Det hÀr Àr för mig den finaste tiden pÄ Äret att besöka BorÄs. Jag fÄr en sÄn ljuvlig försmak av vÄren. Det dröjer ju till slutet av april innan det Àr lika vÄrigt hemma hos oss i VÀsterbotten.

Söndagen innan operationen gick jag och Anna en tvÄtimmarspromenad i skogen. Det enda jag kunde drömma om var nÀmligen att gÄ gÄ gÄ i en skog, kÀnna doften av lera och mossa och kanske sitta pÄ en sten en liten stund och blunda mot solen.

SÄ paradisiskt att fÄ gÄ sjÀlv med sin syster och hinna prata om högt och lÄgt och bara gÄ i en tunn jacka, tunna trÀningstights och vanliga gympaskor.

Jag Àlskar vÄra snörika vintrar i VÀsterbotten men jag kan verkligen sakna markkontakten. DÄ och dÄ var jag tvungen att stanna upp och bara krama om de knubbiga mossbelupna stenarna och vila kinden mot det gröna. Knipa nÄgra gröna grÀsstrÄn frÄn marken och stoppa in i munnen att tugga pÄ. VÄren gör konstiga saker med ens hjÀrna!

Hem kom vi tillslut efter att ha gjort en avstickare till en loppis dÀr jag köpte (till ingens förvÄning) en spetstduk och en karaff. TvÄ av de saker jag minst av allt behöver just nu.

Som sagt. VÄren gör konstiga saker med ens hjÀrna.