Äntligen söndag. Den dag jag sett fram emot i två veckors tid. När två veckor av galet intensivt arbete och dessutom massa (förvisso roliga) skolavslutningar, kalas och tevesändningar på obekväm arbetstid är över. Under vilken tidsperiod Ulf dessutom blev sjuk när Jakob precis rest bort på jobb i tio dagar. Ojoj.

Och nu är söndagen här men som alltid efter en sådan period vaknar jag inte så glad och nöjd som jag drömt om. Istället är jag tung i huvudet, har ont i ryggen efter att ha stått så länge i kyla igår, magknip av alla konstiga ät-tider och bara enorm håglöshet. Vet dock att det enda sättet att bota det är att ge sig själv mild omtanke och alla förutsättningar för att bli sig själv igen. Ska starta dagen med att bada bubbelbad med treåringen tror jag.

Men först kommer bilder på guldstunder som passerat denna vecka.

På tisdagen var det matlag hos oss för att fira skolavslutningen. Ulf satt i Emils knä och räknade mandlar för att hålla humöret uppe.

Klas har inga problem med att hålla humöret uppe. Soligare, mildare unge har jag inte sett sedan…Ylva-Karin. Vilka små änglar!

Vi vuxna dukade på verandan

Och eftersom fantasi och tid var en bristvara gjorde jag den här gamla godingen. Gnocci med rosmarin, päron och citron. Fast jag köpte gnoccin färdig. Det här receptet ska du bjuda på om du vill golva någon. Det är chockerande gott. Den här gången stekte jag lite salsiccia al limone jag hade över och slantade i. Succé!

Efter maten drog vi och badade. Stina fotade mig så tankfull och värdig

Sedan kom Emil och förstörde allting.

Dopp i tjärnen

Och mammor i retrobikinis

Och nakna, knubbiga småungar som bara doppade sig till fotknölarna och sedan stod och gastade om att det var kallt.

När vi kom hem kokade jag varm choklad till barnen

och tog fram jordgubbstårtan. Klassikern man inte tröttnar på. Kvällen fortsatte sedan sent. Så ljuvligt med sommarlov så att matlag inte längre måste avrundas vid rimliga klockslag.

Dagen därpå var jag inne i stan och jobbade undan massor och passade också på att gå på mitt livs första studentmottagning sedan jag själv var student. Så lycklig över det! Blir rörd av tanken på alla fina unga människor som ska ut i livet och ta för sig. Om några veckor ska jag få gå på konfirmation också. Är så peppad redan nu på hur mycket jag ska lipa.

Det var Ericas äldsta dotter Isa som tog studenten. Henne känner ni igen från En Underbar Pod. Så rolig, slagfärdig, intelligent och vass. Och nu ska hon flytta till Uppsala och läsa juridik. Eller bli historieprofessor. Vi vet inte riktigt vilket det blir ännu. Jag hoppas i alla fall att hon ska anamma Edward Bloms inställning till universitetsliv och satsa på mycket punsch, brokadvästar, enorma middagar och monokel i kedja.

Vi åt tårta och torkade tårar ur ögonvrån och jag förhörde mig om hur studentfirandet på Midgård ser ut nu för tiden – i år är det ju prick 20 år sedan jag själv började Midgårdsgymnasiet. Det får mig att känna mig fruktansvärt gammal. Max sex år sedan jag själv tog studenten känns som det enda rimliga.

Jag var såg glad över en anledning att ta på mig klackskor, måla nagellack, sätta på mig de stora örhängena och fira!

Och idag ska jag fortsätta firandet. Men firandet av att en intensiv jobbperiod är slut och att jag nu bara ska avrunda och avsluta jobb fram till midsommar då jag äntligen blir helt ledig.