Nu rundar vi av höstlovet och går in i den sista etappen den här terminen – tiden fram till jul. Men innan vi blickar åt det hållet ska vi kika på vad vi haft för oss detta höstlov.
Det inleddes med att faster Johanna kom på besök från Malmö. Väldigt efterlängtat bland barn och vuxna.
Jag gjorde vegetarisk minestrone och sedan såg vi på nya Kenny Starfighter och hade fredagsmys.
Dagen efter vaknade jag med ryggskott så Jakob åkte själv in till stan med barnen och Johanna och träffade farmor, gammor och kusinen Felicia. Medan jag låg i soffan som ett paket och tittade på en dokumentärserie om Jimmy Saville och därefter en om polygamistsekter. Hjärnan kändes lika mörbultad som ryggen efter den dagen.
På söndagen mådde jag betydligt bättre. Barnen hade kompisar på besök
Det pysslades och målades
Och Essa ville vara med.
Jag fick ett il och tog tag i en gammal surdeg – nämligen att olja in köksbänken.
Den får inte användas förrän efter åtta timmar så jag tog en bänk åt gången. Började med köksbänken och har sparat köksön till kommande helg.
På måndagen behövde jag jobba. Tog med alla barn och lämnade hos morfar dit kusinerna kommit från Borås. Sedan åkte jag till SVT för att ha utvädering av Susannes skafferi. Blev inte lite stolt över att höra att förutom Mello och Musikhjälpen är vi det program som haft absolut mest tittarinteraktion. Det är så häftigt och gör mig SÅ glad! Om ni visste vilken pytte-budget vi jobbar på och hur alla trollar för att få det att gå ihop.
Flera har frågat om vi kommer tillbaka i rutan till jul men det gör vi tyvärr inte i år. Beslutet ligger faktiskt inte i våra händer – utan i händerna på SVTs programbeställning. Så dra iväg ett mail till kontakt@svt.se om du vill se mer!
Till utvärderingen hade Susanne i vanlig ordning med en massa gott fika som blivit över när hon receptutvecklat. Och själv fick jag med mig hem en hel påse lussekatter av olika sorter hem. Barnen blev överlyckliga.
På tisdagen kom Annas familj hem till oss för några dagars höstlov.
Jag bjöd på Susannes lussebullar till allas glädje. Så vansinnigt goda!
Kändes nästan som jullov istället för höstlov.
Uffe var glad över att få träffa moster
Och barnen hade knappt tid att fika för att de hade så mycket de ville visa varandra. Skönt att vi har ett lekrum på övervåningen där de kan härja bäst de vill.
Gjorde en god pasta till middag och sedan gick jag en långpromenad med min syrra runt byn.
Morgonen därpå hade Anna undervisning på universitetet så då hängde jag hemma med barnen.
Vi karvade pumpor.
Tre stycken hade vi att färdigställa till farstubron.
Alla hjälptes åt.
Ganska svårt men väldigt roligt att karva i pumpor. Jag får som vanligt bita mig i tungan för att inte komma med allt för många goda råd och tips.
Det blev rätt läskigt till slut.
Annas man är klätterinstruktör och Anna har grönt kort så två dagar på lovet drog vi och klättrade. IKSU har en superfin hall!
Barnen är helt vilda i att klättra.
Jag är höjdrädd och undviker helst att behöva stå på en stol för att skruva i en glödlampa. Men gissa vem som är högst upp på den där väggen? Jo det är jag! Jag klättrade upp flera gånger utan att tveka. Extremt svettigt och tungt och väldigt roligt. Tror eventuellt jag funnit en ny hobby.
Så roligt också att överraska barnen med att klättra – de trodde inte ens att jag skulle våga testa. Och Clara 2019 hade inte orkat upp utan dinglat längst ner i selen.
Efteråt köpte vi med sushi som hämtmat.
Och minstingen som fått vara hos morfar medan vi klättrade var så trött att han somnade på golvet.
Efter maten läser man böcker. Det är sen juratiden!
Gäller stora och små.
En dag gick vi på utflykt. Fast först förbi Stina och Emil för att säga hej till grisarna.
Värre smaskande har jag aldrig hört än när de käkade äpple. Jo, förresten – det lät ännu värre den gång de åt banan. Misofoniker får hålla sig undan.
Vi bestämde oss för att bestiga berget bakom vårt hus. Det är rätt brant dit upp och jag fick ett rejält träningspass eftersom jag bar Uffe i sele på ryggen.
Väl där gjorde vi upp en brasa, grillade fläsk, drack varm choklad och sjöng lägerlåtar.
Anna och jag
Vi stannade där och berättade spökhistorier tills mörkret föll. Sedan trevade vi oss ner genom skogen. Jag och Anna ville skrämmas så vi gömde oss och släckte pannlamporna så att det blev kolsvart för barnen. Men de blev inte rädda ett dugg. Den enda som blev skrämd var Ulf som satt på min rygg
-JAG ÄR LIVRÄDD! vrålade han från selen.
När vi kom hem gjorde vi lite Halloween för barnen. De klädde ut sig och sminkade varandra
Och moster Anna bättrade på där det behövdes.
Jag gjorde blodiga avslitna fingrar till middag
Och serverade koögon på gröna maskar (mozzarella, svarta oliver och spagetti med pesto och karamellfärg).
Till efterrätt karvade Anna en hjärna av en melon.
Läskigt värre!
Efter maten hade vi gömt godis i trädgården så att de fick gå ut i mörkret och leta. Därefter fick de se på halvläskig film i soffan.
Jag var såååå lättad när eländet var över. Jag tycker nämligen att Halloween är jättetrist och allting jag fixar gör jag högst pliktskyldigt för att barnen älskar högtiden. Men jag önskar egentligen att jag kunde slippa. Barnen var dock helnöjda med min insats.
Den här motviljan inför Halloween har gett mig väldigt mycket empati med alla julhatare som måste ordna jul för sina barn trots noll intresse. Det är svårt att orka det man inte har lust med eller känner inspiration kring.
På lördagen startade jag och Anna dagen med att promenera till byns gym och träna ihop. Så fint att få lite sällskap och pepp. Sedan traskade vi hem igen i pissregnet och började med middagen. Vi hade nämligen bjudit hem släkten för Allhelgonamiddag.
På bron välkomnade barnens lyktor.
Och jag hade smink och rentvättat hår – kors i taket!
Jakob gjorde drinkar.
Och vi bjöd på en kreolsk gryta.
Tycker så mycket om Allhelgona som högtid och att liksom få avrunda och sätta punkt för hösten.
Så fint med en högtid där sorg och saknad och död (!) får ta lite plats i tankarna också.
Och där man får vara tillsammans och prata om både det som är roligt och det som gör ont.
Anna bar mammas gamla klänning och halsband som en hommage. Och jag tände alla ljus i hela huset och tänkte på alla jag förlorat och saknar.
Till efterrätt blev det saffranspannkaka. Som en brygga in i den årstid som nu tar vid.
Kvällen hann bli sen innan gästerna rullade hem igen. Och idag söndag satte vi punkt för höstlovet. Ett särdeles fint sådant där jag haft en ganska lagom mix av aktivitet och vila. Precis vad jag behövde.
47 svar
Jag tycker verkligen inte om halloween så här är det ingen ”högtid” som barnen får fira. De är så vana vid det också så det är inget de ifrågasätter. Man måste ju faktiskt inte fira alla högtider. 🙂
Nej man måste verkligen inte – men när barnen uppskattar den nästan lika mycket som jul känns det trist att inte göra någonting för att fira.
Jag är en av dem som hatar julen och bävar inför tiden framöver. Framförallt för att jag inte har någon att fira den med, ja det gäller ju alla högtider. Som tur är har jag jobb att sysselsätta mig med, men åh vad jag längtar till mitten av januari när allt är över!
Vi firar inte heller, tränar barnen att ta avstånd från världens kultur. Än så länge accepterar barnen detta.
Hur menar du med ”tränar barnen att ta avstånd från världens kultur”. Vore intressant om du kunde utveckla. Firar ni andra egna saker istället?
Jag är också väldigt nyfiken på vad du menar med ”världens kultur”.
Jag menar ”den här världens kultur” till skillnad från den som grundar sig i kristen tro och värderingar (den sanna, eviga världen) (Romarbrevet 12 tex)
Vi firar kristna högtider, med hedniska inslag (tomte och påskägg)
💙
Din blogg är så fantastisk! Inspirerande och glädjefylld, men emellanåt med ett stänk av vemod. Det är sån kvalitet på det du gör. Läser och njuter. Blev rörd över texten/bilden om Anna som bar er mammas klänning. I övrigt är du väldigt vacker i den röda klänningen, så fin färg på dig!
🥹❤️ tack för dina fina ord
Den där kreolska grytan såg riktigt spännande ut – vad har du för recept till den 🤗?
Den här helgen är så jobbig för mig. Flyr nästan alltid och har knappt varit på kyrkogården denna högtid sen mamma dog. Det gör för ont. Det blir för påtagligt. Det går bara inte. Sen skäms jag som en hund som inte orkat sörja eller ens tända ett ljus på denna dagen som är tillägnad alla våra saknade.
Man måste inte om det gör för ont. Då ska man bara fokusera på att orka och stå ut. Det är säkert mycket vanligare än man kan tro att reagera som du gör för Allhelgona. Bara att det nog är lite tabu att prata om. Stor kram till dig i din svåra sorg.
Lyssnade på något program i P1 där de pratade om att allhelgona och den nästan lite festliga stämning som infinner sig när kyrkogårdarna tänds upp inte passar när sorgen är för rå. När det gör för ont forfarande, när det är bara svart sorg som dominerar och ingen tröstande känsla alls. Den passar bättre när sorgen mattats av (vilket såklart är helt individuellt när, och om, det händer).
❤ Jag känner lika (och skäms också…men varför?) Vi måste sluta skämmas, vara snälla mot oss själva och sörja på vårt sätt!
Vad mysigt ni har!
Jag kan verkligen relatera till känslan av lättnad när halloween är över. Har inget principiellt emot det men jag tycker också det är en trist högtid och tycker inte det är vare sig trevligt eller särskilt estetiskt 🙂 med låtsasblod, spindelnät, skelett och allt man ser runtomkring hemma hos folk och i affärer…
Men sedan när eländet är slut kommer allhelgona som jag verkligen uppskattar. Vi brukar också som tradition samlas med släkten över en middag efter att ha tänt ljus på kyrkogården.
Då tänker man både bakåt och framåt. Fint även att tänka på/prata om att när vi inte finns mer samlas säkert barnen och minns oss under liknande former.
Detta skrev jag just till SVT – jag menar varje ord ☺️❤️
—-
Hejsan,
jag och min familj har verkligen sett fram emot adventsversionerna av Susannes skafferi. Det känns lika viktigt och självklart som Kalle på julafton . De fyller vårt hus med den julkänslan och tryggheten vi så väl behöver, när allt annat i livet (det stora och det lillla) är svåra att få ihop just nu.
Tror verkligen att programmet skapar en bred gemenskap både över vårt land och över generationer och jag hoppas innerligt att Susanne och Clara finns med även i år era adventssöndagar.
Varmt tack på förhand, Sara och barnen Namn 6 år – som älskar programmet!) och Namn (3år)
🥹❤️
Älskar att du la in ”det är sen juratiden”. Fnissade till när jag läste.
Jag som är från Småland har börjat säga ”kors i krösamoset” som alternativ till ”kors i taket” – tycker det är ett superhärligt uttryck. Tänkte på det när du beskrev att du var både rentvättad och nysminkad 🙂
Även automagiskt används flitigt, istället för automatiskt.
Samt ”blandad kompost” till ”blandad kompott”. Leka med ord är otroligt roligt!
Underbart! En av mina döttrars favorituttryck är GIGANORM! 😄
Vilka varma och stämningsfulla bilder. Kände både saffrans- och stearindoft när jag läste och tittade på inlägget 🙂 Är så mysigt nu när det mörknar att tända ljus inne.
Hej!
Jag kommenterar sällan, men nu så.
1) uppskattar din blogg så otroligt! Har läst i många år och tappar inte intresset. Vilket proffs du är!
2) tycker du har en jäklig rolig, lite mörk och vass, humor som kommer fram oftare och oftare i inlägg (tex det inlägget om uttryck som borde skrotas, och generellt i din och Malins podd). Så roligt att få se den sidan också! Det gör dig (för mig) mer mänsklig
3) jäklar vad snygg du är på bilden i röd klänning! Wow.
4) kreolsk gryta är supergott, tips till alla andra!
5) lyssnade på fem avsnitt av din podd i helgen, så roliga och avslappnade ni är!
(6) jag är stockholmare, men tro mig – alla stockholmare är inte svala Other stories – tjejer, apropå podden)
7) jag tycker det är fint att du vågar och vill vara ärlig om din viktresa, och om hur svårt du tyckte det var att börja träna efter utmattning. Jag är en sån som också behöver tänka på vad jag äter, och uppskattar att någon pratar rakt ut om att det kanske inte är så lätt att gå ner i vikt och att det för vissa är en effort. Likaså har jag varit utmattad, och jag hade aldrig hört om att man kunde (som i mitt fall) få ångest av träning. Alltså inte av tanken på träning, eller av prestationsångest. Men, jag hade så mycket panikångest under en period så att när jag mådde bättre så kopplade min kropp ihop höjd puls med livsfara, och jag kunde få panikångest av att gå uppför en rejäl uppförsbacke. Jag känner mig lite sedd att fler har (tyvärr) drabbats av detta, och att detta verkligen inte är så lätt som att ”träna mer”.
Jag tror att detta var allt jag vill säga, men aldrig kläcker ur mig.
Vi har också träffats en gång, på din föreläsning (2018, tror jag) på downtown camper. Vi pratade lite om försäkringskassan mm, jag och min vän (och kollega från FK) satt på gungorna. Helt rimligt att du inte kommer ihåg oss, men det kändes oartigt att skriva detta utan att presentera sig.
TACK Sofia! Jag blir supermegaglad av din långa välformulerade kommentar. Så fint att få läsa dina intressanta reflektioner kring det jag skriver. Tack tack tack för det. Nu känner jag ännu mer bloggpepp och pepp att uttrycka fler sidor av mig själv
Stor KRAM och om jag inte gick igenom den där boklanseringen 2018 i totalt mentalt mörker så hade jag definitivt kommit ihåg dig som är så trevlig. Men jag var nog fortfarande lite för sjuk då, tyvärr. Nästan allt är ett enda blurr.
Och jag blev varm i hjärtat av ditt svar – tack! Och jag hade inte förväntat mig att du skulle komma ihåg mig, en i en av alla publiker du föreläste för för flera år sen 🙂 men det var gulligt sagt att i en alternativ värld hade du kommit ihåg mig!
Kram tillbaka 🥰
Vi firar inte halloween särskilt men för barnens skull ordnar vi lite pynt och utklädnad. Vår ena son grät dock och var jättebesviken över att vi inte beställt stora lådor med pynt från partykungen, precis som han hade sett Alma och Harry göra på You Tube.
Svårt att mötas när de har höga förväntningar och en själv inte är aspepp. Men vi pratade om pengar, hur mycket det skulle kosta och att de flesta familjer inte kan göra så – beställa en massa. Man måste ju få vara besviken dock, han släppte det rätt fort
Visst får man vara besviken. Tycker det är bra att problematisera de barnen ser på Youtube. Just Alma och Harry med familj lever ju ett liv som ytterst få barn gör.
Exakt så. Tänk vad de lådorna med pynt skulle kosta om man inte var sponsrad😱😅 Eller så betalar dom för det men då är det ju en investering i deras jobb, ett annat liv lever dom helt klart
Ja eller hur, visst måste man få vara besviken. Om vi ska vara helt ärliga är vi nog ganska många vuxna som känner besvikelse kring att högtider och semestrar inte blev som man önskat föreställt sig. Även om man kanske inte är så öppen med det.
Och den där reflektionen kring att man inte kan leva som en influencer är ju en del av samtiden. Tycker en del vuxna kunde behöva fundera lite över det också, känns som en del betraktar sig som typ fattiga för att man jämför med den extrem lyxkonsumtion. Trots att man har god ekonomi egentligen, det har bara aldrig varit normalt att ha råd med massa renoveringar, utemat och nya kläder jämt. Hur många av oss hade det, när växte upp? snarare var väl det normala att inte få välja dyraste glassen osv? Förhoppnigsvis kommer den insikten tidigare till barnen, som är uppväxta i det här klimatet.
Så fint inlägg! Jag håller helt med dig om halloween, oinspirerande och trist.
Sitter här och knaprar Finncrisp (den breeeda varianten) och läser ditt matiga inlägg. Tack för vad du visar i bild samt skriver! Blir glad!
Var fås den röda klänningen💃?
Indiska förra året!
Så glad att det i år skilde en vecka mellan skithalloween och fina allhelgona.
Underbart inlägg, tack för läsningen!
Vi skåningar har ju Mårtens Afton på torsdag sen ska jag börja ” novent-njuta” 😍
Tycker också halloween är förskräckligt MEN också lite härligt och frigörande.
Att det är så FULT. Helt oesteriskt. Att humorn får ta plats. Och att det faktiskt sällan är vi vuxna som driver på, utan att det på riktigt är ”barnens högtid”. Det snackar vi ju gärna om att alla högtider är, men det är ju delvis ren lögn och bluff skulle jag säga (vilket ju på sätt och vis bevisas av att vi inte är så himla sugna på att fira en högtid vi själv ogillar men barnen älskar). Får mig också att tänka på avsnittet av er podd där du Clara säger att 90 % av det du fixar till jul osv är för din egen skull, för barnen hade varit nöjda med 10 %.
Det finns något lite rebelliskt och och prestigelöst med halloween som jag uppskattar.
Alltså lampan på Annas bok??!! Så många frågor. Är det för att hon sitter någonstans där det inte finns vanlig läsbelysning? Måste man flytta lampan för varje sida man bläddrar? Har hon alltid med den? Ger den bra belysning över hela boksidan?
Det brukar vara en sorts klämma man sätter på bokryggen, dvs man flyttar inte den för varje bläddring. Guld värt om man vill läsa i baksätet på bilen (eller när man smygläste under täcket när man var liten).
Kan en få recept på pastan o grytan?
Jag gillar inte heller det sneda fokus på skräck och äckligt som Halloween har fått här, men som det inte har i USA där barn klär ut sig till allt möjligt; prinsessor, kaniner, varmkorvar :-). Nu är mina barn stora, men när de gillade Halloween försökte jag plocka de delar jag gillade, för att kunna möta barnen halvvägs liksom. Så utöver det som mer är ”höstpynt” som pumpor och höstlöv etc brukade jag pynta med svarta katter, fladdermöss, svävande ljus à la Harry Potter och somliga av påskpyntets påskkärringar som fick vara Halloweenhäxor istället. Och barnen klädde ut sig så också – ”Halloweenigt” – men inte så att mindre barn skulle bli rädda. De var tex fladdermöss, katter, mumier och spöken. På så vis blev det roligt för barnen, och jag kunde bejaka deras glädje :-).
Tack!
Vill du dela något av dessa recept, veg minestrone, pastan eller kreolsk gryta? Såg goda ut allihop.
Neeejjj – ingen julsändning i år!!! – jag följer med från Danmark … oj, blir svårt att hitta julkänslan i år!
Du och din syster är så fantastiskt kreativa. Jag tänker på de snygga rätterna till Halloween. Det märks inte att du inte är så förtjust i halloween.
Jag gillar halloween (men ja jul och påsk är ju BÄST såklart) för att det är så kravlöst – det är ingen som bryr sig värst mycket, finns inga krav på pynt och firande av samhället i någon större utsträckning och allt man gör blir därmed kanon. Men viktigt att det inte blir en för stor högtid, för då kommer kraven. Man kan väl märka av det redan iförsig…
Jag blev sjukt nyfiken på serie om polygamisekter, var hittar jag den??
Och apropå julhatare: här har ni den största! I år är jag nyseparerad och barnen ska vara hos sin pappa över jul. Jag njuter så oerhört av att för första gången i mitt liv helt kunna strunta i all julhysteri som varje år gett mig sån ångest. Det här kommer bli den bästa julen nånsin!
Blir ju ingen jul utan Susanne och Clara,nä fy vad deppig jag blev nu, har ju sett fram emot att få möta er i rutan snart igen.
Man kan ju plocka lite ur traditionerna, nya som gamla. Ta det man gillar och som roar en. Lämna resten. Mina söner var rätt ointresserade av halloween i år, så jag hängde inte ens upp vårt minimala halloween-pynt: ett litet skelett i gummi. Karvade pumpor gjorde vi inte heller. Dock rev vi av en klassfest för den yngste sonen, med halloween-tema. Klä ut dig om du vill och ta med eget godis! Det var det enda. Bjöd på korv och snacks, bål och lekar.
Kanske det är fördelen med att vara en mamma som nu är 40+. Jag följer inte kassa influensers som rider på ångesten med konsumtionshets ultra de luxe. Jag gör vad fan jag vill. Min man bryr sig noll. Runt jul hör jag redan att det barnen önskar och älskar är att allt ska vara som vanligt = att vi firar med mormor och morfar och alla trettioelva kusiner och mostrar osv. Relationer strikes dyra saker!
Flummigt detta blev. Men iaf: älskade ditt inlägg du proffs och roliga, fina och kloka Clara!
🤗✨ låter svinbra! Nästa år får jag nog göra något liknande!