Fjorton bilder av kärlek den fjortonde februari. Året som har gått – som på grund av pandemin och sedan vaccin präglats av återseenden, återupptaget umgänge och glädjen att få komma riktigt, riktigt nära varandra igen.

Att återförenas med gammor efter att hon blivit fullvaccinerad. Trodde aldrig barnen skulle sluta kramas eller sitta nära. Vi skålade i champagne för Pfeizer, Moderna och livet!

Kompiskram på Valborgsmässoafton. Inget firande i byn men likväl på Albin och Ulrikas gård. Barnen byggde hinderbanor och vi vuxna sjöng stämsång och eldade granris.

Jakob som håller gammors hand så att hon inte ska halka när hon ska bada isvak. En tradition hon hållit i under många herrans år.

Läsa saga med lillebror som viker sig som en fällkniv när Hokka kittlar honom.

En av vårens första trädgårdsfikan. Träffa faster Johanna igen som äntligen kunnat komma upp från Malmö.

Trösta ilsken tvååring, smeka glad sexåring och njuta av solen på en och samma gång. Att utstråla (och härbergera) tretton olika känslor samtidigt är något man får övar på med många barn.

Något av det första jag gjorde när alla var vaccinerade var att dra till farmors hus och umgås med släkten några dagar. Jag stoppade in dem i bilen och körde en sightseeing runt byarna och de fick peka ut varenda hus, stig och gård för mig och Anna. Några av livets finaste dagar! Här fikar vi i vårsolen vid den gamla badplatsen, med min kära faster Inger, pappa, syrra och farbror Lars.

En hammock full med vänner och jag stod i köksfönstret och tjuvkikade. Det här var drömbilden när vi köpte hus på landet och jag föreställde mig en stor, stökig familj och alla deras kompisar.

Återse gammelmoster Mia för första gången under hela pandemin

Och krypa tätt intill sin morfar man inte träffat på över ett år men ändå är fullkomligt på det klara med är ens allra käraste morfar.

Fira mosters födelsedag med tårta på sängen och kram-attack!

Titta djupt och trosvisst in i ögonen på en matlagspappa.

Första fascinerande mötet med nya matlagsbarnet. För tidigt född och liten som en sparv.

– Hej, vi ska ta hand om dig!

Folke som aldrig ville släppa taget.

Ligga i en snödriva med sin pappa och bli hissad mot himlen.