När jag gjorde Susannes Skafferi under påsken passade jag på att fota lite bakom kulisserna. I tidigare avsnitt har vi ju varit i riktiga hus (bland annat i mitt eget) med allt vad det innebär. Den här gången behövde vi dock vara i studio av en rad olika praktiska skäl. Och istället för att Susanne och jag byggde miljön som vi brukar, byggde de duktiga rekvisitörerna Annika och Emelie en fin studio.

Klar retrokänsla. Så fint med hyllorna med det vaxade hyllpappret på. Allt härligt porslin och de små påskdetaljerna.

Inför varje program bakar och fixar Susanne vacker, ätbar rekvisita.

Jag fick min egen lilla pysselhörna

Påskpyntad och allt!

Älskar SVTs rekvisitaförråd. Att rota runt där inne bland roligt porslin, konstiga burkar och allehanda bra att ha-grejer

Flera av SVTs mest sedda program görs ju här i Umeå – som Go’kväll och Fråga Doktorn. Ja, det pratas kanske inte så mycket om det men deras tittarsiffror är helt galna! Här är rekvisita från Fråga Doktorn.

Kastrullhyllorna i förrådet

Utbudet av kökshanddukar och servetter är gediget

Självfallet finns också ett välfyllt skafferi!

Roligast är det kanske inne i barnkanalens eget rekvisitaförråd

En dröm för den pysselsugne!

Veckorna innan programet har ”vår” rekvisita ställts iordning på egna vagnar.

Och under programet har jag en rullvagn utanför bild att hämta mitt material ifrån

Och rekvisitören Emelie langar ren och smutsig disk under sändning. Vilken megalyx! I de andra programmen har vi skött allt sånt på egen hand.

Vi har stora monitorer som visar chatten och bilderna som skickas in från läsarna till programet. Det är enorma mängder material som strömmar in varenda gång. Och så kan man se sig själv på storskärmen som syns längst bak i studion. Aningens psykande. Men självmedveten släpper efter en stund i studion. Och efter fyra timmar då orkar man inte hålla någon fasad.

Inne i kontrollrummet. Producenten Moa kollar körschemat

Så här ser det ut. Slot-tider för allting som ska ske. Men det ändras och justeras ända in i sändning och sedan händer något oväntat live som omkullkastar alla planer.

Ja för hur mycket man än förbereder sig så kan man inte gardera sig för allt. Den här gången trilskades det med nedräkningen tills vi var live, några lampor blev överhettade och smällde under sändningen. En annan gång limmade jag fast en krans i ett bord och fick inte loss den. Och Susanne har bränt bröd när hon haft lite för många bollar i luften samtidigt. Ingenting klipps bort för det är ju slow-tv där det ska ske i realtid och vara på riktigt. Och i verkligheten händer det ju små kökskatastrofer mest hela tiden.

När sändningen är över kalasar teamet på Susannes goda mat. Ingenting går till spillo.

Och jag är så stolt och glad över att få fortsätta vara med i Susannes skafferi. Programmet nominerades ju till Prix Europa i höstas (en tävling som är som hela Europas Kristallen) för att det är så unikt och nyskapande. Väldigt mäktigt!

Och vi är såklart tillbaka till midsommar igen. Fast då sänder vi inte midsommarafton utan några dagar innan skulle jag tro. Hoppas vi syns då. Vi håller tummarna för att kunna vara ute på location igen.