Bloggen är lite som terapi för mig – för ganska ofta när jag skriver om något som är jobbigt så har det börjat lätta precis lagom tills jag knattrat ner allt, korrläst, publicerat och gått från datorn. Jag liksom lämnar surdegen här. Ja, precis så blev det idag. Jag vek igen datorn och ryckte upp mig. Och gissa vad? Det blev en underbar dag! Så bra att jag till och med bestämde mig för att hala fram kameran och dokumentera den.

Lördag förmiddag och läxstund. Ulf överinsåg Hokkas matteuppgifter och kom med värdefulla råd om tioskutt och 14-kompisar.

Bertil gjorde engelskaläxan. Han har ärvt sina konstiga sittställningar från moster Anna som fortfarande alltid sitter på en stol på alla sätt utom det normala – alltså med fötterna i marken.

Jag planterade några nya pelargoner sedan jag gett upp hoppet om några av mina övervintrade. Aldrig någon idé att övervintra billiga pelargoner.

Sedan fick pojkarna kompisbesök samt lördagsgodis. Då behöver man se på film. Studio Ghibli såklart.

Det är så roligt att barnen verkligen tycker om att umgås med varandras vänner. Vare sig det är Bertil eller Folkes kompisar som hälsar på så leker alla tillsammans. Det blir kanske så i en liten by med en liten skola där man leker över åldersgränserna på rasterna? Jag och min syster lekte definitivt INTE ihop med våra respektive kompisar. Eller jag försökte bryta mig in i Annas rum när hon hade besök – men de höll emot dörren med våld. Undrar varför jag inte tog illa vid mig utan bara blev mer peppad?

Medan barnen lekte städade jag köket, dammtorkade och plockade om på hyllorna där det sett likadant ut sedan jag städade bort julpyntet. Bort med allt blåvitt och fram med gult och grönt för att välkomna påsken och våren! Barnen klädde på sig och gick ut och lekte i stormen medan jag gick hem till Stina och lånade hennes våffeljärn.

Hämtade sedan upp lite bär från frysen och kokade jordgubbssylt. Så tacksam för att vi fick så mycket i somras.

Efter någon timme kom Ulf in – rosig om kinderna – och ville vara med när jag ”lagade godis” som han hört ryktas om.

Han fick hälla och vispa

Och när det skvimpade utanför erbjöd han sig så chevalereskt att ”slörpa upp det” åt mig. Så det gjorde han. Direkt från bordsskivan.

Essa höll sig framme för eventuella godbitar.

Sedan anslöt Bertil och fick lära sig grädda våfflor på egen hand. Observera den nyfikna nosen.

Dessa kärleksfulla brorsor alltså <3 Bertil har verkligen sedan dag ett satt ett sånt fint exempel på hur man kan vara storebror. Tålmodig, omhändertagande, skojig, lekfull. Först mot Folke och nu mot Ulf. Och Folke har tagit efter. OBS OBS OBS vill jag säga till alla er som har barn som ständigt bråkar – jag och min syster slogs och klöstes ända tills hon tog studenten ungefär. Vi är ändå bästa kompisar idag. Det finns hopp!

Jag gräddade och gräddade till det blev ett våffelberg. Viktigast med våfflor är att det ska finnas så att man kan äta sig MÄTT på dem. Det är alltid så otillfredsställande när man ägnat massa energi åt att slabba och grädda och osa ner huset och det ändå måste hushållas och räknas efter vem som tagit mest. Nej med våfflor ska det finnas så det blir över! Bertil åt nio stycken.

En gillade bara hjärtan med socker

Men vi andra betedde oss som folk.

Extremt besviken hund som inte fick någon smakbit trots att hon låg på pass hela fikat.

Medan barnen gick upp och byggde LEGO sorterade jag vidare i några lådor och dammtorkade på hyllor.

Älskar allting på och under den här hyllan. Tog till och med fram kantbandet med påskmotiv!

Och började påskpynta så smått.

Riktigt skör gammal påskdekoration från en loppis i Borås. Anna köpte den till mig förra våren.

Ett gult kök är min bästa idé! Det är något visst med att befinna sig i solen.

Och så underbart när verandadörren kan stå öppen för jämnan så att hallen blir så här ljus och härlig.

Essa som varit ute och lekt med barnen i flera timmar kröp ihop och snarkade.

Medan barnen lekte LEGO-masters. De byggde varsitt rymdskepp och jag fick äran att vara domare i tävlingen och utse vinnaren. Då gäller det att ha tungan rätt i mun’. Jag såg genast att det behövdes fyra helt olika priskategorier – en för den snyggaste farkosten, en för den coolaste farkosten, en för den mest fantasifulla farkosten och en för den duktigaste treåringen i världen. Turligt nog vann barnen en klass var och katastrofen lyckades undvikas!

Hela flottan.

”Med det här skulle vi kunna besegra Putin hur lätt som helst!” vrålade Folke

Hur gör ni för att hålla småbarnen vakna till läggdags? Varje dag händer detta – ungefär klockan fem är det godnatt. Två hela timmar för tidigt och innan middagen blivit serverad. Sova tidigare på dagen går inte för då är han helt enkelt inte trött.

Medan barnen gick över till att spela Minecraft och Jakob tog hand om veckans tvätt lagade jag middag.

Sallad och dumplings till mig och Jakob och vegetariska nuggets till barnen.

Och det var den dagen det. Så skönt att jag sparkade igång mig själv så att roliga saker kunde hända. Nu är jag dock för trött för att vara vaken en enda sekund till.

Godnatt och hörs imorgon