Du vet den där krypande irritationen när du aldrig kommer till skott med vad du verkligen vill göra? Så har jag känt inför min ständigt minskande bokläsning. Varje gång jag tänkt på hur lite jag läser har jag känt mig sur och missnöjd.

Men sedan jag inledde min läsutmaning vid nyår (20 minuters läsning varje kväll) är den där irriterande känslan helt borta. Istället för sur blir jag glad när jag tänker på böcker. Tänk att jag bara tog tag i det? Tänk att jag nu besöker biblioteket var fjärde vecka och fyller på titlar – precis som jag gjorde i alla år innan jag fick barn. Otroligt! Under årets första tre månader har jag plöjt tretton böcker. Förmodligen tolv fler än jag hade gjort utan min läsutmaning.

Det häftiga är att jag inte längre läser 20 minuter per kväll. Jag läser mer! Tröskeln att ta fram en bok har sänkts så plötsligt läser jag en stund efter middagen eller när jag ligger i badkaret. Allt oftare konkurrerar boken ut instagram och det gör mig så jäkla glad. Det var ju det som var själva meningen med läslöftet – att det skulle förändra mitt läsbeteende på totalen och inte bara de där 20 minuterna på kvällen. Känner mig upprymd av tanken på allt jag kommer hinna läsa och upptäcka i år!

Vad jag läst i mars

Det holländska huset – Ann Patchett

Någon hade skyltat den här boken på biblioteket och den fina framsidan fångade min uppmärksamhet. Ryckte åt mig den utan att tidigare ha läst något av prisade Patchett eller ens ha kollat baksidestexten. Det är det bästa sättet att välja böcker tycker jag – har hittat många oväntade pärlor på det viset. Jag sträckläste boken på sportlovet när jag vilade efter operationen. En rakt igenom underbar och läsvärd bok som verkligen grep tag i mig som gjorde mig nyfiken på att utforska Patchetts övriga författarskap. Hon har ett sånt behagligt språk. Så här står det på baksidan:

Ann Patchett är tillbaka med sin starkaste bok hittills: en djupt berörande roman om det oupplösliga bandet mellan en bror och en syster, deras barndoms hus och ett förflutet som vägrar släppa taget om dem. I slutet av andra världskriget börjar Cyril Conroy bygga upp ett enormt fastighetsimperium genom en kombination av tur och skicklighet. Hans första drag är att köpa Det holländska huset, en lyxig egendom i utkanten av Philadelphia. Det som var tänkt som en överraskningspresent till hans fru lägger grunden till familjens rikedom men också deras undergång.


En dag – David Nicholls

15 juli 1988. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. Dagen efter måste de gå skilda vägar. Men var kommer de vara den 15 juli året därpå? Och alla år som följer?

Bloggläsaren Greta tipsade mig om att jag som gillar Nick Hornbys böcker säkert också skulle gilla David Nicholls. Så när jag passerade hans böcker på biblioteket plockade jag med mig några titlar. Jag började med att läsa En dag eftersom det är en titel och en framsida jag sett flimra förbi många gånger förut. Och VILKEN HÄRLIG BOK! Nicholls språk flyter lätt och är underhållande – samtidigt som det inte känns minsta lättviktigt. Någon enormt stor litteratur är det kanske inte tal om men fullt tillräckligt för att jag ska vara nöjd. Och jag som annars mest läser historiska romaner av döda författare uppskattar verkligen läsvärd (och romantisk) samtidslitteratur. Grinade som ett barn i slutet.

Mitt livs roll –David Nicholls

Eftersom jag gillade En dag så mycket högg jag sedan raskt in på Mitt livs roll som handlar om den misslyckade skådisen Stephen C McQueen som inte ens spelar huvudrollen i sitt eget liv. På en fest hemma hos stjärnan Josh Harper ”världens tolfte sexigaste man” förälskar han sig i Josh fru Nora vilket leder till många problem och komplikationer.

En lovande intrig och start på boken – men sedan mest besvikelse. Man känner ingenting för karaktärerna och intrigen upplevs konstruerad. Jag började tänka att Nicholls tagit guldkornen från En dag och försökt återupprepa succén – men sedan insåg jag att Mitt livs roll skrevs före och att man snarare kan anta att han övade sig genom att skriva den. Då blev jag mer förlåtande inför denna lilla bagatell som trots sina brister ändå lyckades underhålla mig så pass att jag läste ut den.