Här kommer en närmare titt på klänningen som skymtade i förra inlägget. Jag bar den alltså på barnens skolavslutning. Så fint att få en anledning att ta på sig skor med klack och göra sig presentabel för de personer man annars mest umgås med klädd i powerboots och långkalsonger – som när man lämnar på förskolan, möts i skoterspåret eller står och surrar över fruktdisken i affären.
Hade på mig min älskade gamla vintageklänning jag köpte på Judiths Secondhand omkring 2013 (om jag inte minns fel). Den är fortfarande magisk så här nio år senare. Så som det ofta blir med vintagekläder av god kvalité.
På fötterna hade jag fyra år gamla skor från Din Sko som jag inte tröttnar på eftersom färgen är perfekt och klackhöjden fullkomligt human. Till det ett nytt gammalt bälte från Beyond Retro.
När jag var liten sa jag examen istället för skolavslutning och alltid, alltid skulle någon näsvist påpeka att jag “minsann inte tagit någon examen” utan bara gått ut lågstadiet. Därför envisas jag med att fortfarande kalla det för examensdag och examensklänning. Jag som inte gått något annan utbildning efter gymnasiet än livets hårda skola (hähähä) får ta de tillfällen som bjuds till att vara märkvärdig.
16 svar
Så fin! Här i Ångermanland sa vi också alltid examen, men nu tror jag de flesta säger skolavslutning. Har inte reflekterat över det förut.
Japp, Öviksjänta och säger examen!
Och jag som tagit en examen kan meddela att skolavslutningar är mycket pampigare och mysigare! 😍 Du är urtjusig! Måste förresten få tacka för inlägget om behåar. Jag drog iväg en beställning direkt från ”din butik”. Vilken service! Och vilken skillnad! Tack!
Håller helt med! Kan också intyga att examen vid högskola eller universitet ligger i lä vad det gäller högtidlighet. Och under pandemin var det ju katastrof efter som vi erbjöds en digital träff 😅😆 ska man skratta eller gråta? Tur jag blivit lärare så jag har några skolavslutningar att se fram emot 🌸
Åh, jag håller inte med, min examensdag från universitet var otroligt pampig och högtidlig och ett minne för livet. Både arrangemanget från högskolans sida, middagen och festen efteråt.
Livets hårda skola, undrar varför det kallas så? Och varför man bara hör det från människor som anser sig lågutbildade. Det är ju inget annat än livserfarenhet, learning by doing. Och det är bästa erfarenheten!
Vackert! Tänker på mamman i Lotta på Bråkmakargatan (filmen). Underbar stil!
Den sista meningen, stryk och ta bort…förminska dig inte, du har ingen anledning, du har ju tagit dig hit där du är idag med de erfarenheter du gjort och samtidigt vässat dina färdigheter. Du har ju flera kompetenser och färdigheter på din lyra, stolt ska du vara (och du har all rätt att vara märkvärdig).
Hej Clara! Jag funderar på en sak. Di har ju bantat länge nu, och är tydlig med det vilket jag uppskattar mycket. Hur förhåller du dig till foton på dig själv från perioder när du var större, nu när du jobbat mer med kroppen och antagligen är stolt över det? Och hur balanserar du hur lång tid det får ta att nå den vikt/styrka/storlek som du tänkt dig? Själv blir jag bara ledsen av foton på mig själv…
Jag förstår att du frågar utifrån hur du själv känner kring dig själv – men det är så viktigt att inte överföra sin egen kroppsångest på andra. Hade jag fått den här kommentaren hade jag blivit ledsen då den typ antyder att jag också kanske borde bli ledsen då jag såg äldre bilder på mig själv. Den antyder att bara smala människor borde kunna se bilder på sig själva utan att bli ledsna. Förstår verkligen att det här inte är vad du vill förmedla… men så viktigt att vi alla funderar på och tar ansvar för vilka budskap vi ger vidare till andra.
Själv har jag en regel kring att inte kommentera andras eller min egen vikt. Har andra gått ner eller upp i vikt – inget jag ger det minsta uppmärksamhet. Vill inte att andra ska bedöma mig utifrån det, och gör därför inte det när det gäller andra. Att inte prata om sånt eller ge sådant fokus hjälper mig att inte vara så hård mot mig själv. Har märkt att jag ofta mår dåligt av att höra på andras prat om vikt och mat, så jag är väldigt försiktig med vem jag pratar om sånt med. Man vet inte hur det landar hos andra, och vad de går igenom.
Clara har skrivit mycket om att vara snäll mot sig själv i tanke och handling. Man får nog öva på det – tänka snälla tankar om den människan man ser på bild.
Så klokt skrivet! Du vet aldrig vad den andra människan går igenom! Själv blivit anklagad i 20års åldern att ha ätstörning, vägde 45kg och var inte ätstörd. Nu 25 år senare nästan 25 kg mer. Mycket pga starkare kropp men också pga sjukdomar/mediciner som påverkar vikten. Kroppen inkl själen ändras under livet titta runtomkring dig, inte på “kändisar”🙃som har möjlighet att lyfta upp, fylla på och sy ihop (tex rektusdiastas efter tex graviditet som i dagsläget klassas som ett skönhetsingrepp då det ändå kan orsaka flera funktionella problem). Det är svårt att älska sig själv speciellt om man inte fått/får så mycket positivt i livet. Oerhört många som mår dåligt nu efter åren med isolering pga pandemin. Använder en uttjatad klyscha men ack så sann; det finns bara en du och du är fantastisk ♥️⭐
Alla får kalla sina avslutningar/sommarlov-/semesterstart vad de vill tycker jag! Härligt med det högtidliga examensordet ju. Och du, jag instämmer med flera som skriver att examen från högskola icke var högtidligt. Hände ju nada. Jag blev dock firad av familjerna mina och det var festligt. Jag kan hålla tårarna inne ibland men barnsång o finklädda barn är rörande. De behöver absolut inte ens sjunga; det gulligaste är ju blygisar som står så modigt framför släkt och vänner, om de sjunger el ej spelar liksom ingen roll. Och barnens glädje o stolthet går att se så tydligt. De som slutar förskola/skola är by far värst. Jag gråter alltid inombords varje gång. Det blir så påtagligt att de ska vidare ut i världen och jag blir både rörd och lite lite orolig. Med vänlig hälsning, en som gärna kallas fröken, det är så otroligt rart.
Mycket snygg! Mina yngre barn hade skolavslutning dagen efter att min äldsta tog studenten, så jg var extremt slutkörd och hade knappt sovit. Var allt annat än snygg i mina jeans med knölig korvskinnsklänning över (varför?? Jag har ALDRIG klänning till byxor annars?!) och sambons flera nummer för stora regnjacka samt keps på skallen och nattens sovflätor. Men fint var det ändå så klart, även om jag undvek alla andra föräldrar och att möta blickar…
Haha, för mig har det tvärtom alltid hetat skolavslutning, men en äldre släkting kom alltid med blommor och sa ”Grattis till examen!” 😀
Numera är jag pensionär men när jag var liten sa alla examen även om man gick ut fjärde klass. Jag och min mamma åkte in till stan och köpte en fin examensklänning och jag tror jag minns alla.
Snyggt med rött, både klänning och skor.