I veckans avsnitt berÀttar Malin om att hon varit pÄ Aftonbladets kolumnistmiddag och sett en vegetarian Àta kalvkött mot sin vilja. Men mest tÀnkte hon pÄ hur svÄrt det Àr att bete sig i de fina salongerna. Kusinen frÄn landet mÄste ha gott sjÀlvförtroende. SjÀlv kÀnner jag mig alltid helt fel nÀr jag trÀffar överklassen. De har sÄ rent hÄr och Àr sÄ trevliga och har sÄ artiga, vÀlklÀdda barn med slÀtkammade frisyrer. Vem Àr den mest överklassiga kvinna vi trÀffat? Och vad Àter prinsessan Viktoria frÄn en buffÚ?
14 svar
Clara dina barn med tillhörande klÀdstil passar visst in i Stockholm, inte pÄ det Àngsliga Södermalm men ta tunnelbanan söderut, typ Bagarmossen eller Farsta och ingen kommer höja pÄ ögonbrynen.
Haha ”Ă€ngsliga Södermalm”. Jag bor pĂ„ Södermalm och kanske med undantag för runt Nytorget ser ungar hĂ€r ut precis som de gör i Bagarmossen, Farsta och Kristinehamn. Och ”vĂ„ra” alkisar och pensionĂ€rer och lĂ€rare och sjuksyrror som bor hĂ€r ser ut som alkisar och pensionĂ€rer och lĂ€rare och sjuksyrror pĂ„ andra stĂ€llen. Det vill sĂ€ga pĂ„ alla möjliga sĂ€tt och vis. Jag Ă€r faktiskt less pĂ„ att det Ă€r helt okomplicerat att peka finger Ă„t och vara allmĂ€nt dryg nĂ€r det kommer till Stockholm. I det hĂ€r fallet skrev du om Södermalm, men det Ă€r inte ovanligt med klagande pĂ„ hur dĂ„ligt allt Ă€r i Stockholm som stad. De allra flesta som bor hĂ€r Ă€r helt vanliga mĂ€nniskor med jeans frĂ„n H&M och ungefĂ€r samma drömmar och tankar och förhoppningar som de flesta andra i Sverige (och kanske vĂ€rlden). Om man inte vill bo hĂ€r eller tycker staden Ă€r stökig och trist eller att det finns en statushets eftersom det bor mĂ„nga rika/kĂ€nda mĂ€nniskor hĂ€r Ă€r det helt fine. Men det Ă€r tradigt att höra folk frĂ„n ”landet”/mindre stĂ€der liksom klaga pĂ„ att huvudstaden finns. Det omvĂ€nda förhĂ„llandet skulle vara helt otĂ€nkbart, att en stockholmare skulle sĂ€ga att UmeĂ„ suger för att det Ă€r litet och trist eller vad man nu kan tĂ€nka att det kan vara för gnĂ€ll. DĂ„ skulle huvudet rulla pĂ„ storstadsbon… Och ja, jag vet att det finns exempel pĂ„ nĂ€r kĂ€nda huvudstadsbor har drygat sig mot ”landsbygden” – för det blir nĂ€mligen tidningsrubriker av sĂ„dant.
Lyssnade du pÄ podden?
Det blev nog fel, ville svara pÄ kommentaren ovan.
Aha!
Jag upplever heller inte att folks skulle ha nÄgra speciella klÀder hÀr pÄ Södermalm och sjÀlv gÄr jag till mataffÀren i trasiga mjukisbyxor utan att fundera pÄ saken.
Samtidigt tycker jag det Ă€r lite kul nĂ€r stereotyper pekas ut och kanske ĂNNU mer om jag vet att dom Ă€r fel.
Var klagade jag? Ăr inbiten Stockholmare, bor ej pĂ„ Södermalm sĂ„ kanske mest har sett âmini Rodiniâ barnen runt Nytorget som Clara nĂ€mner men tyckte nog allt att hennes resonemang var rimligt. Bor utanför stan och mina barn Ă€r sĂ€llan inne i city men i vintras tog vi en tur pĂ„ Ăstermalm och mina barn 11 och 8 konstaterade sjĂ€lva att de stod ut i sina vinterkĂ€ngor, â vi Ă€r ju vĂ€rsta skogsungarnaâ var deras reaktion sĂ„ förstĂ„r Clara.
HAHAHA Klart man nyser ner under tröjan. Det mĂ„ste ju vara det frĂ€schaste för omgivningen, sprida minst smitta OCH Ă€r enklast. Om detta inte Ă€r spritt överallt bör det spridas genast đ
TACK
Jag tror att det blir alldeles för brett att prata om âöverklassenâ och just Ebba von Sydow verkar dessutom hamnat utanför de innersta hovkretsarna. Men överklassIDEAL har ju helt klart tagit över i Sverige och jag Ă€r urless pĂ„ det.
Jag saknar den dĂ€r helylle Svenssonkulturen, just för att den var redig medelklass och inte sneglade till överklassen och de superrika (lĂ„ngresor, mĂ€rkesklĂ€der, mĂ€rkesvĂ€skor, trĂ„krenoverade hus med pool och panoramafönster). Det var ju snarare tvĂ€rtom. Ăverklassen anpassade sig (lite) till Jantelagen istĂ€llet. BĂ„tliv, skĂ€rgĂ„rdsliv eller livet i fjĂ€llen â allt det dĂ€r funkade utan pool och med en FjĂ€llrĂ€ven som betydligt enklare statusmarkör pĂ„ ryggen. Kanske hade de Kavat pĂ„ fötterna ocksĂ„? Och jag kunde följa med pĂ„ scoutlĂ€ger utan allt detta och inte kĂ€nna mig utanför âŠ
Nu har jag lyssnat pĂ„ min första hela podd, ever. Brukar inte orka lyssna pĂ„ ”tjattret”. Men nu har jag lyssnat pĂ„ eran och med stor behĂ„llning. Men om kronprinsessan bara Ă„t grönkĂ„len pĂ„ er gemensamma lunch, borde hon inte ha blivit ”orolig i magen” dĂ„?
Aha… Jag vet att du har sagt pĂ„ andra stĂ€llen hĂ€r pĂ„ bloggen att du lĂ„ter dina barn vĂ€lja sina klĂ€der sjĂ€lva, vilket jag har tyckt tyder pĂ„ en beundransvĂ€rt stark karaktĂ€r frĂ„n din sida. SjĂ€lv stylade jag mina barn stenhĂ„rt tills de kom upp i tonĂ„ren och det inte gick lĂ€ngre. Aldrig i livet att de skulle fĂ„tt bestĂ€mma sjĂ€lva (barn har ju ingen smak!) sĂ„ jag har tĂ€nkt att du mĂ„ste ha extremt stark sjĂ€lvbehĂ€rskning. Men nu fick jag en lite annan förklaring. đ
Min mamma har var alltid noga med att jag och mina systrar var fint klĂ€dda under uppvĂ€xten. Hon tycker att jag borde anstrĂ€nga mig mer sĂ„ att mina barn klĂ€r sig snyggt och att klĂ€derna matchar. Jag orkar inte brĂ„ka eller bry mig sĂ„ mycket utan lĂ„ter dem ha pĂ„ sig de klĂ€derna som de vill ha. Yngste killen ska för tillfĂ€llet ha fĂ€rgkodat, helsvart (svart frĂ„n topp till tĂ„ utan mönster), helvitt, helgrönt, helrött eller helblĂ„tt. För nĂ„gra veckor sedan lĂ€mnade jag honom med tomteklĂ€der hos mina förĂ€ldrar, det var lite bekymmersamt för min mamma. Undrar om det Ă€r en generationsfrĂ„ga och att 80-talister (som inte bor i Stockholm innestadđ SkĂ€mt osido) inte orkar lĂ€gga oss i vĂ„ra barns klĂ€dval. Eller tycker vi att olika saker Ă€r viktiga.
Min 13-Äring som nu har börjat högstadiet har i och för sig börjat bli mer noga med vilka klÀder han ska ha pÄ sig nu den sista tiden.