Det kanske är mensen jag vet inte. Men redan innan klockan nio på morgonen idag har jag hunnit gråta av tacksamhet för:
-Att min laptop som jag tömde ut en hel latte i igår startade som vanligt idag och verkar funka felfritt. Har inte kunnat sova inatt för att jag legat och oroat mig över hur det ska gå. Inte bara med datorn utan med allt jobb jag inte kommer kunna göra ifall den kraschar. Alla kunder som kommer bli så besvikna på mig. Nu ska jag rädda allting på den och sedan lämna in den på en extra kontroll för säkerhets skull. Men tills dess kan jag andas lugnt.
-Över den unga killen på caféet som rusade upp från sin plats och hojtade SITT STILL till mig när jag spillt ut kaffet och sedan hämtade massor av papper och hjälpte mig torka bordet, stolen, datorn, min telefon och mina airpods som också blivit översköljda med kaffe. Torkade, tröstade och var så himla snäll. Mänskligheten alltså. Hjärtat står knappt ut med hur mycket vardagsgodhet som finns.
-Att jag har så fina kärleksfulla söner. Mot varandra och mot mig. -Mamma du är sååå fin och snäll säger de hela tiden. Du är så gullig mamma. Vilka fina kläder du har! Vad har jag gjort för att förtjäna dessa omtänksamma pojkar? Böl och lip!
-Av tanken på att jag på fredag ska äta lunch med (nästan) hela mitt gamla gymnasiegäng med tjejer. Jag älskar hela högen så mycket och längtar efter att återigen trängas runt ett fikabord och skvallra med dem. Det är exakt det jag behöver just nu.
-Av att solen skiner, att jag ska få baka på arbetstid idag och kanske hinner åka lite längdskidor på lunchrasten.
Nu ska jag snyta mig och blaska ansiktet med kallvatten och sluta vara ett sånt blödigt exemplar av människoarten
41 svar
Underbart!!
Dette var akkurat den bloggposten jeg trengte å lese i dag. Takk, Clara! 🙂
Precis så!! 🙌🏼❤️ Jag morgongråter var och varannan dag från ägglossning till ett par dagar in på mensen 🙈🙄😅 Det är överväldigande! Känner mig både helt slut och full av kraft efteråt. Som nån slags reningsprocess typ😆
Jag har blivit väldigt bölig de senaste åren. Festligt nog har min gubbe också blivit det. På kvällarna ligger vi bredvid varandra och kikar på nån känslosam serie och småsnyftar tillsammans 🙂
Ojoj, blir bara blödigare med åren. 14 åriga sonen har ärvt min blödighet och vi kappgråter gärna till både nya och gamla Disneyfilmer (varför ska alltid någon dö i alla filmer??!!), så tänker på vad han brukar säga ”ganska skönt att gråta lite ibland”😊
+1 på den
Hej Clara,
lite of topic men skulle inte du som skriver om politik och feminism kunna intervjua de olika partierna inför valet? Tycker det skulle vara kul att läsa intervjuerna på bloggen. Kanske lite väl tidskrävande men bara en tanke…
Kram (från en som också gråter när barnen visar kärlek mot mig eller varandra)
Vilken fantastisk medmänska på caféet❤️. Tack för en fantastisk blogg!
Jag har nyss fyllt 78 år, men är egentligen bara i 60-årsåldern tror jag. När håret är nyfärgat hos frissan, tycker jag att jag ser yngre ut……..Nu har jag följt din blogg i flera månader. Jag har aldrig följt någon blogg, skrivit och anmält mig alltså, men dig har jag börjat tycka om. Jag vill bli en av dina följare, om du vill ha mig alltså? Är det bara så här man gör? Ska man betala någonting?
Jag tycker om dig, för att du känns så äkta. Vi har olika smak och många olika åsikter, men det gör ju livet mera intressant. Men även du, unga kvinna, lär mig saker. Du är en genuin människa. Fortsätt så! Hälsningar Lillemor
Jag kan svara Lillemor!
Att vara följare innebär bara att man går in här och läser!
Ingen anmälan behövs!
Det är helt gratis, bra eller hur 🙂
Gymnasiet var guld. Så ljuvligt att landa i något normalt efter högstadiet som var hemskt. All min vilja att plugga vidare kommer från gymnasiet. Och Jepp vi umgås också fortfarande i mitt lilla gäng.
Vardagsgodhet. Vilket fint ord.
Det är så viktigt att vara tacksam! Både små och stora saker.
Så fint med barnen! Men jag tror faktiskt att det beror på att de tar efter er vuxna. Kanske Jakob brukar säga sånt till dig som de tar efter? Och så är du en närvarande mamma som finns till för dom. Och jag antar att du också talar om för dom hur fina de är?
Barn gör ju som vi gör. Så det är bästa betyget till er familj.
Haha, jag sitter också här och håller emot tårarna som försöker tränga sig fram. Speciellt över ”Över den unga killen på caféet som rusade upp från sin plats och hojtade SITT STILL till mig när jag spillt ut kaffet och sedan hämtade massor av papper och hjälpte mig torka bordet..”. Så himla fint!❤
Nu gråter jag också.
Det blir bara värre med åren.
/53 år
Jag är visst lite trött för jag trodde först att du spillt kaffe över datorn två ggr på raken 😅.
Var tvungen att läsa en gång till.
Vad fina saker! Bättre att gråta över fina och bra saker än dåliga kan jag tänka. 🙂 Hoppas du får en fin dag!
Du är såååååå fin. Vad du har gjort för att förtjäna fina pojkar, ett härligt gymnasiegäng och omtänksamma cafekillar? Karma helt klart. Tack!
Nej, fy för karma! Det betyder ju att alla människor som drabbas av hemska och dåliga saker har gjort sig förtjänta av det. Eller?
Clara, din blogg – den har alltid varit himlans bra men när jag läste det här så tänkte jag att jag tycker att du blir bättre och bättre hela tiden. Tack för att man får poppa in här och läsa stort och smått, känna igen sig, reflektera och känna att det finns ett riktigt bra hörn av internet att hänga på. Ha en fin dag!
Jag håller verkligen med! Satt senast imorse och tänkte ”mäh, tänk att jag får läsa de här mysiga texterna, titta på de här bilderna.. läsa så kloka åsikter och perspektiv jag aldrig tänkt på.. helt gratis?? Måste börja kommentera oftare och visa uppskattning!” Så det gör jag nu. Heja dig Clara, du är en av mina idoler! Kram
Håller så med Elna! Alltså du är så bra och bloggen- som en stor påse av det godaste godis varje morgon i min telefon! Heja Clara! Kram från Skåne🌞💛🌱
Tack, tack, tack kära Fia <3
ÅH! Tack Elna. Det gör mig otroligt otroligt glad att höra. Vad fint att du skrev och peppade mig. Kram och ha en underbar dag
Igenkänningsfaktor på allt utom gymnasiet. En plåga , många elaka tjejer i starka grupperingar. Ett spel jag inte ville spela. Ensam, hellre det än att tvingas vara elak och taskig. Pluggade själv och gick ensam hela gymnasiet, som tur var hade jag underbara vänner utanför skolan. Roligt för dig att ha haft en fin gymnasietid. Ps, var det verkligen så att ni alla var så goa mot varandra hela gymnasiet för det har jag aldrig hört talas om. 😊 kul!
Det låter som högstadiet för min del …
Men gymnasiet, åh. Jag började på en skola i en helt annan stad och fick fantastiska vänner då som jag fortfarande håller ihop med.
Så ja, det finns såna historier på riktigt, ”Förvånad” 😉
Samma här. hela skoltiden. Ingen kontakt med någon från den tiden. Önskar ibland jag också hade ett litet gäng som hängde ihop fortfarande.
Åh, visst fanns det både taskiga tjejer och killar i gymnasiet. I det lilla gäng jag umgicks med var det dock inte så – även om det kunde gnissla ibland som det gör med alla vänner. Men hade vi känt så för varandra hade vi knappast hållit kontakten så här tjugo år senare =)
Tråkigt att du behövde genomlida gymnasiet på det sättet – men vad tur att du hade fina vänner utanför”
Åh Clara så fint! Jag blir rörd när jag läser❤️ Underbart med hjälpsamma människor och att datorn verkar fungera😊
Log för mig själv när jag såg vad du skrev om dina söner. Minns när mina tre pojkar var små. Vi hade skrapat ihop till en bussresa till Spanien. Jag hade nästan inga sommarkläder men fick råd att köpa några solklänningar därnere. Varje gång jag tog på en av dem fick jag en massa komplimanger av dom små. Så otroligt rörande! Så förra veckan, mellankillen har hunnit bli 31, vi ska dit allihop på middag. När han öppnar dörren är det första han säger ”Vad fin du är i håret mamma”. Inget slår en komplimang från ens barn. Man lever på detta såå länge.
Åh så fint att höra <3 rörande
Nångång är det skönt att få gråta lite, inte alltid bara av sorg. Efteråt känns det igen bättre. Ha en fin dag 😊
Dito.
Känns som att allt som varit med pandemin och nu detta hemska krig påverkar oss så påtagligt Vi har mycket närmre till hela spektrumet av känslor. Man gläds så mycket mer av både stort och smått . Likaväl som sorgen känns så djup över människor som lider.
Ja, visst är det så!
Fina Clara! Jag blir lite blank i ögonen bara av att läsa detta. <3
<3
Jag har blivit sååå blödig på sistone 😭 Och i mitt fall har det inte med mensen att göra. Vet inte vad det är? I fredags grät jag som ett litet barn till slutet av E.T. Alldeles nyss påminde min man mig om ett gammalt avsnitt av Korrespondenterna som visade hur de bekämpade ensamhet någonstans i Storbritannien. Jag började gråta för att det var ett sådant fint arbete och de hade lyckats minska sjukkostnader relaterade till ensamhet. Alltså jag blir tårögd varje dag. Är det åldern? Är det att jag slutade med min antidepressiva medicin i vintras (som jag tyckte tog udden av alla känslor). Jag vet inte, men jag välkomnar det iallafall. Känns så fint att få tårar i ögonen av tacksamhet eller något sorgligt vackert.
Vad var det för avsnitt, det skulle jag gärna lyssna på!
Fina du!
Och söner, unga killen på caféet och gör gamla vänner!