Här kommer lite smått och gott från de senaste dagarna som i sanning varit både små och goda.

Gammor och jag har läst läxor med barnen.

Någon var väldigt förnärmad över att han inte fick göra läxa. Så jag sa åt honom med den stränga fröken-rösten att genast sätta sig och rita ett monster. Den finten köpte han inte för det var minsann ingen riktig läxa. Istället ville han rita ”bokstäder”. Så då fick han kika på några av Folkes korsordshäften och öva på att härma hur bokstäverna de såg ut.

I söndags var Ulf hemma hos Ylva-Karin och lekte.

–Vad har ni lust att göra om ni nu för en gångs skull får ha mig för er själva? frågade jag storbarnen.

-PYSSLAAA! ljöd svaret så jag gick till pappersåtervinningen och hämtade in lite kartonger att ha som material och sedan satt vi i tre timmar och byggde hus och inredde dem.

Sånt tålamod och sån skaparglädje!

Själv påbörjade jag ett trevligt hus med takpool och palm.

Så mysigt att sitta och långpyssla utan att någon tappar humöret eller petar in en pärla i näsan.

Och igår var det ju tisdag så då hade vi matlag. Storbarnen tog sina cyklar och Ulf sina apostlahästar och begav sig hem till Stina och Emil.

Där i fjärran skymtades plötslig en kompis!

Hurra! En cykelkärra! Smulf fick rulla de sista meterna upp till huset. Är för övrigt så frustrerad eftersom min egen lådcykel, för andra sommaren i rad är inlämnad till en verkstad och väntar på reservdelar från Kina som aldrig kommer. Beräknad leverans är i augusti.

Träd skulle provklättras

Innan vi äntligen gick in och sjönk ner…

…vid dukat bort

Senja bearbetade ett köttben

Och jag bearbetade min kebab. Extremt gott!

Storbarnen åt vid eget bord som vanligt och sedan var de ute och lekte blindbock och hoppade studsmatta och gjorde illa sig på alla tänkbara sätt man kan göra illa sig på en vårkväll.

När Ulf och Ylva-Karin blev gnälliga och otåliga tog Stina fram det tunga artilleriet och visade sin påse som hon har på magen. Ett sånt partytrick för att liva upp sura barn! Sedan fick bebisarna varsin egen stomipåse fastklistrad på magen. Och sedan proppade Stina dem fulla med chips och så gick de omkring och snacksade från påsarna på magen hela kvällen och retade oss andra ”Vi har stomi – det har inte ni!”

Stina är fantastisk på det sättet. Hon visar, berättar, avdramatiserar och normaliserar.

När klockan blivit alldeles för mycket bäddade Ulrika ner småglinen och körde försiktigt hem Ulf.

Och i natt snarkade vi så gott att vi försov oss nästan en timme. Det är ingen ordning alls på mornarna när Jakob är borta.

Och idag onsdag har jag jobbat. Gästat en rolig podd och gjort trist administration. Och sedan bjöd jag hem min komps Frida på fika. Essa var redo för kelandet.

Frida kom på sin lådcykel med sommarklänningen fladdrande kring benen. Och jag dukade på verandan och det var så varmt att vi fick göra korsdrag för att inte storkna.

Jag hade fixat lite allt möjligt som är gott. Frukt i olika former.

Surdegsbröd och Västerbottensost.

Krasse, chèvre och lavrökt skinka från Jokkmokk

Samt småkakor i parti och minut.

Jag tog också fram en flaska riktigt sur och osötad äppelmust från frysen. Från trädgårdsäpplena jag mustade i höstas. Hällde sedan musten i en karaff med en skvätt sockerdricka light. Resultatet blev en bubblig, syrlig slags äppeldryck som svalkade skönt och var väldigt god.

Essa älskar alla människor förutom spökena hon tycker sig se nattetid när hon plötsligt flyger upp ur sängen och börjar morra och skälla.

Skönt när det är så varmt att man vill ha löst sittande fladder på sig. Det har jag saknat!

Och så trevligt att sitta med Frida och prata bort några timmar – diskutera alltifrån jobbdilemman till barn, inredning och åldrande föräldrar. Så glad att ha en vän som jobbar med liknande saker som jag så att man kan dela erfarenheter och förstå varandra.

När barnen kom hem blev det glosförhör på verandan och drömmande miner. Cereal, porridge, breakfast butter…

Titta så grönt det börjar bli!

Med Västerbottensmått-mätt alltså

Ulf slocknade i soffan, Folke försvann på övervåningen för att packa inför Stockholmsresa med farmor och Bertil och Essa rusade iväg över åkrarna hem till Ada för att säga hej.

Är så glad i färgkombinationerna i mina rabatter.

Och för att rabarbern ska skyndas på litegrann har jag täckt över den med en stor balja. Då går det tre gånger så snabbt att få någon skörd!

Efter att jag diskat undan middagen gick jag ut en sväng i trädgården.

Lyssnade på storspoven och tranorna

Och ögonen njöt av det klorofyllgröna.

Så skönt det är innan växtligheten helt tagit över och man kan gå precis överallt i naturen.

Här vill jag dock gärna se lite växtlighet ta över. Så fort faran för nattfrost är förbi ska det ske.

Kolla in björken! Löven slår ut för fullt.

Och senare på kvällen kom Albin gående över ängen med lille Klas på ryggen. Folke sprang och mötte honom och ett tag efter kom Ada och Bertil – den senare lerig om fötterna med sönderrivna ben efter att ha försökt passera bäcken utan framgång och sedan gått ner sig i sump. Humöret var märkligt nog ändå på topp!

Jag fick en uppvisning i slänggungans fröjder och sedan sjasade jag storbarnen i säng medan jag själv vek tvätt och tömde diskmaskinen.

Och nu ska jag inte skriva mer för nu ska jag gå och sova! Och om jag inte lyder säger jag till på skarpen. Och lyder jag inte då, vankas det smörj!