhÀllet kan inte enkom ligga pÄ den enskilde individens (dÄ ofta kvinnans som Clara beskriver) ansvar, det Àr ju politiska beslut och ÄtgÀrder pÄ mÄnga nivÄer och inom mÄnga omrÄden som behövs för att komma framÄt i den frÄgan, likvÀl som i klimatfrÄgan.
Kanske kan det till nÄgon del handla om vilket typ av politik mÀnniskor föredrar, nÀr vÀljer att lÀgga alltför stort ansvar och tilltro till den enskildes förmÄga att Àndra pÄ urÄldriga samhÀllsstrukturer?
Ja!!! Och sÄ blir jag mer benÀgen att förstÄ mig sjÀlv pÄ köpet nÀr jag lÀser det hÀr och fÄr hjÀrnan att tÀnka i andra banor.
SÄ trÀffsÀkert och sant! Ett mycket viktigt inlÀgg som vi alla behöver pÄminnas om! Tack!
Jag mÀrker att jag sjÀlv hamnar i dessa tankebanor ibland och att jag hela tiden behöver vara pÄ min vakt mot mina egna tankar (som ju i hög grad pÄverkas av samhÀllsstrukturerna).
SĂ„ bra du skriver!
Jag tĂ€nker pĂ„ det hĂ€r med att dela förĂ€ldradagarna. Varför mĂ„ste de delas lika med linjal? Ăr det sĂ„ fel att den som tjĂ€nar mindre stannar hemma? Eller att den som har bĂ€st möjlighet stannar hemma? Jag förstĂ„r verkligen inte detta. Nu har jag inga barn sjĂ€lv sĂ„ jag ska vĂ€l vara tyst antar jag.
Det Ă€r vĂ€l Ă€ndĂ„ barnens bĂ€sta man ska se till i första hand, inte tjafsa om att det blir ”orĂ€ttvist”. Livet Ă€r det orĂ€ttvisaste som finns, om man tĂ€nker efter.
Keep up the good work, du och Jakob och barnen!
Fast varför skulle du inte fÄ komma med inlÀgg för att du inte har barn? All dialog Àr vÀlkommen i alla debatter, det Àr tystnad och sk shaming som stryper syret. Inte olika Äsikter och tankar.
SjÀlv kÀnner jag inte att jag har nÄgot sÀrskilt jag behöver uttrycka men tycker det berikar mig att lÀsa andras tankar hÀr. Inte minst nÀr det kommer fram lite olika vinklingar, det finns ju inget facit.
IgÄr gick min manlige chef till den manliga kollegan och berömde för hans insats förra veckan,men till mig inte ett ord.RÀnderna gÄr aldrig ur strukturerna.Trir fortfarande att kvinnor tar merparten av ansvar för barn och hem.
Hur vet du att det var pga att du Ă€r kvinna som din chef inte berömde dig? Det kan ju naturligtvis finnas skĂ€l, men ibland efterlyser jag perspektiv och lite tolkningsfantasi – allt beror inte pĂ„ det sk strukturella patriarkatet.
Nej det bör inte ligga pÄ den enskilda att bestÀmma, dÄ fÄr vi aldrig nÄn jÀmstÀlldhet. Var o en bör ha egna förÀldradagar som inte kan ges bort. I Sverige har vi jÀttegenerös förÀldraförsÀkring o det Àr ju bara trams att det inte ska rÀcka till bÄda förÀldrarna!
Jag blir riktigt arg nÀr jag lÀser det du skriver! Ponera att mannen Àr till exempel oförmögen att jobba nÄgonsin eller kanske studerar till lÀkare, vilket tar mÄnga Är. Varför ska dagar lÄsas och sedan försvinna!? För att man inte fÄr ge bort dagar. Det Àr ju fullstÀndig idioti.
För att jag tycker att varje mÀnniska ska ha rÀtt att vara hemma med sitt barn lika mycket. Alla sk förnuftiga resonemang tenderar att ge kvinnorna flest dagar hemma. Pga att vi alla styrs av den kultur vi lever i o de patriarkala sÀttet att tÀnka. JÀmstÀlldheten i samhÀllet pÄverkas mycket av vem som tar förÀldraledigheten och vabbdagarna.
För det första du verkar inte ha lÀst det jag skriver eftersom du skriver om aningen annat.
”RĂ€tt att vara hemma”. Det Ă€r ju bara att vara hemma. En man kan ju hĂ€vda sin ”rĂ€tt” och stanna hemma, utan att dagar behöver vara lĂ„sta. Punkt.
Kvinnor som studerar till lÀkare Àr förÀldralediga med sina barn utan problem, dÄ kan pappor ocksÄ vara det. Studenter pÄ högskola, bÄde mÀn och kvinnor, har rÀtt till förÀldrapenning och rÀtt att Äteruppta sina studier efter förÀldraledighet.
Jag vet det dĂ€r. Problemet Ă€r om man i sin egen familj vill vĂ€lja sjĂ€lv och inte fĂ„r det pĂ„ grund av lĂ„sta dagar! Att ”mĂ€nnen” som inte vill va hemma ska tvingas Ă€r ju helt fel. Det bara mĂ„ste vara sĂ„ att familjen sjĂ€lv fĂ„r vĂ€lja. Allt annat Ă€r förkastligt. Man blir ju inte ex. tvingad till semester och annat. Har kvinnor sĂ„ dĂ„lig pli pĂ„ sin partner att den inte vill va hemma sĂ„ Ă€r det nĂ„got annat grundlĂ€ggande fel menar jag.
Roligt svar frĂ„n Camilla dĂ€r. Man ska alltsĂ„ uppnĂ„ jĂ€mstĂ€lldhet genom att ha pli pĂ„ sin partner! đ
Camilla: Du infriade precis det Clara önskade frÄngÄ. Skylls pÄ kvinnan att man inte lyckas dela förÀldraförsÀkringen jÀmt.
Vet du vad Camilla? Om en person, man eller kvinna, inte anser sig ha tid för att vara förÀldraledig dÄ har man inte tid med att vara förÀlder och bör avstÄ. Man gör plats för det man anser viktigt. Studier gÄr till exempel att pausa. Tanken att barnet ska förvÀgras relationen till en förÀlder för att den andra inte kan jobba Àr ocksÄ en idé som utgÄr frÄn vad som Àr bÀst för de vuxna, inte för barnet.
Fast vet du vad Anna! Jag anser just att man ska göra plats för det som Ă€r viktigt. Men vad som Ă€r viktigt mĂ„ste familjen fĂ„ bestĂ€mma. Och sĂ„ lĂ€nge förĂ€ldrar har försörjningsplikt osv. mĂ„ste ju förĂ€ldraledigheten utgĂ„ frĂ„n dom vuxna. Det sĂ€ger sig sjĂ€lvt. Dom vuxna bestĂ€mmer. Barnet blir knappast ”förvĂ€grad” en relation pga. detta i de allra flesta fall. Ingen av er som ”svarar” pĂ„ det jag skriver tycks se poĂ€ngen med att sjĂ€lv vĂ€lja.
För att verkligen tydliggöra detta kommer hÀr ett exempel, det finns lika mÄnga exempel som familjer: om en person(man eller kvinna, skitsamma) till exempel inte jobbar alls av nÄgon orsak. DÄ tycker jag att dagarna ska anvÀndas av den som har ett jobb och dÄ kan vara förÀldraledig. PÄ sÄ vis kan bÄda! vara hemma lÀngre tid tillsammans! med sitt barn.
PÄ ett övergripande plan kan tvingande pappamÄnader kanske lösa ett problem(?) Men, som alltid, pÄ individnivÄ funkar det sÀllan.
Och till dig Catarina:
Jag Ă€r inte sĂ„ sĂ€ker pĂ„ att jĂ€mstĂ€lldhet skulle göra alla lyckliga. Ăr du? Men ja, att ha pli pĂ„ sin partner Ă€r vĂ€l ett jĂ€vla bra sĂ€tt att uppnĂ„ likhet, om det Ă€r det du vill uppnĂ„ med plin.
Men vad gör man om man inte tror att barnet fÄr bra tillsyn och vÄrd av barnets ena förÀlder? Ska man ÀndÄ tvinga den att vara hemma? Alla har inte bra partners!
Camilla, jag uttalade mig inte kring huruvida jag tycker att dagarna bör vara lĂ„sta eller inte utan pĂ„ att orimligheten i att nĂ„got annat Ă€r viktigare Ă€n relationen till barnet. Ett barns anknytningspersoner beror pĂ„ vem som sköter omvĂ„rdnaden de första 18 mĂ„naderna i livet. Ăr du inte dĂ€r kan du inte ta igen det senare, alltsĂ„ borde rimligtvis tid med barnet vara den viktigaste faktorn i en förĂ€lders liv. Du sĂ€ger att det Ă€r upp till var och en att avgöra vad som Ă€r viktigt men hur den biologiska utvecklingen ser ut Ă€r inte nĂ„got du kan vĂ€lja. Du kan dĂ€remot vĂ€lja att anpassa familjelivet efter det eller lĂ„ta bli. Priset för att ignorera det kommer du aldrig behöva betala, det kommer barnet göra.
forts. Och majoriteten har i undersökningar inte velat att den delas och öronmÀrks, utan att det Àr bra som det Àr nu.
Detta gjorde mig vĂ€ldigt stressad nĂ€r vi fick vĂ„rt första barn. Min man var nyanlĂ€nd till Sverige, och det tog flera Ă„r innan han fick nĂ„got arbete. NĂ€r det kom tapeten att det vore en bra idĂ© att inte kunna ge av förĂ€ldradagar till varandra, sĂ„ tĂ€nkte jag ”HjĂ€lp!”. Som ni vet Ă€r det svĂ„rt att komma in pĂ„ den svenska arbetsmarknaden som nyanlĂ€nd. Trots högskoleutbildning osv. DĂ„ han inte var asylsökande sĂ„ hade han inte rĂ€tt till nystartsjobb osv. Min man skulle inte heller fĂ„tt ut nĂ€stan ett skit för sina dagar under vĂ„rt första barns första 2-3 Ă„r.
JAG valde att vara hemma, trots att min man var arbetslös. Jag ville inte missa det första Äret. SÄ vi var hemma bÄda tvÄ nÀstan hela tiden hennes första levnadsÄr, och min man kunde tacka ja till enstaka jobbtillfÀllen. Efter ett Är Ätergick jag till arbetet och han fortsatte att vara hemma med vÄr dotter förutom vid enstaka timvik.
SÄ pÄ pappret ser det ut som att vi hade det jÀtte ojÀmstÀllt, och i verkligheten var det tvÀrtom.
Hade vi inte gjort sÄ som vi gjorde, sÄ hade min mans chans till arbetstillfÀllen dröjt ytterligare minst ett halvÄr. Det kanske inte lÄter som mycket, men oj sÄ det tÀr att leva i den stÀndiga oron och stressen.
Det jag vill sÀga med detta Àr frÀmst att det finns sÄ otroligt mÄnga livssituationer i samhÀllet och jag upplever att man ofta utgÄr ifrÄn medelklassen eller överklassen nÀr man pratar om att det inte ska vara möjligt att dela med sig av sina dagar.
Jag förstÄr tanken, absolut,en verkligheten ser ibland annorlunda ut.
Ă h Anna! Precis sĂ„ kan det vara. Skulle en se pĂ„ vĂ„r situation dĂ€r jag Ă€r heltids förĂ€ldraledig frĂ„n jobbet sĂ„ kan det se helt snevridet ut. Men min man jobbar tre minuter frĂ„n hemmet, Ă€r hemma frukost 1,5 timme, lunch 1 timme, fika 1 timme och kvĂ€ll sĂ„klart och mĂ„nga dagar mer. Han Ă€r en vĂ€ldigt nĂ€rvarande pappa och gör mycket av markservicen men han kan aldrig ta ut en hel dags förĂ€ldrapeng eftersom han jobbar med djur. DĂ€remot kan jag ju ta ut âbaraâ 75% och han 25% mĂ„nga dagar och han kan ta ut Ă€ven pĂ„ helger, sĂ„ kan jag avstĂ„. Eftersom jag tjĂ€nar mest Ă€r jag ocksĂ„ glad att inte allt för mĂ„nga dagar Ă€r lĂ„sta, dĂ„ kan vi gemensamt fĂ„ mĂ„nga dagar hemma med vĂ„rt barn.
HĂ„ller med, Linn! Min sambo Ă€r hjĂ€rnskadad efter en olycka och han kan inte ta hand om vĂ„rt barn sjĂ€lv under lĂ€ngre tider. Jag tog 14 mĂ„naders förĂ€ldraledighet nĂ€r vĂ„rt barn föddes, sen fick barnet börja förskolan. Min sambo var sjukskriven nĂ€r barnet föddes och började senare med ”trĂ€ningsjobb” för att lĂ€ra sig jobba igen nĂ„gra dagar i veckan, sĂ„ han var ju hemma mycket. Men pĂ„ papperet har jag tagit all förĂ€ldraledighet och han har gett alla dagar han kan till mig, sĂ„ det ser ju vĂ€ldigt ojĂ€mstĂ€llt ut.
Det Àr vÄra gemensamma skattepengar som finansierar förÀldrarförsÀkringen, sÄ dÄ tycker jag att man bör ta hÀnsyn till vad majoriteten vill.
HÄller med dig fullstÀndigt!
Varför vill du ha ett samhĂ€lle som frĂ„ntar den enskilda individen rĂ€tten att bestĂ€mma över sitt eget liv? OtĂ€ckt tycker jag! Det finns redan för mycket av detta i Sverige som det Ă€r. Hur definierar du den jĂ€mstĂ€lldhet du vill tvinga fram? Vad innebĂ€r jĂ€mstĂ€lldhet för dig? Vad exakt Ă€r det du vill att vi skall tvingas till? Ăven om vi har en sk patriarkal historia i Sverige sĂ„ innebĂ€r det inte att folk skulle vara ”förgiftade” av ”patriarkala strukturer” för att de vĂ€ljer att modern Ă€r hemma med de smĂ„ barnen i familen. Jag önskar ett samhĂ€lle med större frihet, med utrymme för mĂ€nniskor att i största möjliga mĂ„n forma sina egna liv efter eget huvud, efter egna drömmar och övertygelser. SĂ„som att fĂ„r uppfostra och utbilda sina egna barn sĂ„ som det passar familjen bĂ€st. (Och det passar inte alla att lĂ„ta sin barn vĂ€xa upp pĂ„ institutioner som förskolor och skolor) Jag vill verkligen inte ha ett samhĂ€lle som i Ă€nnu högre grad tar ifrĂ„n vuxet folk deras integritet och ansvar för sina egna liv, ett samhĂ€lle som omyndigförklarar folket för att förhindra att oliktĂ€nkande/fritĂ€nkande/sjĂ€lvstĂ€ndigt tĂ€nkade kan leva som de sjĂ€lva önskar Ă€r ett oerhört otĂ€ckt samhĂ€lle…
Det hÀr resonemanget kommer till sist att barnet att fÄ betala. Det finns de fÀder som inte fixar att vara hemma med barnen. Mitt ex vantrivdes nÄtt sÄ fruktansvÀrt att det gick ut över hela familjen. SÄ om jag inte fÄr vara hemma större delen av tiden sÄ fÄr barnet mindre tid hemma. LÄt vuxna vara vuxna och göra det bÀsta för barnet! Det behövs inga lagar dÄ.
Fast det som hĂ€nder Ă€r dĂ„ följande: kvinnorna tjĂ€nar i regel mindre Ă€n sina manliga partners, sĂ„ dĂ„ ”blir det sĂ„” att kvinnorna stannar hemma. Den som upplever sig ha ”bĂ€st möjlighet” Ă€r ocksĂ„ i regel kvinnorna (man tjĂ€nar mindre, kanske har ett slitigare jobb inom skola/vĂ„rd/omsorg/annat klassiskt kvinnoyrke som Ă€r svĂ„rare att kombinera med familjebildning etc). Jag tror att vĂ€ldigt mĂ„nga heteropar delar upp förĂ€ldraledigheten â dvs kvinnan tar merparten â utifrĂ„n ”det blev enklast sĂ„”, snarare Ă€n ”jag som kvinna Ă€r bĂ€st lĂ€mpad för att ta hand om ett barn/jag som man Ă€r sĂ€mre lĂ€mpad att ta hand om ett barn”. Jag Ă€r med andra ord helt för det Clara skriver, att vi ska ifrĂ„gasĂ€tta mĂ€nnen som inte tar sin förĂ€ldraledighet snarare Ă€n att ifrĂ„gasĂ€tta varför kvinnorna tar FĂR mycket, men det Ă€r fortfarande viktigt att ifrĂ„gasĂ€tta vĂ„ra individuella val och vilka strukturer vi ger uttryck för och hur vi hamnade dĂ€r.
I mitt fall prioriterar inte min man att vara hemma med barnen. Hade han fĂ„tt vĂ€lja hade vi satt vĂ„r dotter pĂ„ förskola nĂ€r hon var 1 Ă„r 40 timmar i veckan. För mig Ă€r det otĂ€nkbart. SĂ„ jag anvĂ€nde 50 000 kronor av mitt sparkonto för att vara hemma tills hon var 1 Ă„r och 9 mĂ„nader. Jag jobbade dessutom jĂ€tte mycket nĂ€r jag var gravid. SĂ„ jag var helt slut och fick sjukskrivas i 8 mĂ„naden. Allt för att fĂ„ en drĂ€glig förĂ€ldrapenning. DĂ„ jag jobbat deltid. Eftersom min arbetsgivare inte ville ge mig heltid. Trots att dom nyanstĂ€llde mĂ€n som fick heltids tjĂ€nst. Jag jobbar deltid nu oxĂ„ för att min dotter ska fĂ„ vara pĂ„ förskola lagom mycket. Jag orkar dessutom inte jobba mer för jag sköter allt praktiskt hemma. Eftersom min man inte tycker det Ă€r sĂ„ viktigt. Huset sĂ„g ut som ett krig, smutsigt krig⊠nĂ€r jag trĂ€ffade honom och flyttade in. SĂ„ jag vet var hans nivĂ„ ligger om han fĂ„r ta ansvar sjĂ€lv. Till exempel har jag tagit exakt alla nĂ€tter och nĂ€stan alla nattningar för han tycker det Ă€r ok att lĂ„ta barn skrika och grĂ„ta sig till sömns sjĂ€lva. Han har dessutom barn sedan innan och jag har sett hur han har tagit âansvarâ för dom. Inga sĂ€ngklĂ€der i sĂ€ngarna, jĂ€tte dĂ„lig skrĂ€p mat, inga bra rutiner, glömmer nĂ€r det Ă€r stĂ€ngt Ă€r planeringsdag pĂ„ förskolan till exempel. SĂ„ jag drar allt sjĂ€lv för jag vet hur lĂ„ngt under mina vĂ€rderingar omsorgen om hem och barn sjunker om jag ska delegera till honom. Idag har han inte nĂ„gon speciellt nĂ€ra relation varken med vĂ„ra barn eller hans barn. Han har aldrig prioriterat mer en det absolut basala. Han Ă€r jĂ€tte snĂ€ll, omtĂ€nksam, jĂ€tte duktigt pĂ„ sitt jobb och driftig dĂ€r⊠men jĂ€mstĂ€lldhet och ansvar finns inte. Jag önskar jag verkligen hade förstĂ„tt vikten av att vĂ€lja en livspartner som vĂ€rderar feminism och jĂ€mstĂ€lldhet. Men nu sitter jag med dĂ„lig lön, tomt sparkonto, ekonomiskt beroende av en man, dĂ„lig pension och helt slutkörd pĂ„ grĂ€nsen till utmattning. Detta pga mannen jag valde som far till mina barn. Jag börjar seriöst fundera pĂ„ om kĂ€rnfamilj Ă€r en bra idé⊠samhĂ€llet Ă€r inte byggt för kvinnor och barn. Det Ă€r fortfarande i det stora hela byggt för att passa mannens behov.
MEN du har nÀra relationer till barnen och Àr antagligen deras trygghet. Och du har lyssnat pÄ din inre röst och följt dina vÀrderingar. DET Àr ocksÄ vÀrt nÄgot. Du kommer alltid att kunna se dig sjÀlv i spegeln och kÀnna att du trots allt gjorde det som kÀndes rÀtt för dig.
Jag tĂ€nker ocksĂ„ att du INTE ska klandra dig sjĂ€lv för att du ”valde” en man som inte har samma instĂ€llning som du, det Ă€r ju just det som Clara beskriver sĂ„ fint hĂ€r ovan; att vi kvinnor inte kan ta pĂ„ oss (Ă€ven) att mĂ€nnen i vissa fall brister i omsorg eller jĂ€mstĂ€lldhet. Stor varm kram till dig!
Vad fint skrivit! Jag tÀnker oxÄ att min relation till barnen Àr vÀrt exakt var enda krona. Men att det inte borde vara sÄ att jÀmstÀlldhet hÀnger pÄ vilken kille man vÀljer att skaffa barn med. Att det inte ska vara en ekonomisk katastrof att ta hand om sina barn pÄ ett drÀgligt sÀtt. Jag anser inte att smÄ barn ska lÀmnas pÄ förskola tidigt i livet och mÄnga timmar i veckan. Jag tycker absolut inte att förÀldradagar ska vara lÄsta till varje förÀlder utan att man kan anvÀnda dom fritt i familjen. Jag har tvingat min man att ta ut förÀldrapenning pÄ lediga dagar och helg innan vÄrt ena barn fyller fyra, annars kommer försÀkringskassan dra bort dagar pÄ lÀgsta nivÄerna för mig. För man fÄr bara spara ett visst antal dagar efter fyra Är. Jag tror faktiskt inte att han kommer ta ut alla pÄ sjukpenningsnivÄ innan hon Àr tolv heller. Dagar som hade varit jÀtte vÀrdefulla för mig. Nu fÄr jag anvÀnda lÀgsta dagar 180:- nÀr jag ska vara förÀldraledig tillexempel nÀr förskolan Àr stÀngd. Jag Àr nu oxÄ i den mÀrkliga situationen att jag inte kan skaffa fler barn för jag inte klarar av det ekonomiskt⊠av alla orsaker till att inte fÄr barn som man kan drabbas av sÄ trodde jag inte att det skulle bli ekonomisk infertilitet.
â€ïžâ€ïžâ€ïž
vill tipsa dig om Instagramkontot mansbebisar . Hoppas du kan börja följa och hitta styrka frÄn medsystrar som varit i samma situation
â€ïžđ·
Styrkekramarâ€
NÄgot som förvirrat mig Àr att min man tjÀnar mindre och har ett slitigare jobb men ÀndÄ verkar det inte som det generellt förutsÀtts att han ska vara mer förÀldraledig. Vet inte riktigt vad jag ville sÀga med det detta, men kÀnner kanske att det Àr lite olustigt (i brist pÄ bÀttre ord) att det inte verkar förutsÀttas att han ska ta mer för han tjÀnar mindre utan snarare att det förutsÀtts att jag ska ta mer för att jag bara antas tjÀna mindre. Speciellt eftersom vi vill dela lika Àven om vi inte tjÀnar lika. Nu vet jag ju sÄklart inte vad andra tÀnker, och det kanske inte var sÄ det var menat, men det Àr iaf sÄ jag har upplevt det nÀr det kommit pÄ tal.
Mitt mammahjÀrta hade inte klarat att gÄ tillbaka till jobbet efter 6-8 mÄnader. SÄ tacksam att min man inte visat större intresse att vara förÀldraledig. Jag har jobbat 100% egoistiskt och tagit nÀstan all förÀldraledighet, sett till att inte betala in mindre till pensionssparande under förÀldradagarna samt lÄter min man betala in extra pensionsspar som kompensation för missade arbetade dagar. Min löneökning har sÀkert pÄverkats negativt av mitt val men eftersom vi Àr gifta har jag rÀtt till 50% av sparande och huset vilket har ett vÀrde som inte hade varit möjligt utan min mans lön.
Jag har prioriterat att vara mer hemma men har ocksĂ„ sett över min situation för framtiden. Fullt medveten att detta inte Ă€r alla förunnat men allt för mĂ„nga tar inte denna diskussion med sin partner đ
Precis, lön Àr ju ett svepskÀl egentligen. Det finns en förvÀntan i samhÀlle att mammorna ska ta större del. Jag och min man har liknande jobb och tjÀnar nÀstan lika mycket, ÀndÄ har folk utgÄtt frÄn att jag ska vara hemma merparten av tiden. I övrigt hÄller jag med Clara, sluta ifrÄgasÀtt kvinnorna och börja stÀll krav pÄ mÀnnen.
SÄ ser statistiken ut för det handlar inte om pengar, det handlar om kultur.
Han tjÀnar mest sÄ hon Àr hemma.
Hon tjĂ€nar mest – hon Ă€r hemma Ă€ndĂ„.
Han Àr egenföretagare sÄ kan inte vara ledig.
Hon Àr egenföretagare sÄ hon Àr ju ÀndÄ hemma och voilà kan vara ledig.
SÄ kort och sÄ mitt i prick.
đđ»
Jag tĂ€nker att de viktigaste Ă€r att partnern Ă€r hemma Ă„tminstĂ„nne nĂ„gra mĂ„nader pĂ„ heltid. Annars fattar hen inte hur de Ă€t! Mitt ex skryter om att hen minsann var hemma med Ă€ldsta barnet… Jovisst men nĂ€r jag kom hem frĂ„n mitt halvtidsjobb dĂ„ var allt mitt ansvar igen! (att jag var halvt sjukskriven hade ju ingen betydelse), min partner var inte hemma sĂ€rskilt mycket med smĂ„syskonen & vabbade i stort sett aldrig… & har i dag en tĂ€mligen usei relation med sina barn….
Jag bar barnen i 9 mÄnader, födde dem och offrade min kropp och hÀlsa för det, dÄ ville jag vara hemma lÀnge ocksÄ för att lÀka bÄde psykiskt och fysiskt och fÄ skörda frukterna av det. Det funkade hur bra som helst mha dagens system. Ingen annan ska vÀlja det Ät mig. Hade fÄtt sjukskriva mig om jag tvingats tillbaka efter 9 mÄnader.
Den som bÀr och föder barnet har förtur att bestÀmma tycker jag.
Har för övrigt aldrig fÄtt kommentarer eller tyckande om det. Heja folk som sköter sitt.
För att jag tycker att varje mÀnniska ska ha rÀtt att vara hemma med sitt barn lika mycket. Alla sk förnuftiga resonemang tenderar att ge kvinnorna flest dagar hemma. Pga att vi alla styrs av den kultur vi lever i o de patriarkala sÀttet att tÀnka. JÀmstÀlldheten i samhÀllet pÄverkas mycket av vem som tar förÀldraledigheten och vabbdagarna.
Oj min kommentar hamnade pĂ„ fel stĂ€lleđ€Ż
Det har ju iofs alla förÀldrar idag; möjligheten att fÄ vara hemma sÄ mycket man vill med sina barn. Det Àr bara det att mÀn generellt inte tar den möjligheten.
Fast i dagens förÀldraförsÀkring har bÄda förÀldrarna redan rÀtt till hÀlften av dagarna var. Enda skillnaden mot vad du vill införa Àr tvÄng att inte avstÄ dagar till partnern. Gör man inte det Àr det automatiskt uppdelat redan. De som vÀljer att dela upp det annorlunda VILL ju det. Jag vill inte bo i ett land dÀr vi inte fÄr bestÀmma sjÀlva över vÄra eget familjeliv. Valfrihet att forma sitt liv som en önskar/vad som passar varje familj Àr ocksÄ viktigt.. !
Samma hĂ€r. VĂ„r situation sĂ„g ut som sĂ„ att vi bĂ„da tjĂ€nade minimalt och bĂ„da ville vara hemma lĂ€nge. Jag hade en otroligt jobbig graviditet och behövde tid för att hitta mig sjĂ€lv efter det. Och nĂ€r barnet kom kan jag sĂ€ga att jag inte var beredd pĂ„ vad det skulle göra med mig. Hur starkt det kan vara. Trodde inte bebistiden skulle vara ”min grej” men hade fullkomligt fel dĂ€r. Men behövde trots det sĂ„ mycket tid att navigera i katastroftankar och beskyddarinstinkter, landa i moderskapet. Det slutade med att vi var hemma ett Ă„r var genom att vara luspanka och skarva och pussla. Men det Ă„ret jag fick, det behövde jag, av alla möjliga skĂ€l, som jag ocksĂ„ vill understryka heller inte gick att förutse.
Höjden av att vara ofeministisk Ă€r vĂ€l Ă€ndĂ„ att FRĂ NTA rĂ€tten att bestĂ€mma sjĂ€lv? Som nĂ„gon annan skrev, om man nu har en ”kass” partner (kass pĂ„ vissa omrĂ„den kanske, eller rentav vĂ€rdelös pĂ„ alla plan, mĂ„nga kvinnor har hamnat i den sitsen och det sista de behöver Ă€r vĂ€l att bli ĂNNU mer omyndiggjorda, lĂ„sta och överkörda?) sĂ„ fruktansvĂ€rt att inte kunna bestĂ€mma sjĂ€lv hur man ska lĂ€gga upp det hemma. Det Ă€r ju fan givet att alla gör det som blir bĂ€st för just dem. Tycker ocksĂ„ det Ă€r vansinnigt att tro att detta bara handlar om pengar? Det Ă€r hundratals variabler som mĂ€ts och vĂ€gs i varje familj. Pengar var det sista vi brydde oss om dĂ€r och dĂ„ eftersom vi Ă€ndĂ„ inte hade nĂ„gra.
Verkligen +1 pÄ allt du skriver! Den dagen vi delar lika pÄ graviditet och förlossning kan vi dela lika pÄ förÀldraledighet ocksÄ. DÀremot menar jag inte att kvinnan ska ta all ledighet, men jag anser att om kvinnan vill vara hemma lÀngre Àn halva tiden sÄ har hon förtur till detta. Det gÄr liksom inte att vara 100% jÀmstÀlld i barnfrÄgan eftersom det Àr kvinnan som bÀr, föder och lever med alla de efterdyningar en graviditet innebÀr!
Jag kĂ€nde ju dĂ„ tvĂ€rtom. Eftersom jag redan gjort hela jobbet sjĂ€lv med graviditet och födsel, sĂ„ skulle jag vĂ€l för fan fĂ„ vara fri sen? Ska jag sen ta nĂ€tter, bajs och matande ensam ocksĂ„? Nej min man var ledig frĂ„n start. Första barnet i nio mĂ„nader dĂ€r jag pluggade heltid pĂ„ distans. Det var vad jag behövde. Alla Ă€r vi olika. Hade spytt om min man betraktat att bli förĂ€ldrar som en ”tjejgrej” dĂ€r han skulle vara en bifigur. DĂ„ hade vĂ„rt Ă€ktenskap tagit slut.
En viktig del att ta i beaktning Àr barnets anknytning till bÄda förÀldrarna. Barn bryr sig om kvantitet, den som Àr dÀr, mÄnga dagar. Ska inte barnen fÄ chans att ha samma anknytning till bÄda sina förÀldrar? Inte frÀmst till den som tjÀnar minst (oftast kvinnan)?
Den hÀr kommentaren hamnade pÄ fel stÀlle. Var menat som ett svar lÀngre upp i nÄgon trÄd.
FörstĂ„r inte varför barnet inte skulle ha chans till âsammaâ anknytning om den ene förĂ€ldern tar större delen av förĂ€ldraledigheten? Det handlar ju inte bara om kvantitet (isĂ„fall skulle förskolepersonal ha mycket bĂ€ttre anknytning till barnen Ă€n deras förĂ€ldrar dĂ„ barnen ofta Ă€r dĂ€r 40h/vecka, ibland mer) utan Ă€ven hur man spenderar tiden tillsammans, dvs kvalitet.
Jobbar man sÀg 7-16 hinner man ju ÀndÄ spendera en del timmar med sitt barn innan det Àr lÀggdags och helgerna/lediga dagar kan man ju vara med sitt barn hela dagen. Om man Àr nÀrvarande, involverad, leker, busar, utforskar och upptÀcker, ser till barnets omsorgsbehov och möter dem under denna tid sÄ kan barnet absolut fÄ en stark anknytning till bÄda förÀldrarna! Anknytning handlar om mycket mer Àn att fördela tiden jÀmnt mellan förÀldrarna, utan Àven om vad man gör med den tiden man har med sitt barn.
NĂ€r min sambo och jag diskuterar kommande förĂ€ldraledighet sĂ„ handlar det ocksĂ„ mycket om att skapa anknytning till barnet i den tidig fas. Han har barn sedan innan och han upplevde det sĂ„ som lite svĂ„rt att fĂ„ till det dĂ€r eftersom det ju faktiskt handlar vĂ€ldigt mycket om mamman i början och för honom blir det viktigt att fĂ„ vara hemma en lĂ€ngre period. Men Obs! Han har fantastisk relation till sin barn nu, sĂ„ menar inte att det Ă€r kört bara för man inte Ă€r hemma lika lĂ€nge. đ
Sen Àr det ju inte alla som har möjlighet att dela lika av olika anledningar. TÀnker att pappan ocksÄ kan ta ett stort ansvar med allt runt omkring, pÄ tal om att kvinnor ofta Àr projektledare.
NĂ„gra osammanhĂ€ngaden tankar hĂ€r… hoppas det inte lĂ€t som jag knĂ€ppte dig pĂ„ nĂ€san nu, för det var inte meningen!
Jag tĂ€nker att det inte mĂ„ste vara millimeterrĂ€ttvisa. Men om vi tittar pĂ„ tex Nina Ă kestams forskning sĂ„ visar den pĂ„ att de âpersonliga valenâ (alltsĂ„ sĂ„dan val som sĂ€gs vara anpassade till en specifik familj) oftast leder till att mamman tar ut mer mer förĂ€ldraledighet Ă€n pappan. Och dĂ„ kan en ju ifrĂ„gasĂ€tta hur personliga de dĂ€r valen egentligen Ă€r och hur mycket av valen som beror pĂ„ nĂ„got strukturellt i samhĂ€llet.
Det tror jag Àr oerhört viktigt att vara medveten om.
Men varför ska man tolka det sÄ? NÀr Àr det accepterat att det faktiskt Àr personliga val, pÄ vilken grund tror man att mÀn och kvinnor i en perfekt fri vÀrld hade valt 50/50? Verkligen inte pÄ vetenskap iaf. Snarare pÄ en ideologi som VILL ha det sÄ, av ngn outgrundlig anledning. Om du öppnar valet och folk vÀljer att dela olika, sÄ kan det lika mkt vara för att de helt enkelt vill det, som för ngt nÀrmare konspiratoriskt om att man blivit styrd i smyg sÄpass att man mÄste omyndigförklaras sÄ att valen blir i enlighet med rÄdande ideologiska narrativ. NÀr fÄr man sÀga, att kvinnor och mÀn helt enkelt VILL olika, generellt? FÄr man nÄgonsin konkludera detta? Det Àr orimligt.
Jag Àr inte sÀker pÄ att jag förstÄr vad du menar och det kÀnns som att du tillskriver mig vÀrderingar jag inte kan identifiera mig med. Det jag försöker komma Ät Àr att jag tycker att det Àr sunt att vi reflekterar över _varför_ vi gör ett visst val? Tror vi att vi (alltid) gör det pga den fria viljan? Varför vÀljer i sÄ fall kvinnliga doktorander, lÀkare, egenföretagare mm att vara förÀldralediga och vabba mer Àn sina manliga kollegor?
Jag tror faktiskt inte att det Àr konspiratoriskt att tÀnka att en skev fördelning av tex förÀldradagar delvis kan tillskrivas patriarkala samhÀllsstrukturer. Men det betyder inte att jag vill omyndigförklara de som inte delar exakt lika. Hur kom du ens fram till det?
Jag tycker ocksÄ att det Àr ganska ointressant om kvinnor och mÀn vill olika. Jag tycker att det Àr mycket mer intressant att fundera över varför de vill olika.
Mycket bra inlÀgg! HÄller helt med.
Klockren analys! Jag har ocksĂ„ funderat pĂ„ det nĂ€r det gĂ€ller kvinnor och mĂ€n och kroniska sjukdomar till exempel. Att mĂ€n som stöttar kvinnor med sjukdom ses som klippor och hjĂ€ltar, medan kvinnor i samma position ses som offer och medberoende, och fĂ„r ta skulden och frustration frĂ„n andra för att mannen Ă€r sjuk och inte âhjĂ€lper tillâ.
Hoppas din man inser att han kommer mÄ bra av att vara hemma, och att han vill vara hemma i nÄgra mÄnader. För oss hjÀlpte det mycket.
Bra rutet förresten, Clara!
Milde himmel vad jag Ă€r trött pĂ„ allt sĂ„dant! Varför kan folk inte fĂ„r leva sina egna liv som det passar dem bĂ€st? Varför skall Ă€n det ena idealet och sedan det andra idealet styra sĂ„vĂ€l folks tankar som liv? Hur mĂ„nga vĂ„gar tĂ€nka sjĂ€lva idag? (eller vet ens hur man gör eftersom de blivit matade med ”det rĂ€tta” sedan vaggan) Hur i himlens namn kan vi vara sĂ„ frĂ€cka att vi i frĂ„gasĂ€tter folks privatliv? Att vi avkrĂ€ver folk svar pĂ„ hur de fördelar sysslorna i sina egna hem? Det Ă€r stillöst, smaklöst, skamlöst, hutlöst! Vi har alla ett enda jordeliv lĂ„t oss leva det i ödmjukhet och i första hand sköta vĂ„ra egna affĂ€rer. ”Feminism”har idag i mycket blivit en tvĂ„ngströja, en bur dĂ€r kvinnor lĂ„ser in varandra och sig sjĂ€lva. ”Feminism” som den ofta ser ut begrĂ€nsar mycket mer Ă€n vad den befriar kvinnor. Jag kan ofta tycka att ”feminism” innebĂ€r en nedvĂ€rdering av det som en gĂ„ng var kvinnans omrĂ„de, kvinnans sysslor och kvinnans liv. Vilket gör att mannen förblir normen för det som skall hyllas, tas pĂ„ allvar och beundras etc. Det Ă€r ”förnedrande” att kallas lĂ€rarinna, skĂ„despelerska eller skulptris. Den tidigare manliga beteckningen för dessa yrken (och andra) ansĂ„gs som det jĂ€mstĂ€llda och fina sĂ„ alla kallas nu mera lĂ€rare och skulptörer etc…varför blev det sĂ„? Helst ska vi ju inte ha nĂ„got kön alls utan vara neutrala, ”hen”…Mitt i all denna underliga masstrĂ€van efter vad som kallas ”jĂ€mlikhet” pĂ„gĂ„r ett förtryck en förföljelse av dem som inte vill leva som ”hen”, eller dem som det passar utmĂ€rkt att mannen hugger ved och bygger garage medan kvinnan lagar en soppa hemma i köket och snyter ungar. Om vi strĂ€var efter frihet för alla att vara den de innerst inne Ă€r sĂ„ kanske vi kan lĂ„ta folk fĂ„ fördela sĂ„dant som hushĂ„llssysslor som det passar dem bĂ€st. VĂ€lja yrke efter eget hjĂ€rta (eller stanna som hemmamammor/pappor medan barnen Ă€r smĂ„) Framtvingad ”frihet”, pĂ„tvingad normuppfyllande ”jĂ€mstĂ€lldhet”…vad Ă€r det egentligen? Sverige har mĂ„lat in sig i ett jĂ€mstĂ€lldhetshörn…
Ja, Àr det inte intressant, sÄ sÀg?
Jag trĂ€ffade en högst medveten och arg amerikansk sextonĂ„ring som jag pratade mycket med under en period. Det handlade om att hennes pappa hade hand om i princip allt i hushĂ„llet dĂ„ mamman har lidit och lider av psykiska problem. Det handlade om att hennes kusin var dum i huvudet ”för hennes högsta dröm Ă€r att bli hemmamamma, vilket pucko”. Det handlade om att hon gillade killar med att hon aldrig skulle ha en man som vuxen, utan leva med en kvinna istĂ€llet, för dĂ„ skulle hon slippa problem med jĂ€mstĂ€lldhet. (Och dĂ„ pratar vi om en ung kvinna som hade vuxit upp med en pappa som hade gjort ”allt”…) Det handlade om en massa tankar och funderingar om sĂ„dant som gjorde ont, det mesta handlade om att mĂ€n var svin. Jag frĂ„gade henne om hon som sĂ„ stark feminist skulle vara kvinnan som hackade pĂ„ en annan kvinnas val, oavsett hur de ser ut? Och om hon nĂ„gonsin fick en son, skulle han per automatik vara ett svin?
Jag vet att jag börjar bli ”gammal”, men mycket av oredan jag ser i relationer handlar om stora egon och en oförmĂ„ga att stĂ€lla olika typer av ansvar vid sidan av varandra. En förskollĂ€rare Ă€r fantastisk och en hjĂ€lte (gĂ€rna samtidigt som hon hĂ„ller pĂ„ att gĂ„ under av att ha ansvar över för mĂ„nga smĂ„ pĂ„ en gĂ„ng), men en hemmamamma Ă€r förtryckt. En doktorand Ă€r fantastisk, men en familj som hemskolar tre barn som alla fortsĂ€tter studera vidare vid ”erkĂ€nda lĂ€rosĂ€ten” Ă€r fundamentalistisk. En bilmekaniker Ă€r per automatik manschauvinist om han fortsĂ€tter sitt jobb pĂ„ kvĂ€llarna dĂ„ han hjĂ€lper kreti och pleti i bekantskapskretsen med deras bilar (och alla rĂ€knar med att han ska stĂ€lla upp samtidigt som de gĂ€rna pratar bakom ryggen om vilket pucko han Ă€r som aldrig ”hjĂ€lper till” hemma).
LÀr era barn att se pÄ andra mÀnniskor med ett visst mÄtt av fördragsamhet istÀllet för att döma dem efter en mall som nÄgon annan ritat. DÄ kanske de lÀr sig förmÄgan att kommunicera och prata med en partner redan frÄn början, innan det Àr för sent. Och kanske de hittar ett gemensamt förhÄllningssÀtt till livet som handlar om större saker Àn vem som ser att soptunnan Àr full.
à h vad bra skrivit. HÄller med om egot.
Jag lÀser in i den kommentaren att du börjar bli gammal, precis som du skrev. Men det sÀger jag med ödmjukhet inför den vishet som man mÄste leva ett liv för att bygga upp. Saknar att ha nÄgon gammal och vis i nÀrheten som kan svara mig pÄ det viset bÀr jag ojar mig över livet.
SÄ klokt! Försök tÀnka att man jobbar tillsammans för att familjen ska mÄ bra och utgÄ frÄn att omgivningen och familjen vill vÀl.
HÄller med dig till 100%!!!
BRA A!!! Mycket bra kommentar.
HÄller sÄ mycket med dig
Mycket bra skrivet!
Intressant inlÀgg och jag hÄller med dig pÄ det stora hela. Samtidigt Àr det nÄgot som gnager.
Jag tycker det finns en risk att debatten skuldbelĂ€gger mĂ€n för att vara mĂ€n; man utgĂ„r ifrĂ„n att de Ă€r förtryckare oavsett, ofta utan att kunna peka ut nĂ„got konkret som de har gjort. Jag upplever att mĂ€n dĂ€rför upplever det som att de vad de Ă€n gör blir smutskastade pĂ„ av âfeministerâ (som de i sin tur klumpar ihop till en enda grupp). SĂ„ blir debatten sĂ„ polariserad.
Min man och jag pratar mycket jÀmstÀlldhet. Och vi funderar pÄ vad jÀmstÀlldheten betyder. MÄste den i 100 fall av 100 innebÀra att alla familjer delar lika pÄ förÀldradagarna? Kan det finnas fall dÀr andra lösningar Àr önskade av alla parter och fÄr lov att vara okej?
Jag ville gĂ€rna vara hemma ett Ă„r med vĂ„r dotter. SĂ„ det var jag. Och jag ville inte kasta mig tillbaka in i skolans hektiska vĂ€rld (Ă€r lĂ€rare) pĂ„ 100%. SĂ„ nu under hennes andra Ă„r Ă€r vi lediga lika mycket var ungefĂ€r. NĂ€r hon fyllt tvĂ„ ska hon fĂ„ börja pĂ„ förskola. Vi bĂ„da trivs med det hĂ€r upplĂ€gget. Till saken hör ocksĂ„ att min man som doktorerar kĂ€nner det som att en tidsbegrĂ€nsad anstĂ€llning i ett forskningsprojekt Ă€r vĂ€ldigt svĂ„rt att kombinera med att vara helt borta under en lĂ€ngre tid – nĂ€r man Ă€r tillbaka Ă€r det helt enkelt kortare tid kvar pĂ„ forskningsprojektet och det finns egentligen ingen lösning för folk som Ă€r förĂ€ldralediga under tiden och dĂ€rmed ska fĂ„ förlĂ€ngd tid pĂ„ sig. SĂ„ han löser det genom att vara vĂ€ldigt produktiv nĂ€r han jobbar. Han fĂ„r ju egt ett halvĂ„r mindre pĂ„ sig att doktorera. Inte pĂ„ pappret, de erbjuder honom lĂ€ngre tid, men nĂ€r man jobbar i lag med andra och alla andra ska avsluta det gemensamma arbetet sĂ„ blir det svĂ„rt att lösa.
Men vi tycker bÄda att det Àr vÀldigt lagom att jobba halvtid var och tycker det Àr vÀrt mycket att dottern fÄr vara hemma tills hon fyllt tvÄ.
Samtidigt kÀnner jag mig Sà fruktansvÀrt misslyckad som feminist och skÀms över detta nÀr jag trÀffar andra. Att jag Àr hemma sÄ mycket mer Àn min man. Trots att vardagen funkar jÀttebra.
Det hade ju ocksÄ kunnat vara sÄ att jag hade velat vara hemma jÀmt, som min svÀgerska vars högsta dröm att fÄ vara hemmafru. SÄ sjukt oaccepterat och inte okej pÄ nÄgot att i vÄr tid.
Inom mig undrar jag nÀr vi kvinnor ska fÄ sluta skÀmmas och vÀlja det vi vill utan att nÄgon ska peka finger Ät.
LÄter som att ni har en lösning som passar er perfekt. Var nöjd med det och försök Ätminstone att strunta i andras Äsikter och framför allt: skÀms inte!
Du ska absolut inte skÀmmas! TvÀrtom, var stolt över att ni har lyckats bygga upp en vardag som er familj Àr nöjd med och som fungerar trots att det evetuellt gÄr emot rÄdande jÀmstÀlldhetsideal! Jag har sjÀlv jobbat deltid i tio Är nu (mina barn Àr 10 och 13). Min man har alltid jobbat heltid. Bor dock i Finland, och jag mÄste sÀga att jÀmstÀlldhetsidealet inte Àr lika starkt hÀr, Ätminstone inte dÀr jag bor och skulle sÀga inte generellt heller. SÀkert pÄ gott och ont.
KÀnn dig inte misslyckad utan lyckad för att du följer din vÀg och inte samhÀllets.
VÄra barn var hemma tills den yngsta börja förskoleklass. Av drygt 9 Är var min man kanske hemma 2 Är. Han ansÄg aldrig att jag var hemmafru utan hemmamamma. Vilket innebar att stÀd, tvÀtt och annat inte lÄg pÄ mig. Otroligt befriande. Han tog de flesta vaknÀtter nÀr de var bebisar för att han ville och alltid var först hos dem. Och trots att jag varit hemma mest sÄ Àr han nÀra vÄra barn. Vem de ringer beror pÄ situation.
Jag förstÄr att det Àr erat val och ni Àr nöjda. Samtidigt har jag sjÀlv doktorerat och alla mina kvinnliga kollegor har kunnat vara lediga pÄ heltid, medan i alla mÀns projekt har det funnits massvis med argument för att det inte skulle gÄ.
Jag tror mÄnga gÄnger kvinnor tar ett större ansvar och anpassar sig Àn vad mÀn gör. Har hört flera mÀn sÀga: jag kan inte vara pappaledig eftersom jag doktorerar. Jag har exakt samma tjÀnst, samma avdelningen osv = inga problem att vara ledig.
Jag och min man var hemma 1 Är var. vi kunde inte hitta ett enda argument för att vi inte skulle dela lika. Det Àr bÄdas barn lika mycket.
đđ»đđ»đđ»
Det Àr sÄ intressant att lÀsa. Och sorgligt.
Det blir sĂ„ tydligt att för att uppnĂ„ jĂ€mstĂ€lldhet mĂ„ste mĂ€nnen orka vara mer obekvĂ€ma och göra det som Ă€r utanför deras norm, Ă€ven om man kĂ€nner sig som en sĂ€mre lagspelare pĂ„ jobbet. Vara beredda pĂ„ att det finns kollegor och chefer (mĂ€n) som kommer tycka att de Ă€r störiga och konstiga – men göra det Ă€ndĂ„.
Jag hÄller verkligen med om det mesta av det du skrev i detta inlÀgg. Det Àr ju mÀnnen som behöver lite större krav pÄ sig. Om man klagar pÄ att en kvinna har en ojÀmstÀlld arbetsfördelning i sin familj, usÀger man ju samtidigt att familjeprojektet o allt hennes man gör Àr hennes ansvar, dvs att hon sjÀlvklart har projektledarens ansvar. Dubbelbestraffning kallas vÀl den hÀrskartekniken. Samtidigt ser jag att influerarna har ett vÀldigt stort inflytande pÄ de som lÀser och det Àr mÄnga. Det som syns i vissa stora bloggar Àr kvinnor som briljerar i traditionellt kvinnligt kodade sysslor, som visar upp ett liv dÀr de skapar ett bekvÀmt vackert hem för sin familj och dÀr det verkar som om de Àr projektledaren för allt som rör familjen. Jag konsumerar ju dessa bloggar och det slÄr mig ofta vilken extremt traditionell kvinnoroll som presenteras. Dessa kvinnor har ju ofta dessa uppgifter som en stor del av sitt arbete, och de som lÀser bloggarna jÀmför sig Àven om de har ett förvÀrvsarbete.
Det Àr ju ocksÄ svÄrt att rent praktiskt nÄ influerarnas mÀn för att kommentera. Diskussionen Àr dock viktig att hÄlla levande. Att försöka sÀtta ljuset pÄ ojÀmstÀlldheten utan att skuldbelÀgga kvinnorna, och att försöka att inte kÀnna sig ansvarig för ojÀmstÀlldheten i sitt eget förhÄllande nÀr den belyses.
SÄ bra och sÄ viktigt!
En av gubbsen pĂ„ jobbet frĂ„gade en gĂ„ng: Ăr du feminist?
Jag upplevde frĂ„gan lite spydig/provocerande, sĂ„ jag tĂ€nkte efter innan jag svarade: Alla som erkĂ€nner att mĂ€n o kvinnor inte behandlas lika – med tanke pĂ„ lön, sjukvĂ„rd, utbildning osv Ă€r feminister.
Det blev ingen diskussion, uppenbarligen höll de med.
SÄ lÀnge som vi har sÄnna stenÄlderstrukturer kvar Àr det inte givande eller ens intressant att diskutera vem som bytt bajsblöja flest gÄnger.
Bra! Hellre en man som driver feministisk politik som makthavare, Àn Àn en kvinna som driver anti-feministisk politik! (Med tanke pÄ det du skrev om Tatcher.)
Visst, men det finns ocksÄ ett vÀrde i representation. Det pÄverkar flickor att se eller inte se kvinnor pÄ höga positioner.
Det blir svÄrare och svÄrare att vara kvinna. Inga uppgifter och krav pÄ oss tas bort men nya lÀggs stÀndigt till.
Nja, beror pĂ„ vilket perspektiv man har. Tror inte att min gammelfarmor hade det speciellt lĂ€tt som bondhustru och mamma till 5 barn, utan tvĂ€ttmaskin, diskmaskin, dammsugare m.m. Inte heller min farmor, nĂ€r hon gick ut grundskolan förvĂ€ntades hon börja jobba inom nĂ„got lĂ„gbetalt yrke (hennes första jobb var i ett tvĂ€tteri) medans hennes bror âfickâ ta studenten. Vem som var âtvungenâ att vara hemma med barnen och sköta allt hushĂ„llsarbete sen kan du nog rĂ€kna ut. Inte heller min mamma hade lika mĂ„nga möjligheter som jag har haft att leva sitt liv som man vill. Vad Ă€r det för uppgifter och krav du tĂ€nker pĂ„ som vĂ„ra förmödrar har inte har haft pĂ„ sig?
Kanske menar Ella att vi kvinnor i jÀmstÀlldhetens tecken, förutom alla kvinnliga uppgifter som vi redan gör, Àven ska klara av att göra alla manliga saker, sÄsom tvÀtta bilen, byta dÀck och grilla som nÀmns nedan som manliga sysslor. Vi ska göra Ànnu mer för att vara jÀmstÀllda. Men mÀnnen gör ingenting mer, eller sÄ gör dom en liten del mer och hyllas dÄ som hjÀltar.
JÀmstÀlldhetsfrÄgor blir riktigt intressant nÀr en kvinna vÀljer att gÄ en annorlunda och normbrytande vÀg jÀmfört med vad familjen förvÀntar dig, tex integration dÀr en invandrarkvinna vÀljer att förvÀrvsarbeta dÄ familjen frÄn början helst vill att hon stannar hemma och tar hand om hemmet. DÀr kan det bli konflikter. Min kollega frÄn Somalia valde att vidareutbilda sig inom administration innan hon skaffade barn, nÄgot som verkligen inte uppskattades av familjen och omgivningen. De tyckte inte att utbildning var viktigt för en kvinna, nÀ hon skulle satsa pÄ att skaffa egen familj, barn och man nu nÀr hon hade den rÀtta Äldern inne. Sen skulle hon ju ÀndÄ vara hemma och ta hand om hemmet och barnen. Men hon stod pÄ sig, fick sin utbildning, jobbade med administration och Àven ett tag inom sjukvÄrden i Somalia innan hon flyttade till Sverige. Nu har hon man och barn sÄ nu Àr familjen nöjd.
En otroligt stark, inspirerande, rolig, spÀnnande och banbrytande kvinna. NÄgon mÄste ju ta första steget om man vill ha en förÀndring och vill leva ett annorlunda liv. Samtidigt som mÄnga Àr nöjda med att vara hemma och att mannen jobbar. De Àr i inkörda i det systemet precis som vi ocksÄ varit en period.
Nu jobbar hon med att fÄ unga vuxna i Sverige ut i arbete och till passande utbildningar (mÄnga med utlÀndskbakgrund). En bÀttre lÀmpad person och förebild för det jobbet Àr det nog svÄrt att hitta.
Men en förÀndring mÄste komma frÄn individen, inget som kan pÄtvingas utifrÄn. Jo, tankar och idéer kan vÀckas utifrÄn. Sen mÄste man pÄ nÄgot sÀtt ha familjen med sig pÄ sitt nya livsval.
De flesta kvinnor som jobbade i Syrien jobbade fyra timmar om dagen pÄ förmiddagarna och sedan var hemma pÄ eftermiddagarna. Deras mÀn hade dock ofta mer flytande arbetstider och kunde vara hemifrÄn mycket. Hade man rÄd tog man gÀrna hjÀlp med stÀd och matlagning (gÀller mÄnga lÀnder i vÀrlden). I Indien hör det till att anstÀlla folk hemma om man har rÄd. Om man tjÀnar mycket pengar och har fÄ anstÀllda sÄ ser omgivningen ner pÄ en. DÄ ska man hjÀlpa folk att fÄ jobb, vÀldigt annorlunda instÀllning Àn vÄr.
JÀmstÀlldhetsfrÄgor hos vita heterosexuella par som lever med en medelinkomst tycker jag Àr ointressant och trÄkig. Jag har mer spÀnnande saker att fundera kring i mitt liv.
I mĂ„nga kulturer Ă€r kĂ€rnfamiljen inte norm utan dĂ€r finns ett stort kollektivt kontaktnĂ€t som hjĂ€lps Ă„t med barn och hushĂ„ll. NĂ„got som vi i viss mĂ„n kanske borde stĂ€va lite mer mot? PĂ„ ett sett som passar oss? VĂ„ga ta mer hjĂ€lp, hjĂ€lpa grannar och omgivningen mer naturligt och spontant och sluta att vara se pĂ„ hur man i ett litet hushĂ„ll med man, fru och barn fĂ„r ihop livet…
Och varför fÄr man inte inte vara stolt och berÀtta att ens man hjÀlper till mycket hemma? Inte för att skryta utan för att man mÄr bra av det!? SÄ som man pratar med sina kompisar om livet, familjen och hur man har det i tillvaron.
Tack för att du sÀtter ord pÄ det hÀr! Det Àr liksom inte nog att man kÀmpar och sliter med huvudansvaret hemma, sen ska man behöva skÀmmas ocksÄ för att man misslyckats med jÀmstÀlldheten.
Jag tror nog dessvÀrre vi behöver tÀnka att vi ska försöka förÀndra hur vi lever Àven i det privata. Och jag tror inte vi kan vÀnta pÄ att mÀn plötsligt kommer ta initiativet till att störta patriarkatet, varför skulle det? Visst vore det rÀttvist, men knappat realistiskt.
Det Àr sÄklart besvÀrligt att tÀnka pÄ att ens egen livsstil inte Àr ideal, men jag tror inte vi behöver stÄ ut med den kÀnslan, inte krÀnga till vÀrldsbilden sÄ den passar livsstilen.
Jag hÄller ocksÄ med, men det finns sÄ mÄnga vinklingar i denna frÄga!
Tex, hur mÄnga kvinnor gör dom klassiska manliga sysslorna? Byter dÀck pÄ bilen, baxar in och monterar den nya tvÀttmaskinen, fixar veden och stÄr vid grillen?
De ”manliga sysslorna” sĂ„ som att byta dĂ€ck pĂ„ bilen, montera tvĂ€ttmaskin osv blir inte mĂ„nga timmars arbete. I mĂ„nga fall sker de sysslorna dessutom efter flertalet pĂ„minnelser frĂ„n kvinnan som projektleder i hemmet och ser till att vardagen fungerar. Kvinnor som grupp drar det tyngsta lasset, bĂ„de pĂ„ arbetsmarknaden och i vĂ„ra hem.
FrÄgan om hur vi ska kunna bygga ett hÄllbart liv Àr pÄ alla sÀtt ett samhÀllsproblem och inte en kvinnofrÄga. Vi mÄste förÀndra normer och strukturer i samhÀllet, inte skamma kvinnor som sliter!
Region SkÄne har en bra checklista för familjen för att kolla hur ansvaret Àr fördelat mellan förÀldrarna. Bra underlag för diskussion och synliggöra orÀttvisorna inom hemmet.
https://vardgivare.skane.se/siteassets/3.-kompetens-och-utveckling/projekt-och-utveckling/jamstallt-foraldraskap/material-foraldrar/checklista-for-familjen—om-ansvarsfordelning.pdf
Jag tycker checklistan över ansvarsfördelningen Àr vÀldigt bra, men samtidigt Àr det nÄgot skevt över hela debatten om hemsysslor. Det kÀnns som om livet blir en enda strÀvan efter evig semester och netflixtittande. Sedan sÄ tror jag det ibland glöms bort att det som Àr ett trÄkigt hemarbete för nÄgon ju Àr en hobby för nÄgon annan. Har en manlig kollega som tycker att höjdpunkten pÄ dagen Àr dÄ han kommer hem frÄn jobbet och fÄr börja laga middag. NÄgon gillar bakning, en annan trÀdgrÄdsarbete.
Jag menar att ska hemmajobbet delas lika ska ju Ă€ven dessa ”manliga sysslor” utföras av kvinnor. Inte utöver det hon redan gör, utan lika naturligt som att dela lika pĂ„ dammsugning, disk, tvĂ€tt mm. Jag byter gladeligen dĂ€ck pĂ„ bilen om han hĂ€mtar tonĂ„ringen mitt i natten!
Jag Àr övertygad om att faderns relation med barnen inte hÀnger pÄ om han varit förÀldraledig dess första Är i livet. HÀr tog jag det mesta nÀr barnen var smÄ, men han har alltid funnits dÀr för dom iaf, och nu nÀr dom Àr tonÄringar har han jÀttefin hand med dom.
NĂ€r jag separerade och tog över de sk manliga sysslorna mĂ€rkte jag att det inte var mycket mer jobb för mig alls⊠kĂ€nde mig faktiskt lurad, tex det tar max 2h per Ă„r(!) att byta dĂ€ckâŠ
NÄgon beskrev sÄ klokt i en podd; hennes mamma ville fÄ hjÀlp av maken att fÄ en hylla uppskruvad pÄ vÀggen. Sa till gÄng pÄ gÄng. Till slut tröttnade ett av barnet pÄ tjatet och sa: varför gör du det inte bara sjÀlv? Det blir gjort och du slipper tjata. Mamman svarade: DÄ blir det bara Ànnu ett göromÄl som faller pÄ mig.
En ögonöppnare för mig.
Oj ja verkligen!
Har sjÀlv tÀnkt/sagt sÄ till min mamma, sÄ det var nyttigt att lÀsa.
Mycket bra skrivet, tack för detta!
Jag Ă€r 40-talist och fd lĂ€rare. Har fĂ„tt kĂ€mpa mot Ă„sikten att ”fĂ„r man barn Ă€r man hemma och tar hand om dem”. Gick en nedelvĂ€g och jobbade halvtid under 15 Ă„r. Mycket pga att min man var mycket pĂ„ tjĂ€nsteresa och 3 barn krĂ€ver sitt. Inget jag Ă„ngrar och inget jag skĂ€ms för. Alla mĂ„ste hitta sin lösning för att fĂ„ tillvaron att gĂ„ ihop.
Det Àr klart man inte ska skamma nÄgon för att dens partner inte engagaerar sig i sina barn etc.
Men upplever i mitt efter liv att gÄ en mil i varandras skor har varit bra för bÄde vÄr egen förstÄelse och vilka förebilder vi Àr för vÄra barn. Att bÄda har varit förÀldralediga gör ju att bÄda vet hur det Àr att vara ensamt ansvarig för barnen under dagen. Att bÄda tar hand om hem, packar bilen, bÀr nÄgot tungt, klipper grÀs, snickrar, mÄlar om huset eller lagar mat gör ju att man ser varandras anstrÀngningar och kan mötas som likar. Allt behöver ju inte vara millimeter rÀttvist, man har ju olika kapacitet som de individer man Àr, men att ifrÄgasÀtta patriarkatets uppdelning av sysslor Àr nog nödvÀndigt om vÀrlden ska bli en mer och inte jÀmstÀlld plats framöver. Om ingen gÄr före och visar i sitt eget liv sÄ tror jag inte teorier enbart kommer ta oss sÀrkilt lÄngt.
HÄller med!
Men samtidigt sÄ Àr det ju inte mitt fel att min make inte ville vara pappaledig till vÄra tvÄ barn. Det Àr hans fel.
Helt enig!
Bra poÀng! Att det inte behöver vara millimeter-rÀttvist men att det gör nÄgot gott för relationen och jÀmstÀlldheten att man fÄr större förstÄelse för hur den andra anstrÀnger sig, genom att dela pÄ uppgifterna.
Hej!
Vill verkligen inte vara nedtryckande eller förminskande, men jag HAR faktiskt undrat över arbetsfördelningen i er familj. Min undran hÀnger dock pÄ inget sÀtt ihop med att jag skulle diskvalificera dig som feminist eller sÄ.
Men i och med att det Ă€r du som har en blogg (och inte din man), det Ă€r du som skriver om ditt/ert liv och det Ă€r du som uttrycker Ă„sikter om allt möjligt – dĂ„ Ă€r det vĂ€l kanske inte jĂ€ttekonstigt att det Ă€r dig man riktar frĂ„gorna till? Varför skulle man frĂ„ga din man? Det Ă€r ju inte han som Ă€r den som skapar debatt eller berĂ€ttar om sitt liv.
Att jag har funderat över ert familjeliv och uppdelningen av sysslor (Àven om jag aldrig har frÄgat nÄgot pÄ bloggen tidigare gÀllande just det hÀr) beror ocksÄ pÄ att du Äterkommande beskriver att det faktiskt Àr DU som jobbar (och ibland kÀmpar, lÄter det som) med att fÄ ihop allt, eller stora delar av, nÀr det gÀller familjelogistiken. DU vill skapa en bra barndom för barnen med fina minnen och upplevelser, DU arrangerar fantastiska kalas och slÀktsammankomster, DU anstrÀnger dig, planerar och vÄndas lite inför den lÄnga sommarledigheten (som du vill ge barnen). DU organiserar, planerar och stÄr i lÄnga perioder för den huvudsakliga försörjningen för hela familjen (enligt vad du sjÀlv skrivit). DU möblerar om hemma, DU lagar maten. Mm, mm.
Och nĂ€r man har lĂ€st om allt du gör och kĂ€mpar med, SAMTIDIGT som du ocksĂ„ debatterar och talar om utmattning, kvinnofĂ€llor i andra sammanhang, att stĂ€lla höga krav pĂ„ sig sjĂ€lv osv – ja, dĂ„ Ă€r det kanske inte sĂ„ konstigt att man faktiskt tĂ€nker: ”Ojojoj, vad hon sliter – vad gör hennes man egentligen nĂ€r det gĂ€ller ”familjeprojektet AB”, gör han lika mycket?”
Observera att jag tror sÀkert att din man gör saker ocksÄ. Och ni fÄr naturligtvis dela upp ert liv hur ni vill, och ni har heller inte nÄgon redovisningsplikt inför oss lÀsare.
Samt; om det nu vore sÄ att ni inte delade upp allt 100% rÀttvist, sÄ har vÀl inte vi med det att göra. Det kan ju finnas hur mÄnga orsaker som helst till att en relation Àr snedfördelad. Jag, t.ex, lever med en man som Àr kroniskt sjuk och sjukpensionÀr och jag gör mycket mer Àn vad han gör, bÄde inkomstmÀssigt och gÀllande praktisk omsorg om familjen. Men det betyder inte att vi har ett dÄligt liv tillsammans för det. Vi har det jÀttebra. Kvalitén i relation hÀnger ju inte enbart pÄ 100% jÀmstÀlldhet.
Hur som helst, jag mĂ€rker att det blev lite svamligt nu. Det jag ville komma till Ă€r att om jag, eller nĂ„gon annan lĂ€sare, undrar över just ert liv sĂ„ beror det nog pĂ„ att du faktiskt tycks Ă„stadkomma sĂ„ otroligt mycket hela tiden – bĂ„de jobbmĂ€ssigt och privat – och att det emellanĂ„t framstĂ„r pĂ„ bloggen som att mycket utförs av dig ensam. I alla fall av det du delar med dig av pĂ„ bloggen. Vilket kan fĂ„ en att ibland undra över hur du orkar överhuvudtaget, vilken avlastning du fĂ„r osv.
Det har inte att göra med feministdebatten egentligen. Men lite kanske, eftersom du framstÄr som sÄ medveten och reflekterande i dessa frÄgor nÀr du debatterar generellt.
Jag har tÀnkt samma sak som du, men inte lyckats formulera det sÄ bra. Well said!
Precis sÄ. Bra skrivet Liv. Varmt med reflektion. SÄ har jag tÀnkt ocksÄ.
What she said! InstÀmmer helt!
Mycket vÀlformulerat och jag instÀmmer helt!
Har tÀnkt exakt samma! Han lever ut sin dröm som smÄbonde och du fÄr göra allt annat
Hörde jag ett amen?
Jo jag tror minsann det, för det var jag!
Tack Clara. Lika trÀffsÀker som alltid. Mycket viktig poÀng, uttryckt pÄ ditt kloka vis. Det var fint, och tankevÀckande att lÀsa.
Varför skulle man inte kunna ifrÄgasÀtta en kvinnas val? För mig innebÀr en stor del av poÀngen med att jÀmstÀlla kvinnor och mÀn att kvinnor ocksÄ mÄste kunna kritiseras. De mÄste kunna vara fula och dumma och inte behandlas med nÄgra som helst silkesvantar av den enkla anledningen att de Àr kvinnor.
Det innebÀr naturligtvis inte att alla mÄste dela exakt pÄ nÄgra förÀldradagar, eller att man som kvinna ex inte fÄr ha en större ambition om att ordna mys hemma. DÄ fÄr man vÀl bara svara det, som den vuxna och myndiga mÀnniska man Àr.
Jag tar ansvar för mitt liv. Jag lÀmnar inte Ät nÄn man, sÀrskilt inte min egen, att sÀtta mig i en sits dÀr jag inte vill vara. Detsamma gÀller honom, han har ansvar att ocksÄ stÀlla krav pÄ mig för att han ska kÀnna att hans liv Àr i balans.
Tack för balanserat inlĂ€gg! Ăr less pĂ„ att höra slentriankommentarer av typen ”strukturer” och ”patriarkat” samt ogenerat skammande mot (den vita) mannen (hej dra alla över en kam).
Ett tips Àr att vÀlja bÀttre mÀn och/eller kommunicera behov bÀttre. Alla mina mÀn har arbetat mer Àn mig och dessutom varit mer noggranna i hemmet och lagat 90% av all mat. Störtskönt! Rekommenderar verkligen. Sedan kan mÄnga kvinnor tagga ner pÄ alla krav pÄ perfekt hem, perfekta barn, perfekta klÀder, perfekta semestern och perfekta Àktenskapet. VÀlj bort materialismen och försök minska jÀmförande med andra och normvarande sÄ kommer en bÀttre vardag pÄ köpet.
Tror att det funkade mycket bÀttre nÀr kvinnor var hemmafruar, faktiskt. Det Àr ingen kvinnlig arbetsmarknad idag med resultatorientering och pinnrÀkning för statistik. Det Àr traditionellt manliga domÀner.
âEtt tips Ă€r att vĂ€lja bĂ€ttre mĂ€nâ – det Ă€r just sĂ„na hĂ€r âtipsâ som Ă€r sĂ„ problematiska. âSkyll dig sjĂ€lv för att du inte valde bĂ€ttre, titta pĂ„ mig som var sĂ„ duktig och valde rĂ€tt.â Ăven fast den riktiga ojĂ€mstĂ€lldheten ofta visar sig först efter att man har fĂ„tt barn och dĂ„ Ă€r ju insatserna plötsligt mycket högre.
Fast ocksÄ ett jÀttebra tips till alla som inte valt livspartner Àn. Visst vore det bra om man i ett förhÄllande pratade igenom hur man vill ha det tillsammans, bÄde innan och efter ev. barn?
Absolut bra tips! Men jag hade aldrig fattat det tipset innan jag hamnade i familjen AB. jĂ€tte mycket av mina val av partners i livet har kommit ur skevheter jag har med mig frĂ„n uppvĂ€xten. Att vĂ€lja en partner rationellt Ă€r verkligen jĂ€tte svĂ„rt. Jag Ă€r helt chockad över hur likt mitt Ă€ktenskap Ă€r mina förĂ€ldrars. Fast jag sĂ„g alla deras tillkortakommanden och aaaldrig skulle bli sĂ„dan sjĂ€lv. NĂ€r jag pratar med, vĂ€nner, slĂ€ktingar och kolleger tycks vi alla kvinnor ha samma grundproblem i vĂ„ra relationer. Vi vill ha en jĂ€mlik att dela det tunga i livet med. Vi blir skammade för att vi har âför höga kravâ och Ă€r âgnĂ€lligaâ och mĂ„ste stĂ€lla högre krav pĂ„ vĂ„ra mĂ€n. Fast det Ă€r oerhört svĂ„rt att âslĂ€ppa kontrollenâ nĂ€r det inte finns nĂ„gon dĂ€r som tar ett delat jĂ€mlikt ansvar. NĂ€r man mĂ„ste be om hjĂ€lp mer för att fĂ„ avlastning ja dĂ„ Ă€r det faktiskt sĂ„ att det finns en förvĂ€ntning att ansvaret Ă€r ens eget och att den andra kan hjĂ€lp till vid behov men Ă€r inte delat och jĂ€mstĂ€llt lika ansvarig.
Finns en jÀtte bra bok för er som kÀnner att det finns ett strukturellt problem hÀr: han Àr sÄ bra pÄ att ta egentid. VÀldigt bra bok!
Jag förstÄr att frÄgan har fler bottnar och skiljer sig vÀldigt frÄn fall till fall. Och jag unnar varje kvinna och familj att kunna samarbeta och vara nöjda med det de har. Det jag menar Àr att det Àr inget mÄste som kvinna att leva i relationer med mÀn som inte uppfyller deras krav. Barn eller ej. Om situationen Àndras behöver man ju ta ett omtag om livet och hur man vill ha det.
Fast ânĂ€r kvinnor var hemmafruarâ Ă€r ju en extremt kort period pĂ„ nĂ„gra decennier, förutom hos överklassen.
Och varför Ă€r resultatorientering manligt? Jag sitter sjĂ€lv i en ledningsgrupp med tre andra resultatorienterade mĂ€nniskor – tvĂ„ kvinnor och en man. Statistik och att mĂ€ta saker gillar vi alla fyra.
Jo men jag tÀnker att det alltid funnits en uppdelning, delvis beroende pÄ kön. Och det som passat individen och gruppen bÀst. Klart Àr att kvinnor liksom mÀn alltid jobbat hÄrt.
NPM Àr ett ofog för mÄnga kvinnor efterom det skapat en outsÀglig press inom de yrken dÀr dessa ofta Äterfinns. (Men sÄklart det finns kvinnor som trivs utmÀrkt i mer hÄrdare roller och att mÀn i kvinnodominerade yrken blir utbrÀnda de med, i högre utstrÀckning Àn andra mÀn).
Jag ledsnade pÄ att pinnrÀkning var viktigare Àn om den vÄrd jag gav tjÀnade patientens intressen och sa upp mig.
Men Àr inte pinnrÀkning i vÄrden det som Àr problemet? Inte man eller kvinna.
KÀnner med mkt hÀr. Inte sÄ lÀtt nÀr man vÀl gjort valet och skaffat barn absolut, men allt handlar inte om oss hÀr och nu utan framtiden och vÄra barn, som inte gjort sina val Ànnu. Om du gjorde ett dÄligt val av man sas, ingen ska skamma dig. Men din dotter borde lÀra sig bÀttre sÄ hon inte gör samma misstag.
Tycker kommentarer som ”vĂ€lj en bĂ€ttre man” Ă€r rĂ€tt dryga och skuldbelĂ€ggande. Och ocksĂ„ en helt omöjlig uppmaning. För Ă€rligt talat, det finns mÄÄÄnga fler mĂ€n utan genuskoll och som inte har uppfostrats till att bli projektledare i hemmet, Ă€n vad det finns motsatsen. Om alla kvinnor skulle ”vĂ€lja en bĂ€ttre man” sĂ„ skulle de dĂ€r fantastiskt jĂ€mstĂ€llda mĂ€nnen fĂ„ börja leva polygamt allihopa. Eller vad ska man göra om man inte hittar och blir kĂ€r i en av dem? VĂ€lja att inte bilda familj fastĂ€n man vill?
InstĂ€mmer! BĂ„de jag (som Ă€r en kvinna) och min sambo (som Ă€r en man) utgĂ„r frĂ„n att jag Ă€r fullt kapabel att fatta mina egna beslut Detsamma gĂ€ller hans möjligheter att fatta beslut. Om vi tycker olika fĂ„r man ta en diskussion. Kan man inte det sĂ„ kanske man inte ska leva tillsammans. Sen Ă€r att leva i en relation sĂ„klart att delvis kompromissa men skulle min sambo tex ge uttryck för att jag som kvinna ska jag agera pĂ„ ett visst sĂ€tt eller att jag skulle ha ett större ansvar för hemmet sĂ„ hade jag inte accepterat det och vi hade inte varit tillsammans. Att resonera för mycket kring strukturer anser jag riskerar att förminska kvinnor och göra oss till offer. Vi Ă€r vĂ€l fullt kapabla beslutsfattare som kan överblicka konsekvenserna av vĂ„ra beslut? Ăr jag hemma mer för att jag tar lĂ€ngre förĂ€ldraledighet eller jobbar deltid sĂ„ betyder det tex mindre lön och pension. Detta vet vi ju rimligen om men i en avvĂ€gning mot att fĂ„ vara hemma lĂ€ngre med sina barn sĂ„ gör idag uppenbarligen mĂ„nga kvinnor bedömningen att det Ă€r vĂ€rt det. Jag har inga synpunkter pĂ„ vilka val man gör, men det Ă€r fortfarande ett beslut man som kapabla vuxna individer gör vĂ€l? Motsvarande kan vĂ€l sĂ€gas om val av yrke. Jag arbetar statligt för att det Ă€r en 100 gĂ„nger roligare tjĂ€nst Ă€n de jag hade kunnat fĂ„ privat, dĂ€r jag dock skulle tjĂ€nat dubbelt sĂ„ mycket. Men det Ă€r vĂ€linformerat beslut jag tagit som fullt kapabel kvinna och inget jag kan klaga pĂ„ varje gĂ„ng lönen kommer eller nĂ€r jag gĂ„r i pension.
Sen om den ena eller andra har synpunkter pÄ hur man i en familj vÀljer att dela pÄ sysslor och ta hand om barn, varför Àr det nÄgot man ens ska bry dig om? Jag sÀger inte att det alltid Àr lÀtt. Men i slutÀndan Àr vÀl det viktiga att man sjÀlv Àr nöjd med sina val. Vad spelar det egentligen för roll om randome person pÄ jobbet, internet eller ens din slÀkt inte Àr av samma Äsikt som du?
Ta ansvar för ditt liv och dina beslut och inte minst din egen ekonomi!
Du sÀtter fingret pÄ det sÄ klokt som vanligt! Det Àr verkligen sÄ knasigt. Och sen den biten med att mÄnga fortfarande tror att om man finns pÄ sociala medier sÄ vet de som följer en allting om ens liv. Vi vÀljer ju vad vi delar med oss av och den som lÀser kan ju inte förutsÀtta att det inte finns mer av oss bakom kulisserna. Eller förutsÀtta att de kan tolka allt de inte vet om oss baserat pÄ det som syns. Alla bÀr vi sÄ mycket bÄde lÀtt och tungt bagage som inte syns. Som vanligt önskar jag att alla kan fÄ lysa och lÄta lysa.
Keep shining sis!
Du Àr sÄ bra pÄ att göra skarpa analyser!!!!
Tipsar om boken â antipatriarkalt manifestâ
Var en ögonöppnare för mig!
Förflyttningen av manligt och kvinnligt gÄr inte genom ett trollslag. Vi alla Àr mycket pÄverkade av hur generationerna före oss levt och verkat i hemmet och utanför det. Jag som Àr uppvuxen sittande pÄ diskbÀnken nÀr min mamma lagade mat, stÀdade, bakade bröd och manglade dukar lÀrde mig ju förstÄs mycket om det. Min man befann sig aldrig dÀr i köket och för honom har att göra en brunsÄs varit svinsvÄrt. Han har dÀremot koll pÄ allt vad föreningsliv och idrottsutövande heter. Hur man bygger laganda och hur ett seriespel gÄr till. För det Àr han uppvuxen med.
Som individer Ă€r vi inte fristĂ„ende vĂ„r omgivning och jag tror att vi just nu bĂ„de upplever höga krav pĂ„ jĂ€mstĂ€lldhet samtidigt som vi pĂ„verkas av den vĂ€ldigt nostalgiska generationen som Ă€r ung nu. Vi ser tillbaka pĂ„ 90-talet och ”tryggare” tider och med det snedvrids jĂ€mstĂ€lldheten pĂ„ nytt. En tid som Ă€r vĂ€lbekant och bekvĂ€m och inte sĂ„ kĂ€mpig.
JÀmstÀlldhet gÄr ju inte heller ut pÄ att mÀn och kvinnor ska byta sysslor med varann utan att arbetsfördelningen ska vara jÀmn och att vi ska ha lika stor makt att styra över vÄra liv. NÀr man lever i par Àr det ganska praktiskt att bredda kompetenserna genom att vara bra pÄ olika saker. Det Àr ju nÀr vi förvÀntar oss att vi ska vara bra pÄ allt som vi blir utbrÀnda och utmattade. Oavsett om du Àr man eller kvinna.
Amen!
Om alla hade tillÄts vara och bete sig som de vill och önskar ,givetvis inom vissa moraliska ramar, hade vi haft fÀrre problem.
NÀr vi stÀndigt mÄste hÀvda vÄr identitet genom olika attribut eller Äsiktet blir det sÄ fel.
Om kvinnor och mÀn hade fÄtt vara som de Àr hade man fortfarande tex kÀnt sig nödgad att byta kön för att passa in i samhÀllets normer?
Troligen vÀldigt mÄnga fÀrre.
Det offras mÄnga mÀnniskor pÄ jÀmnstÀlldhetens och könskrigets altare.
De olika könsrollerna grundar sig i mĂ€nniskans överlevnad. Ăr under en vĂ€ldigt kort period av vĂ„r existens som vi haft lyxen att fundera i dessa banor tidigare.
VĂ„rt samhĂ€lle som stolt uttrycker att vi gillar ”olika” men inte könens olika förmĂ„gor.
JÀmlikhet handlar inte om att sÀnka mannen utan att höja kvinnan.
Kan vi prata om andra vÀrden Àn pengar.
Jag Ă€r sĂ„ enormt tacksam att min man har gett mig möjlighet att vara hemma med barnen lite lĂ€ngre. Min ekonomi utifrĂ„n hur mycket pengar jag tjĂ€nat suger men att jobba heltid eller deltid för den delen med smĂ„ barn suger Ă€nnu mer…trots ett relativt givande och roligt jobb.
Men att fÄ möjligheten att vara hemma lÀnge med smÄ barn, utan att ens behöva deltidsjobba, det handlar ju exakt om pengar. Om den andra partnern inte kan försörja familjen Àr det iaf svÄrt att fÄ till. TyvÀrr.
Du Àr inne pÄ nÄgot intressant som tyvÀrr inte alls handlar om Àmnet. Men varför kÀnner sig vissa nödgade att byta kön? SpÀnnande tycker jag. Varför duger man inte som man Àr? Varför mÄste man tillhöra det manliga eller kvinnliga? Varför avgörs vÄr identitet sÄ pass mycket av vÄrt kön?
NĂ€r det gĂ€ller könstillhörighet och de som vill âbytaâ sĂ„ tycker jag en relevant frĂ„ga Ă€r âOm du hade varit ensam kvar pĂ„ jorden, hade du bytt kön dĂ„?â
HĂ„ller HELT och hĂ„llet med. Satt bara hĂ€romveckan hos min psykolog och försvarade varför vĂ„ra strukturer ser ut som de gör, varför jag hĂ€mtar barnen pĂ„ skola och förskola oftare Ă€n min partner, varför jag lagar mer mat, varför jag stĂ€dar mer – och punktade ocksĂ„ upp en lista över vilka saker min partner gör hemma. För att visa att jag minsann inte Ă€r nĂ„got offer utan vi har löst detta bra. Trots att anledningen till att jag Ă€r hos psykologen delvis Ă€r att jag kĂ€nner mig sĂ„ trött av alla krav jag och omgivningen stĂ€ller pĂ„ mig. Man vill ju inte ha satt sig i en dĂ„lig sits och vara en dĂ„lig feminist för att man inte lever 100 procent jĂ€mstĂ€llt…
Stor igenkĂ€nning! Har bĂ„de gĂ„tt i egna samtal och parterapi pga utmattning som jag sjĂ€lv hĂ€vdar till stor del hĂ€rrör frĂ„n vĂ„rt ojĂ€mstĂ€llda förhĂ„llande (pĂ„ alla plan). Eftersom jag Ă€r uppfostrad med att kĂ€mpa har jag valt att stanna (för barnens skull??) med resultat som utmattning och depressioner. Och i alla samtal har det landat tillbaka i mitt knĂ€: men vad kan DU göra Ă„t situationen? Du kan aldrig Ă€ndra nĂ„gon annan, bara dig sjĂ€lv. SĂ„ jag ska skriva listor, fördela arbetsuppgifter, vĂ„ga slĂ€ppa taget, acceptera hans nivĂ„, kalla till familjemöte, byta retorik etc etc. Med resultatet att jag fĂ„r kasta mig ivĂ€g för att lösa situationer som uppstĂ„r för att han âglömmerâ hem och barn till fördel för jobbet/sig sjĂ€lv i alla lĂ€gen. Men Ă€ndĂ„ Ă€r det jag som ska Ă€ndra mig medan han fortsĂ€tter leva efter devisen âdet löser sigâ.
Det Ă€r mest kvinnor i bloggvĂ€rlden, sĂ„ svĂ„rt för oss att frĂ„ga Jakob. Eller de andra kvinnliga bloggarnas karlar. Men absolut – det ska riktas frĂ„gor och ansvar till bĂ„da partners lika mycket.
HĂ€r Ă€r en checklista frĂ„n Region SkĂ„ne som jag och min man gjort, med nĂ„gra Ă„rs mellanrum ibland. Det Ă€r en jĂ€ttebra grund för att ha ett samtal och visa ansvar som inte riktigt syns, blir synliga: https://vardgivare.skane.se/siteassets/3.-kompetens-och-utveckling/projekt-och-utveckling/jamstallt-foraldraskap/material-foraldrar/checklista-for-familjen—om-ansvarsfordelning.pdf
Jag kan verkligen rekommendera att göra, det blir sÄ konkret och man kan uppskatta varandras insatser och fÄr bra grund att snacka utifrÄn.
Jag tror inte det mÄste vara rakt av lika, men bÄda ska trivas, fÄ utrymme att utvecklas, vila, prata, ta ansvar och bli respekterad.
Sà bra checklista, tack sÄ jÀttemycket för att du delade den!
Intressant inlÀgg. Jag tror pÄ att se förÀldraskapet som nÄgot som pÄgÄr över lÄng tid inte bara nÀr barnen Àr smÄ. Vidare sÄ mÄste man vara Àrlig och sÀga att yrkeslivet och förÀldralivet pÄ mÄnga sÀtt Àr motpoler. Om nÄgon Àr hemma mycket med barnen nÀr de Àr bebisar kanske den andra kommer ta ett mycket större ansvar för barnens aktiviteter, vara ledare för fotbollslag etc. Jag var hemma typ ett Är med vÄra bebisar och min man dÀrefter i ca 3-4 mÄnader. Sedan har han tagit ett jÀtteansvar och varit ordförande för det förÀldrakooperativ dÀr barnen gick i förskolan och sedan trÀnare i nu 8! à r för Àldste sonens fotbollslag. Dessa uppdrag har inneburit supermycket jobb som mÄnga inte riktigt inser och som man absolut inte fÄr sÀrskilt mycket uppskattning för. Som mamma till nu lite Àldre barn och med perspektiv pÄ smÄbarnsÄren skulle jag vilja sÀga att lÄt var sak ha sin tid och att det inte behöver vara jÀmstÀllt till 100 procent hela tiden men över tid ska det vara mÄlsÀttningen. En öppen dialog dÀr man har ett ansvar att sÀga ifrÄn nÀr nÄgot blir skevt och dÀr man har höga förvÀntningar pÄ den andre Àr ocksÄ bra men samtidigt mÄste man dÄ lÄta din partner göra pÄ sitt sÀtt. Detta sÀtt har ialllafall funkat ganska bra för oss.
Intressant perspektiv – att se det pĂ„ lĂ€ngre sikt. FörĂ€ldraskap Ă€r inte bara de första Ă„ren.
Men jag tror ÀndÄ att man mÄste bestÀmma om diskussionen som förs ska behandla individuella upplevelser eller strukturella problem. Alla har vi olika individuella upplevelser, alla kanske har en snÀll pappa, partner, sambo som minsann försöker och som minsann drar sitt lass till den del han kan. Men om vi pratar strukturella problem sÄ Àr det ju förvÄnansvÀrt att kvinnan alltid ses som ansvarig, oavsett om det Àr för sig sjÀlv, sina barn eller för en vuxen man som sÄklart inte kan lastas för hans tillkortakommanden.
Finns dock forskning pÄ att den som Àr förÀldraledig lÀngst ocksÄ tar mest vab och övrig omsorg sedan
SÄ viktigt inlÀgg. Jag sjÀlv har inte varit sÀrskilt engagerad nÀr det gÀller just det hÀr eftersom jag sjÀlv inte riktigt utsatts för det om jag ska vara Àrlig. Jag förstÄr att det Àr mÄnga som kÀnner av det, men de mÀn som finns runtomkring mig Àr nog helt jÀmlika med oss kvinnor runtomkring mig. Det har aldrig varit nÄgon frÄga kring det hela. Det har varit en sjÀlvklarhet att det inte Àr nÄgon skillnad. Dock har jag ju hört att vÄra löner kan skilja sig Ät, men det Àr svÄrt att jÀmföra eftersom vi inte arbetar inom samma bransch.
Jag tycker att det hÀr inlÀgget Àr superviktigt Àven för de som inte upplevt det sjÀlva. SÄ bra att du tar upp det, precis som allt annat du tar upp.
Jag hoppas att ni fÄr en fortsatt fin dag!
Jag tror bara folk vill visa upp eller berĂ€tta om sina jĂ€mstĂ€llda mĂ€n för att de Ă€r stolta. Typ pĂ„ samma vis som man visar upp annat pĂ„ sociala medier som man Ă€r stolt över. Har man lyckats hitta en fin jĂ€mstĂ€lld balans i sitt liv kanske man vill berĂ€tta om det för att man Ă€r glad? Och kanske kan det inspirera andras – mĂ€n – att ta större ansvar. Tror inte det Ă€r menat att skuldbelĂ€gga kvinnor som inte lever jĂ€mstĂ€llt
Ă terigen finns det ingen som reflekterar för skillnaden i equality of outcome of equality of opportunity… Att strĂ€va efter att allt ska bli exakt lika mellan mĂ€n och kvinnor – exempelvis halva förĂ€ldraledigheten var – vad för gott bringar det? Vore inte det bĂ€sta om mĂ€nniskor sjĂ€lva har MĂJLIGHETER att vĂ€lja? Det ska vara samma möjligheter för kvinnor och mĂ€n att vĂ€lja samma saker, dĂ€rmed inte sagt att de göre det – tvĂ€rtom ser man att bl.a. i Sverige Ă€r utfallet mer skevt; kvinnor vĂ€ljer i större utstrĂ€ckning kvinnodominerade yrken och tvĂ€rtom. För att vi har MĂJLIGHETEN att vĂ€lja med hjĂ€rtat istĂ€llet för med plĂ„nboken.
Off topic men relaterar:
Vem blir förresten glad av att ha en mĂ„ngfald av ytligheter sĂ„ som kön osv – det borde vĂ€l vara en mĂ„ngfald av MJUKA vĂ€rden som efterstrĂ€vas, men det Ă€r klart att det Ă€r lĂ„ngt mycket svĂ„rare att nĂ„, sĂ„ dĂ€rför gör företagen det enkelt för sig och för statistik över hur mĂ„nga kvinnor/mĂ€n/mörkhyade mm. de har som anstĂ€llda.
”Thinking is difficult, that’s why most people judge”
Precis Rebecca!! Spot on! Jag tycker alla i denna trÄd borde söka upp Jordan Peterson pÄ youtube och lyssna pÄ nÄgra klipp. SÄ intressant! Han brukar just relatera till Skandinavien. Att vi vÀljer som vi gör. Har Àven hört honom prata om varför kvinnor har lÀgre lön. Sjukt intressant!
Mycket bra skrivet, och mycket tydligt i denna frÄga. Och förresten alla frÄgor som kan tÀnkas höra till en traditionell kvinno-sfÀr. Tycker att det Àr vanligare med personliga motfrÄgor till kvinnor Àn mÀn (i fika-rummet t.ex.) om en tycker nÄgot, eller berÀttar nÄgot.
Fast vad jag vet sÄ Àr varken din, Krickelins m fl mÀn offentliga pÄ IG sÄ lite svÄrt att stÀlla frÄgan till dem. Det Àr ni som skriver massor och bjuder in till diskussion, dÄ kanske ni fÄr vara beredda pÄ frÄgor, och ifrÄgasÀttande. Man behöver kanske inte alltid försvara sig, utan bara svara.
F ö hÄller jag inte med, feminism Àr inte vad man skriver pÄ sociala medier, utan att man lever som man lÀr irl! Om nu kommande generationer ska ha nÄgot att ta efter. TÀnk jÀmlika löner etc.
Det hÀr var kanske inte en uppmaning att skriva direkt till vÄra mÀn (Àven om man för all del kan göra det om man vill) utan en generell uppmaning. Sluta frÄga kvinnor vad de gör för jÀmstÀlldhet och börja frÄga mÀn!
HÄller med men samtidigt kommer det aldrig att ske nÄgon förÀndring sÄ lÀnge kvinnor fortsÀtter stÀlla upp pÄ att utföra gratis arbete och pÄ att fÄ sÀmre lön och pÄ att fÄ sitt utseende bedömt. En förtryckare slutar inte förtrycka utan motstÄnd. Varför skulle han dÄ det Àr bekvÀmare att lÄta bli? Man mÄste som kvinna sÀtta sina grÀnser. TyvÀrr. DÄ kan man ju ocksÄ komma fram till att man Àr nöjd med det man har.
SÄ jÀvla bra skrivet!
Jag tror det Àr oundvikligt att fÄ kommentarer riktade till sig sjÀlv, nÀr man har en blogg som dessutom berÀttar mycket om sitt privatliv. Jag tror inte att alternativet Àr möjligt- att det man skriver inte skulle vÀcka kÀnslor och engagemang hos lÀsaren. Och just sÄdant som fördelning och hem Àr ju nÄgot som vÀldigt mÄnga kan relatera till. DÀrför tror jag att mÄnga funderar över sina egna liv nÀr de lÀser bloggar om andras.
SjĂ€lv har jag mer anat en trend bland influencers att mammor jobbar mindre och att mannen tar huvudansvar för försörjningen… och blivit avundsjuk haha! DĂ€rför att jag helt enkelt gĂ€rna skulle avsĂ€ga mig försörjningsansvar för familjen. SĂ„ i min vĂ€rld Ă€r det vĂ€ldigt priviligerat att kunna va hemma lĂ€nge med barn osv. och jobba t.ex halvtid utan att det skulle göra nĂ„got för familjens ekonomi, och istĂ€llet Ă€gna sig Ă„t hem, matlagning, barnen, nĂ„got kreativt projekt osv. Jag har varit feminist lĂ€nge men sĂ€tter min hĂ€lsa före och den mĂ„r inte bra av barn kombinerat med detta moderna arbetsliv. DĂ„ drömmer jag om en rik man (eller rika förĂ€ldrar!) đ
Jag tÀnkte ungefÀr samma sak. Jag hade gÀrna frÄgat mÀnnen i frÄga, men de Àr ju liksom inte dÀr. De bloggar jag följer innehas inte av paret utan av den enskilde.
Samtidigt.. Àr det ett bra tecken med alla kommenterar hÀr frÄn kvinnor (var Àr mÀnnnen?)
âĂ„h va skönt att sĂ€ga högt att vi inte Ă€r jĂ€mstĂ€lldaâ Jag vet inte. Ăr det bra?
Det fÄr vÀl vara lite obekvÀmt nÀr saker och ting förÀndras. Ny struktur och förvÀntningar. Det Àr obekvÀmt. För alla. Men sÄ vÀrt det!
Vi Àr jÀmstÀllda, men det betyder ju inte att det Àr sÄ varje dag eller att vi delar allt rakt av. Men vi pratar och ser till att vi delar tillsammans.
SÄ hÀr skrev en manlig bekant pÄ LinkedIn om jÀmstÀlldhet nyligen.
https://www.linkedin.com/feed/update/urn:li:activity:6888811089203662849/?commentUrn=urn%3Ali%3Acomment%3A(activity%3A6888811089203662849%2C6889902178505424896)
Jag har sett mĂ„nga varv komma och gĂ„ i jĂ€mstĂ€lldhetsdebatten sedan i början av 90-talet nĂ€r jag sjĂ€lv fick barn och började fundera pĂ„ ett mer medvetet sĂ€tt. Och jag tror att jag har intagit alla positioner som finns i frĂ„gan:) För trettio Ă„r sedan fanns det ett tydligt biologistiskt strĂ„k i debatten, den sĂ„ kallade sĂ€rartsfeminismen. Det gick i korthet ut pĂ„ att kvinnor och mĂ€n Ă€r biologiskt olika och att detta leder till att vi kommer att göra olika val genom livet, relatera olika till barn och andra som Ă€r oss nĂ€ra. Det var intressant att liksom följa med i det resonemanget och liksom fĂ„ tillĂ„telse att vara deppig vid pms, vilja vara hemma lĂ€nge med smĂ„ttingar, inte bry sig om pengar och jobb⊠Men baksidan med en sĂ„dan hĂ„llning Ă€r ju uppenbar: Ăven om skillnader finns pĂ„ gruppnivĂ„ sĂ€ger det vĂ€ldigt lite om den individ som stĂ„r framför dig â men denna individ, kvinna eller man, kommer Ă€ndĂ„ att förutsĂ€ttas vilja göra saker pĂ„ ett visst sĂ€tt utifrĂ„n sitt biologiska kön.
50-50 dĂ„? Det kan man ha som strĂ€vansmĂ„l â men ska det gĂ€lla livets alla omrĂ„den i sĂ„ fall? Eller har vi slutgiltigt identifierat att det handlar om relationer till barn, gamla och traditionellt kvinnokodat arbete dĂ€r mĂ€nnen ska ta större plats? Jag ser en klar poĂ€ng i att alla individer Ă€r sĂ„ kompetenta som möjligt pĂ„ livets alla omrĂ„den, varför jag nog ser till att kunna utföra Ă€ven de göromĂ„l som pĂ„ grund av lite eller ingen övning kĂ€nns jobbiga. SĂ„ den övergripande principen kĂ€nns sund. Det handlar om grundlĂ€ggande mĂ€nsklig kompetens.
Jag har inte lÀst alla inlÀgg men vill ÀndÄ pÄpeka att det viktiga strukturresonemanget innehÄller fÀllor. Att se strukturer Àr en metod och en början till förÀndring. Men det Àr vi, individer i ett samhÀlle, som har makten att förÀndra. Och det börjar som sÄ ofta med oss sjÀlva. Vi mÄste Àga Àven vÄra tillkortakommanden och se vÄrt eget ansvar för de val vi gör i livet, mÀn som kvinnor.
En sÄn bra analys Clara! Och viktig. Vi mÄste förstÄ att kvinnorna inte har ansvar för alla i hela vÀrlden. Och inte lÀgga skuld pÄ varandra. Dags att begreppet feminism hamnar pÄ rÀtt köl igen.
Det har inlagget fick mig nastan att grata av tacksamhet och lattnad. Vad smart tankt och skrivet! Jag har sa ofta kannt att det ar mitt fel att jag inte lever ett mer jamlikt liv (kanske extra svart i England dar jag bor, dar pappor t.ex. bara far 2 veckors foraldraledigt och modrar antas vabba VARJE GANG) fast jag ar en mega-feminist. Tack gode Gud for dig och for kloka Erica (instammer till 100% med hennes kommentar).
HĂ„ller inte riktigt med. Att leva som man lĂ€r tycker jag frĂ€mst handlar om att operationalisera feminism till faktiskt beteenden sĂ„ en inte bara fastnar i teoretiska begrepp, lite mindre snack och mer verkstad liksom. Jag tycker inte att det Ă€r synonymt med att skuldbelĂ€gga kvinnor. SjĂ€lv anvĂ€nder jag âleva som man lĂ€râ gentemot mĂ€n som proklamerar att de Ă€r feminister, kan genusteori etc men ser inte alls sina egna handlingar i vardagen tex om de tar ut förĂ€ldraledighet, om de lĂ„ter kvinnor fĂ„ talutrymme osv i all oĂ€ndlighet. Jag önskar absolut att fler kunde leva som lĂ€rde vad gĂ€ller feminism – och det utan att skuldbelĂ€gga den som sjĂ€lvklart ingĂ„r i patriarkala strukturer.
Mitt Ă€ktenskap har mĂ„nga fel och brister. Men en sak som blivit bra Ă€r att vi delade pĂ„ ledighet (80/20 med första och 60/40 med andra typ) med barnen (trots att min man tjĂ€nade 30â mer Ă€n mig i mĂ„naden) och har haft ett system för vabbandet. De hĂ€r smĂ„barnsĂ„ren nĂ€r man Ă€r sĂ„ in i h-vete sliten. Och bĂ„da har svĂ„rt att vara borta frĂ„n jobbet. Vi körde systemet âtre dagarâ som vi hittade pĂ„ sjĂ€lva. Du behövde alltsĂ„ aldrig vabba mer Ă€n tre dagar i strĂ€ck, dĂ„ tog den andre över. Och var du bara hemma tvĂ„ dagar för vab sĂ„ hade du en dag kvar nĂ€r nĂ€sta vab intrĂ€ffade. Det gjorde att man sĂ€llan var borta sĂ„ mkt frĂ„n jobbet och bĂ„da fick total insyn i att torka spyor och roa en förkyld 2-Ă„ring etc. Jag anser mig inte ha ett dugg mer ansvar för att jĂ€mstĂ€lldhet ska ske, den frĂ„gan har vi tagit i tillsammans.
Bra skrivet! Ytterligare en kvinnlig börda att ha en jĂ€mstĂ€lld manâŠ
Jag kan tyvÀrr ibland tycka att valet av ett jÀmnstÀllt feministiskt förhÄllande precis som valet av att en kan jobba och den andra vara hemma fru/hemma man ÀndÄ Àr ett privilegium. Att bÄde ha tiden och ekonomin att utveckla sej sjÀlv i jÀmnstÀlldehet (dvs inte alltid lÀtt att bryta nedÀrvda mönster) eller ha rÄd att bara en jobbar (som kanske Àr motsatsen) krÀver resurser som kanske inte alla har! Med det sagt sÄ önskar jag alla valmöjligheten till ett fullkomligt jÀmnstÀllt eller ojÀmnstÀllt förhÄllande! Bara arbetsbördan Àr jÀmn. Och plÄnboken, nu och nÀr man blir gammal.
My mother in law often tells the story of how she was working full time as a nurse and doing all the childcare/housework/cooking. She was totally burned out and her husband refused to take on any of the âwomen’s work.â So she decided to leave her very successful career and stay home full time with her kids. I used to feel very angry at that story until I found myself in a very similar position (except with a helpful husband, but still doing most of the kid stuff myself for all the reasons other commenters have brought up). Now I see what she did as a feminist act.
From my perspective now, she had three options:
1. Stop doing all housework and end up with a poor quality of life (dirty house, instant food, unhappy kids).
2. Divorce father in law, and end up a single mother in a much worse economic situation (in the US at least) with all the same responsibilities for kids and house.
3. Choose the job she had to do anyway and refuse to take on double work.
In the situation she was in, by choosing number 3 she put a high value on her health and her time, which I think was a feminist act.
Father in law should have done much more, but mother in law didnât fail by choosing to stay home.
Too bad society puts women in these impossible situations and blames us when we canât do it all.
Man kanske tÀnker pÄ det som om en vegetarian stÀllde sig bakom ideologin men samtidigt Ät kött?
Jag förstĂ„r hur du tĂ€nker men just i jĂ€mstĂ€llt partner/förĂ€ldraskap tycker jag skillnaden Ă€r att det inte Ă€r nĂ„got jag ensam kan bestĂ€mma eller kontrollera. Tex trodde jag i min enfald att jag hade valt en jĂ€mstĂ€lld partner (som nĂ„gra sĂ„ ”hjĂ€lpsamt” tipsat om hĂ€r, tack för det!) bara för att upptĂ€cka efter att vi fĂ„tt barn ihop att min partner Ă€ndrat sig och menade att han inte kunde avvaras frĂ„n sitt jobb för att vara hemma med vĂ„rt barn :))))) pĂ„ basis av kommentarsfĂ€ltet Ă€r jag inte ensam om den upplevelsen. DĂ€r ser jag tydligt hur normer och strukturer pĂ„verkade vĂ„rt förhĂ„llande och hur mycket jag fĂ„tt kĂ€mpa för att vi.inte.ska.hamna.dĂ€r sĂ„ att sĂ€ga. UnderförstĂ„tt var det ju tex helt ok att min arbetsgivare kunde klara sig utan mig hur lĂ€nge som helst och att barnet primĂ€rt var och Ă€r mitt ansvar. Det Ă€r klart jag fortfarande har intentionen att leva som jag lĂ€r i den mĂ„n jag sjĂ€lv kan styra över det och jag tar sĂ„ mĂ„nga fighter jag bara kan och orkar. Men mer Ă€n sĂ„ fixar jag inte och jag tycker Clara Ă€r inne pĂ„ nĂ„t viktigt hĂ€r – skammen Ă€r inte min för att jag inte lyckas vara ”vegan/vegetarian” fullt ut under rĂ„dande omstĂ€ndigheter. Jag tror de facto en sĂ„dan skam bara gör att man just tystnar och slutar ta fighten för att man ”misslyckats” i tex val av partner.
Ă hhhh! SĂ BRA skrivet! Tack!
Jag var hemma med barnen 1 Ă„r vardera. Hade hoppats att min ex-sambo hade velat vara hemma, men sĂ„ blev det inte. Jag Ă€r idag ensam med hyfsat god ekonomi – kanske en följd av att jag prioriterade jobbet OCKSĂ . Det var min sambo som ’sĂ„lde’ ut vĂ„ra barn genom att inte vara hemma – inte jag. TyvĂ€rr tyvĂ€rr Ă€r det kĂ€nslomĂ€ssiga ansvaret samt viljan att vara mer med sina barn inte alltid förenligt med god ekonomi för kvinnan. Och ibland fĂ„r man lĂ„ta mannen ’sĂ€lja ut’ sina barn för att sjĂ€lv kunna Ă„tergĂ„ till jobb och dĂ€rmed hĂ€nga med ekonomiskt. Alla som kan och vill vara hemma med barn bör ocksĂ„ förstĂ„ det egna ansvaret över sin egen ekonomi. Man mĂ„ste vara krass och förstĂ„ detta.
Jag förstĂ„r inte hur man överhuvudtaget kan lĂ„ta nĂ„gon âsĂ€lja ut sina barnâ. SĂ„nt hĂ€r gör mig sĂ„ ledsen att höra. Typ att barnen fick lida men det Ă€r faktiskt inte mitt fel.
För mig Àr det samma som att sÀga att mina barn fÄr inte mat pÄ förskolan med det Àr förskolans fel. Eller morfar Àr elak mot mina barn men det Àr hans fel⊠etc
Jag skulle aldrig lÄta mitt barn ha det sÀmre för att nÄgon vÀljer att prioritera bort barnet. Jag vÀljer bort alla pengar i vÀrlden för att mina barn ska fÄ sina behov tillgodosedda. GrundkÀrnan hÀr i diskussionerna tycker jag Àr att kvinnans ekonomi och hÀlsa inte ska hÀnga pÄ om mannen kÀnner för att vara delaktig eller om han har tillrÀckligt mycket pengar för att försörja kvinnan om hon fÄr göra allt sjÀlv. Det sÀtter hela tiden kvinnan i en beroendestÀllning till mannen. Vad jag oxÄ tycker Àr jÀtte tokigt i samhÀllet Àr att vi Àr helt beroende av att kvinnor faktiskt föder barn. Vi Àr helt beroende av att nÄgon tar hand om dom, vabbar osv. Vi Àr helt beroende av att nÄgon lagar mat, stÀdar etc och sköter hemmet. Men dom som utför dessa sysslor fÄr lite eller ingen ersÀttning för jobbet. Intressant nog Àr det oftast kvinnor som fortfarande gör dessa jobb ( bÀra, föda och amma barn Àr ens inte nÄgot vi sÄ enkelt kan leja bort heller). Dom andra sysslorna Àr kanske mer för att vi har haft ansvaret för dom historiskt. Eller för att kvinnor vill ha dessa sysslor. Jag vet inte vad som Àr arv och miljö hÀr.nÄgon mÄste göra sysslorna och det intressant Àr vad vi fÄr för kompensation för den tiden vi lÀgger pÄ detta. Men argumentet att vi ska vÀlja en utbildning som ger ett jobb med högre lön, vÀlja en man som Àr jÀmstÀlld och delar markservicen osv Àr sÄ naivt. För vi har fortfarande massor av lÄgavlönade jobb som mÄste göras. Ska dom kvinnorna va dömda till beroende av sina mÀn som dom vÀljer att skaffa barn? Jag menar inte att man ska fÄ ett ekonomiskt överflöd. Men att man lugnt och tryggt kan betala sina rÀkningar, mat, spara lite osv. Utan att ha en man som man ekonomiskt Àr beroende av hur han vÀljer att agera feministiskt och jÀmlikt.
MÀn Àr ju egentligen oxÄ beroende av att kvinnor tar hand om barnen och hemmet sÄ dom kan jobba 100%+ och tjÀna pengar. Hade dom fÄtt göra ett avbrott för att bÀra, föda och amma , vabba barn hade kanske den ekonomiska kompensationen sett annorlunda ut. Kanske Àr mÀn ovilliga till att Àndra situationen för det Àr en situation dom faktiskt fortfarande tjÀnar pÄ. Dom kan fÄ bli pappa till barn medans nÄgon annan BÀr, föder, ammar Àr förÀldraledig. Sköter hem och projektledar Ät dom sÄ mannen kan fortsÀtta jobba och tjÀna pengar precis som förut. Men dom fÄr ÀndÄ en familj. Kostnaden för en kvinna att skaffa barn Àr redan frÄn början nÄgot helt annat bÄde fysiskt och ekonomiskt.
”Jag vĂ€ljer bort alla pengar i vĂ€rlden för att mina barn ska fĂ„ sina behov tillgodosedda.” – ingen kan leva pĂ„ kĂ€rlek och omtanke bara.
Det kanske inte Ă€r att ”sĂ€lja ut” sina barn att lĂ„ta dem vara pĂ„ förskola frĂ„n ett Ă„rs Ă„lder om konsekvensen senare under deras uppvĂ€xt Ă€r att jag nu har en ordnad ekonomi som tillfredsstĂ€ller barnens behov i Ă€ldre Ă„ldrar. DĂ€r och dĂ„ kĂ€nde jag att jag sĂ„lde ut mina barn. Det var tvĂ„ tankefel dock – det var ju inte jag utan min sambo som inte var hemma. Och utan att ha gĂ„tt tillbaka i arbete hade jag kanske inte ekonomiskt kunnat leverera pĂ„ deras behov som tonĂ„ringar.
Ăr det inte en stor skillnad pĂ„ barns kĂ€nslomĂ€ssiga behov under de första tiden i livet nĂ€r dom Ă€r extremt beroende av sin primĂ€ra anknytnings person och materiella behov i tonĂ„ren. De första Ă„ren i livet lĂ€gger den fysiska och psykiska hĂ€lsan för resten av livet. DĂ€rför mĂ„nga psykologer och lĂ€kare inte rekommenderar förskola före 2 Ă„rs Ă„lder.
Tycker sÄ mycket om dina debattinlÀgg. FÄr mig ofta att fundera och faktiskt ofta sÀnka axlarna en smula.
Jag har dealat sÄ mycket med mig sjÀlv gÀllande att min sambo tjÀnar dubbel sÄ mkt som jag, trots lika lÄng (jag har lÀngre) utbildning och lika hög ambition men dels pga att jag blivit mamma och jobbat mindre och dels att han Àr i en bransch med SJUKT mycket högre löner sÄ blev det sÄhÀr. För ett tag sedan skrev du att du och din man istÀllet glÀdjs Ät att en av er har hög inkomst.
SĂ„ befriande! KĂ€nde att jag slappnade av och verkligen landade i att jag kan glĂ€djas Ă„t att âvi har en hög inkomstâ istĂ€llet för att hela tiden försvara mitt val av yrke..
Tack för dessa inlÀgg!!
Du Àr en sÄn stjÀrna Clara! Tack för att du vÀljer att lyfta frÄgan pÄ ett sÄ objektivt och vettigt sÀtt. Det hÀr med att zooma ut och se saker ur sin helhet för att sedan dra tydliga paralleller gör dina texter sÄ spot on!
AltsĂ„… BOOM mic drop!
Jag har tagit uppfostrat vÄra barn sjÀlv. Min man hade ett arbete lÄngt frÄn vÄrt hem och kom dÀrför bara hem ett par dagar varannan eller var tredje vecka. Jag vet att mÄnga pratade bakom ryggen pÄ mej. Jag bryr mig verkligen inte om vad andra har tyckt eller tycker. Visst har det varit slitsamt stundtals, men barnen har gett mig sÄ mycket tillbaka och nu med facit i hand valde jag rÀtt.
Boom och amen pĂ„ denđ„
Oj vad jag inte alls hÄller med dig. SpÀnnande!
Feminism Ă€r verkligen bĂ„de att syna strukturer och system i samhĂ€llet – se hur dessa ska förĂ€ndras för att möjliggöra jĂ€mstĂ€lldhet- OCH det handlar om att sjĂ€lv ta ansvar för sina egna val i frĂ„gan. Det börjar alltid med MIG som mĂ€nniska.
Det Ă€r vĂ€l solklart att jag som stĂ„r för jĂ€mstĂ€lldhet och delad förĂ€ldrarledighet fĂ„r se till att dela lika i vĂ„r familj. PĂ„ samma sĂ€tt fĂ„r jag ta ansvar för försörjning och ekomoni – sĂ„som min man.
Jag fÄr ocksÄ stÀlla krav pÄ min man att hÀmta, lÀmna pÄ förskola/skola och ta vabb i samma utstrÀckning som jag. Det börjar med mig. För det kan jag pÄverka- hÀr och nu.
Samtidigt som jag gör det jag kan för att förÀndra systemet.
Jag hÄller med dig!
Det Àr klart att man kanske inte alltid lyckas, men att tro ett saker ska förÀndras automatiskt utan att man sjÀlv gör aktiva val Àr inte rimligt. Vi Àr absolut inte fullt jÀmstÀllda i min familj, men jag tycker att det Àr superviktigt att mina söner ser att deras pappa lagar mat och deras mamma klipper grÀset. Förebilder spelar roll!
Jag kĂ€nner samma. Vi Ă€r ett sĂ„nt par som delat helt lika pĂ„ förĂ€ldradagarna, och millimeterrĂ€ttvist pĂ„ vabben. Det Ă€r viktigt för oss, bĂ„de ur familjehĂ€nseende men ocksĂ„ vad vi förmedlar till vĂ„ra arbetsplatser och umgĂ€ngen. Och jag ĂR stolt över min sambo (man), för att han prioriterar att vara med sina barn, för att han inser att mitt jobb ocksĂ„ Ă€r viktigt. Jag Ă€r lika stolt över mig sjĂ€lv! TĂ€nker inte skĂ€lla pĂ„ nĂ„gon som vĂ€ljer annorlunda, men tĂ€nker minsann kĂ€nna mig nöjd med de val vi har gjort.
Jag hÄller med dig Sanna om att fokusera pÄ det jag kan Àndra i samhÀllet: relationen som jag och min sambo har, och ansvaret vi delar pÄ i samband med det. Det Àr framför allt dÀr jag kan förÀndra. Det Àr dÀr jag kan fÄ glÀdje av att dela mitt liv med nÄgon som delar vÀrderingar i tanke och genomförande.
Min sambo arbetar med en hög bra kollegor i Försvarsmakten. NÀstan samtliga har varit pÄ utlandstjÀnst med bebis yngre Àn 1 Är hemma. Alla utom en har bytt tjÀnst efterÄt. Det mÄste gÄ att prova, utvÀrdera och anpassa vÀgen framÄt mot mÄlet om en jÀmstÀlld relation. DÄ gÄr det inte att lÀgga sig ner och tÀnka att patriarkala strukturer förhindrar din partner frÄn att dra sitt strÄ till stacken. VÀgen dit krÀver arbete frÄn bÄda i relationen, och dÀrför Àr det sjÀlvklart att vara stolt över att ha en jÀmstÀlld relation.
Som vanligt, huvudet pÄ spiken. Bra formulerat om nÄgot jag funderat pÄ över ofta. Det finns sÄ mÄnga mÄsten om jÀmstÀlldhet och Àven hur man skall hantera miljö och klimat-frÄgor. Skönt att fÄ lÀsa en sÄdan hÀr text!
Tack! VĂ€l rutet. Mitt i prick. Som vanligt.
Hear hear! Varför Ă€r det alltid kvinnans ansvar? Ăven nĂ€r mannen inte tar ansvar, sĂ„ Ă€r det kvinnans ansvar? Varför ska vi alltid ses som mamman med ansvaret, Ă€ven till vuxna mĂ€n?
Exakt!!
Mycket bra och tĂ€nkvĂ€rd reflektion! đ
Jag upplever att orden feminism och jĂ€mnstĂ€lldet börjar vara laddade men uttjĂ€nta. Om det ersĂ€tts med ”respekt” vore det kanske mer beskrivande. Den som visar respekt för sin partner och resten av omvĂ€rlden gör sitt bĂ€sta, oavsett detaljer.
TĂ€nkvĂ€rt! Ănskar att mĂ€nniskors val inte ska styras av andras förvĂ€ntningar eller kön, utan utifrĂ„n en sann frihet. Tror att det ofta Ă€r jĂ€ttebra att i hög grad dela pĂ„ förĂ€ldraledighet, hĂ€mtningar och lĂ€mningar pĂ„ förskola och vabb. SjĂ€lv tog jag dock all förĂ€ldraledighet och huvudansvaret under flera Ă„r. Vi Ă€r inte stöpta i samma form, har olika förutsĂ€ttningar och livssituationer. Vi mĂ„ste först och frĂ€mst, menar jag, göra vĂ„ra livsval utifrĂ„n vĂ„ra hjĂ€rtan och vĂ„r egen situation. Och förstĂ„s utifrĂ„n barnens bĂ€sta i enskilda fall. Ju mer trygga vi kan vara med vĂ„ra egna val, ju mindre hotfullt och provocerande kommer troligen andras annorlunda val att vara för oss.
FörstÄr vad du menar! Men jag tror inte att jÀmstÀlldheten behöver rÀknas i förÀldradagar eller uppdelning av sysslor. Jag tror mer pÄ en gemensam respekt för varandra, varandras tid, arbete och fritid. Om man kan fÄ en balans i det och hjÀlpas Ät pÄ olika sÀtt spelar det ingen roll vem som gör vad.
Jag lever vÀldigt traditionellt, Àr mycket Àldre Àn Clara, men med tiden har vi byggt upp en fördelning och rytm som funkar. Och om jag eller han blir trött pÄ att det Àr för mycket fÄr man sÀga ifrÄn.
En annan sak jag tĂ€nkt pĂ„ Ă€r att i ett förhĂ„llande som ska hĂ„lla hela livet Ă€r det otroligt viktigt att ha EGEN tid. Och vara trygg i att partnern finns dĂ€r nĂ„nstans och den timmen man ses blir bra. En relation Ă€r ju ett arbetsprojekt tycker jag. NĂ„got man bygger tillsammans, ger och tar och vĂ„rdar. Efter 32 Ă„r med samma man törs jag sĂ€ga det. đ
Ja exakt sĂ„! â€ïž
Bara en sĂ„n sak som amning enligt WHO blir ju krock. I princip tycker jag att vi i dagens komplexa överbefolkade vĂ€rld ska ha fĂ„ barn men göra det omsorgsfullt. Menar inte att kvinnor skall amma i decennier. (Det Ă€r liksom 1800frösihjĂ€l att föde ideligen o hĂ€lften dör. TĂ„l inte familj annorlunda!) Under tiden barnet vĂ€xer mot 20 finns vÀÀÀldigt mĂ„nga möjligheter för bĂ„da förĂ€ldrarna att göra insatser. Ăven tonĂ„ringar krĂ€ver nattvak Jag tycker man fokuserar för mycket pĂ„ första tiden. Det Ă€r alltid bra om ”alla” i ett hem kan (nĂ€stan) allt men livet ger nu stĂ€ndigt nya utmaningar dĂ€r inte alla detaljer Ă€r önskade. Feminism började som rörelse i överklassen men blir ju annorlunda i praktiken i bondemiljö. DĂ€r fĂ„r man istĂ€llet stötta varann i hur vardagen ser ut. Barnpassning bland jordbruksmaskiner Ă€r livsfarligt. Tror inte stadsbor heller inser hur dagis o jobb fler mil bort behöver hanteras.
Fast kakbak o hemmapynt Àr vÀl ÀndÄ en hobby o specialintresse, inte Àr det nÄt att försöka dela lika ? Skippa det om det inte hinns med!
Tror inte lantbor inser hur lÄng tid det tar att ta sig 7 km i stan.
Jag kÀnner ett par som Àr superjÀmnstÀllt. De har jÀrnkoll pÄ vem som handlade sist, vems tur det Àr att dammsuga, har delat upp hÀmtningar och lÀmningar pÄ förskola minutiöst, och tvÀttar bara sin egen smutstvÀtt. För mig verkar det fullkomligt utmattande.
JĂ€mstĂ€lldhetens mĂ„l borde vara allas upplevda frihet att vara den man Ă€r. Vissa trivs vĂ€ldigt bra med hushĂ„llsuppgifter – om man gör det, varför dĂ„ mĂ€ta? Vad spelar det för roll om man Ă€r kvinna eller man? SjĂ€lv gillar jag att tvĂ€tta. Maken Ă€lskar att storhandla.
Om nÄgon dÀremot ger uttryck för starkt missnöje med situationen Àr det en annan sak. Men det har du, Clara, mig veterligen aldrig gjort.
Jag vill understryka det du lyfter fram som mycket viktigt. Ansvaret vi har för att förÀndra förtryckande patriarkala strukturer genom att göra sÄdana livsval som överskrider begrÀnsningarna i en given situation. De feministiska mÄlen varierar med vilken övergripande samhÀllsideologi vi har. För mig Àr jÀmstÀlldhet viktig nÀr det handlar om mitt förhÄllandet till min livspartner dÄ det skapar jÀmlikhet i det privata livet men nÀr det kommer till en samhÀllsnivÄ Àr jÀmlikhet ett större vÀrde för mig. att ekonomiska och sociala klyftor minskar att löneskillnaderna krymper genom att snuskigt höga löner försvinner och samhÀllsnödvÀndigt arbete uppvÀrderas, att möjligheten att göra vinster inom vÀlfÀrden avskaffas och att arbetslinjen anpassas till verkligheten genom medborgarlön, som skulle möjliggöra produktiva, meningsfulla och hÄllbara alternativ till lönearbete.
Ja ja och ja, du Àr rÀtt ute!
Klok idé att frÄga mannen. Ibland undrar man nÀr man lÀser kommentarerna om de mÀn som faktiskt vill vara förÀldralediga ocksÄ tillÄts vara det. Upplever att mÄnga kvinnor inte ens öppnat för den möjligheten, och eftersom det inte Àr normen tar mannen inte fajten. Men visst Àr det en frÄga att stÀlla till mannen. För min del handlar delade förÀldrardagar om att öka jÀmstÀlldheten för att min dotter inte ska fÄ lÀgre lön Àn min son. Dela ojÀmstÀllt fÄr folk göra om de vill men inte med stöd av mina skattepengar.
Enig.
I min nuvarande familjesituation sĂ„ blir jag ifrĂ„gasatt betrĂ€ffande majoritetsuttag av förĂ€ldradagarna. Ăr fortfarande för ett jĂ€mstĂ€llt uttag, men iom att barnafadern Ă€r lĂ€rare och ”ledig jĂ€mt” (i relation till mig som har 4 veckors semester, emedan han har alla lov lediga med barnen) sĂ„ kĂ€nns det rĂ€tt rĂ€ttvist för allas skull. Skulle det lagstiftas om ett 50/50-uttag skulle jag aldrig ifrĂ„gasĂ€tta det dock. Men det mĂ€rkliga Ă€r att det Ă€r mitt uttag som ifrĂ„gasĂ€tts och inte hans uteblivna, om man nu kĂ€nner för att ifrĂ„gasĂ€tta…
DÀremot kÀnner jag att det Àr sunt att sjÀlv stanna upp och reflektera över hur jÀmstÀllt/ojÀmstÀllt en egentligen har det. Dock tycker jag att de som har Äsikter om hur vi lever frÀmst kunde börja med att reflektera över sitt eget leverne.
Jag Àr stolt över min jÀmstÀllde man. Som varit förÀldraledig lÀnge, jobbat deltid precis som jag, vabbat lika mycket, hÀmtat och lÀmnat lika mycket osv. Varit minst lika nÀrvarande med barnen som jag.
Men det roliga Àr att han nÄgon gÄng konstaterade att innan vi trÀffades hade han inte funderat pÄ det dÀr med förÀldraledighet. Han hade nog bara tÀnkt att det var kvinnan som var hemma lÀnge och mannen nÄgon mÄnad, typ. Sen trÀffade han mig som sÄg det som sjÀlvklart att han skulle vara hemma en rejÀl period (med det menar jag minst 6-9 mÄnader) vilket ju fick honom att tÀnka om.
Och sen efter hans förÀldraledigheter sÄ sÄg han det ocksÄ som sjÀlvklart att mÀn tar stor del av förÀldraledigheten och har stÄtt upp för det sjÀlvklara i att ta lika stor del av sina barns liv som mamman.
SÄ ska mÀnnen bli jÀmstÀllda nÀr det gÀller förÀldraledighet, vabb, deltid osv sÄ gÀller det lika mycket att vi kvinnor slÀpper in mÀnnen, vÄgar dela med oss och krÀver att de ska dela.
Intressant och tĂ€nkvĂ€rt inlĂ€gg! Du vĂ€cker tankar i mig som jag inte skulle tĂ€nkt om jag inte fĂ„tt ditt perspektiv. Min man och jag har alltid delat vĂ„r FL och vabb 50/50. SĂ„ i teorin borde allt vara frid och fröjd đĂndĂ„ kĂ€nner jag igen kĂ€nslan att jag behöver ”försvara” vĂ„rt val. Och att ifrĂ„gasĂ€ttande av vĂ„rt gemensamma beslut har lagts pĂ„ mig av omgivningen.
NĂ€r jag efter 6 mĂ„n FL kom tillbaka till jobbet efter vĂ„rt första barn, dĂ„ min man skulle vara hemma 6 mĂ„n innan vi tog varannan vecka. FrĂ„gade flera av mina kollegor pĂ„ fullt allvar om jag inte ville vara med mitt barn? NĂ€r jag svarade att det handlar inte om att JAG inte vill vara med mitt barn utan att min man vill vara med VĂ RT barn lika mycket som jag. Att bĂ„das behov Ă€r lika viktiga. ĂndĂ„ möttes jag av oförstĂ„ende och hur kunde jag som mamma göra sĂ„ hĂ€r? Som att vĂ„rt gemensamma beslut grundades pĂ„ att jag var en dĂ„lig mamma som inte vill vara med sitt barn? Konstigt nog var det ingen pĂ„ min mans jobb som frĂ„gade om han inte ville vara med sitt barn nĂ€r han började jobba nĂ€r bebisen var 1 mĂ„nad?
KĂ€nner igen det dĂ€r. Nu Ă€r mitt barn 13 men nĂ€r jag började jobba frĂ„gade flera i min omgivning vart mitt barn skulle vara. Hon var âbaraâ 10 mĂ„naderâŠ.
-jo hon har ju en pappa med. JAHAAaaaaaâŠ! đ€Ź
Ăntligen nĂ„gon som skriver sanningen! Tack! Ăr sĂ„ trött pĂ„ att kvinnor (och mĂ€n) skuldbelĂ€gger kvinnor för saker som deras mĂ€n gör/inte gör. LĂ€gg skulden dĂ€r den hör hemma! Har sjĂ€lv sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger fĂ„tt stĂ„ till svars mot kvinnor för att jag tagit ett mycket större ansvar för vĂ„ra barn under stora delar av deras uppvĂ€xt. Men som min man sĂ€ger, det Ă€r inget han i dag Ă€r stolt över och det Ă€r han som fĂ„r leva med att det inte gĂ„r att fĂ„ ogjort. Jag har ju dragit det lĂ€ngsta âstrĂ„etâ genom att fĂ„ sĂ„ mycket tid med barnenâ€ïž Ăven om det bĂ€sta hade varit att barnen haft mer av sin pappa ocksĂ„ nĂ€r de var mindre.
Fast ofta tror jag ifrÄgasÀttandet Àr av vÀlvilja, det heter ju inte kvinnofÀlla för intet. EnsamstÄende kvinnor Àr ju en av de ekonomiskt mest utsatta grupperna i samhÀllet. Ja du har fÄtt mer tid med barnen. RÀtt sÄ ofta fÄr kvinnan ocksÄ bli fattigpensionÀr för att hon fÄtt ta all vab och förÀldraledighet. Vilket leder till konsekvenser om man skiljer sig/separerar och nÀr man blir pensionÀr.
Jag tror det vÀldigt sÀllan Àr konstruktivt med skuldbelÀgganden av individers livsval eller situationer. Vad jag dÀremot saknat sjÀlv och önskar att man hade fÄtt lÀra sig tidigare Àr att identifiera sina egna behov och kommunicera dem, inte bara hoppas pÄ andras vÀlvilja. Ser hundratusen exempel runt om mig pÄ kvinnor som stÄr tillbaka för att nÄgon annans behov eller önskemÄl alltid alltid gÄr före.
Sen tror jag det kanske mest Àr i korta inlÀgg pÄ sociala medier som folk hÄller pÄ och skryter om ev jÀmstÀllda mÀn (och ganska mycket annat), i lÀngre samtal med folk man trÀffar irl brukar ju nyanserna komma fram pÄ ett annat sÀtt.
Kanske nĂ„gon redan kommenterat men, som jag ofta fĂ„r pĂ„peka, vi har ju 100% lika delad förĂ€ldraförsĂ€kring nĂ€r barnet föds. HĂ€lften av dagarna till var förĂ€lder. Inget tvingar den ene att skriva över till den andre om en inte vill. Det görs upp vad som Ăr bĂ€st för varje familj. Hoppas jag. ja sĂ„ Ă€r det 90 fasta till var förĂ€lder ocksĂ„, och det Ă€r ju lite överförmynderi kan tyckas att en inte fĂ„r bestĂ€mma sjĂ€lvâŠ.
Men oerhört priviligierade Àr vi förÀldrar i detta land. Tacksam
Ja eller dÄ kan man se pÄ det sÄ hÀr; förÀldraförsÀkringen Àr en försÀkring som Àr skattefinansierad och ja man kan idag överlÄta dagar till den andre förÀldern. Men egentligen Àr det DINA dagar. Kanske egentligen orimligt att man ska kunna överlÄta dem öht?
Vi kanske ska börja med att man kan överlÄta studiestödsdagar?
-min man Ă€r lite trög sĂ„ jag ger honom lite av mina dagarâŠ.
Engagerande Ă€mne! Det Ă€r intressant att en man anses vara jĂ€mstĂ€lld nĂ€r han tar ungefĂ€r hĂ€lften av hushĂ„llsarbetet. Men nĂ€r Ă€r en kvinna jĂ€mstĂ€lld? Kan hon ens vara det? Kanske om hon byter olja pĂ„ bilen? ”JĂ€mstĂ€lld” Ă€r inget positivt omdöme för en kvinna, iaf inte lika positivt som för mĂ€n. DĂ„ Ă€r det en finare komplimang för en kvinna att ha en jĂ€mstĂ€lld man. Lite som det förr var ett positivt omdöme om en man, att han hade en from och foglig kvinna. Det Ă€r rĂ€tt sunkigt egentligen.
Kan inte lÄta bli att kommentera förÀldraledighetdebatten hÀr ovanför ocksÄ. MÄnga av er ger exempel pÄ varför regler om minskad valfrihet skulle vara dÄliga för er familj. Det stÄr er förstÄs fritt att tycka att individens valfrihet Àr viktigare Àn nÄgot annat. Men om ni tycker att jÀmstÀlldhet Àr riktigt viktigt och om ni tror att jÀmstÀlldhet skulle leda till bÀttre liv för bÄde kvinnor och mÀn och om ni tror att mÀns förÀldraledighet kan leda till högre jÀmstÀlldhet i samhÀllet, ja dÄ fÄr ni gÀrna reflektera över detta: FörÀndring innebÀr att saker görs annorlunda. Att göra saker annorlunda Àr ofta opraktiskt, kÀnns fel och gÄr emot ens instinkter. Att vika förÀldraledighetsdagar till respektive förÀlder Àr en ekonomisk styrning som har visat sig förÀndra vÄrt beteende. Det Àr ett effektivt sÀtt att skapa förÀndring. Men det innebÀr ocksÄ att mÄnga förÀldrar kommer att tycka att det Àr jobbigt, ideologiskt fel och ekonomiskt sÀmre, i korta loppet.
Helt rĂ€tt! Jag vill pĂ„ ett plan ocksĂ„ vara hemma JĂMT med barnen men jag vill ocksĂ„ jobba och tjĂ€na pengar. TyvĂ€rr kan vi inte fĂ„ allt och jag tycker det Ă€r viktigare att dela förĂ€ldraledigheten mer lika för att mina barnbarns liv ska bli bĂ€ttre.
JÀmstÀlldhet Àr för mig att man kan göra som man vill och tycker oavsett kön, ras eller annan etnisk tillhörighet. Det ska inte vara ett hinder om man Àr kvinna, mörkhyad eller pratar ett annat sprÄk. Idag kan ju t om mÀn bli gravida.
Ha, att alla i samhÀllet ska mÄ bra, kÀnna sig vÀlkomna och accepterade. Inte hela tiden behöva bevisa att de klarar ett jobb lika bra som en vit infödd svensk om de har ett utlÀndskt namn och inte behÀrskar det svenska sprÄket helt perfekt eller om de har en funktionsnedsÀttning som ÀndÄ gör att deras arbetsförmÄga Àr nÀsta lika bra eller bÀttre Àn andra. Allas rÀtt att slappna av och kÀnna sig uppskattade i samhÀllet. Ett samhÀlle dÀr vi tycker det Àr spÀnnande att umgÄs utanför vÄra lilla sociala sfÀr, dÀr vi vÄgar slÀppa in nya mÀnniskor frÄn andra kulturer. Det Àr frÄgor som jag brinner för. Vi mÄste ha fler genuina möten som kan berika vÄra liv och umgÀngeskrets.
Vi som lÀser Claras blogg Àr en ganska homogen grupp tycker jag.
Sen Àlskar jag din blogg Clara. Superfin, varierad och proffsig pÄ alla sÀtt.
JÀtteklokt inlÀgg! Samtidigt sÄ tycker jag att det Àr viktigt att vi kvinnor peppar varandra och ifrÄgasÀtter (inte i betydelsen stÀller till svars) vad vi och andra kvinnor gör, för det Àr ju inte direkt mÀnnen som driver pÄ utvecklingen mot ett jÀmstÀllt samhÀlle. Klart att det inte Àr vÄrt ansvar att mÀn inte fattar att de har 50% av ansvaret hemma, men vi kan ju hjÀlpas Ät att ifrÄgasÀtta en skev arbetsfördelning. T ex om en kompis gÄr med pÄ ojÀmstÀlld ekonomi och tar 100% av ansvaret hemma medan karlsloken spelar tv-spel och Àr ute och förlustar sig med kompisarna. DÄ kanske det rimliga Àr att stötta henne i att frÄga sig om det verkligen kÀnns bra och rÀttvist. KÀrleksfullt? Hur man gör det pÄ ett peppande sÀtt Àr sÀkert svÄrt men tycker det Àr rÀtt att ifrÄgasÀtta unkna könsroller och att vi börjar fundera pÄ om allt vi kvinnor gÄr med pÄ i kÀrlekens namn Àr rimligt. GrÀnser kan vi ju dra hÄrdare, för vÄr egen skull. Sen har vi inte nÄt ansvar för patriarkala strukturer men det Àr ju bra om vi lÀr oss se dem.
Word, Clara! Det hÀr Àr sÄ BRA och sÄ trÀffsÀkert uttryck att jag blir alldeles lycklig. Jag vill sÀga sÄ mycket att orden stockar sig. Men att göra det till kvinnans ansvar att förÀndra den man hon lever med Àr ju, som du skriver, ofeminism. Det Àr att tysta kvinnor röster och att göra det premiera att det ojÀmstÀllda i ens eget förhÄllande sopas under mattan. Det lÀgger till syvende och sist krokben för det fortsatta arbetet för jÀmstÀlldhet mellan könen.
Jag Àr stolt över att jag och min sambo Àr hyfsat jÀmstÀllda nÀr det gÀller framför allt vÄra barn och till viss del hushÄllsarbete. Det Àr nÄgot vi som par diskuterar och arbetar med konstant. Det Àr inte pÄ millimetern, men vi hjÀlps Ät med vab, skjuts till aktiviteter, följa upp skolarbete mm.
Sedan finns det utrymme för förbĂ€ttringar nĂ€r det gĂ€ller det berömda âprojektlederietâ dĂ€r jag drar ett större lass. Detta diskuteras ocksĂ„ ofta, mer eller mindre livligt.
Men jag tycker absolut att jag kan vara stolt över det vi uppnÄtt, det ligger arbete bakom.
Kvinnans jobb. Jo vi kvinnor har alltid fĂ„tt jobba för att fĂ„ ökad jĂ€mstĂ€lldhet och sĂ„ klart Ă€ven pĂ„ detta omrĂ„de . Men pĂ„ detta omrĂ„de vill jag inte vara jĂ€mstĂ€lld trots bĂ„de bĂ€ttre lön och bĂ€ttre karriĂ€r Ă€n maken. . Jag ville vara med mina smĂ„barn! Vad Ă€r jĂ€mstĂ€lldhet? Hur kan det bli jĂ€mstĂ€llt nĂ€r jag ville vara hemma med mina barn sĂ„ mycket som möjligt? Mina mammainstinkter tyckte det var jĂ€ttejobbigt nĂ€r jag lĂ€mnade mitt lilla barn i början till förskolan, Ă€ven om han var glad. Hade jag fĂ„tt bestĂ€mma hade jag varit hemma och tagit ut alla förĂ€ldradagar plus nĂ„gra Ă„r till, vilket jag delvis gjorde. Ăr jag inte feminist om jag tycker smĂ„barnstiden och att vara hemma med dem var den bĂ€sta perioden i livet? För mig har barnen varit nr 1 Ă€ven om jag Ă€ven Ă€lskat mitt arbete. Ett annat sĂ€tt att öka jĂ€mstĂ€lldheten vore att uppvĂ€rdera hemarbete sĂ„ att exempelvis om man stannar hemma/gĂ„r ned i tid nĂ€r barnen Ă€r smĂ„ skulle det vara sjuk och pensionsgrundande för fattig Ă€r jag nu och klarar mig inte ekonomiskt utan min man. DĂ€remot har vi fostrat tre harmoniska , duktiga och ansvarsfulla skattebetalande medborgare.
Kvalitetstid med barnen , dyra resor utomlands osv kan aldrig uppvÀga kvantitetstiden med förÀldrarna. Ps För er som blir arga av detta inlÀgg, min man var pappaledig ganska mycket men hade litesvÄrt att fÄ till det dÀr med amningen . Ja, jag vet att sjÀlva biologin Àr ojÀmstÀlld och att jag inte borde ammat utan gett flaska direkt. Det var mina sjuka biologiska instinkter jag inte kunde stÄ emot att vara mer förÀldraledig Àn min man. FörlÄt alla riktiga feminister.
AlltsÄ jag hÄller ju med dig om vissa delar. Men samtidigt hÄller jag inte med om andra för det kÀnns som att din text delvis avskriver individens ansvar.
Jag tror att det som kallas personliga val bara delvis handlar om faktiska personliga val och att en stor del av valen kommer av samhĂ€llsstrukturer och förvĂ€ntningar utifrĂ„n. Och att mĂ„nga av de hĂ€r strukturerna Ă€r sĂ„dana som vi (kanske) inte alltid tĂ€nker aktivt pĂ„. För sĂ„ fort vi börjar tĂ€nka aktivt pĂ„ dem skapas ett motstĂ„nd och det Ă€r mycket svĂ„rare att navigera i Ă€n att bara följa flödet. Obs – jag menar alltsĂ„ inte att det dĂ€rmed bara Ă€r kvinnor som ska hĂ„llas till svars för sina âpersonliga valâ. Jag hĂ„ller helt med om att det vore önskvĂ€rt om mĂ€n fick frĂ„gan lika ofta som kvinnor Ă€ven om jag inte har svaret pĂ„ hur det ska gĂ„ till. Jag tycker helt enkelt att det vore hĂ€lsosamt vi kunde bli bĂ€ttre pĂ„ att ifrĂ„gasĂ€tta folks val. Och försöka komma fram till vad som Ă€r ett aktivt val och hur skadliga de passiva kontra aktiva valen Ă€r – bĂ„de pĂ„ individnivĂ„ och pĂ„ samhĂ€llsnivĂ„.
Om jag tillÀmpar samma tÀnk (om feminism) pÄ andra delar blir det mÀrkligt. Ska jag lÄta bli att Ätervinna eftersom jag tycker frÄgan om resurser och konsumtion behöver lösas pÄ en strukturell/nationell/internationell nivÄ? Ska jag fortsÀtta flyga eftersom flygresor pÄ individnivÄ ÀndÄ stÄr för en försvinnande liten del det totala koldioxidutslÀppen?
Det Àr klurigt. Det kÀnns övermÀktigt att jag som individ ska behöva stÄ till svars för saker som rimligen borde lösas pÄ en helt annan nivÄ. Men samtidigt behöver jag ju vara medveten om hur mina val pÄverkar samhÀllet i stort.
HÄller med!
Du Àr sÄ klarsynt!
Jag hÄller inte med! Jag reagerar starkt mot det sista stycket. Kvinnor och deras beslut och instÀllning utgör en lika viktig del av patriarkala strukturer som mÀn och deras beslut. Det Àr inte sÄ att vi kvinnor Àr passiva figurer som bara sitter och anpassar oss till mÀn, tvÀrt om tror jag att svenska hem ofta Àr matriarkat dÀr kvinnan har mest att sÀga till om vad gÀller planering och hur detaljer ska ordnas. Sen Àr det förstÄs sÄ att mÀn till generellt sett har den ekonomiska makten i familjen och samhÀllet. Men kvinnor KAN pÄverka detta med sina val och sina krav.
Personligen Àr jag sÀrartsfeminist och tycker att jÀmlikhet mellan kvinnor och mÀn Àr meningslös om den gÄr emot den inre viljan och kompassen hos individen. Om en kvinna vill vara hemma och amma sitt barn i 1,5 Är och föredrar att vara hemma framför att jobba sÄ lÄt henne. Att politiker ska komma in och knÀcka strukturerna genom att tex lagstadga att man mÄste dela förÀldrapenning lika ser jag som ett brott mot vÄr frihet att forma vÄra egna liv.
Vad gÀller inledningen pÄ din text: en kommentar till en mamma som planerar sina barns sommarlov sÄ tror jag att detta handlar om att kvinnor ofta har mycket högre standard och förvÀntning Àn mÀn. Om man vill vill ha det pÄ ett visst sÀtt fÄr man göra det sjÀlv. En klok vÀn till mig vars man tog hela förÀldraledigheten för deras 3 barn sa till mig att för att det skulle vara möjligt var hon tvungen att slÀppa förvÀntningarna, acceptera att det alltid var ett stökigt kaos hemma och acceptera flaskmatning mm.
Nej, jag sÀger inte att allt Àr kvinnornas fel, men om vi pÄ sikt mÄr dÄligt eller blir sjuka av att hÄlla vÄr höga standard pÄ hemmaplan och dessutom jobba heltid, dÄ Àr det vi sjÀlva som frÀmst har ansvar att Àndra pÄ nÄgot. Inte lÀgga över ansvaret pÄ mÀnnen.
Min man och jag pratar mycket om jĂ€mstĂ€lldhet i perioder, men dĂ„ frĂ€mst gĂ€llande kommunikation/planeringsansvar. Tidigare i vĂ„rt förhĂ„llande fokuserade vi mer pĂ„ konkreta sysslor, men nu har vi landat i att âom bĂ„da Ă€r ungefĂ€r lika trötta Ă€r det jĂ€mstĂ€lltâ. Det tycker jag faktiskt Ă€r en oerhört skön mĂ„ttstock och liksom lagom feministisk ambition att ha⊠och sedan tror jag i viss mĂ„n att feminsimskammandet Ă€r en klassfrĂ„ga. Tycker i det hela taget skammande hör medelklassen till?
Jag mĂ„ste bara flika in en kommentar, jag tycker att varje familj ska fĂ„ bestĂ€mma sjĂ€lva. Första barnet var jag hemma i nĂ€stan 2 Ă„r och barn nummer 2 var jag hemma med i 1,5 Ă„r. Hade mĂ„tt vĂ€ldigt dĂ„ligt om jag inte fĂ„tt göra det, hade och har ett vĂ€ldigt starkt band till mina barn, och om nĂ„gon hade tvingat mig att gĂ„ tillbaka till jobbet efter 6 mĂ„nader hade jag inte mĂ„tt bra. Om jag vĂ€ldigt gĂ€rna vill vara hemma och min man inte bryr sig, varför ska jag âoffraâ den bĂ€sta tiden i mitt liv för den goda sakens skull? Aldrig i livet. Dessutom Ă€r min man helt underbar med barnen Trots att han aldrig varit förĂ€ldraledig. NĂ€r vi ska Ă„ka nĂ„nstans, vem har koll pĂ„ att vi fĂ„r med allt? Min man! Han ser dessutom till att barnen alltid har klĂ€der, och köper hem om det saknas nĂ„t. Han handlar mat varje dag och fixar och donar hemma med det som behövs, inkl stĂ€dning och diskning, varje dag. Vad jag vill sĂ€ga Ă€r att vi mĂ„ste börja med vĂ„ra söner och lĂ€ra dem att ta ansvar, ska man börja vid tvingad delad förĂ€ldrarledighet Ă€r det redan för sent.
Ja ja ja!!!! Feminist men lever INTE i ett jĂ€mstĂ€llt förhĂ„llande. Och det Ă€r ocksĂ„ ett ok att bĂ€ra. Precis som du skriver kĂ€nner man sig dĂ„lig för att man förvĂ€ntar sig mer men egentligen Ă€r det ju inte mitt fel. Jag beklagade mig för en kompis och hon var sĂ„ himla bra för hon sa Du Ă€r barn av din tid. Och det tĂ€nker jag pĂ„ nĂ€r livet och samhĂ€llet kĂ€nns för JĂVLA orĂ€ttvist. Och att vi Ă€ndĂ„ har möjligheter att leva vĂ„ra liv pĂ„ andra sĂ€tt Ă€n för 100 Ă„r sedan. MEN sen lĂ€ste jag en kurs i ledarskap och organisation och dĂ„ lĂ€ste jag dels om varför det finns sĂ„ lite kvinnor i styrelserummen och dels att samhĂ€llet idag Ă€r uppbyggt pĂ„ att företag idag krĂ€ver att man ger allt och det bygger pĂ„ att man har nĂ„gon hemma som tar hand om relationer, barn, tvĂ€tt och sex. SĂ„ att ha en illusion att man ska lyckas pĂ„ arbetet (bĂ„da tvĂ„), kunna ha ett hem i tipp topp, ge barn tid och energi och ha ett rikt socialt liv Ă€r just det; en illusion.
Ska verkligen fundera över detta! Jag har absolut tÀnkt som du beskriver, att den feministiska kvinnan borde sÀga till sin man. Jag har svÄrt att slÀppa det. Men som du sÀger sÄ Àr det ju strukturer som gör det.
Bloggaren paulas.me kÀnner sÀkert igen sig. Hon verkar stark och cool men hennes man verkar inte ta mycket ansvar hemma och dÄ fÄr hon massa kommentarer om det men inte han.
SÀger det inte allt om strukturerna att det Àr kvinnan som blir ifrÄgasatt och inte mannen.
Kloka reflexioner đđ»
Det blir obegripligt för mig att lĂ€sa den totala acceptansen av att âmin partner visade sig ha ljugit för mig innan vi skaffade barn, han sa att han ville vara hemma men sen ville han inteâ. Om inte kvinnor sjĂ€lva kan ifrĂ„gasĂ€tta sina mĂ€ns val/krĂ€va förĂ€ndring, hur ska utomstĂ„ende kunna göra det? Det hĂ€r gĂ€ller ocksĂ„ alla passiva mĂ€n som klagar över att kvinnan krĂ€ver att fĂ„ ta större delen av förĂ€ldraledigheten, men som inte agerar i frĂ„gan. I trĂ„den ser jag tusen och en förklaring till varför just skribentens man inte kunde ta förĂ€ldraledighet sĂ„ det verkar vara en gemensamt uppbyggd illusion i partelationen för att ha en rimlig förklaringsmodell till val av uppdelning. Idag har vi ett samhĂ€lle dĂ€r mĂ„nga relationer slutar i separation. De mĂ€n och kvinnor som vĂ€ljer att inte dela pĂ„ förĂ€ldraledigheten bör fundera pĂ„ hur det blir för barnen om förĂ€ldrarna inte lever ihop nĂ€r barnen fortfarande Ă€r smĂ„. Val har alltid mer konsekvenser Ă€n vad man kan se nĂ€r valet görs, det Ă€r obegripligt för mig att mĂ€n och kvinnor upprepar gamla generationers mönster nĂ€r vĂ„rt 2000-tals liv inte lĂ€ngre passar ihop med den typen av liv. Det handlar om allt frĂ„n att leda genom exempel för kommande generationer till svĂ„righeter med frĂ„nvarande pappor efter separationer. Det Ă€r inte fel att ifrĂ„gasĂ€tta kvinnors val precis som det Ă€r fullt rimligt att göra detsamma med mĂ€ns val.
Vilket konstigt kommentatorsfĂ€lt det hĂ€r blev. Det Ă€r som historien, politiska beslut och motstĂ„ndet mot kvinnors rĂ€ttigheter varken funnits eller finns. Ni som uttalar er nedlĂ„tande om feminism (âFörlĂ„t alla feminister” som nĂ„gon sĂ„ hĂ„nfullt skrev) â vad tror ni förĂ€ldrapenning, förskola, möjlighet för kvinnor att fĂ„ studera, möjligheten att anmĂ€la vĂ„ldtĂ€kt inom Ă€ktenskapet kommer ifrĂ„n? Tror ni det bara beror pĂ„ enskilda beslut folk tagit för att âdet passar min familj bĂ€stâ? Nej, det kommer av mĂ„nga Ă„rs samlad kamp. MĂ„nga Ă„r av kvinnor som gĂ„tt tillsammans för att förbĂ€ttra situationen â inte bara för sig sjĂ€lv, utan för alla kvinnor.
Och kanske viktigast: De rÀttigheter vi har nu Àr inte för evigt givna. Hur tror ni kvinnorna i tex Polen har det med aborter? Hur tror ni kvinnorna i Ryssland har det med misshandel och vÄld? Tror ni pÄ allvar att inga rÀttigheter för kvinnor kan försÀmras i Sverige?
För mig Ă€r det inte att skuldbelĂ€gga nĂ„gon att frĂ„ga hur de har det med jĂ€mstĂ€lldheten och arbetsfördelningen. Vi lever alla i ett samhĂ€lle prĂ€glat av traditionella könsroller och olika förvĂ€ntningar pĂ„ mĂ€n och kvinnor och det kommer man inte ifrĂ„n, Ă€ven om man delar 50/50 pĂ„ sin förĂ€ldraledighet. Sedan behöver man inte sĂ€ga âVa? Har ni ojĂ€mstĂ€llt i er relation? Vilken dĂ„lig mĂ€nniska du Ă€râ, men att frĂ„ga lite försiktigt hur det Ă€r nĂ€r man utifrĂ„n upplever arbetsbördan ojĂ€mnt fördelad kan vara det som fĂ„r nĂ„gon att inse att situationen faktiskt inte Ă€r okej. Att frĂ„ga hur nĂ„gon som verkar gĂ„ pĂ„ knĂ€na hur hon egentligen har det Ă€r vĂ€l att visa omtanke?
SjÀlvklart ska vi stÀlla krav pÄ mÀnnen ocksÄ, men tror ni verkligen att vi uppnÄtt det kvinnor har uppnÄtt i Sverige om vi sjÀlva inte gÄtt samman, stÀllt krav och hjÀlpts Ät? För vilken överordnad grupp har nÄgonsin valt att frivilligt slÀppa ifrÄn sig makt och tolkningsföretrÀde?
Och ni som tycker att det Àr förskrÀckligt att staten bestÀmmer över hur lÀnge ni ska vara hemma. Staten bestÀmmer inte alls över det. Du fÄr vara hemma sÄ lÀnge du vill. DÀremot kan du inte krÀva att vi med vÄra gemensamma resurser ska betala dina högst personliga val.
Fast jag inspireras Ă€ndĂ„ mer av en sĂ„dan som Thatcher, som inte skrikit ut sin feminism utan just, Ă€gt patriarkatet och gubbsen in action istĂ€llet – genom sin blotta uppenbarelse och sitt upptagande av plats. Varit komplex, varit ett as pĂ„ vissa sĂ€tt, omodern pĂ„ andra, men inte skyllt sina eventuella tillkortakommanden pĂ„ att âsom feminist gör jag som jag vill!â.
Ăn av just den offentliga typen som fast de getts sĂ„ mĂ„nga möjligheter (tack vare kvinnokampen) Ă€ndĂ„ vĂ€ljer att slicka patriarkatets rumpa och skyller det pÄ⊠feministens rĂ€tt att göra som hon vill đ
Som skulle mediala miljökÀmpar prompt fortsÀtta flyga. Etc.
Det jag menar Àr att ingen Àr perfekt, och inte de som visar den mest tillrÀttalagda fasaden heller.
Men nĂ„gonstans tror jag Ă€ndĂ„ pĂ„ att man som kvinna har ett val, och vĂ€ljer man det som gynnar kvinnosaken minst sĂ„ fĂ„r man stĂ„ sitt kast. Utan att behöva ursĂ€kta sig – men kanske ocksĂ„ utan att behöva ta till âfeministens rĂ€tt till att göra vad fan man vill och Ă€ndĂ„ vara feministâ som en förklaring till alla sina val.
Jag tycker inte det Ă€r orimligt att leva som man lĂ€r. Om jag vill förmedla till mina döttrar att de Ă€r perfekta precis som de Ă€r, hur ska det gĂ„ till om man varje dag sminkar sig för att se âfinâ ut. KĂ€nna sig fin. Klart att jag tycker jag fĂ„r mycket finare fransar med mascara, men jag har valt bort det. Bara nĂ„n gĂ„ng om Ă„ret jag sminkar mig. Och det dĂ€r snacket om att folk kommenterar att man ser trött ut osminkad Ă€r bara bullshit. Det Ă€r SKILLNADEN folk reagerar pĂ„. Jag fick oxĂ„ sĂ„na kommentarer (bisarrt!) nĂ€r jag bara ibland var osminkad. Men nu nĂ€r det Ă€r mitt normala jag sĂ„ sĂ€ger ingen nĂ„t. Det Ă€r sĂ„ hĂ€r jag ser ut. SĂ„klart man kan sĂ€tta pĂ„ sig snygga klĂ€der, det gör ju Ă€ven karlar men att behöva mĂ„la sig? Onödigt. Klart man Ă€r blĂ„ under ögonen. Det Ă€r ju sĂ„ man ser ut.
Sen blev jag nyfiken pĂ„ hur kommentarsfĂ€ltet manövreras. Sitter du Clara eller din assistent och manuellt lĂ€ser varje kommentarer innan den publiceras? Ăr det dĂ€rför det tar tid innan de syns?
Otroligt viktig debatt som jag vill se mer av. Feminismen Àr viktig, men hÄller med om att den framförallt borde handla om förstÄelse av strukturer. Att förstÄ mÀnskligt handlande, istÀllet för att bara döma. Att försöka bryta sig loss frÄn sitt bagage som kvinna Àr en enormt svÄr kamp. Ibland kan jag efterfrÄga att man gÄr djupare, istÀllet för att bara titta pÄ listor vem som diskar, gÄr ut med sopor osv. T ex om man har med sig i sitt bagage att hela tiden vara till lags för att inte vara rÀdd för att bli avvisad, nÄgot som oftast kvinnor bÀr pÄ, sÄ rÀcker inte alla jÀmstÀlldmanualer i vÀrlden. Att sÀtta en grÀns kan dÄ vara lika utmattande och Ängestfyllt som att t ex bÀra upp en 120 cm gipsskiva för en smal trapp. Att gÄ emot sig sjÀlv hela tiden Àr extremt utmattande.
Det Ă€r inte sĂ€kert att man alltid orkar vara en ”stark kvinna” som hĂ€vdar sina behov i alla situationer alltid tar sina kĂ€nslor pĂ„ allvar. T ex om den ena Ă€r jĂ€ttetrött och stressad, sĂ„ blir man ju sjĂ€lv stressad och vill avlasta och ta pĂ„ sig vĂ€ldigt mycket för att den andra ska överleva. Det kan krĂ€vas en enorm styrka i detta som inte blir hjĂ€lp av ”jĂ€mstĂ€lldhetslistor” över exempelvis stĂ€dning. Man mĂ„ste vĂ„ga slĂ€ppa taget och riskera att den andra gĂ„r under och det Ă€r en kamp pĂ„ en helt annan nivĂ„.
De exempel som man anvĂ€nder kan ocksĂ„ vara klumpiga, dĂ„ t ex matlagning kan vara ett sĂ€tt att stĂ€nga ute omvĂ€rlden en stund och bara fokusera pĂ„ en sak, istĂ€llet för att ta in alla stĂ€mningar och energier som finns i en familj. För en stund kan man slippa vara ”nĂ€rvarande vuxen” som Ă€r ett extremt stressande och kognitivt belastande tillstĂ„nd. Folk stĂ€ller sĂ€llan djupare frĂ„gor varför saker ser ut som det gör. De vill inte förstĂ„ utan bara förmana.
För egen del har jag misslyckats totalt med projektet jÀmstÀlldhet. Jag engagerar mig ofta i min killes intressen bara för att kÀnna mig Àlskad. Jag vet att det Àr fel, men jag orkar inte gÄ emot min Ängest hela tiden. Den stressen tar död pÄ en. Jag har slutat att prat om min relation inför andra, eftersom jag vet att jag blir jÀmstÀlldhetsdömd. Oftast mÄlar jag upp en fasad mot omvÀrlden om att jag prioriterar mig sjÀlv, vilket jag för det mesta inte gör. Jag efterlyser ett Àrligt samtal om hur jÀvla svÄrt det Àr. Mer som ett AA-möte dÀr man erkÀnner sina brister, Àn en prÀktig fördummande antidrogkampanj som samtalen mer liknar idag.
Pendeln har svĂ€ngt över. Jag Ă€r 65 Ă„r och fick alltid höra hur SNĂLL min man var SOM HJĂLPTE TILL sĂ„ fort han bytte en blöja eller dammsög eller nĂ„t som en kvinna normalt skulle gjort. BĂ„de frĂ„n vĂ„ra förĂ€ldrar och jĂ€mnĂ„riga, bĂ„de kvinnor och mĂ€n. FrĂ„n mĂ€nnen mest dĂ„ ironiska kommentarer. SĂ„ skamfyllt som kvinna att inte orka rodda familj, hem och yrkesliv utan HJĂLP av sin man. Och nu kĂ€nns det som det Ă€r tokigt Ă„t andra hĂ„llet!
Ett stort problem Àr att allt kretsar kring kÀrnfamiljen, och funkar inte den sÄ kraschar livet. Det stÀller extrema krav pÄ jÀmstÀlldhet, vilket visserligen Àr bra men straffar ut de kvinnor vars mÀn inte vill leva jÀmstÀllt. Hela samhÀllet Àr vÀl ocksÄ riggat sÄ att kvinnor slits ut pÄ arbetet med mer socialt ansvar, lÀgre löner, etc.
Det Ă€r ju vĂ€ldigt mĂ„nga kvinnor som inte har rĂ„d med skilsmĂ€ssa t ex. SĂ„ nej, Sverige Ă€r nog inte sĂ„ jĂ€mstĂ€llt som man kan tro och det tar nog ytterligare ett par generationer kan man tĂ€nka sig… Sen kĂ€nner nog mĂ€n i allmĂ€mhet mer press att lyckas som familjeförsörjare eftersom det ingĂ„r i den traditionella mansrollen, kanske de hade velat vara mer med barnen men kĂ€nner press frĂ„n andra hĂ„ll.
đ
Wow. Skarpt.
Min danska man och jag har diskuterat hur svĂ„rt det Ă€r att man ignorerar fysiologiska skillnader som att kunna amma eller inte, hur hjĂ€rnan pĂ„verkas av hormoner, etc., medan det finns ideal om strikt jĂ€mstĂ€lldhet som statusmarkör. Jag Ă€r feminist men hemma med barnet och det kĂ€nns som att jag omfamnar de kvinnliga delar av mig sjĂ€lv som Ă€r skapta för det. Jag kĂ€nner att det ligger pĂ„ mig att rĂ€ttfĂ€rdiga vĂ„rt val inför andra – inte för att nĂ„gon ens sagt det utan för att det Ă€r sĂ„ det kĂ€nns att vara kvinna och ha en gnutta konstant dĂ„ligt samvete.
Bra inlÀgg! Bara för att jag Àr feminist sÄ har jag inte lyckats trolla bort strukturerna eller lyckats höja min lön till civilingenjörsnivÄ.