Svart Àr inte min bÀsta fÀrg. KÀnner mig alltid som ett vandrande begravningsfölje nÀr jag klÀr mig i det. Samtidigt Àr det nÄgot hÀrligt dramatiskt med att klÀ sig i svart frÄn topp till tÄ. SÀrskilt nÀr man nÀstan aldrig gör det. Och finns det nÄgon liten struktur i tyget, ett mönster eller en vÀvning som skimrar till sÄ vÀcks det stumma svarta till liv.

NÀr jag hittade detta breda, fantastiska bÀlte pÄ Myrorna hÀromdagen visste jag att det skulle sitta perfekt pÄ den svarta klÀnning jag fÄtt Àrva av Anna för mÄnga Är sedan men inte riktigt vetat hur jag ska bÀra.

Jag som Ă€r lĂ„ng bĂ€r gĂ€rna lite rejĂ€lare bĂ€lten för att verkligen markera midjan. Jag menar – jag har ju sĂ„ mycket mellangĂ€rde att bre ut mig pĂ„. Ett annat knep om man Ă€r lĂ„ng (eller kort för den delen) och köper en klĂ€nning med resĂ„r i midjan Ă€r att sprĂ€tta bort resĂ„ren. Det Ă€r sĂ„ sĂ€llan den hamnar pĂ„ rĂ€tt plats Ă€ndĂ„. NĂ€r man fĂ„tt bort den kan man istĂ€llet anvĂ€nda ett bĂ€lte för att markera midjan dĂ€r den rĂ„kar sitta pĂ„ en sjĂ€lv. Och gĂ€rna lĂ„ta tyget blusa sig lite kring bĂ€ltet.

Det har Anna lÀrt mig och följaktligen var resÄren i midjan redan bortsprÀttad pÄ denna klÀnning nÀr jag fick den.

Men nu Àr midjan tillbaka igen. I rÀtt höjd och med rÀtt form tack vare ett gammalt bÀlte.

Mitt sista oombedda rÄd Àr: leta alltid efter bÀlten pÄ loppisar. SÄ dyrt att köpa nytt och svÄrt att hitta unika och roliga varianter pÄ kedjorna. Men pÄ secondhandaffÀrerna finns det gott om dem.

(Du kan tacka mig senare)