Här kommer ett fång bilder från veckan som har gått. Det har varit en ganska hetsig sådan med massa lämningar för att kunna gå på påsklov, massa jobb inför Susannes Skafferi och så lite annat smått och gott som hänt utanför bloggen som jag inte skrivit om. Men mina dagliga pauser för att hedra Stilla veckan har varit nödvändiga. Nu är Stilla veckan slut och istället är det firande med buller och bång eftersom Jesus återuppstått. Om någon missat det, alltså!
Jag inledde veckan starkt med att komma på ett nytt sätt att styla mitt hår. Med en knut på huvudet så här. Extra fint med en rosett där bak. Jag får många frågor om hur jag stylar mitt hår så jag ska försöka göra en video om det vid tillfälle.
Köpte den här kjolen när jag var i Göteborg med min syster. Då fattades det en del för att få ihop den i midjan. Brukar inte köpa för små kläder men ville så gärna ha den här stadiga bomullskjolen med insydd underkjol. Så jag chansade och nu går den att stänga. Återstår dock att se hur den klarar testet efter påskhelgens matfest.
Ibland tar jag bilder där jag är så otroligt lik min mamma att jag bara hajar till. Det här är en sådan bild. Samma leende, samma näsa, samma ögon. Fast min mamma hade mörkbrunt korkskruvslockigt hår.
Vi har haft matlag också. Ulf fick en present från Ylva-Karin – hon hade insisterat på att ge den till Ulf.
Adas gamla flanellskjorta. Så vansinnigt fin och mjuktvättad.
Matlag, bebisgos och kattungar.
Älskar våra tisdagar
Albin hade slagit på stort och gjort libanesisk mat. Så här följer nu massor med matbilder utan att jag kan benämna någonting som syns i bild.
Men sån lyx
att bli bjuden på allt det här
en vanlig sketen tisdag!
Snacka om att förgylla
hela veckan.
Åt tills jag nästan storknade.
Barnen har fått ett lite högre eget matbord nu. Högre men lika gulligt.
De inspekterade tomatsådden i fönstret
Petade lite väl våldsamt på de späda skotten
Klas var glad hos Jakob
Och Emil var ännu gladare
Ibland när vi ses är stämningen hög och ibland är den låg. Någon gråter, någon berättar något svårt, någon är irriterad på sin partner, någon är arg för något som har hänt på jobbet. Så fint att få finnas där i vått och torrt och dela vardagens glädjeämnen och utmaningar.
En dag var jag inne i stan och fotade pressbilder till Susannes Skafferi. Sånt slöseri på en bra sminkning så jag tog fram kameran och tog en bild när jag kom hem. Även om sminkningen inte gör sig lika bra i naturligt ljus som i studiolampor. Här se ni ärret utan plåster och lite lätt översminkat. Ska vara noga med att skydda det från solen hela sommaren – nästa sommar är det säkert helt osynligt!
Sedan kom Ulf och ville leka
Okejdå. Då leker vi det här då. Att jag låtsas tappa Ulf i golvet med huvudet före. En lek som aldrig blir tråkig annat än för min rygg.
Skärtorsdagen var sista dagen innan påsklovet. Ulf blev påskkärring i sin nya skjorta han fått i present, en klänning han ärvt och en blommig kökshandduk i håret. Samt kaffepanna. Gick till förskolan med den här uppsynen och var övertygad om att ingen kände igen honom.
För min del får han gärna se ut så här jämt. Är så rart med bullkinderna som förstärks av hucklet.
Folke ville vara påskkgubbe istället och fick hatt, fluga, kavaj och sedan en mustasch i tusch innan han gick till skolan.
Att Folke och Ulf hittat varann i leken nu är vårens glada nyhet. Kommer bli en så rolig sommar när Ulf får vara med och leka mer med brorsorna.
På långfredagen skjutsade jag hela familjen till gammor för att fira påsk med släkten. Och sedan körde jag tillbaka till stan för att förbereda och rigga inför Susannes Skafferi.
Och nu när påskaftonens sändning är över har jag anslutit till familjen. Helt förbi av trötthet och ont i kroppen efter anspänningen. Slut men glad av att ha klarat av ännu en magisk sändning. Lättnaden var helt otrolig när jag kom fram, bytte om till mjukiskläder och försåg mig av efterrätten. Sedan somnade jag tidigt i en stuga nere på gården och sov som en liten gris. Och idag mår jag bättre igen och känner samma lättnad som när man precis gått på sommarlov. Så glad, fri, lycklig och stolt över vad vi skapat!
Nu ska jag njuta en hel veckas ledighet med barnen och Jakob. Planen är att somna i solen, läsa böcker, äta godis, träna och pussa på familjen. Kanske bada i en isvak om andan faller på.
Kram
9 svar
Härliga bilder. Vill du kanske berätta hur du fixar dina ögonbryn. Dom är så fina. Ha en fortsatt mysig påsk. 😊
Precious babies…Have a sweet day!
hughugs
Första bilden där Ulf är utklädd, tycker jag att han ser så vuxen ut! Som att man ser igenom hur han kommer se ut om en sisådär 30 år. Häftigt!
Min son, som fyller (5) år samma dag som du, har en likadan skjorta som Ulf. Så fin ju! Idag tjatade han sig till att få ha på sig den hemma, trots sjukdomskaos med två febriga föräldrar och två friska understimulerade barn. Sen plockade han fram målarfärg på eget bevåg och målade utan förkläde. Nu är det stora svarta färgfläckar på hela skjortan 😤
Finns få saker som är så underbart som när man ser likhet med sin mamma tycker jag. Brukar också haja till på saken
men oj vilka bilder hoppas ni har en fin påsk
Efter en olycka så fick jag ett ärr mellan näsan och munnen. Jag körde stenhårt på ärrcreme (Cicamed tror jag den hette) och täcka ärret för solen med solkräm i den mån jag kunde hela första året. Alltså, man såg ju inte klok ut när man smetade ut som en vit mustasch på stranden men det sket jag i. Och det ihärdiga behandlandet med ärrcrem och lite sol gjorde bra resultat. Nu har jag haft ärret i flera år så jag har ju vant mig, det ger ju lite karaktär, men ändå skönt att få det så fint som möjligt.
Jaa Clara, jag hajar också till ibland över någon bild där du är så lik din mamma. Det är ofta inte enbart utseendet, utan något annat, en gest, ett sätt att titta ner, något flyktigt som just då fastnat på bild.
Det skulle vara fint att få veta mer om din mamma. Förstår att det kan vara ett känsligt ämne men tänker att det finns kanske ett sätt att närma sig det som inte är för jobbigt. På vilka andra sätt är du lik din mamma, förutom till utseendet? På vilket sätt är du olik? Vad har du med dig från henne och vad skickar du vidare till dina barn. Finns det sätt för dina barn att lära känna en mormor de inte fått träffa personligen?
Jag har hela livet fått höra hur lik jag är min mamma till utseendet. Jag var väldigt vuxen när det slog mig att jag faktiskt är lik min pappa också men på andra sätt.