I torsdags hÀmtade jag barnen tidigt pÄ skolan och sÄ tog jag med mig min moster Mia och Äkte upp till stugan över helgen.

Varje ny Ärstid fÄr jag en sÄdan fruktansvÀrd lÀngtan efter att uppleva just den Ärstiden just dÀr.

Vi kom fram vid middagstid och eldade, packade in och tÀnde ljus. Jag gjorde varma mackor. Enkelt och bra.

Barnen drog genast fram sin leksakslÄda och började leka med bilar.

Fredagen var regnig och dimmig. Men vi gick ut ÀndÄ sÄklart. NÄgon hade ett omÀttligt klÀtterbehov.

Och försvann upp pÄ vedbodtaket.

Vi inspekterade hur kadavret utvecklat sig sedan sist. Barnen ville prompt ta med det till kojan och sÀtta upp pÄ en pinne . Men jag föreslog att vi vÀntar tills vÄren nÀr det förhoppningsvis bara Àr ett skelett kvar.

Vi stannade till vid gravarna ocksÄ. DÀr slÀktens alla husdjur ligger. JurtjyrkogÄrden!

SÄ drömskt med dimman kring gÄrden.

Vyn frÄn fönstret. VÄr lilla bastu som ett rött utropstecken. SÄ ledsen att det inte blev nÄgon fiskevecka i Är heller. Saknar att fÄ vara hÀr med syrrans familj och farsan och bara fiska, röja sly, röka sik och plocka lingon. Men en helg Àr ju i alla fall bÀttre Àn inget!

Vi gick ut i skogen och andades den fuktiga luften.

Hösten Àr sÄ lÄngt gÄngen hÀr uppe. NÀstan inga löv kvar pÄ trÀden. Snön Àr inte lÄngt borta.

Men trots att det var grÄtt pÄ himlen var naturen fÀrgsprakande. Kolla in dessa röda löv. Lika knalliga som mina gula stövlar!

Vi kollade till barnens koja vid sandtaget dÀr de brukar leka med kusinerna. Den stod kvar som den skulle. Man ser ju direkt att det enda som saknas Àr ett kranium. Kronan pÄ verket.

Bertil och Folke hoppade ner frĂ„n sandtaget och gjorde parkour med tallrötterna – hĂ€ngde och slĂ€ngde och gjorde tricks.

Fast för Ulf var det lagom utmanande att bara försöka ta sig upp och ner för slÀnten.

SÄ vackert och sÄ vemodigt.

NÀr vi kom in grillade vi korv och flÀsk till lunch.

Moster Mia pusslade och lekte med Ulf

Och gjorde lÀxorna med storbarnen. SÄn förmÄn att fÄ vara tillsammans i flera dagar och bara ha det mysigt!

Under resten av fredagen och lördagen pysslade jag mest pÄ i lugn och ro. Kokade palt, stÀdade hela köket och sorterade i skÄp och lÄdor. DÀremellan lÄg jag mycket i soffan och lÀste böcker och hade det skönt. NÀr barnen somnat pÄ kvÀllarna satt jag och Mia uppe sent och pratade och lÀste högt ur mormors dagbokskalendrar dÀr hon skrivit upp vad hon gjort varje dag under nÀstan tjugo Är av sitt liv. Vi gapskrattade och blev rörda och fulla av beundran inför denna mÀrkvÀrdiga kvinna. Fast hon varit borta i tre Är Àr hon med oss i anden!

Mycket sol hade vi inte – men en dag orkade den bryta igenom dimman.

DÄ var det vackert sÄ att man nÀstan ville grÄta.

Tur att vi kommer tillbaka igen till höstlovet. Men dÄ ligger nog snön tjock pÄ marken. Det brukar den göra. DÄ har jag stora planer för att skrÀmma barnen frÄn vettet som under tidigare Halloweenfiranden.