Jag är tydligen en person som behöver mina rutiner för att få styr på någonting alls här i livet. När jag är ledig har jag svårt att få till min träning, få till en vettig kost och inte minst få till mitt nyårslöfte om att läsa minst 20 minuter varje kväll. För medan andra använder semestern till att plöja böcker har jag knappt fått ihop två titlar. Har varit så trött på kvällarna att jag somnat innan jag ens hunnit öppna någon bok. Och på dagarna har jag inte haft mycket läsro. Endast två böcker på tre månader har jag hunnit med att läsa. Men nu när jag är tillbaka i rutinerna har läsningen kommit igång igen.

Vad jag läste i juni, juli och augusti
Jag for ner till bror och Jag for upp med mor är de två första delarna i Karin Smirnoffs triologi om Jana Kippo. Jag och syrran gav farsan alla tre böckerna när han fyllde år och nu fick jag låna dem av honom.
Jag har hört så mycket om dessa böcker och därför känt mig väldigt nyfiken. När någonting utspelar sig i ens geografiska närhet finns det alltid både en kittling och en oro i läsningen. En kittling att man ska känna igen sig – men en oro för att man ska upptäcka hålen i väven. När det kommer för nära blir det ju så lätt att genomskåda.
Min första tanke när jag började läsa var att det är så skönt med ett språk och en dialekt man känner igen. Sättet att vränga orden, säga meningar till hälften och sedan låta dem hänga oavslutade i luften. Sättet att uttala någons namn utan att ta uppehåll för att andas eller för att markera tyngden i namnet. Smirnoff skriver på det sätt jag hört talas hela min barndom men nästan aldrig sett i skrift. I alla fall inte i nyutgiven litteratur – någonting liknande återfinns finns ju annars i viss mån både hos Sara Lidman och Torgny Lindgren.
Böckerna är nattsvarta och fängslande och jag läser med en klump i magen. Vad ska hända? När kommer det onda ske? Men det onda har redan skett – det förstår man ju längre man läser. Och det hänger tungt över sidorna. Jag slukade Jag for ner till bror på bara någon dag men fick sedan ta ett flera veckor lång uppehåll innan jag orkade läsa Jag for upp med mor. Jag började nämligen läsa den en sen kväll och sedan fick jag en natt med mardrömmar och ångest då jag bara låg och vred mig.
Jag tycker mycket om böckerna men nu efter andra delen känner jag mig också mätt. Mätt på vältrandet i övergrepp, misär och olycka. Mätt på att allting är så fruktansvärt mörkt. Jag längtar efter lättare, mjuka penseldrag och mindre frossande i det otäcka. Jakob sa att jag med den känslan nog inte borde läsa Karin Smirnoffs Sockerormen – som han menar är ännu värre. Men jag ska i alla fall läsa Sen for jag hem igen som är sista delen i den här triologin om Jana. Tror dock jag ska smyga in något lite lättsammare och gladare däremellan. För att skydda min nattsömn.
Så spännande förresten att Smirnoff ska skriva de nya böckerna i Milleniumserien. Jag tror att hon kommer passa perfekt för det uppdraget!
44 svar
Karin Alfredsson-Vajlet & Rut samt Roger & Rebecka
Moa Herngren-Svärmodern
Sofia Lundberg -Och eken står där än
Jag kan tipsa om Tracy Rees ”Rosenträdgården” som jag läste nu i sommar. Tre kvinnor med olika bakgrund i 1800-talets London vars liv vävs samman. Jag blev positivt överraskad eftersom det i vanliga fall inte brukar vara den typ av litteratur jag gillar, men den var lättläst och inte alltför förutsägbar. Det fanns ett driv i historien och jag bara måste få veta hur det skulle gå.
Jag läste ”Amy Snow” av Tracy Rees i somras. Gillade den mycket, fin historia och lättläst. Har påbörjat ”Timglaset” nu men den går lite trögt nu i början. Hoppas på att den lättar. Tackar för tipset om Rosenträdgården!
Jag har läst tre böcker på två månader vilket är en stor bedrift för mig och jag har verkligen kommit in i en härlig läsperiod. Jag haröäst Kring denna kropp av Stina Wolter, Svärmodern och Jag ska bara fixa en grej i köket av Moa
Herngren. Nu har jag påbörjat Hon hette Jennie av Moa Herngren. Läst alla som e-bok på mobilen så enkelt att gå till läsningen.
Tredje boken om Jana kan jag verkligen rekommendera! Men jag håller med din man, Sockerormen är mycket obehaglig läsning. Bra skriven och fängslande såklart, men obehaglig. Läste den för över ett år sedan och kan fortfarande känna obehag i maggropen när jag hör eller ser om den.
Kan varmt rekommendera Den franska fotografen av Natasha Lester, Midnattrosen av Lucinda Riley eller Charlotte McConaghys båda böcker.
Sommaren kan vara späckad med utegrejer. Så bra att du bara däckar utan att tvångsmässigt gå efter planer! Var nöjd med det, allt har sin tid
Livets tunna väggar av Nina Burton. Den blir man glad och lär sig massor av om vårt liv i det lilla och stora.
Kan varmt rekommendera Sista sommaren av Eleonore Holmgren om du behöver något som gör en varm i hjärtat. Den var klart bland sommarens bästa!
Jag håller verkligen med, hade själv tänkt rekommendera den.
Tycker även att alla Caroline Säfströms böcker är väldigt fina, speciellt Hemligheternas skafferi som utspelar sig på Ven.
Jag läste också dessa böcker i somras. Tyckte mycket om, men ja, man blev väldigt påverkad och nattsömnen påverkad. Tog också ett tag efter sista boken som jag kunde släppa tankarna på Jana Kippo. Men så är det med bra läsupplevelser. Efter att du tipsade om min stad serien så läste jag dem i ett svep. Så tomt när de var slut.
Håller med dig till punkt och pricka i hela recensionen. Har också tredje delen oläst, men snart så! Har läst lättsammare under sommaren. Men rekommenderar starkt en bok som handlar om mina hemtrakter (nästan). ”Där rinner en älv genom Saivumuotka by”
Också ett språk och en röst att älska.
Jag kan inte läsa otäcka, svarta, sorgliga böcker på kvällen – om jag vill sova lugnt på natten. Nej på kvällen blir det en snäll lugn bok, gärna någon sparad gammal barn/ungdomsbok-favorit.
Jag fullständigt älskade ”Lucky Lada och jag” som är skriven av Maria Maunsbach.
Just nu är jag inne i en bra läsperiod. Läser en bok i veckan minst.
Ja, den var så bra!
Läste Smirnoffs trilogi i den takt böckerna kom ut. Tror som du säger, att de är mastiga att läsa i ett streck. Man får bryta av med något ”snällare”.
Men hur som helst, hon skriver fantastiskt. Nytt.
Kan by the way rekommendera Carina Rydbergs nyutkomna Vitt slödder. Inte för att den är så ljus, men den är kort, lättläst och komisk i sin tragik. Och det kan nog finnas igenkänning vare sig man är 60 år (som författaren) eller 35.
Jag har läst på universitetet i tre år och inte orkat läsa annat än studielitteratur. Jag tog examen i våras och har verkligen tillbringat sommaren med att frossa i sånt jag saknat, jag har plöjt alla 8 Kepler (med andan i halsen), varvat med feelgood för nattsömnens skull 😉
Jag älskade de två första böckerna och slukade dem, men kände mig precis som du, mätt efter den andra. Läste också trean och den var ju säkert lika bra, men jag hade fått nog av alkoholism, incest och allt mörker vid det laget så jag tog inte till mig den som de andra två. Skippar även Sockerormen, eftersom den verkar vara än mer nattsvart. Men en fantastiks skribent är hon Smirnoff! Just nu läser jag Shuggie Bain som ju blivit tokhyllad överallt, men jag gillar inte. Det är ju lite samma typ av misär som i Kippo-triologin, men den ger mig ingenting, bara mörker och upprepningar boken igenom.
Också läst om Jana Kippo – elände men en kamp att det ska bli bättre
Läser nu Stöld av AnnHelen Laestadius
Så läsvärd
Om samerna och deras kamp mot
renstölder, diskriminering
Låter kanske inte som upplyftande men den berör och är sann
Har du läst Testamente av Nina Wähä? Påminner lite om Smirnoffs trilogi, sååå bra! Både den och Smirnoffs böcker skulle kunna bli fantastiska serier, de är så suggestiva och man ser karaktärerna och miljöerna så tydligt framför sig. Och Shuggie Bain var ju jättebra också!
Sockerormen var hemsk!!
Jag håller med om att den är hemsk… men upplevde den ändå inte som svårsmält, kanske för att den inte är skriven ur ett offerperspektiv.
Jag läste alla tre i ett svep, då jag hade JanaKipposviten. Kände också att det blev lite too much, så kändes skönt när det var klart. Även om det var en riktigt bra trilogi!
Jag har läst An American marriage som jag varmt rekommenderar. Och läser nu Ett litet liv, läst cirka 150 sidor men vet inte om jag kommer läsa klart. Den har inte riktigt fångat mig.
Innan det Svindlande höjder, hade förväntat mig mer romantik, båda är ju rätt hemska personer? Men en läsvärd upplevelse.
Om du vill läsa något lättsamt och härligt så vill jag tipsa om ”Bokklubben i Haparanda” som min kollega Elisabet Essegård skrivit. 🤩Som titeln antyder så utspelar den sig delvis i Norrbotten och jag som är därifrån men nu bosatt i Umeå fick ganska mycket hemlängtan utifrån hur den är skriven. Jag tror och hoppas det kommer uppföljare snart 🤞🏻
Jag började läsa men fick sluta, orkade inte riktigt med mörkret. Men har en förhoppning om att kunna läsa de någon gång när jag samlat kraft mentalt, haha.
En av de böcker jag läste i sommar och varmt kan rekommendera är De kom från öar av Malin Haawind. Otroligt fint skriven, skildrar vardagen och personerna på ett sätt som gör att det känns som att man är där på plats.
Annars så älskade jag Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg, sjukt rolig men inte bara lättsam utan mer nyanserad en ”bara” feelgood.
Jag kände mig också mätt efter de två första i trilogin, valde därför att lyssna på den sista som ljudbok istället.
Sockerormen var som din man sa ännu mörkare. Vacker på sitt sätt, men obehaglig.
Har den första och ska läsa så småningom. Började med Emma Hambergs ”Resten av allt är vårt” förra augusti och blev klar nu till sommaren. Med utmattning i bagaget och annat som tar på krafterna är det en riktigt bra feelgood bok. Har införskaffat hennes bok om Agneta som ligger och väntar på att öppnas. Så härligt med böcker som ligger på vänt och samlar damm 🙃
Boken om Agneta var så himla bra! Mysig och alldeles underbar, feelgood men ändå lite djup. Den rekommenderar jag starkt!
Jag gillade Je m’apelle Agneta jättemycket.
Obehagliga böxker kommer jag inte läsa. Så då frågar jag istället nyfiket, vad innebär detta?: ”Sättet att uttala någons namn utan att ta uppehåll för att andas eller för att markera tyngden i namnet.”
Här i Västerbotten betonar man inte folks namn och det är inget jag tänkt på innan jag läste boken. Smirnoff skriver på dialekt och namnen skrivs janakippo och allanedberg göranholmberg osv. Med liten bokstav och inget mellanslag. Och då fick jag upp ögonen för att en del av dialekten jag inte ens reflekterat över men känner mig så hemma i.
Det har ja int heller tänkt på men de stämmer ju 🙂. Vi säger även N före mans namn & A’ före kvinnonamn. 🧡
Jag läste janakippotrilogin med flera månadets mellanrum mellan böckerna. Och tycker det behövs för att smälta innehållet, det händer så mycket i varje bok. Var helt fascinerad av det för mig nya språket ( är från Skåne och Södermanland) så det är intressant att du bekräftar att det är hämtat ur verkligheten. Du gör rätt i att vänta lite med tredje delen. Men du måste läsa den.
Sockerormen orkade jag inte läsa ut, lade bort den efter att ha läst halva. Sagt av en som alltid läser ut en påbörjad bok. Men denna klarar jag inte.
Sedan ca en månad håller jag på att läsa biografin över Vilhelm Moberg, ”Mannen i skogen”. Nästan 700 intressanta sidor, så den får ta tid. När jag läst de första 100 sidorna insåg jag hur litet jag (vi?) egentligen vet om honom. Han figurerade ju ofta i tidningarna, men de berättade sällan om personen bakom republikanen, den store författaren osv.
Vad kul att du tipsar om den boken! Den har Jakob också pratat fascinerat om 🤩 får nog läsa den också
Jag misstänkte att jag skulle ha problem med texter utan mellanslag och annat så jag lyssnade på trilogin, makalöst inläst av Lo Kauppi.
Fantastiska böcker, mörka o eländiga men såå bra.
Detta har inget alls med boken att göra men jag tycker du ser så mycket ut som Marilyn Monroe nu för tiden. Kanske något med ögonen, brynen och sommarhyn. Mycket chic!
Det är mitt bekymmer med så mycket av den kultur som erbjuds idag. Det handlar så mycket om att fånga ”kunden” genom vältrande i något hemskt, sex och annat sensationellt. Jag tycker kultur ska vara givande och utvecklande och leda till ett godare samhälle. Hm… tack för att du erbjuder ett så fint alternativ! Älskar att läsa din blogg! ❤️
Kan varmt rekommendera Karin Smirinoffs sommarprat från typ förra året. Finns på SR play. Det är mustigt!
Du skrev tidigare att du hade sömnproblem men här att du somnar innan du hinner läsa. Undrar hur dina sömnproblem yttrar sig? Har själv svårt att somna.
Under sommaren har jag varit uppe sent och ugglat – i kombination med att jag varit ute i solen på dagarna och fått mycket frisk luft och motion. Då somnar jag som en gris innan jag ens hinner öppna en bok på kvällen.
Nu för tiden tycker jag oftast att mina sömnproblem visar sig genom att jag vaknar mitt i natten och sedan inte kan hitta lugnet igen utan att tankarna istället börjar snurrar runt
Här har jag skrivit mer om hur sömnsvårigheterna yttrade sig i vintras när det var som värst. Det finns många bra tips i kommentarsfältet!
https://underbaraclaras.se/2022/02/14/kan-du-hjalpa-mig-att-sova-battre/
Tyckte väldigt mycket om trilogin trots att den var mörk och jag älskade att hon skriver på norrländsk dialekt. Känner igen delar av huvudkaraktären i många människor jag träffat. Gillar styrkan och kraften men det tragiska är hon liksom inte ser och tar hjälp, trots att hon ser och har styrkan.
Om du vill läsa något mer från dina trakter tycker jag att du ska läsa Bakvatten av Maria Broberg!
Det är visserligen folk som inte har det så lätt i den heller, men boken är på nåt sätt skriven ”snällt”, som om författaren ändå håller i karaktärerna med mjuk hand.
Några andra random boktips från mig (sånt jag läst i sommar och blivit extra uppslukad av) är Papperspalatset av Miranda Cowley Heller och Samling av Natasha Brown.
Jag och min kille diskuterar ofta eländet (närvarande exempelvis i trilogin du just läst, i Nina Wähäs bok, även i Kerstin Ekmans böcker, för att nämna några exempel) som så ofta är ett tema i böcker som utspelar sig i just Norrland. Jag som Stockholmare skulle önska mig en mer nyanserad bild av Norrland, finns det någon som kan tipsa om norrländskt feelgood snarare än elände? 🙂 (detta är alltså ingen kritik mot böckerna jag nämnt, de är ju alla väldigt bra och välskrivna osv)
Vi åt aldrig lunch & andra böcker av samma författare (tyvärr glömt namnet nu) kanske inte feelgood men inte galet mycke elände. Jag känner igen mig lite i irländska /skotska författares berättelser. Den starka gudstron, de hårda slitet, att man härdar ut. Gemenskapen, Att abort inte är en utväg. Gillar Jenny Colgan, Jojo Moyes, Louise Miller mfl