Det här är för mig den finaste tiden på året att besöka Borås. Jag får en sån ljuvlig försmak av våren. Det dröjer ju till slutet av april innan det är lika vårigt hemma hos oss i Västerbotten.

Söndagen innan operationen gick jag och Anna en tvåtimmarspromenad i skogen. Det enda jag kunde drömma om var nämligen att gå gå gå i en skog, känna doften av lera och mossa och kanske sitta på en sten en liten stund och blunda mot solen.

Så paradisiskt att få gå själv med sin syster och hinna prata om högt och lågt och bara gå i en tunn jacka, tunna träningstights och vanliga gympaskor.

Jag älskar våra snörika vintrar i Västerbotten men jag kan verkligen sakna markkontakten. Då och då var jag tvungen att stanna upp och bara krama om de knubbiga mossbelupna stenarna och vila kinden mot det gröna. Knipa några gröna grässtrån från marken och stoppa in i munnen att tugga på. Våren gör konstiga saker med ens hjärna!

Hem kom vi tillslut efter att ha gjort en avstickare till en loppis där jag köpte (till ingens förvåning) en spetstduk och en karaff. Två av de saker jag minst av allt behöver just nu.

Som sagt. Våren gör konstiga saker med ens hjärna.