Nu är det vabb igen. Mindre än en vecka hann familjen vara frisk innan först jag och sedan småbarnen blev sjuka. De små har fyrtio graders feber. Förkylningarna tar om och tar om och tar om igen så att man kan bli tokig för mindre.

Har spenderat så mycket tid i sängen de senaste veckorna och det är verkligen inte bra för psyket. Tiden jag lägger på instagram har ökat och jag märker att det får mig att må urdåligt. Inte de få konton jag följer – för de har jag ju valt av en anledning. Utan allt jag får se som jag inte valt att följa. Som bara trycks upp i mitt ansikte.

Jag lägger så mycket tid på klipp som ger mig noll glädje. Ändå fastnar jag där eftersom IGs algoritmer är djävulska. De inser att klippen är begärliga och så skickar de på mig ännu mer att fastna i. Mer av det jag inte vill ha.

-Instagram strävar efter att ge dig det du uppskattar säger instagrams VD Adam Mosseri. Om du föredrar reels kommer du få se fler reels menar han.

Men det är en sanning med modifikation. För jag föredrar inte reels. De är bara det att reels är det allra mest hypnotiserande och svåraste att sluta scrolla runt i. I själva verket vill jag – inte så länge som jag lever – behöva se ett enda klipp till på någon som snubblar eller dricker en öl på ett lustigt vis.

Ibland äter jag för mycket snask framför teven till fredagsmyset. Så pass att jag mår illa efteråt. Ville jag detta? frågar jag mig. Ja, smaklökarna ville det just då. Men ville jag det i någon djupare mening? Gav det mig bestående lycka och glädje? Var jag hungrig? Nej, verkligen inte. Om jag lyssnar på den rationella delen av min hjärna så önskar den att jag bara smakat några bitar.

Bara för att ens belöningssystem skriker efter något betyder det ju inte att man egentligen vill ha det. Bara för att min hjärna fastnar i de djävulska algoritmerna på instagram betyder det inte att jag vill det. Inte ett enda dugg. Jag önskar att jag bara fick se de konton som jag har valt att följa. Inget mer. Och ja, jag vet att man kan ändra inställningar och bara få upp flödet med ens favoriter. Problemet är att man måste göra om det varje gång man öppnar kontot. Och glömmer man att göra det så är man där igen. Fånge i garnet. Instagram är väl inte så dumma att de skulle låta oss välja bort deras skit permanent? Nej de tjänar ju på vår uppmärksamhet.

IG har blivit den där kvarlämnade godispåsen med äckliga bitar som man ändå inte kan låta bli. Och de goda godbitarna – de jag valt med omsorg – de går inte att hitta i kökkenmöddingen av skräp.

Jag märker att jag vänder mig till bloggvärlden för stillsammare läsning. Kvalité, välskrivna texter och skönare tempo. Tyvärr är det inte så många bloggare som håller på fortfarande. Och många av dem ligger på stora plattformar där varje radbrytning genererar en ny reklambanner över hela sidan. Stressigt, rörigt, fult och svårläst. Så det slutar med att jag tar upp en bok istället.

Tänk att det skulle bli instagram som gav mig läslusten åter.