Det här blev en mysig ensamhelg för mig och Ulf eftersom både Jakob och brorsorna är bortresta. På fredagen tog jag itu med projekt putsa fönsterna. Hann inte så långt men skönt att vara igång i alla fall.

Längtar till det också är dags för projekt putsa utväxten i håret. Men får stå ut en vecka till innan dess.

Essa har det lite kämpigt. Hon är deprimerad.

Efter två veckor utan sin husse har hon slutat äta. Hon slutade ju att äta direkt men kom så småningom igång igen. Men när också storbarnen reste hemifrån fick hon definitivt nog. Hon är en sån dramatisk varelse. Om hon var en tjej skulle hon vara emo och klottra dikter på insidan skåpet i skolan.

Jag lockar och pockar med falukorv och leverpastej och hon äter litegrann men ingenting av sitt foder. Tur att hela flocken kommer samlas igen imorgon.

Jag och Ulf påbörjade också projektet med att tömma alla gamla sommarblommor från sina zinkkrukor, kratta rent runt om och fylla på med ny jord.

Så glad att jag var så noggrann i höstas. Skottade ut all krukjord från mina terrakottakrukor i en stor presenning som jag sedan täckte över. Tvättade krukorna och ställde undan prydligt. Nu skottar jag tillbaka jorden igen och blandar upp med lite gödsel.

Essas bästa tuggben är alla renhorn som pojkarna drar hem från skogen.

Jag blir så ivrig när jag håller på med trädgården att jag glömmer att äta, dricka och gå på toaletten. Tur Ulf sansar mig.

Det blev en middag bestående av mjölk och kall falukorv skuren direkt från ringen. Man ska inte krångla till det om man inte är i knussligt sällskap.

Efter den stärkande måltiden följde gymnastiserande.

Sedan la jag Ulf för natten och gick ut i trädgården igen.

Fixade det sista med alla sommarblommorna på farstubron. De andra planteringarna kvarstår ännu att ordna. Det är egentligen i tidigaste laget för ännu finns risk för nattfrost. Men jag är beredd med fiberdukar vid minusgrader och kan dessutom lyfta in krukorna på bron om det kommer någon riktigt kall natt.

Jag är ju inte mycket för att dra upp från frö. Det kanske jag blir när jag får mitt växthus och har bättre plats för allting? Hoppas! Det skulle ju spara en del pengar i alla fall. För mest älskar jag att köpa ”färdiga” sommarblommor – det är som att måla när man kombinerar dem och funderar på vilka varianter som gifter sig bäst. Även i år blev det en entrérabatt med gula tagetes, röda pelargoner och dahlior i citrongult. Färger som man blir glad av.

Jamen titta själva!

Fler färgkombinationer som gör mig glad.

Satt ute länge och gungade i min hängstol och lyssnade på kakafonin av fåglar nere ifrån lillsjön.

Men tillslut gick jag i alla fall in och gjorde kvällsfika.

Essa var melankolisk och låg och tänkte tillbaka på den gamla goda tiden, innan flocken bara bestod av henne och den där idioten med kameran.

Nästa morgon väckte Ulf mig vid 05.30 och vi åt en tidig frukost, gjorde oss iordning och gick ut.

Jag hade min blommiga kjol som jag köpte på loppis i Göteborg och en tröja ifrån Arket. Samt fem år gamla (ursköna) Adidas. När klockan blivit efter skam (istället för före) drog vi till Umeå för att äta brunch hemma hos min bästis Elina.

Så otroligt gott och trevligt!

Essa och Flora fick bekanta sig med varandra och Essa åt upp innehållet i Floras matskål. Så mycket sörjer hon inte sin förlorade husse att hon inte är beredd att hetsäta andra hundars mat när hon får chansen.

Vi blev kvar där hela dagen. Jag och Elina gick på långpromenad med hundarna längs sjön medan storbarnen som Uffe älskar lekte med och passade honom. Sedan följdes vi åt och köpte lördagsgodis och därefter satt jag och Elina i solen och pratade bort några timmar.

Hem kom jag vid femtiden igen och då visade termometern 18 grader.

Jag spolade upp ett bad till Ulf. Hade gärna gjort honom sällskap om det inte varit för trångt för min bak. Så småningom kraschade Ulf av trötthet och då la jag honom i hans egen säng och fortsatte sedan arbeta i trädgården till sent in på kvällen. När jag får arbeta i trädgården är jag så lycklig och så avslappnad. Trots att det kan vara fysiskt tungt.

Essa gjorde mig sällskap. Men vad är det hon fått korn på?

Jo grannkatten Svea som svassade frestande nära. Hon verkar känna till Essas revir lika bra som Essa själv och vet att hon inte får gå från gården. När hon tröttnat på Essas närmanden hoppar hon bara ut genom häcken och sätter sig där och tittar.

Imorse väcktes jag tidigt igen och kände mig riktigt manglad. Ändå underbart att kunna sitta ute sju på morgonen utan att frysa. Drack en ansenlig mängd starkt kaffe och försökte vakna till liv.

På mornarna är det som soligast och finast i vardagsrummet och jag funderar på om jag ska orka byta till ljusare gardiner i sommar eller om dessa mörka får hänga kvar?

Jag och Ulf donade på hemma några timmar. Tog fram dynorna till hammocken, hängde upp hängmattan och vattnade igång rabatterna. Och sedan klev jag ur morgonrocken och tog med Ulf på en utflykt.

Hanskogs Plantskola var första stoppet. Älskar att åka hit – så fint sortiment och så fridfull plats. Det var första gången på säsongen för mig.

Och jag slogs av hur enkelt det är att göra saker med Ulf nu för tiden. Förra sommaren var det med livet som insats vi gjorde en sådan här utflykt. Men nu är han så trevlig, försiktig och förståndig. Han fick roa sig själv i sandlådan.

Medan jag valde nya växter till min misslyckade rabatt framför verandan där ingenting verkar trivas. Nu gjorde jag ett försök med andra perenner som grekvädd, rosenmalva, pastellakleja, silkesnäva, stjärnflocka och kransveronika. Hoppas hoppas på bättre resultat.

Vi gick runt och spanade på träd och drömde om allt jag vill plantera på vår gård så småningom. Stora stenar är också viktigt – vi får flytta några bamsingar från vårt skogsparti och lägga ut. Blir så otålig när jag tänker på det här för jag vill ha det NU NU NU!

Ulf provade klätterträd och vi konstaterade än en gång att pilar är perfekta! Sedan körde vi vidare till Blå eld vid Tavelsjö.

Min vana trogen var jag tvungen att hajpa Tavelsjöordjuret så mycket att Ulf såg förskräckt ut och inte ville vända bort blicken från vattenytan. Tänk om monstret skulle visa sig?

Vi strosade runt

Kollade på krukor och piedestaler och hade trevligt men köpte ingenting.

På hemvägen stannade vi till på Rödå Antik (och loppis) där jag hittat många fina saker genom åren.

Den här gången fann jag ett gammalt tyg som jag tror ska få bli överdrag till kökssoffan.

Ulf var mest förtjust i skelettet som körde traktor. Samt alla gamla skyltdockor överallt.

-Jag vill se fler döda människor! hojtade han när han stövlade runt i affären

När vi körde hem sa han plötsligt ”Gammelmormor är på loppis nu”. Jag förstod inte vad han menade tills han förtydligade. ”Gammelmormor dog. Och nu är hon på loppis”

Och så är det med den saken. Jag tror dock att om någon löper risk för att bli en uppstoppad docka på en antikaffär när de dör så är det jag. Med tanke på hur jag inreder och klär mig är jag väl i princip redan död?

Så vackert vid Vindelälven

Vackert och vilt. En av de fyra oreglerade nationalälvarna – de andra är Piteälven, Kalixälven och Torneälven.

Vi körde direkt hem till Albin för att leverera några plantor jag köpt åt honom. Och så lämpade jag av Ulf i dessa trygga händer. Eller i alla fall de tryggaste kinder jag vet. Man skulle kunna använda Ylvas röda kinder som lugnande stressbollar.

Gulliga ihop

En gård på landet är förresten inte komplett om det inte finns en gammal traktor, ett upplag med skrot, ett skevt gammalt grishus och pågående aktivitet överallt.

Levande landsbygd precis som det ska vara!

Helt ensam hemma i några underbara timmar passade jag på att plantera mina nya perenner. Mätte avstånd och grävde gropar och fick ner allting i jorden. Så tillfredsställande! Nu ska det ju bli varmt och fint i flera dagar och då får man en flygande start.

Tog en fikapaus i hammocken och eftersom jag i själ och hjärta inte är en dag över elva år blev det ostbollar, Fanta Zero och vattenmelon.

Och Essa gjorde mig sällskap med anklagande miner.

Imorgon klockan sju hämtar jag hela familjen på tågstationen och oj så jag längtar! Och oj så förvånad Essa kommer bli när hon inser att flocken lever. Att de alltså inte ”är på loppis” för gott.