Svart är inte min bästa färg. Känner mig alltid som ett vandrande begravningsfölje när jag klär mig i det. Samtidigt är det något härligt dramatiskt med att klä sig i svart från topp till tå. Särskilt när man nästan aldrig gör det. Och finns det någon liten struktur i tyget, ett mönster eller en vävning som skimrar till så väcks det stumma svarta till liv.

När jag hittade detta breda, fantastiska bälte på Myrorna häromdagen visste jag att det skulle sitta perfekt på den svarta klänning jag fått ärva av Anna för många år sedan men inte riktigt vetat hur jag ska bära.

Jag som är lång bär gärna lite rejälare bälten för att verkligen markera midjan. Jag menar – jag har ju så mycket mellangärde att bre ut mig på. Ett annat knep om man är lång (eller kort för den delen) och köper en klänning med resår i midjan är att sprätta bort resåren. Det är så sällan den hamnar på rätt plats ändå. När man fått bort den kan man istället använda ett bälte för att markera midjan där den råkar sitta på en själv. Och gärna låta tyget blusa sig lite kring bältet.

Det har Anna lärt mig och följaktligen var resåren i midjan redan bortsprättad på denna klänning när jag fick den.

Men nu är midjan tillbaka igen. I rätt höjd och med rätt form tack vare ett gammalt bälte.

Mitt sista oombedda råd är: leta alltid efter bälten på loppisar. Så dyrt att köpa nytt och svårt att hitta unika och roliga varianter på kedjorna. Men på secondhandaffärerna finns det gott om dem.

(Du kan tacka mig senare)