Här kommer den senaste veckan i bilder. Det märks verkligen att vi börjar tina fram ur våra gömmor för nu ÄNTLIGEN gör jag lite saker värda att fotografera.

Det var matlag hos Albin och Ulrika.

De vuxna satt vi första bordet

Storbarnen satt vid andra

Dockan satt vid det tredje bordet

Och vid det fjärde bordet hade Ylva-Karin dukat för henne och Ulf. De var så gulliga och satt och konverserade artigt kring ärterna och pastan.

Ulrika hade gjort en urgod, krämig räkpasta

Och Klas blir lite mer bebis och lite mindre spädis för varje gång vi ses. Han är så fruktansvärt docksöt.

Kittel i soffan till efterrätt.

Sedan åkte vi hem i den snöiga vinterkvällen.

Nästa morgon satte jag mig i bilen och körde de tolv milen inlandsväg hem till min vän Malin. Rådjursrumporna <3

Alltid så fint att få svänga upp till hennes gamla skola.

Och kliva in i det stora, välkomnande köket.

Malin och jag har (som jag säkert nämnt förut) känt varandra sedan begynnelsen av våra bloggar. Hon hade Sveriges största ekoblogg en gång i tiden. Idag jobbar Malin med reiki och en del med sin instagram – men trots att vi inte längre gör riktigt samma sak så är det så fint för mig att få prata jobb och dela mina erfarenheter med någon.

Och äta Malins fantastiska mat.

Hon hade gjort en helt otroooolig nudelsallad med tofu. Satt bara och dregglade.

Gulliga lilla Bilbo ville vara med och tyckte säkert jag luktade spännande av Essa.

Till efterrätt blev det smarrig chokladkaka

Med lite hallon och vegansk grädde. Det är fint att ha en kompis som är vegan och lagar urgod mat så att jag får anledning att uppdatera mina egna skills.
Efter att ha pratat nonstop i några timmar satte jag mig i bilen och körde hem igen!

I fredags började jag dagen med en tidig träning. Det är så roligt för jag tränar på nya vikter varje vecka nu. När man får vara frisk och hinner träna regelbundet märks verkligen resultat. Jag har alltid varit grundstark under uppväxten och därför har det varit väldigt knäckande att på inte orka bära in matkassarna själv utan behöva be Jakob om hjälp.
Men den här veckan kom jag över en spärr och tränar nu på 70 kilos marklyft. Sjuttio kilo låter måhända inte så mycket men om jag tänker att jag gör femton repetitioner på ett pass betyder det att jag lyft ett ton. Jag blir helt snurrig och glad av den tanken! En ganska otrolig utveckling för någon som för inte så länge sedan var tvungen att sitta på en stol när hon tog på sig sina strumpor eftersom det varken fanns balans eller ork nog att stå på ett ben.
När jag kom hem gjorde jag en stor skål fruktsallad som fredagsmys. Rostade kokosflingor och strödde över tillsammans med lite vanilj. Här finns fler sätt jag brukar pimpa min fruktsallad på.

Så skrev jag ett blogginlägg med en fredagshälsning till er och på kvällen såg alla i familjen utom Ulf på. Spindelmannen. Älskar de gamla filmerna med Toby Maguire. Även om det nog inte skulle funka idag med en så hjälplös, menlös hjältinna.

Vaknade tidigt på lördagsmorgonen och gick upp med Ulf. Vi tar en sovmorgon var och på lördagen var det Jakobs tur.

Jag tog in tidningen och det var så underbart för himlen var försiktigt rosablå och fåglarna kvittrade högt. Sånt som kan göra en morgontrött mamma i morgonrock alldeles tårögd.

Riktigt bitig morgon med frostrosor på fönstret.

Essa undrade om det verkligen var meningen att hon skulle behöva gå ut?

Sedan klev Jakob upp och tog över Ulf och då gömde jag mig i sovrummet och skrev ett blogginlägg om några hälsoförändringar jag gjort. Ohoj vilken debatt det blev. Jag tog även en bild för att föreviga penntrollet

Sedan upptäcktes jag av både hund och unge så då var det dags att avrunda.

Resten av förmiddagen stod jag i köket och förberedde middagen (nudelsalladen efter Malins recept) och utflyktsmat. Vi skulle nämligen på skoterutfärd med matlaget.

Vi packade pulkan full och fyllde kylbagen. Man märker verkligen att det krävs några utfärder för att få snurr på hur man gör varje vinter – man blir rätt ringrostig. Det är ju samma sak med de första badutflykterna på sommaren. Den här gången gick det lättast hittills i alla fall.
Emil och Senja kom förbi. Men Essa och Senja kan tyvärr inte leka så bra längre. Senja har blivit så stor och tung att Essa riskerar att skada sig. Stackarna – de har ju så kul ihop!

Vi drog till en fin grillstuga i närheten och där var soligt, lä och alldeles underbart vackert. Jag satt bakom Jakob och njöt åkturen. Det är så roligt att upptäcka att något man trodde var dötrist (att äga en skoter) är kul. Att få inse att man haft fel och samtidigt känna världen vidga sig.

Vi gjorde upp en eld

Och barnen rasade runt i snön.

Jag hade hittat lite souvas hemma i frysen och tärnat lök och lagt i en burk. I den andra la jag salladsgrönsaker.

Sedan fräste jag bara ihop allt på elden med en stor klick smör. Stina värmde bitar av tjockpannkaka i sin panna och parallelt grillade vi också korv. Nästa gång ska jag definitivt ta med lite gammal pannkaka och värma på i bitar. Det är ju så vansinnigt gott!

Till lunch blev det renklämma i armeniskt lavashbröd. Svingott!

Så härligt att sitta ute och bli helt inrökt och svettig i vårvintersolen.

Och efter maten grillades det marshmallows till alla ungar

Exakt hur jag minns alla vuxna från min barndoms sportlov: blundande mot solen som Stina.

Det övades stolpsittning. Om utifall den kunskapen kan komma till pass någon gång i framtiden.

Och hips vips upptäckte vi att det bodde en liten näbbmus under bänken på rastplatsen. Ett perfekt ställe att hålla till för en liten mus som vill fylla sina förråd.

Det var den kaxigaste lilla gnagare jag skådat. Inte ett dugg rädd – den försökte till och med krypa ner i ryggsäcken.

Barnen låg på lur utanför hålet och lämnade mariekex-smul och korvbitar till den.

Sedan åkte vi hem igen. Ulf somnade i pulkan helt utslagen. Men jag svidade om till skidkläder och tog mig en träningstur i spåret. Sedan middag och därefter mello med storpojkarna. HELT FEL LÅTAR vann ju!? Den absolut bästa var ju den som kom sist – Shut me up med Tribe Friday. Den ska direket in på min träningslista. Bonuspoäng för den coola stilen på sångaren – mina pojkar älskade det!
Och det var den veckan i bilder det.
Idag har Jakob tagit storbarnen till slalombacken här i närheten. Jag och Ulf är hemma och väntar på farmor som ska komma och hälsa på om några timmar. Om jag får feeling kanske jag tar en sväng längdskidor ikväll, eller så hör jag om Elina vill ta en telefonpromenad. Ännu en vecka med fina minnen att lägga på babyrosa bomull och förvara i hjärtasken.











26 svar
Åh Clara! Jag belv nyfiken på receptet på den krämiga räkpastan.
Kan såklart googla fram något annat recept, men tyckte det som ni åt ovan så otroligt gott ut! Så det vore jättekul om du kunde dela det!! Tack på förhand 🙂
Härligt det ser ut! Vet du om Stina kommer börja blogga igen, saknar den bloggen.😊
Jag vet faktiskt inte – ibland får hon sina il och tar upp tråden! Men jag ska hälsa henne att du längtar =) har du koll på hennes instagram? https://www.instagram.com/stinastils/
Ja! Gör gärna det! Jag har inte instagram ( enda vuxna personen i Sverige typ) så kan inte följa nån där tyvärr. Kollar in på hennes blogg då o då ifall hon uppdaterat! Tack för din fina blogg, läser typ varje dag o gjort i många år.
Har inget med inlägget att göra, men frågar ändå!
Vad har ni för djur på gården just nu? Och vart har hönor och får tagit vägen?
Är väl i ärlighetes namn mest intresserad av hönorna… 🐣
På vilket sätt menar du att Essa kan skada sig? Min hund på 50 kilo leker nästan uteslutande med småhundar.
Beror ju väldigt mycket på hur de leker! Min papillons bästa vän var en korthårig collie-herre som lekte väldigt fint med henne (hon sprang slalom mellan hans ben) men jag hade aldrig låtit henne leka med en hund som leker genom att manglas och brottas (som ju schäfrar gärna gör). Mina nuvarande hundar (15 kg ungefär) får inte heller leka med större hundar som tacklas. Men om de bara springer går det bra.
En tung hund som kastar sig över en liten hund och rumlar runt riskerar att skada den med sin vikt. Precis som om jag som vuxen leker fysiskt med ett barn. Skillnaden är att hundar saknar vett medan vuxna inte gör det 🤪
Håller helt med om Mello. Gillade också Shut me up med Tribe Friday bäst, både musik och stil.
Alltså, jag ÄLSKAR att läsa om livet med matlaget! <3 Men jag undrar, hur har det fungerat praktiskt med barnen, framförallt de små? Har de gått o lagt sig hos den ni är eller har de fått vara uppe sent den dagen?
Ulf o Ylva-Karin vid eget bord, finns det något gulligare 😍
Alltså 70 kg mark ÄR faktiskt inte så pjåskigt alls du, och jag har styrketränat många år. Bra jobbat, härlig känsla va!!
Sjuttio kilo i marklyft är ju jättebra. Tycker du ska vara stolt över den träningsresa du gjort. Härligt inlägg att läsa. Dina utflykter ser alltid så himla härliga ut. Sen kanske de inte alltid är just det med tanke på hur gnälliga barn ibland kan vara.
Näbbmöss är onekligen charmiga!
Så en liten försiktig rättelse: näbbmöss är inte gnagare, utan tillhör ”insektsätarna” – de är alltså mer besläktade med igelkottar och mullvadar än med andra möss.
Tycker de känns ännu charmigare av den anledningen eftersom man inte behöver oroa sig för att de ska leta sig in i huset.
Ahaa! Tack för info, bra att veta!
Jag är så glad att vi äntligen fick ses – så fin dag att få spara i hjärtat!
Kram!
Näbbmöss är så kaxiga!
Mamma och pappa hade en näbbmus inneboende i vinter, de upptäckte det genom att mamma kände något på benet när hon stod vid spisen. Hon skakade lite på benet, då hon trodde att byxorna korvat sig. Därefter kände hon något i nacken/håret, lyfte handen för att klia och kände något pälsigt!
Näbbmusen hade alltså klättrat upp på mamma och in i hennes hår!
På grund av dess fräckhet fick den gå över regnbågsbron några timmar senare.
Lavashbröd! Mums! Hur fick du tag i det! Jag bor och arbetar just nu med min familj i Armenien, så detta var ju kul! 🙂
Åh! Ja det är så gott! Det finns i vår kommun ett litet bageri som jag tror drivs av armenier 🙂
Så fint att ha så många vuxna omkring allas barn. Vi känner oss ibland så ensamma, får lilla familj på 4 med 25 resp 75 mil till släkt och familj. Det är, trots det, ett märkligt avstånd till att teama ihop med andra barnfamiljer till vardags. Människan är inte skapt att vara ensam.
70 kilo låter inte lite alls! Var jättestolt över det (så får andra en chans att vara stolta över att lyckas med mindre än så också;-)).
Och håller med: varför kom inte sista låten bättre? Mycket härligt utfört dessutom.
Älskar din tränings-låt-lista!! Är rädd för hundar men med musik i öronen vågar jag springa ändå. Tack 🙂
Jag älskar dessa långa inlägg! Myset med min kaffekopp när jag läser!
Ulfs och Ylva-Karins middag på tu man hand😭😭❤️❤️❤️ GULLIGASTE JAG SETT!!!!!!
På jobbet sitter de ”stora” tvååringarna vid ett eget bord, utan vuxna*. Det är väldigt rart att se dem interagera, hjälpa varandra att hälla osv.
*vi sitter bara någon meter bort och hör och ser barnen hela tiden. Men det ger dem en känsla av självständighet och ansvar när de sitter ”själva”
Mysigt att laga mat över öppen eld! Lärde mig att göra krabbelurer i år, tar med smeten i en spritspåse. Gott!