I torsdags hämtade jag barnen tidigt på skolan och så tog jag med mig min moster Mia och åkte upp till stugan över helgen.
Varje ny årstid får jag en sådan fruktansvärd längtan efter att uppleva just den årstiden just där.
Vi kom fram vid middagstid och eldade, packade in och tände ljus. Jag gjorde varma mackor. Enkelt och bra.
Barnen drog genast fram sin leksakslåda och började leka med bilar.
Fredagen var regnig och dimmig. Men vi gick ut ändå såklart. Någon hade ett omättligt klätterbehov.
Och försvann upp på vedbodtaket.
Vi inspekterade hur kadavret utvecklat sig sedan sist. Barnen ville prompt ta med det till kojan och sätta upp på en pinne . Men jag föreslog att vi väntar tills våren när det förhoppningsvis bara är ett skelett kvar.
Vi stannade till vid gravarna också. Där släktens alla husdjur ligger. Jurtjyrkogården!
Så drömskt med dimman kring gården.
Vyn från fönstret. Vår lilla bastu som ett rött utropstecken. Så ledsen att det inte blev någon fiskevecka i år heller. Saknar att få vara här med syrrans familj och farsan och bara fiska, röja sly, röka sik och plocka lingon. Men en helg är ju i alla fall bättre än inget!
Vi gick ut i skogen och andades den fuktiga luften.
Hösten är så långt gången här uppe. Nästan inga löv kvar på träden. Snön är inte långt borta.
Men trots att det var grått på himlen var naturen färgsprakande. Kolla in dessa röda löv. Lika knalliga som mina gula stövlar!
Vi kollade till barnens koja vid sandtaget där de brukar leka med kusinerna. Den stod kvar som den skulle. Man ser ju direkt att det enda som saknas är ett kranium. Kronan på verket.
Bertil och Folke hoppade ner från sandtaget och gjorde parkour med tallrötterna – hängde och slängde och gjorde tricks.
Fast för Ulf var det lagom utmanande att bara försöka ta sig upp och ner för slänten.
Så vackert och så vemodigt.
När vi kom in grillade vi korv och fläsk till lunch.
Moster Mia pusslade och lekte med Ulf
Och gjorde läxorna med storbarnen. Sån förmån att få vara tillsammans i flera dagar och bara ha det mysigt!
Under resten av fredagen och lördagen pysslade jag mest på i lugn och ro. Kokade palt, städade hela köket och sorterade i skåp och lådor. Däremellan låg jag mycket i soffan och läste böcker och hade det skönt. När barnen somnat på kvällarna satt jag och Mia uppe sent och pratade och läste högt ur mormors dagbokskalendrar där hon skrivit upp vad hon gjort varje dag under nästan tjugo år av sitt liv. Vi gapskrattade och blev rörda och fulla av beundran inför denna märkvärdiga kvinna. Fast hon varit borta i tre år är hon med oss i anden!
Mycket sol hade vi inte – men en dag orkade den bryta igenom dimman.
Då var det vackert så att man nästan ville gråta.
Tur att vi kommer tillbaka igen till höstlovet. Men då ligger nog snön tjock på marken. Det brukar den göra. Då har jag stora planer för att skrämma barnen från vettet som under tidigare Halloweenfiranden.
19 svar
Åh, ett sådant stämningsfyllt inlägg Clara. Tack för det – och för att du visar oss, som bor längre söderut, hur hösten kan se ut uppe hos er. Här i Skåne blommar det fortfarande, och vissa eftermiddagar krävs inte ens en jacka. Oj, vad jag längtar tills hösten kryper ner hit till Lund.
Höstliga kramar,
Hanna
Ja ett kranium är aldrig fel! / Hon som väntar på att få hämta hem och koka rent sitt första björnhuvud
Jösses så Norrlandslängtet svider nu.
Kan förstå att det är kul att klä ut sig och skrämmas. Är själv ett sk sladdarna, med betydligt äldre syskon, de tyckte också det var kul att skrämmas med tomtemask mm och säkert mer som jag glömt. Kan inte med säkerhet påstå att det var sådana hyss, som gjorde mig mörkrädd och fortfarande är nu vid 70 års ålder. Men, gissar att det har bidragit. Har därför aldrig skojat med mina barn och barnbarn, genom att skrämmas.
Takk for helt nydelige bilder!!
Så härligt med en sån plats att åka till och ladda batterierna..
När du ändå nämner det så funderar jag..
Varför skrämma barnen? Nu kanske det inte är så allvarligt menat. Men jag undrar..
Jag måste erkänna att jag inte fattat vitsen med halloween. Den gulliga biten som att ha en snäll maskerad med prinsessor djur osv Ok. Då är det något annat. Och då behöver man inte begreppet halloween heller. Det är ju importerat.
Men vålnader, spöken och vidrigheter av alla de slag?
Det är som nu när Liseberg öppnar en ny ännu mer skräckinjagande avdelning där ondskan sägs ha vunnit en överväldigande seger. Den har åldersgräns eftersom den är så läskig. Hur mår man i själen efter en sån upplevelse?
Jag förstår det inte. I en värld där ondskan kommer allt närmare oss (som varit förskonade) på riktigt vill vi roa oss än mer och frossa i ondskans förtecken. Skrämmas om än man nu tycker snällt. Det är ju inte på riktigt typ.
Alla skjutningar, sprängningar och mord i Sverige är en realitet vi alla inte upplevt på nära håll.. ännu. Nysvenskar kommer i de allra flesta fall från förfärliga omständigheter. Verklig skräck och ondskan personifierad.
Nu vill jag inte på något sätt förstöra andras nöje av att skrämmas eller roas av otäckheter.
Men min fundering är varför?. Varför roa sig med skräck? Varför sprida rädsla? Varför fylla sinnet och minnet med skrämmande bilder? Varför göra en festhelg för skräck, rädsla mm?
Varför skulle jag öppna upp mina barns sinnen för skräck och inslag från den onda världen? Varför skulle jag skrämma dem?
Vad är det som är bra med det?
Läste först att du skulle skrämma ungarna från vattnet och tänkte att wow-ambitionen är skyhög 😂
Så vakker høsten er! Du har liksom klart å fange stillheten i den på bildene. Nydelig!
Känslan av att det är vackert och vemodigt växer hos mig för varje höst och så undrar jag om mina far- och morföräldrar också kände så, eller om det föll sig mer naturligt för dem. För även om jag bor i samma trakter är ju min vardag en helt annan och jag är mycket mer en gäst i naturen än de var.
Ååh, blir så nyfiken på vad din mormor gjorde! Du vill knappast dela med dej av det här, då det är frågan om en dagbok som ändå är rn väldigt privat sak? Eller? Ser ut som en alldeles underbar helg!
Fantastiskt vackert! Älskar att få hänga med till stugan.
Vackra Norrland!
Så fint att din mormor dokumenterade sina dagar – precis som du ju! Kanske samma behov, bara olika format?
vackert! min största dröm är att köpa en stuga men jag törs inte eftersom jag är så galet musrädd. hur har ni det med möss?
Det knallröda ser ut som kråkris. Fantastiska höstfärger!
Underbara bilder. Jag kan riktigt känna den fuktiga höst luften ända hit ❤️
Måste bara säga: Vilka OTROLIGA BILDER DU TAGIT!! Inget ” man vara gör ”. Du är en sann konstnär, mitt öga tackar Dig!
Wow, Clara!
Håller verkligen med, så vackra foton🙏🙏
Sverige är fantastiskt vackert!!!
Så skönt med miljöombyte, och så vackert det ser ut! Är det ett ”släkthus”? Jag har varken föräldrahem eller ”andra rötter” kvar. Tomt och vilset.