Här kommer några bilder från veckan som varit. En särdeles fin vecka med alldeles lagom proportioner mellan arbete och vila.
På tisdagen var det matlag hemma hos oss. Jag gjorde en enorm köttfärsås som fick stå och puttra i sex timmar. Då blir den så sinnessjukt god.
Den här stora lilla gemenskapen som liksom bara fortgår. I vått och torrt.
Stina fick trösta Ulf som gjort illa pekfingret
Ulf är så tillitsfull. Innan matlaget kom gick han runt och visade upp sina nya strumpor och sa
-Jag ska visa dom för matlaget. Dom kommer tycka fina. Dom älskar mig så mycket!
Och det stämmer ju.
Jag och lille Klas. Eller Claes? Jag vet inte stavningen ännu. Albin och Ulrikas nya lilla skatt.
På lördagsmorgonen dukade jag upp goda ostar, bröd och gjorde en smoothie till frukost. Vi har det så bra för Jakobs mamma kommer ut och hälsar på i stort sett varje lördag. Tar tåget de 10 milen t&r och stannar över dagen och det tycker både vi och barnen är så trevligt.
Här läses det Nicken Nyfiken med stor inlevelse. Essa var särskilt intresserad.
Sen ville Ulf kika på vår nya skoterpulka som stod på gården.
Jakob har gjort slag i saken och köpt både skoter och pulka. Har aldrig varit mycket för skotrar och är uppvuxen med att man tar skidorna om man ska på utflykt. Men med tre ganska små barn blir det allt oftare så att man inte orkar dra på utflykt eftersom det är så omständigt. Därför känns det här fantastiskt. Vi tog en premiärtur på lördagen. Jakob och barnen och farmor åkte och jag och Essa promenerade efter skoterspåret. Svettigt värre – det blev ett helt konditionspass för mig.
Hejsvejs och Hejdå!
De hann såklart upp på berget först och slog läger och gjorde en brasa
Några vedträn hemifrån och sedan lite torra pinnar plockade i skogen.
Bertil blåste syre i elden.
Och vi premiärtestade en av morfars julklappar till Bertils – en hopfällbar stekpanna. Och falukorv eftersom det är så mycket godare än grillkorv!
Bertil är den som fotar mig när vi är iväg någonstans. Riktigt duktig har han blivit!
Sedan gicks det balansgång på omkullvälta träd.
Och åts korvklämmor
Och sedan ville Folke att jag skulle ta en bild på Bröderna Lidström. Så då gjorde jag det.
Hem kom vi efter några timmar. Frusna, trötta och sugna på att dega och äta lördagsgodis.
Helgmiddagen bestod av charkisar och ost. Jakob drack vin och själv drack jag Portello i finglas eftersom det är den godaste läsken. Eller hur?
På kvällen började vi se sista Hungergames-filmen med storbarnen och det var nästan för spännande. För mig alltså. Barnen är rätt coola.
40 svar
Fantastiskt självförtroende! Tänk om vi alla vore som Ulf och utgå ifrån att vi är mycket älskade.
Kul att se film ihop! Mina vägrar försöka läsa så jag fick översätta en hel film för ett tag sedan. Tror vi väntar med att se utländska filmer ett tag…
7 år och redan Hunger Games?? HJÄLP. Alltså JA jag fattar att barn är olika och får se olika saker i olika åldrar. Jag kanske är för mesig? Min sjuåring får inte se de sista Harry Potter-filmerna ens. Dels för att de inte finns dubbade och dels för….det är ju för läskigt för en sjuåring, no? Och Hunger Games är ju bara….så brutalt för lågstadiebarn??
Hur gör ni andra här i kommentarsfältet? Är man onödigt orolig om ens 7åring inte får se de sista Harry Potter-filmerna?
Jag tror man får bedöma från barn till barn. Du känner nog ditt barns gränser bäst själv ♥️
Ja, jo så är det ju såklart… svårt att veta ibland hur man ska tänka kring film och tv, (Som med så mycket annat!)
Tack för svar på kommentar!
Vår sjuåring har fått se den första Harry Potter ihop med oss. Sen får vi vänta. Jag och min man tittade på de andra filmerna på jullovet och ja redan den andra är för läskig för vår 7 åring. Funderar på att läsa den andra boken med henne snart kanske…..Kolla in boken Julegrisen av samma författare. Riktigt kul att läsa högt.
Det är ju olika detdär! Och olika saker är olika läskiga för olika barn. Min sjuåring är inte det minsta rädd för saker han ser på film – när jag frågar om det inte är otäckt med jätteormen i Harry Potter säger han bara torrt: ”men mamma DET ÄR PÅ FILM!” Däremot är han ganska rädd för saker som skulle kunna inträffa – till exempel att det kommer inbrottstjuvar.
Jag har inte ens visat de första för min snart nioåring.. Anser inte ens att hen gått miste om något, hen har ynnesten att ha det kvar!
Men, människor är olika. Jag gillar olika.
Susanne: Mina barn är snart 7 och 9 och de har inte sett någon av Harry Potter-filmerna än. Båda är ganska känsliga och har lätt för mardrömmar, så det är ett enkelt beslut. Åldersgränsen för Hunger Games sänktes ju efter mycket diskussion och oenighet i Statens medieråd från 15 till 11 år, så den kommer de inte att få se på många, många år ännu. För mig är Hunger Games en vuxen/övre tonårsfilm.
Tack för bra kommentarer allihop! <3 Tycker alltid det är intressant att höra andra resonera kring sånt här!
Hunger games har jag inte sett, men jag har barn på 10, 8 och 6 och skulle inte låta de två minsta få se alla Harry Potter-filmerna. De har sett ettan och tvåan. Och nu har jag infört att för att få se en Harry Potter-film måste man ha läst eller hört mig läsa boken, och det gör naturligt att alla hinner åldras och mogna in för filmerna eftersom böckerna är så långa och jag kör högläsning på dem, så de räcker länge!
Sen tror jag egentligen mina barn hade tålt läskigare filmer än vad de oftast får se (vi plöjde hela A series of unfortunate events på Netflix och den var nog egentligen för läskig för minsta, men sjuårsgränsen bedrog mig där) men det blir lite mysigt för dem med gränserna, den gång de då får se nåt som är på gränsen blir det väldigt kittlande och ”förbjudet” fast det är så oskyldigt egentligen.
Smart strategi att man ska läsa boken först!
Det är nog från barn till barn. Min nioåring är känslig och skulle aldrig klara se dem, han har svårt för vissa disneyfilmer och tycker det mesta är läskigt. Däremot skulle min sjuåring antagligen inte ha några större problem med det, hon är fascinerad av det som väcker obehag och starka känslor.
Med just Harry Potter har vi kört på regeln att man läser boken innan man ser filmen, men det är ju inte alla filmer som baseras på böcker.
Min sexåring har sett Jurassic-filmerna, Jumanji och alla Star Wars. Han har förvisso äldre syskon, men det viktigaste för mig har varit filmens premiss. Ingen av de här filmerna handlar om ondska i den här världen och jag tycker därför att de mer liknar barnens egna lekar med de goda vs de onda eller farliga dinosaurier.
Sexåringen, eller åttaåringen, får däremot inte än se Marvelfilmerna, där ondskan ofta är här, där vi är (förutom Guardians of the Galaxy, så dem har vi redan sett) utan får vänta några år.
Ibland sitter de med när jag kollar på The Good Doctor. Det är 16+ på Netflix, men det är nog för att det är operationsbilder och död.
Åttaåringen är snart färdig med första boken i Sagan om ringen och då ska vi se den filmen. Ondskan är ju inte i den här världen i den filmen.
Barnen får läsa vilka böcker de vill, men jag är ganska restriktiv med vilka spel de får spela. Och till filmer läser jag alltid olika föräldraguider för att se hur hetsigt eller ondskefullt det är.
En anledning för mig att inte släppa allt löst samtidigt är att det finns så många bra filmer och spel som riktar sig till barn i deras ålder och om de inte ser dem nu – när ska de då se dem.
Precis som andra kommenterar: väldigt olika. Min son på 8,5 kan läsa faktaböcker om allt möjligt, från pesten till andra världskriget och han lyssnar på Historierummet i barnradion om allt möjligt. Men han klarar INTE av läskiga saker på film. Ser första Harry Potter tillsammans och den är på gränsen. Lånade en skönlitterär bok med bilder i, han såg ett skelett där och undrade vad det var jag egentligen lånade till honom. Tror att film/bilder stannar som bildminnen hos honom lättare, och att dessa (just för vår son) lättare dyker upp i mardrömmar…. Så, alla barn (och vuxna) är olika- det viktigaste är att vi som vuxna/föräldrar känner in barnen och inte lämnar de ensamma med något nytt som kanske kan upplevas läskigt…
När jag var i den åldern hade Sagan om Ringen och Harry Potter premiär på bio och det gick alldeles utmärkt så tror du är onödigt orolig. Skulle det vara läskigt får man ju prata om det.
Grattis till skoterköpet! Det är nog en riktigt bra investering för alla inblandade. 😊
Det är ju så gott med chark och ost men man blir ju inte mätt?! Eller har jag bara haft för litet utbud? Förklara snälla!
Det sitter i mängderna 😋 köp några ostar till så ska du se att du inom kort rullar fram 😉
Haha! Tack för svar! Rulla fram eller ”fet som en planet” som någon sa i P3 ska bli min måttstock inför ost/chark-inköp i framtiden!! Mmmmm…. 🤤
Finncrisp, oliver, kex, små korvar, skivat päron till ädelost, är också tips till ostbrickan! Men ja, jag äter också massiva mängder gräddiga ostar och blir också mätt till slut. 🙂
Har tidenes tips for max metthetsfølelse – ta med minst en varm ost, for eksempel en camembert stekt i ovn i sånn 15-20 minutter. Så utrolig godt og mettende💫
Men kom igen, vi vill se skotern också inte bara pulkan! Pliiis! Vad har ni köpt?!
Fina bilder du och din son tar! Kanske tråkig Teknikfråga: Vad har du för kamera och objektiv som du orkar släpa med överallt?
Duktigt fotat av Bertil!
Bilden när farmor läser. Det var en av de finaste du har tagit.
Wow, du är helt otroligt vacker, Clara! Och så fin i snusnäsduken och mössan! Jag drömde så mycket mardrömmar efter hunger games, haha, och då var jag ändå vuxen när jag läste böckerna och såg filmerna.
Vad mysigt med farmor, blir så nyfiken blir det som avlastning för er, du och Jakob gör annat? Eller umgås ni alla ihop hela tiden? Passar ni upp henne eller hon hjälps åt med allt? Och hur lång tid tar tågresan? Vilken ynnest för er 🙂
Barn och filmer är ju ett kapitel för sig… jag fick helt ställa om när det gällde mina egna flickor. De avskydde alla Astrid Lindgren böckerna och filmerna ( Emils pappa var ju hemsk!!) Pippi som bodde utan föräldrar ( hur kunde hennes pappa bara lämna henne) och Saltkråkan ska vi inte tala om ( va!!! Fick äldsta systern vara mamma?? Sååå orättvist mot henne) 😂😂, Disney filmerna gav mardrömmar ( för mkt tårar och drama… Nemos mamma blev ju uppäten 😢) men så hittade vi fantasy och livet blev aldrig sig likt igen… vi störtdök ner i Harry Potter redan i sjuårsåldern med äldsta tösen ( jag höll stenhårt på böckerna först och sen filmen) efter det blev det sagan om ringen och visst hissnande det i min mage när 12-åringen tjatade om att få se filmen efter att vi sträcklyssnat hela boken på engelska ( familjens andra modersmål) 9-åringen fick hänga med och när jag ängsligt frågade om hon blev rädd vid den första fight scenen, beredd att stänga av tvn, tittade hon storögt på mig för att sedan tålmodigt förklara hela konceptet med ” green screen” och skådespelare.” Det är ju bara på låtsas mamma ” sen dess har jag slappnat av och insett att de är bättre på att välja bort vad som skrämmer dem än jag är . Numera är de 18 och 15 år och väljer fortfarande bort allt med drama och romantiskt tjafs men älskar Marvel och musikaler 😅
så god refleksjon! datteren min ville heller ikke se emil, og blir så redd av episoder av bullerbyn der de skremmer hverandre om natten, eller når lasse gikk gjennom isen. hun og vennene synes imidlertid det er gøy å leke at de sloss med sverd, eller må løpe fra brennende lava. det viktigste er vel at man ser an sitt eget barn, som clara sier: )
jeg husker forøvrig at det skumleste jeg noen gang hørte som barn var roald dahls ‘heksene’ – det er jo en bok for barn, men så sjukt skummelt at det er barn som er målet for heksene, og at det er folk som ser snille ut som er de verste. er med andre ord helt enig i at det vel også ofte er sånn at barn blir skremt av litt ulike ting enn voksne: )
Intressant att läsa om utvecklingen av åldersgränsen i kommentarsfältet – jag är född 85 och minns att när jag var liten så följde mina föräldrar bara åldersgränserna utan att egentligen analysera innehållet. Var jag 7+ fick jag gå på film med 11-årsgräns med mina föräldrar, det var liksom inte bara ”lämpliga” filmer jag fick gå på. Samma hemma i soffan när det var dags för film. Det låter som att man i dag nästan själv behöver se filmen utan sina barn för att kunna göra en bedömning av om korrekt åldersgräns är satt? 🙂
Tips! En Firebox med tillhörande stekhäll är grym att alltid ha med i skoterpulkan, en slipper blöt ved som sjunker ner i snön. Och krok för kokkaffepannan 😉 Finns i två storlekar, 4 pers eller 8 pers.
Säljs hos tex Laitis och Ojanperä
https://laitis.se/firebox-4p.html
Skoter är ett bra transportmedel som underlättar. Är ju tillräckligt bökigt att ta sig ut innan man ens har passerat ytterdörren😄
Jämför med bil tex, inte tar man bilen varenda gång man ska någonstans bara för att man har den.
Så gott ni har det <3
Underbar livskvalitet.
Apropå filmer och barn: Min unge är snart 33 och jag förbjöd aldrig honom att se eller läsa någonting när han var liten. Man får nog göra en bedömning från barn till barn. 🙂
Våra barn har fått se ganska så otäcka filmer, har inte märkt att nåt av dem tagit skada av det. Minns att jag själv tittade på Dracula-film som 6-åring i mörkret i vardagsrummet när mamma och pappa var på dans nån lördagskväll, och min då 12-åriga storasyster som var barnvakt åt mig var livrädd och vägrade titta. Hon gillar än idag som 50-åring inte att kolla på skräckfilm och är otroligt lättskrämd för minsta lilla. Medan jag fortfarande är barnsligt förtjust och fascinerad av allt teatersmink och specialeffekter i moderna filmer, och blir inte alls rädd eller påverkad och har aldrig drömt mardrömmar efter otäcka filmer. Så det är nog väldigt väldigt olika och inget någon annan ska lägga sig i. Man känner sina egna barn bäst och vet vad de tål och så länge man tittar tillsammans och de kan gömma sig bakom en kudde i värsta fall så är det ingen större fara. Då finns det säkert andra filmer som till synes inte är så otäcka, och barntillåtna men som kan väcka obehagskänslor.
Då är jag mer orolig över sånt som de kan stöta på online i stället, där det är svårt att veta vad som är fejk och vad som är på riktigt och där jag inte alls har samma insyn som när vi tittar på film ihop.
Hej, jag har en fråga/fundering kring era olika dryckesval i familjen. Det är nämligen så att jag liksom du inte dricker alkohol, men min man gör det ibland. Jag är inte uppvuxen med det så det är naturligt för mig, men det är också ett ganska viktigt val jag gjort och som jag känner mig mer och mer övertygad i. Dock känner jag mig ganska ensam i det eftersom normerna ser ut som de gör, även om det börjar finnas bättre alkoholfria alternativ så känns det som att valet att avstå måste motiveras eller förklaras. Detta (tror jag?) gör att jag blir extremt provocerad och ledsen när min man dricker alkohol, för att det på något sätt blir det ultimata beviset på min ensamhet och ”udda-het”, att jag inte ens har honom som kompanjon i det här. Då blir det som att han är del i det som får mig att känna mig ensam. Jag förstår att man inte måste vara exakt lika i allt, men jag har svårt att acceptera att han gjort ett annat val om något som är så viktigt för mig. Har ni några såna här ”konflikter”, eller är ni bara så tillåtande och accepterande mot varandras olikheter som det ser ut på bloggen? Hur motiverar ni era olika val för barnen utan att smutskasta den andra föräldern?
Eller så är man bara tillåtande. Min man dricker inte alkohol, han är uppväxt med förälder med alkoholproblem och vill inte riskera att trilla dit. Jag dricker alkohol och det är han helt ok med ( han ser ju att min inställning är helt annorlunda mot hans förälder). Jag tycker såklart att det är trist att dricka vin utan hans sällskap men det får jag naturligtvis acceptera precis såsom han respekterar mitt val. Tycker det är viktigt att man respekterar varandra.
Bästa läsken – san pellegrino citron. Ojoj. Svårslagen!
Det Bertil fångar när han fotar dig är något helt annat än det du fångar i ett självporträtt. Vackert på olika vis.
Kära Clara! Kan du skriva lite om upplägget på matlaget? Jag vill också ha ett! Hur gör ni med ekonomin? Hur många familjer är ni? Det verkar superfint med matlag! Hälsningar från Johanna