Idag vräker snön ner och stormarna viner utanför knuten. Men igår sken solen från en klarblå himmel. Jag vabbade de två yngsta och drog med mig dem ut för lite frisk luft. Och för att jag skulle få träning.

Så underbart att få bli bländad! Bristvara sedan i oktober ungefär

Vansinnigt vackert ute

Ett stycke i stort sett frisk sjukling och ett stycke barn som fick stanna hemma för säkerhets skull. Jag drog barnen på skranor. Det bästa man kan åka på i pulkabacken om du frågar mig!

Förbi Stina och Emils hus gick vi

Och upp till skoterspåret med den vrålsnabba backen.

Ett fint gammalt hus ligger dolt i skogen här uppe.

Vi åkte varv på varv och fick både snö i ansikte och stövlar

Fin utsikt här uppe!

Krasch med Essa som är världens sämsta pulkakompis. Hon bara förstör allt jämt jämt jämt när hon försöker hoppa upp på skranan i farten. Barnen skällde ut henne efter noter.

Sedan gick vi in och tinade tårna.

Jag tog fram ingredienser för att kalasbaka med Smulfen

Sedd i profil är han en ståbas. Men ljudnivån är mer som om man korsar ett trumset med en ostämd fiol och en fagott.

Jag rullade och Ulf pärlande “snöbollarna”. Jag vet inte varför, men han har fått för sig att Stålhulken kommer och hälsar på till födelsedagar. Istället för jultomten som bara kommer vid jul. Han var väldigt bestämd på den punkten och ville inte bjuda Jakob på fikat eftersom de då inte skulle räcka till Stålhulken som skulle bli sur.

-När kommer kalaset mamma?

-Det kommer på lördag.

-Hur kommer det?

-Gästerna kommer i bil.

-Hur ryms kalaset i bilen?

-Nej kalaset är här hemma. Det är gästerna som kommer i bil

-Ryms Stålhulken i bilen?

-Han tar nog tåget tror jag

-Lucia…tåget?

Så fick vi våra chokladbollar gjorda och kladdkakemuffinsen likaså. Och idag var han på förskolan. Vilken tur eftersom de har haft samisk vecka och fröknarna har bakat Gahkku, barnen har fått dansa till jojk och övat sig på att räkna till tio på samiska.