Ibland fÄr jag frÄgan om vad som inspirerar mig nÀr det kommer till inredning. Det Àr en frÄga med ett lÄngt svar. Jag lÀser ju inte inredningstidningar, sÄ bildmÀssigt Àr det snarare Pettsonböckerna eller Ilon Wiklands illustrationer som inspirerar mig. Men det Àr inte heller helt sant. För inspirationen började faktiskt med böcker helt utan bilder.

PĂ„ sommarloven nĂ€r jag var barn slukade jag mamma och mosters gamla flickböcker. Sedan sprang jag pĂ„ loppis och köpte Ă€nnu fler att lĂ€sa. Wahlströms gamla ungdomsböcker frĂ„n 30, 40 och 50-talet med fint kolorerade omslag. Oftast bodde flickan i boken pĂ„ landet eller sĂ„ kanske hon reste till nĂ„gon kusin som hade bondgĂ„rd och sĂ„ fick man följa dem under sommarlovet. Åka hölass, baka bullar, hĂ€nga tvĂ€tt pĂ„ lina och bada i sjö. Det var smörgĂ„spaket och utflykter med en eka och det var bĂ€rplockning och hĂ€stridning och allting dĂ€r emellan.

Att lÀsa flickböckerna ingav mig en sÄdan enorm lust och inspiration till livet. Den inspirationen hÄller i sig Ànnu. SÄ nÀr jag inreder vÄrt hem Àr det den dÀr tidiga, pirriga kÀnslan jag försöker Äterskapa. Den jag fick av flickböckerna.

I jakten pÄ den kÀnslan finns det smÄ ledtrÄdar som hjÀlper mig. Som inte har sÄ mycket att göra med inredning egentligen. SmörgÄsar till utflykten invirade i smörgÄspapper istÀllet för i plastpÄse. Ljudet av trÀskor mot grusgÄng. Hemkokt jordgubbsaft i flaska med snÀppkork. Flugans surr mot det tunna fönsterglaset. Att ha en förklÀdesficka full med klÀdnypor. Bomullsgardinens sÀtt att fladdra i det öppna fönstret. Kall mjölk ur en karaff och en kökssoffa med en katt.

Hela mitt inredningsintresse Àr ett försök att hitta tillbaka till den dÀr kÀnslan. Av sommartorp, lantgÄrd, fyrtiotalskök. Jag Àr inte trogen en enda stil eller intresserad av att allt ska tillhöra samma Ärtionde. Jag Àr intresserad av kÀnslan som alltihop tillsammans inger mig.

En del saker jag inreder med tycker jag till och med Àr rÀtt anskrÀmliga. Men eftersom de hjÀlper till att sÀtta den rÀtta kÀnslan hemma sÄ Àlskar jag dem!

Och hur funkar det att inreda med sÄdana dÀr gamla grejer nÀr man har barn hemma? Det Àr den naturliga följdfrÄgan nÀr jag berÀttat om min inspiration.

Men för mig Àr barnen inget hinder att överkomma i hemmet, utan meningen med alltihopa!

Det hundra Är gamla slagbordet med broderad duk krÀver en barnaskara som Àter bullar och mjölk. TrÀdgÄrdens lummighet krÀver barn som leker kurragömma och hÀnger knÀveck i en gren. Vem ska Àta alla mina syltkakor pÄ sommaren om det inte finns nÄgra barn? För vems skull lÀgger jag ut trasmattor pÄ golven om inte för att nÄgon unge ska springa över dem sÄ att de korvar ihop sig? Och för vems skull planterar jag smultron överallt om inte för att barnen ska kunna Àta upp dem?

NÀr jag fÄr frÄgan om vad som inspirerar mig nÀr det gÀller inredning Àr svaret alltsÄ att jag inspireras av den dÀr kÀnslan jag fick som barn nÀr jag lÀste en flickbok och drömde mig bort. Och nÀr nÄgon sÀger att mitt hem inger trygghet och lugn eller pÄminner om hur det var hemma hos mormor. DÄ vet jag att kÀnslan inte bara Àr min utan att den ocksÄ hittat en botten i nÄgon annan. Och det gör mig vÀldigt, vÀldigt glad!