
Ibland får jag frågan om vad som inspirerar mig när det kommer till inredning. Det är en fråga med ett långt svar. Jag läser ju inte inredningstidningar, så bildmässigt är det snarare Pettsonböckerna eller Ilon Wiklands illustrationer som inspirerar mig. Men det är inte heller helt sant. För inspirationen började faktiskt med böcker helt utan bilder.

På sommarloven när jag var barn slukade jag mamma och mosters gamla flickböcker. Sedan sprang jag på loppis och köpte ännu fler att läsa. Wahlströms gamla ungdomsböcker från 30, 40 och 50-talet med fint kolorerade omslag. Oftast bodde flickan i boken på landet eller så kanske hon reste till någon kusin som hade bondgård och så fick man följa dem under sommarlovet. Åka hölass, baka bullar, hänga tvätt på lina och bada i sjö. Det var smörgåspaket och utflykter med en eka och det var bärplockning och hästridning och allting där emellan.

Att läsa flickböckerna ingav mig en sådan enorm lust och inspiration till livet. Den inspirationen håller i sig ännu. Så när jag inreder vårt hem är det den där tidiga, pirriga känslan jag försöker återskapa. Den jag fick av flickböckerna.

I jakten på den känslan finns det små ledtrådar som hjälper mig. Som inte har så mycket att göra med inredning egentligen. Smörgåsar till utflykten invirade i smörgåspapper istället för i plastpåse. Ljudet av träskor mot grusgång. Hemkokt jordgubbsaft i flaska med snäppkork. Flugans surr mot det tunna fönsterglaset. Att ha en förklädesficka full med klädnypor. Bomullsgardinens sätt att fladdra i det öppna fönstret. Kall mjölk ur en karaff och en kökssoffa med en katt.

Hela mitt inredningsintresse är ett försök att hitta tillbaka till den där känslan. Av sommartorp, lantgård, fyrtiotalskök. Jag är inte trogen en enda stil eller intresserad av att allt ska tillhöra samma årtionde. Jag är intresserad av känslan som alltihop tillsammans inger mig.
En del saker jag inreder med tycker jag till och med är rätt anskrämliga. Men eftersom de hjälper till att sätta den rätta känslan hemma så älskar jag dem!

– Och hur funkar det att inreda med sådana där gamla grejer när man har barn hemma? Det är den naturliga följdfrågan när jag berättat om min inspiration.
Men för mig är barnen inget hinder att överkomma i hemmet, utan meningen med alltihopa!

Det hundra år gamla slagbordet med broderad duk kräver en barnaskara som äter bullar och mjölk. Trädgårdens lummighet kräver barn som leker kurragömma och hänger knäveck i en gren. Vem ska äta alla mina syltkakor på sommaren om det inte finns några barn? För vems skull lägger jag ut trasmattor på golven om inte för att någon unge ska springa över dem så att de korvar ihop sig? Och för vems skull planterar jag smultron överallt om inte för att barnen ska kunna äta upp dem?

När jag får frågan om vad som inspirerar mig när det gäller inredning är svaret alltså att jag inspireras av den där känslan jag fick som barn när jag läste en flickbok och drömde mig bort. Och när någon säger att mitt hem inger trygghet och lugn eller påminner om hur det var hemma hos mormor. Då vet jag att känslan inte bara är min utan att den också hittat en botten i någon annan. Och det gör mig väldigt, väldigt glad!
44 svar
Himmel vilket fint inlägg!
Ja, det här inlägget/text o bilder och flera andra påminner mej mycket om min uppväxt när jag och mina syskon ofta var hos våtran farmor och farfar på skol-loven. Släkt-gården, som min farfars-far byggde en gång i tiden, en mindre bondgård med ngr kor, gris och höns. Jag fick alltid hjälpa till med djuren i ladugården, och vi hässjade hö på sommaren(som var kornas mat på vintern, ensilage).Och riktigt varma sommardagar kom farmor ut med en korg med lingondricka, kaffe o bullar, som vi satte oss intill hö-hässjan i skuggan och fikade, vuxna och barn. Var det riktigt varmt fick vi bada i älven, och ibland åka hö-lass! Det här var på 70-talet i norrland/Medelpad, och de flesta bondgårdarna hade då ngr kor, gris, höns o häst och egen potatis mm. och var delvis självförsörjande. Som tur är finns släktgården kvar inom famijen, och när jag är där ibland nu som vuxen får jag så mycket minnen då mkt av de möbler och saker i ladugården, farfars gamla traktor/Grålle som fortfarande går att köra. Och jag hittade ett gammalt skrivblock i byrån i sommarstugan, som jag skrivit och ritat i. Och allt gammalt porslin finns kvar som vi använde och farmor handdidkafe varsamt. Underbara minnen! Tack för allt fint du skriver Clara, det ger sådan glädje och inspiration, och ibland tröst!📃📚🖌🌷🌷🌷
Vilka fina minnen du delar. Låter underbart ❤️ Tack för att du berättade så målande
Så vackert, känns som i en Astrid Lindgren saga och förmedlar ett sånt lugn och en hemtrevlig känsla som är svår att få till! Älskar verkligen din inredningsstil Clara och jag älskar hur du står fast vid den och inte följer trender, ett hem ska vara ett hem där man trivs för alltid och vilket bonus om stilen är tidlös och vacker❤️
Alltså du, det är inte klokt vad jag tycker du är bra.
Vi är födda samma år, känner igen mig så varje gång du skriver om böckernas påverkan.. Inte så mkt i alla andra wahlgrensböckerna du läste då jag bara läste kitty och tvillingarna men jag tänker på kulla gulla, Anne på grönkulla, fem-böckerna, Maria gripe (bara ryset i titeln ”skuggan över stenbänken” och ”tordyveln flyger i skymningen”) Michelle Magorian… alla dessa purpurfärgade solnedgångar (Anne) och matsäckar (fem).. ville också som nioåring ha långa solbrända ben och rödblont hår och kör Mustang..
kram på dig
Å! Det er akkurat sånn jeg tenker også! Stil, tiår, det spiller ingen rolle. Det er følelsen som gjelder. Jeg vil bo på loftet over garasjen hos Tant Berg i Ilon Wiklands illustrasjoner.
Jag håller fullständigt med om att gamla klassiska barn- och ungdomsböcker om landsbygd och gamla tider inspirerar! Traditionell gedigen inredning och känsla känns tryggt och lugnande. Att du kör den stilen är en av anledningarna till att jag längtar efter att läsa varje uppdatering du gör på bloggen. En äkta och naturnära känsla och jag upplever det som att du vågar leva på ditt sätt utan att anpassa dig efter andras åsikter. Du är en förebild!
Är det du som till 100% inreder eller är din man med på ett hörn?
Tack för ännu ett fint inlägg!
Det är 98 procent jag skulle jag säga =)
Jag älskar gamla flickböcker. En favorit är den norska författarinnan Annik Saxegaard, ”Min dotter Lisbet” och ”Kvartetten och en till framför allt”. Överhuvudtaget norska författare om tiden under/efter kriget, som böckerna om Kitt till exempel. Och fick av min scoutledare för många år sen en ljuvlig bok om ”ung kärlek i kristen miljö” som heter ung och kär. Härligt moralisk! Vill gärna höra om nån annans favorit och upptäcka guldkorn jag missat
Bokserien; det lilla huset i stora skogen är underbar (mycket bättre än filmerna såklart ! filmerna heter det lilla huset på prärien) de var pga den som jag ville lära mig spela fiol tyvärr är jag inte ett dugg musikalisk … 🙂
Jag läste min mors Puck-böcker, av pseudonymen Lisbeth Werner. Kan säkert hittas på antikvariat.
Åh, jag älskade Puck! Min mamma hade nog hela serien.
För mig som jobbar till stor del är det exakt det inredning handlar om. En känsla. Det är inte sakerna i sig som är viktiga i ett hem utan vad vi gör med dom och hur vi ställer de. Det ska ju kännas att någon bor i hemmet och spegla de eller den som huserar där. Ett ”utställningshem” är snyggt att se på men sällan trevligt att bo och leva i.
Detta är det vackraste jag läst på länge, så pass att jag fick tårar i ögonen och blev både nostalgisk och fick framtidstro på samma gång. Tack!
Jag älskar också flickböcker, och läser dem fortfarande, men de jag läst utspelar sig mest i stan. Skulle du vilja tipsa om vilka du läste som liten, så man vet vilka titlar man ska leta efter på loppisarna i sommar? 📚
Städar precis mina egna hyllor och hittar ”arbetskamrat önskas”, ”norah på sävlunda”, ”yngsta syster”, ”bröllopet på blomkulla” och en del andra i samma serie som några första förslag i alla fall:)
Underbart att läsa! Även om jag inte alls delar din inredningsstil är det här inspiration på riktigt för mig.
Underbart resonemang. Rubriken borde ju vara ”Allt är flickböckernas förtjänst” 🤗
Åhh, känner igen mig i det du skriver!! Precis så har jag också könnt hela livet. Det är nåt tryggit i de gamla böckerna och det är nåt speciellt med trasmattor, hemkokt saft, fika i bersån på de gamla utemöblerna, broderade bonader och dukar …..
Så fint, precis så
Tack för ett fint inlägg, Clara! Nu ska jag läsa om mina Lotta-böckerna i sommar.
Så härligt och som utlandssvensk i London blir jag så avundsjuk att jag missar ännu en svensk sommar! Ville annars bara säga att varenda inlägg du gjort de senaste veckorna har varit så sjukt bra 🙂
Härligt ❤
Mitt i prick och så fint (be)skrivet 💜
Vilken underbar barndom du ger dina söner💝. De är lyckligt lottade💝.
Vilket ljuvligt inlägg. De där oförglömliga flickböckerna ja… Undrar vilken de flesta har som favorit? Anne på Grönkulla, Emily, Maria Gripes skuggserie, Milly-Molly, Den hemlighetsfulla trädgården, Lilla huset på prärien-serien… På bibliotek dras jag ännu främst till Hcg-hyllorna får jag erkänna. Håller med om att vänskapen med karaktärerna i de där böckerna liksom förgyllde och kom att prägla ens egen uppväxt. Önskar bara att mina barn även ska upptäcka dem en gång!
Så fint. Du har verkligen känslan för det också. Att få till det. Jag njuter när jag ser dina bilder. Du får till drömmen i verkligheten.
Men vet du dina ord, ditt sätt att skriva är härligt. Vackert. Levande. Du skulle lätt kunna skriva berättelseböcker.
Tack!
Så vackert och skrivet och vad jag känner igen den kärleksfulla och innerliga känslan som dessa gamla flickböcker framkallar. Att du har hittat den känslan och lever det livet och ger oss en glimt av det är en stor ynnest och som också gör att jag ifrågasätter mitt sätt att leva och vad som är viktigt för mig. Tack!!!
Jag gillar ju nästan alltid det du skriver men det här tycker jag har något av det finaste. Så poetiskt uttryckt och så fint att du delar med dig så jag också får tänka till. Det är inte npgot perfekt hem jag hill ha. Men vad vill jag skapa för känsla? Gillat din stil men ska fundera på vart ifrån min inspiration ska komma. Tror jag kan hitta en del från min barndoms böcker och annat också. Sånt man vill hitta känslan av igen. Tack!
Tack snälla för dina vänliga ord! Kram
Detta inlägg var som balsam för min själ idag… Tack.
Vad fint att höra =) Tack!
Kära Clara, jag instämmer helt och är så tacksam att någon i din generation för arvet vidare, av en tid i det förgångna, som innehåller så mycket värme och glädje. Själv fick jag både tröst och läkedom från dessa miljöer, där barn fick vara barn och leva i trygghet. Böckernas värld blev mitt ideal och det räddade mig. Varmt tack för att du gestaltar detta och delar med dig så generöst.
Kram
Gertie Stolpe f 1945
Känslan!! När jag står i köket strykandes, med radion på och sonen leker på kökssoffan som är klädd med mormors trasmatta. Kökssoffan som stod i gammelfarfars kök på ”bötten” ovanvåningen hos mormor och morfar. Eller när jag dukar med flintporslinet som står i skåpet som jag fått ärva av mormor, skåpdoften tar mig tillbaka till tryggheten och mystiken i mormor och morfars hus. Doften i skåpet är en av några få saker som finns kvar av huset som jag nu försöker återskapa i mitt eget gamla hus vi havet. Kram fina Clara och tack igen för alla dina vackra texter du ger oss!! Livet skulle vara lite fattigare utan dem <3
Underbart. Precis så känner jag när jag ser in i ditt hem. 🥛🍰☀️🏡🪴🐈🙂💕
Åh! Kan relatera så mycket även om känslan jag vill åt är hämtad från andra källor. För mig är det TV-serien ”Vägen till Avonlea”, Astrid Lindgrens filmer och diverse böcker och TV-serier om tidsresor till sekelskiftet som inspirerar. Det är känslan jag vill åt. Äta frukost vid ett öppet fönster med en vit spetsgardin som fladdrar i vinden (det är något visst med fladdrande gardiner va? Som att ta in en bit av utomhus) till ljudet av fåglar och insekter i en lummig trädgård en försommarmorgon. Ett gammalt hus längs en grusväg med utsikt över en äng och skogen bakom knuten. Så ser lycka ut för mig. Antar att vad jag vill ha är lugn och ro och något genuint och tryggt i en snabb och otrygg värld.
Ja precis så!
Underbara Clara, bästa och mysigaste inläggen kommer från dig😍 Jag är starkt inspirerad av Lotta-böckerna av Merri Vik. De fick mig att vilja köpa vackra skrivböcker och pennor med violblått bläck. Alltid var nyansen viol med på ett hörn😄😍
Vad roligt att höra =)
Åh älskar Lotta! Och Viol är ju självskrivet 😉
Vad roligt att se att flera gillar Lotta böckerna, läser dom fortfarande och precis som du skriver Clara är de en stor inspirationskälla till den känslan jag vill förmedla genom mitt hem och ge mina barn. Underbart inlägg 😍
Åh ❤️ Jag marinerar mitt barn i böcker av Enid Blyton och LM Montgomery. Han måste få den här känslan av skönhet innan allt det fula tar över.
Vilket härligt inlägg! Tack för fin läsning och så många läsvärda kommentarer här också!
Bästa hälsningar Anna i Skåne