Nu när jag håller på att återhämta mig från operationen spenderar jag lite extra mycket tid på sociala medier. Särskilt instagram. Och jag har så många tankar om denna plattform – helt osorterade – som jag känner att jag behöver få ur mig här.

Jag har nämligen insett att jag knappt kollar på majoriteten av de konton jag följer på instagram. Inte i det fasta flödet i alla fall. Jag går istället direkt in på de konton tillhörande folk jag känner privat. Av de 350 konton jag följer får jag faktiskt bara se 30-40 av dem och då mest på stories. Och jag har upptäckt att den plats jag fastnar i på instagram är utforska-flödet. Där får jag kvittot på vad jag VERKLIGEN fängslas av och det är inte vidare vackert. Där är det Kardashian-memes, hårturorials och konton som repostar bilder på 90-talskändisar. Plus skönhetsoperationer i massor och urlöjliga tiktoks. Men inga av dessa poster kommer från konton jag någonsin skulle välja att följa. Nej det är inte alls den typ av konton jag vill läsa på IG. Ändå ägnar jag massa tid åt dem.

Jag funderar jättemycket på min egen relation till instagram eftersom den blivit ett allt viktigare inkomstben – samtidigt som jag tycker att instagram kan vara ganska tråkigt. Eller stories är jätteroligt. Att filma och posta i stunden och få respons av alla tittare är jätteroligt. Men det fasta flödet är inte så kul. Själva formatet känns ofta begränsande samtidigt som det tar en väldig energi av mig som kreatör. Att dag efter dag producera material som sedan bara försvinner ner i en scroll. Till skillnad från bloggen där mitt material arbetar för mig i åratal efter att jag skapat det. Julen och påsken blir till puffar på bloggen nästa år igen. Jag återpublicerar guider och diy-tips på min officiella facebooksida, och bryter ut valda stycken och använder till instagraminlägg. Bilderna kan plockas ut och användas till nya inlägg om helt andra ämnen och läsarkommentarerna kan användas för att skapa nya texter med fördjupning i olika frågor. Folk hittar och upptäcker min blogg efter att ha trillat in via ett receptsök, en länkning på facebook, en bild på pinterest eller när de bildgooglat typ pelargoner. Allt mitt material finns sökbart och tillgängligt och arbetar för mig.

Instagram är mitt lilla pörte på lånad mark. Jag kan bara hålla tummarna för att instagram inte kommer och mejar ner det

Jag tänker på bloggen som mitt slott och mina ägor – här är jag drottning och bestämmer. Men instagram är mitt lilla pörte som står på lånad mark och och där jag bara får hålla tummarna för att instagram inte kommer och skruvar om algoritmerna och mejar ner stugan till grunden.

Som kreatör är det också ganska psykande med instagram eftersom det blir så tydligt att man inte har något reellt, bestående värde. På bloggen så får jag ju ibland en sur kommentar av typen “nä, nu slutar jag följa dig” och då är det verkligen menat som ett statement. Men på instagram är det ju vardag. Folk följer hit och dit och varje gång man postar något så tappar man följare (även om man förhoppningsvis vinner några fler). Men vad gör det med en som kreatör när man vet att varje inlägg är spiken i kistan för en följare?

Eftersom statistiken är så extremt bra och tydlig på instagram är det så lätt att upptäcka vad som funkar och inte. Det gör att alla kreatörer börjar snegla på vad som funkat tidigare och sedan bara publicerar fler och fler inlägg som liknar deras gamla hits. Som en artist som försöker återskapa sin första listetta men med små variationer. Vilken verkshöjd kan komma av det beteendet i längden? Inte blir man kreativt i alla fall. Och absolut – jag kan se vilka inlägg som får flest kommentarer på bloggen och vad som driver flest trafik – men jag skulle ändå säga att det är alla inlägg där emellan som verkligen utgör bloggens själ. De är inte oviktiga bara för att de får färre kommentarer och mindre interaktion. Men den sortens tänk premierar inte instagram.

Och vad är det för konstig föreställning om att man hela tiden ska växa på instagram? Såklart vill jag att bloggen ska bli större men där har jag ett perspektiv på kanske tio år. På instagram finns kravet att växa varje vecka eftersom instagram gillar konton som växer och ger dem ännu mer exponering. Egentligen behöver jag inte få en enda följare till. Med mina 154 000 läsare kan jag vara nöjd för all framtid. Ändå påminner statistiken mig om att jag hela tiden borde växa. Jag vet till exempel att jag borde börja skriva på engelska för att kunna nå ut till fler potentiella läsare. Men min engelska är haltande och stolpig medan mitt eget språk rinner lätt. Är jag skyldig att försöka göra kontot större? Till vilken nytta då? Många av de som sitter på pengarna för att köpa sponsrade samarbeten vill fokusera på instagram trots att det är så mycket lättare för mig som kreatör att göra bra och givande samarbeten på bloggen.

På bloggen finns dessutom utrymme för mig att posta fula bilder – eller göra bildlösa inlägg. Eller skriva om konstiga och specifika ämnen likväl som breda och populära. Folk ser på bloggen som en blandning – en godispåse med lite salt, sött och surt. Medan man på instagram bedöms på sin senaste post. Att skapa den där härliga blandningen är svårt för att inte säga omöjligt eftersom man bara är en enda godisbit i den stora säck med godis som folk konsumerar dagligen.

En gång var inspirerande bilder en bristvara – idag går det snarare inflation i vackra hem och trädgårdar

När jag började blogga var vackra bilder en bristvara. Idag går det snarare inflation i vackra hem och trädgårdar och folk som kan ta bra bilder. Och efter en lång period av att följa allt proffsiga konton tror jag att det finns en mättnad. Vem ska man då följa? Jag tror att text blir allt viktigare. Det känns som captions blivit längre och längre senaste åren och många uttrycker sig poetiskt och vackert. Men är man inte jättebra på att skriva så föredrar jag fortfarande en kort och snärtig caption. Gärna lite humor! Instagram kan vara väldigt humorbefriat, tyvärr. Men jag längtar allt mer efter att bli underhållen. Strunt samma om det är lite fult.

Stories är det format jag själv gillar mest eftersom det ger mig möjligheten att vara kort, kärnfull och verbal! Det erbjuder ju något som min blogg inte erbjuder – rörlig bild och att prata in i kameran direkt till följaren. För mig som är van vid att kunna bre ut texten i en blogg känns instagrams fasta flöde oftast bara som en sämre version av mina blogginlägg. Bara det faktum att en text som den här inte ens skulle gå att publicera på IG. Jag funderar mycket på vad jag ska använda mitt instagramflöde till och har landat i att jag vill skriva om sånt som är viktigt. Mycket fokus på hälsa, utmattning, återhämtning och hur man kan ta hand om sig själv i den här världen. På det sätter kanske man som följare kan få något som ger lite mättnad när man tuggar på just min bit i godispåsen.

Kreatörer gör allt mer av sånt som deras följare inte gillar – men som algoritmerna älskar

Jag tänker också på att instagrams algoritmer ofta sabbar upplevelsen för följare. Som att jag själv mest lägger tid på att titta på Kardashian-memes som jag egentligen avskyr. Eller att kreatörer för att växa tvingas ta till knep som följarna avskyr. Många irriterar sig till exempel på profiler som hela tiden håller på och tipsar om varandras konton. Och det kan jag hålla med om – men länkningar är ju ett väldigt effektivt sätt att växa genom instagrams algoritmer så jag kan förstå varför man gör det. Själv får jag väldigt många repostningar av mitt material via stories. Det gör mig jätteglad att folk vill sprida mina inlägg och det är dessutom bra för min trafik. Och jag vill i min tur reposta den posten i mina stories som ett tack. Särskilt eftersom jag vet att min repost också är värdefull för den personens – sett ur algoritmernas synvinkel. Samtidigt gör repostandet mina läsare irriterade. “Sluta reposta allt beröm och alla delningar du får – det känns bara skrytig och är helt ointressant för mig som följare”. Som läsare förstår man inte alltid bevekelsegrunderna bakom influencerns beslut och blir bara irriterad. Och när en plattforms algoritmer “tvingar” kreatörerna att göra sånt som deras följare inte gilla men som gör algoritmerna glada. Ja då är det ju något som är lite skevt.

Nu är jag ju en inbiten bloggare så jag är väldigt partisk. Men jag älskar verkligen bloggen som format. Här behöver jag inte tänka så mycket på statistik. Jag skriver om vad jag vill och tipsar om vad jag har lust med och varje post, bild, text och kommentar bygger tillsammans den här plattformen starkare, tryggare, bättre och roligare i längden. Det känns skönt. Men trots att jag nu neggat instagram ÄR det ju en plattform jag bryr mig om. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den.

Ja det var mina väldigt spridda tankar om instagram som plattform. Vad tänker du? Är du en instagramanvändare? En doldis som bara följer men aldrig skriver? Eller person som försöker få ditt eget konto att växa? Det vore intressant att höra vad du tänker om instagram och hur du förhåller dig till plattformen – idag och ifall det förändrats mot förut?